Ukraina – Krigets Vecka 1 – Medborgarbloggen

Vad händer?

Ryssland påbörjade sin invasion av Ukraina på minst, tre fronter och kriget har nu pågått i en vecka, sju dagar och lede fi har endast vunnit några få segrar. Det verkar inte riktigt klaffa för den Ryska Federationens markstyrkor. Vad ryssarna hittills lyckats med att genomföra av Putins ”militära specialoperation”. är en omfattande urban förödelse. Ukrainas städer utsätts för granatregn och missilmoln, interfolierat med träffar av robotar och raketer.

Människor flyr i tiotusental, vilket Europa inte sett sedan 1939. Efter att president Putin hade klarlagt, att hans ”militära specialoperation”, skulle innebära Ukrainas demilitarisering och brutala avnazifiering, tweetade President Zelenskyy: ”Ryssland har beträtt ondskans väg, men Ukraina vet att försvarar sig”.

På natten uppgav Zelenskyy att han stannar i huvudstaden, det oaktat rykten om ryska mordpatruller på väg för att eliminera den ukrainska statsledningen. Dagen efter, den 25:e, hade ukrainska styrkor modigt mött upp vid fronten och bekämpade de ryska inkräktarna i norr, öst och syd. Ryskt artilleri har hamrat Kiev samt dess förorter och missiler har bränt och raserat stadsbebyggelse i hela Kiev-området.

Myndigheterna har lämnat ut 18 000 Kalasjnikovs för Kievs innevånare att försvara sig och huvudstaden med. Befolkningen har också uppmanats att tillverka Molotovcocktails av samma anledning. Människor verkar helt införstådda med att de kommer att behöva försvara staden gata för gata, kvarter för kvarter och hus för hus. Två dagar senare, den 27:e, uppger en amerikansk tjänsteman vid Pentagon att de ukrainska styrkorna bjuder ett beslutsamt motstånd. Månaden slutade i att de första samtalen de bägge sidorna emellan avslutades utan något genombrott.

Mars…

Mars började med att lede fi träffar Kievs TV-torn i en flygraid, men tornet står och de duktiga ukrainska ingenjörerna återställde snabbt signaltrafiken. Ryssen har intensifierat sin beskjutning av Kharkiv i nordost samt andra städer, med allt de har, förefaller det, vilket kan flagga för ett taktikskifte, då Moskvas hopp om ett snabbt och avgörande anfall mot huvudstaden verkar ha slocknat.

En tjänsteman från Pentagon uppgav idag, att den milslånga konvojen av ryskt pansar, på väg mot Kiev, under de senaste dygnet, inte avancerat, utan förefaller ha kört fast pga logistikproblem. Idag godkändes Ukrainas ansökan om EU-medlemskap och processen för att bedöma om landet håller EU-standard. De hårda antagningskraven kommer Ukraina, utan tvekan, i sinom tid, uppfylla.

Precis hela dagen igår besköt lede fi, hamnstaden Mariupol och hindrade civila från att lämna staden. ”Början på Moskvas blockad av Mariupol”, sa borgmästaren. Ryssland förnekar att civila är måltavlor. Igår lyckades så ryska trupper att ta sig in i och erövra centrala Kherson, hamnstaden vid Svarta Havet. Lede fi triumferade över sin första seger.

Modiga människor gick ut på gatan med ukrainska flaggor, men klokt nog gick de hem igen, innan ryssen gav sig själv tillstånd att skjuta rakt in i folkmassan. Denna situation, med ett fullskaligt krig, sas ett stenkast bort, mitt i Europa, känns anno 2022, fett sjukt. Och rent sinnessjukt, att Federationens markstyrkor på en knapp vecka, lyckats totalförstöra stadsbebyggelser runtom Ukraina.

Den våldsamma förödelsen lämnar direkt apokalyptiska spår, som byggnaden på bilden här nedanför. I detta sorgliga tillstånd lämnades högskolan i staden Vasylkiv, Kievs Oblast, efter ett angrepp med missiler den 28:e. Denna byggnad, vilken en gång hyste ungdomar, kunskap och framtidshopp, lämpar sig möjligen som inspelningsplats för en undergångsfilm. Russia WTF? Ryssland Vaffan?

Den totalförstörda Högskolan i staden Vasylkiv, Kiev-regionen. Visst ser det ut som en militär anläggning – eller hur? Undrar om paret som pratar med en försvarare är eller varit elever på skolan.

Visserligen är jag bra hemma på Rysslands och därmed Ukrainas historia, åtminstone från mitten på 1700-talet, men från 1991 är kunskapen sämre och samtidshistorien mest fragmentariskt. Jag har alltid tyckt att Ukraina varit ett lika konstigt som spännande land, därför blir min sympati allt starkare för denna nation och dess folk.

För att komma ikapp Ukrainas 35-åriga nutidshistoria föresatte jag mig en maratonläsning. På vägen upptäckte jag att lejonparten experter med kunskap om krig som huvudsakliga inkomstkälla, inte gav Ukraina skuggan av en chans att stå emot Europas egen kvartersbuse; Ryssland. Debatten eller hellre det akademiska grälet har varit sparsamt förekommande, men intressanta då den ibland flammat upp.

Den bygger snarare på vad experterna inte säger och hämtar argument i en motsatsvis tolkning av vad de faktiskt påstår samt ur deras fördomar och fasthållande i obsolet fakta. Redan dag tre kände jag, att något var grundläggande fel i situationen och det berodde inte på obefintlig data, eller dålig rapportering.

Inte heller på assistans av andar från det okända, eller ockulta skepnader eller som resultat av siarförmåga. Oavsett vad som triggat mig att inta en motsatt hållning är jag fast övertygad om att Putin, hans polare och Kreml inte kommer att lösa vad de gett sig in på, då de näppeligen äger vad som krävs för uppgiften.

Begreppet “Battalion Tactical Group, (BTG)”, är Federationens sätt att organisera sin militär och uppdatera dess slagförmåga, efter general Gerasimovs, generalstabens chef, mästarplan, som avser kombinationer av vapenslag.

Battalion Tactical Groups

Expertens snack och slutsatser övertygar mig föga, men hans beskrivning av den Ryska Federationens militära organisation, anatomi och doktrin är tillräckligt bra för att ge mig en bakgrund och plattform varifrån jag bättre kan förstå, vilka faktorer som spelar in och det sannolika utfallet av olika situationer.

Vi tar det från början och startar med det lite knepiga begreppet “Battalion Tactical Groups, BTG”, vilket är den Ryska Federationens sätt att modernisera sin militär och uppdatera dess slagförmåga, för att rätt kunna matcha den moderna krigföringens krav. BTG är snabbt skissat, en mekaniserad militär enhet, vilken består av ett antal olika vapenslag (ungefär som moduler) och är organiserad bataljonsvis.

Typiskt innehåller en rysk BTG, två till fyra Motoriserade infanterikompanier, förstärkta med luftvärnsartilleri, ingenjörstrupper och logistikstöd samt minst ett stridsvagnskompani och raketartilleri, därtill en tross med bränsle och materiel. Alltså en Bataljon Taktiska Grupper.

Mer detaljerat innehåller då en typiskt ryskt BTG-enhet, 40 stridsfordon av typ BMP-2 och BMP-3 (se bild), med sju infanterister i varje. Två kompanier stridsvagnar med tio T-70, T-80 eller T-90-modellerna i varje. Kompanierna kan därutöver inkludera fler typer av moderna sk self-propelled artillery systems, dvs mobila artillerisystem.

Som ex.vis, fyra kraftiga Pantsir S-1 mobila luftvärnssystem och två enheter Tornado-G eller två BM 30 Smerch, mobila raketartillerisystem (Stalinorglar) och sex mobila granatkastare; Nona 2S9 eller 2S4 Tyulpan, 2 mobila haubitsar; 2S19 MSTA och två mobila eldkastare; TOS-1. (se bild) När det kommer till Granat- och eldkastare är det inte de vapensystem som vanligtvis menas med dessa termer.

Mobila granatkastare är snarare jättelika varianter av den trefotade manuellt laddade granatkastaren. Mobila eldkastare är inte heller den som var vanlig under det Andra Världskriget utan riktiga monster som TOS-1, vilken har kapacitet att totalförstöra ett mindre samhälle med en enda salva. Låt vara att den kan bestå av 40 raketer.

Self-Propelled Artillery System – Mobila, eller självgående Artillerisystem, jämte stationära system har Lede Fi flitigt brukat för att hamra Ukrainas städer till ruiner, aska och grus. Förödelsen är redan rejält omfattande.

Moderniserad krigsmakt.

Modernisering blev av ett antal skäl nödvändig, bland annat då den sovjetiska föregångaren, Röda Armén 1991 befann sig i ett bedrövligt och kaotiskt tillstånd, påminde mest om rost och skrot. Militärledningen i den nya Federationen lyckades inte heller kombinera tidigare strukturella indelning och organisation med vad som var kvar av armén, efter att vissa delrepubliker slagit sig loss från sovjetstaten och förorsakat stort bortfall av personal.

Rocken hade så att säga blivit alldeles för stor för en rejält bantad krigsmakt. Inte minst var beslutet till paradigmskifte styrt av en fördröjd negativ finansiell konsekvens av Sovjetunionens totala administrativa och ekonomiska kollaps. Den ryska militärledningen kunde således, varken komplettera tidigare förekommande vapenslag med vapen och materiel eller ens personal.

Arméledningens chef Valery Gerasimov utarbetade en plan, vilken i en kombo, av en amerikans ide om Kombinerade Vapenslags Armé och en gammal statssovjetisk och militär blöt dröm om att kunna förfoga över några regementen frivilliga (kontraktskrivna) lojala elitsoldater, redo att inom en timme dra i fält vid överbefälhavarens marschorder.

Drömmen och Gerasimovs plan realiserades genom BTG-systemet, vilket i kraft av de i gruppen ingående vapengrenarna, var tänkt att kunna kombineras på olika sätt för att bäst möta ett antal tänkta stridsscenarios, terränger, motståndare och dennes beväpning samt försvarsverk mm. BTG-modellen är ganska lik Tredje Rikets Kampfgruppe.

Det var speciella enheter som i olika roller assisterade Wehrmacht, som hjälptrupper i sitt avancemang. Ryssarna har utvecklat idén om specialförband genom att komplettera slagstyrkan med fler typer av vapen och göra BTG-modellen till standard samt ryggrad i den Ryska Federationens nya krigsmakt.

Att bygga upp en armé med BTG:er som basenheter har givna fördelar. Återkommer till det. I augusti 2021, hävdade Federationens krigsminister Sergei Shoigu att de ryska markstridskrafterna nu kunde räkna till omkring 170 BTG:er.

Röda Arméns doktrin

Den moderna varianten av Röda Armén, Ryska Markstridskrafter (RGF – the Russian Ground Forces), är således en helt annan typ av krigsmakt, jämfört med det sovjetiska originalet som, i huvudsak förlitade sig på två typer av militära enheter: stridsvagnar och motoriserat (vad vi kallar mekaniserat) infanteri. Röda Armén kunde ställa upp:

motoriserade infanteridivisioner med 10 000 soldater,
300+ stridsvagnar samt stridsfordon med infanteri,
mekaniserade infanteriregementen med 2 000 soldater,
90 stridsvagnar och/eller stridsfordon med infanteri,
motoriserade infanteribataljoner med 300 soldater, 30 stridsvagnar och/eller stridsfordon med infanteri,

The Russian Ground Forces, vilket är det officiella engelska namnet på den Ryska Federationens armé, är en väsentligt annorlunda resurs med vilken makteliten i Moskva kan hålla fast vid rodret. Röda Armén var triangulärt uppbyggd, det vill säga, att varje division inkluderade tre regementen, i sin tur inkluderade varje regemente tre bataljoner.

Det var en modell som tillät militären att i konfliktområden snabbt, eller ja, relativt snabbt, ”kasta in” en ansenlig mängd pansar och/eller stridsfordon med infanteri, i en och samma attack. Emellertid visar erfarenheterna från Afghanistan, Tjetjenien och Georgien att den gamla modellen spelat ut sin roll.

Röda Armén, (1918) var triangulärt konstruerad, varje division inkluderade tre regementen, vilka inkluderade tre bataljoner. Därav kunde man ”snabbt kasta in” en massa pansar eller stridsfordon och infanteri, i samma attack.

Röda Arméns konstruktion förenklade både utbildning och drill, planering och logistik, men var i praktiken, inte tillräckligt flexibel för att täcka alla typer av militära behov. Ett sådant behov kan illustreras av följande utläggning: Ett stridsvagnsregemente som hamnat i en svårframkomlig terräng, som skog, leråker eller tätbebyggelse, kan försvararna också med ett lättare beväpnat infanteri, enkelt slå ut eller till och med, komplett utplåna.

Ryssarna insåg att en militär enhet i fält, måste vara kapabel att försvara sig, oavsett terräng och motståndare, då det är något sent att kalla på förstärkning med pansarbrytande missiler visslar om öronen. Behovet av ny doktrin och basformering var uppenbar, Att formera en enhet, med sådan extremt mångsidig förmåga som ryssarna eftersträvade, är ingen smal sak att gå i land med, precis.

Röda Armén avvecklas

2012 började dock RGF, manövrera sig bort från den sovjetiska modellen. Militären monterade ner och gjorde sig kvitt divisioner och regementen som obehövliga strukturer. Istället organiserades RGF om till en, på brigader baserad struktur, där varje brigad inkluderar två Bataljoner Taktiska Grupper (BTG).

RGF företog ingen namnändring på förband där Division eller Regemente ingår, vilket kan vara lite förvirrande. En del av anledningen till detta paradigmskifte har vi redan berört. De andra var, att Ryssland saknade tillräckligt många erfarna och lämpliga officerare. Ytterligare en anledning, är att värnpliktiga, enligt rysk lag, inte får engageras utanför Federationens gränser.

BTG strukturen tillåter brigaderna att anlita hjälptrupper och därmed är lagens krav uppfylld. Kravet att medverkan av militär personal, utanför landets gränser ska bygga på frivillighet. RGF kan sålunda hävda att ryska BTG:er endast bemannas av frivilliga befäl och soldater.

Upplägget är likaväl, i allt väsentligt, fejk, då varje lands befolkning självfallet ska förbjudas att delta i olagliga krigshandlingar, vare sig de sker på hemmaplan eller utom landets gränser, såvida inte engagemanget avser försvar av fosterland eller annat land, utsatt för invasion. Huvudskälet, förutom nödvändigheten, är att BTG-systemet är designat för större flexibilitet på slagfältet.

Därtill har makten nu, inte endast äger en lång arm. Den är, dessutom snabb och försedd med en pansarnäve. De nya brigaderna, sägs vara mycket enklare att organisera, också mer flexibla. I januari 2022 hade 83 BTG:er anlänt Ukrainas gräns och fler strömmade till från hela Federationen.

Två BTG:er från 155:e Marina Infanteribrigaden, reste nästan 640 mil med tåg, från barackerna vid Nordkoreas gräns till sin position i Belarus vid gränsen till Ukraina. Den 24 februari 2022, hade, 130 av dessa BTG:er parkerat sig i riktning; Ukraina och de nosade landets gränser, från Belarus till Svarta Havet.

Ryssland vs Ukraina

Om varje BTG består av de uppräknade vapenslagen och mellan 700-800 befäl och meniga, varav 200 är mekaniserade infanterister med 40 stridsfordon och de taktiska grupperna har 10 stridsvagnar vardera till förfogande är matten att beräkna den samlade styrkan ganska enkel. Federationen föll in i Ukraina med minst 130 BTG:er, alltså har krigsherren lille Putin använt strax över hälften av den teoretiskt möjliga och tillgängliga militära styrkan.

Således har mellan 95 000 och 110 000 befäl/meniga, varav 25 000 infanterister i över 5 500 stridsfordon plus 2 500+ stridsvagnar översvämmat landet, för att bistå med att krossa den gulblå frihetsdrömmen. Det är en ansenlig kraft Putin tar till för att bryta igenom och rulla upp de ukrainska försvarslinjerna. Till övriga taktiska grupper, som det mobila luftvärnet, artilleriet, raketartilleriet, ingenjörs- och logistikstöd, transporter, försörjning av bränsle samt tross återkommer jag strax.

Jag förstår begreppsmässigt att landet ligger fett risigt till och att experterna utifrån BTG-enheterna komposition av pansar, infanteri och artilleri tror att dessa ensamma kommer att leda och föra invasionen av ukrainskt territorium till seger för Ryssland. Experterna verkar till och med imponerande av; ”en välbeväpnad organisation av frivilliga (kontraktsskrivna, min anm.), där den normala taktiska gruppen är designad och formerad för en omedelbar och högintensiv krigsföring, mot en modern och mekaniserad motståndare”.

Om dessa förståsigpåare baserar omdömet på de militära insatser lede fi genomfört i Tjetjenien, Georgien och Syrien, är de verkligen ute på tunn is. Det finns inget utrymme för att kunna betrakta vad den Ryska Federationens militär åstadkommit i dessa länder, eller för den delen, någon militär i något land, utifrån några nu kända positivt laddade begrepp. Meriter är det överhuvud inte. Det är möjligt att experterna är blinda och döva och naiva därtill, men tveklöst bidrar de till att felaktigt normalisera, den starkes rätt.

Normalisera övervåld, laglöshet och barbari, vilka samtliga saknar kvalité och förutsättningar för att någonsin kunna betraktas som normala eller ens mänskliga. Att i princip acceptera krigets omänsklighet spelar endast stater som den ryska i händerna och saboterar det arbete, vilket sedan ca 200 år pågår, för att civilbefolkningen under väpnade, konflikter nationer emellan ska skonas. När experter applicerar positiva begrepp på, i grunden motbjudande företeelser legitimerar de den krigföring Ryssland bedriver.

När experter beskriver det ryska raketartilleriets ammunition som högeffektivt begriper de inte vad det innebär att bli utsatt för denna ”högeffektiva” åtgärd. Kanske anser de att resultaten av klusterammunition och de termobariska effekterna faktiskt är godtagbara konsekvenser för barn, kvinnor och äldre. Experternas knepiga hållning är oansvarig, menar jag och är endast ämnat att rättfärdiga en ny norm.

En ursäktlig möjlighet att krigföring mot ett land ibland, dessvärre kan passera den röda linje som utgör gränsen för folkmord. Folkmord kan enbart förklaras, aldrig ursäktas då det inte existerar några objektiva skäl för sådana åtgärder. Tvärtom, finns goda skäl för världssamfundet att per omgående skarpt reagera och agera på varje krig, då det första civila offret faller, vilket är den punkt där ansvar för folkmord inträder.

För mig är detta självklart, eftersom handlingen uppenbart manifesterar uppsåt, vilket är att likställa med fullbordat brott. Allt annat är hårklyverier som de lärde kan ägna sig åt, bäst de gitter, eftersom tramset näppeligen ändrar ansvarsfrågan eller brottets straffvärde. Fortsättning följer…

Kommentera gärna, vare sig du tycker jag har rätt eller fel. Jag tycker det är personligt utvecklande och hjärngymnastik, att utväxla tankar, erfarenhet och uppfattningar med andra sansade personer. I nästa inlägg, Vad händer? Del2, läggs först den senaste händelseutvecklingen ut och BTG-storyn avslutas med några reflexioner.

Ukraina – Krigets Vecka 1