Självmordsuppdrag

Den fullskaliga invasionen av Ukraina börjar i mångt och mycket likna ett självmordsuppdrag, i det att ryssarna inte verkar komma någonstans och lider vansinniga förluster, i sina fåfänga försök, att få Ukraina på knä. Till försvararnas meritlista, (om man nu kan nämnda det så), hör nu likväl likvidering av, en generalmajor, tre överstelöjtnanter samt en överste, runt om, på Ukrainas slagfält, utöver några hundra par kängor, samt mängder med materiel, UAF idag den 7:e mars, på en och samma dag, tillfogat inkräktarna. Också om Ukraina, helt rätt döljer sina förlustsiffror, är de säkert ganska höga, men ligger sannolikt, inte ens i närheten av de ryska. Men låt oss titta närmare på försvararnas imponerande prestationer; jaja, det är lite sjukt att betrakta dödandet av människor som prestationer, men Lede Fi har satt sig själv på pottkanten och det är, för mig omöjligt, att se saken på annat sätt, i ljuset vad som pågår i Ukraina och vad ryssen där sysslar med.               

Idel Mässing

Den fullskaliga invasionen av Ukraina, är visserligen en jättelik militär kampanj, med ett stort antal inblandade och aktiva aktörer, från chaffisar i trossen till stormtrupper vid fronten, men utan att vara ett lejon på militärt tänk eller krigshistoria, verkar ändå ryssarnas svidande förluster orimligt höga och ovanliga, i den stora andelen höga befäl, vilka undanröjts. Kan det verkligen vara hållbart över tid? Meniallafall. Vi kollar in dagens skörd.

– Generalmajor Vitaly Gerasimov förde befäl över 41:a Kombinerade Vapengrenars Armé (41st Combined Arms Army), vilka tydligen näst intill utplånades,

– Överstelöjtnant Dmitry Safronov kommenderade 61:a Marinbrigaden (61st Marine Brigade).  Brigaden kunde inte bryta igenom UAF:s försvar av staden Chuhuiv i Kharkiv-regionen, utan han tillsammans med många marinsoldater dukade under, i försöket.

– Överstelöjtnant Denis Glebov förde befäl över 11:e Separata Luftburna (11th Separate Airborne).

– Gardesöverstelöjtnant Yuri Agarkov var chef för 33:e Gardets Motoriserade Skyttekompani (33th Guards Motorized Rifle Company) och dog tillsammans med

– Överste Konstantin Zizevsky som kommenderade 247:e Gardes Fallskärmsjägarbrigad (247th Guard Air Assault Brigade). Zizevsky blev den femte topp-kommendören, vilka UAF tog bort denna dag. Vid överste Zizevskys begravning uppgav prästen, att denne hade stupat, som en hjälte under en militär operation, i syfte, att ”skydda” de bägge Folkrepublikerna Donetsk- och Luhansk. Att gardesöversten Agarkov och överste Zizevsky likviderades på samma slagfält visar, att de flesta haft fel i sin uppfattning om att inkräktarnas invasionsarmé inte understöddes av infanteri.

Många officerare – varför?

Det finns många bud och förklaringsmodeller, en är att dessa höga officerare tvingades, följa med, eller skickades till fronten för att;

1)  säkra och realisera Putins militära operationsplan,

2)  upprätthålla stridsmoralen, disciplinen, samt framförallt för, att stävja plundring, våldtäkter och förhindra fanflykt,

3)  återskapa en urusel stridsmoral, ömsom med morot, ömsom med piska. 

Lede Fi saknar, eller ja, saknade förvisso en tradition med underbefäl men, att så pass höga befäl exponerar sig för fientlig eld i fält, tycker jag är rätt konstigt. Speciellt i fält ska högsta tjänstgörande befäl befinna sig i en relativt skyddad position, då uppdraget står och faller med ordergivningen. OK, möjligheten finns, att det förhåller sig på det viset, punkterna 1-3, föreslår, men jag får, dock en different känsla, en totalt annan, baserad på den ryska generalstabens chef Gerasimovs mästarplan, för Putins tredagars militära specialoperation.

Min förklaring

är således en totalt annan, men först; om nu något av vad punkterna 1-3, föreslår, är korrekt, har Lede Fi, i alla händelser kapitalt misslyckats med dessa föresatser. Detta är knappast ämnat att förvåna, då Putins militära specialoperation är ett omöjligt uppdrag och gissningsvis blivit lika omöjligt att slutföra. Min förklaring bygger på, att höjdarna, frivilligt, ”hängde på”, eftersom de var övertygade om en promenadseger, en snabb, blixtsnabb, total seger. Det enda som nu utvecklade sig snabbt, var krigsplanens tvärvändning och snabba, marsch åt motsatt håll, med ett för Lede Fi, mindre fördelaktigt resultat. Jag har inte fått saken verifierad, men det sägs, att de utsedda generalerna, för Putins militära specialoperation, kivades och skämtade med varandra, om vem som först skulle nå Kyiv, och att de, i vart fall, skulle ses på plats där, när de fick sina marschorder, på det nya pampiga ryska Krigsministeriet. Visst, är det prov på Hybris, på självbedrägligt övermod, Men Putin, Polarna & Kreml, propagandatrollen på federationens ”Sanningsministerium”, med sina trix och säljsnack och framförallt Gerasimovs mästarplan, invaggade merparten militärer i en falsk känsla av oövervinnerlighet. Speciellt Gerasimovs mästarplan är vattentät, killen har varit militär hela sitt liv och studerat taktik och strategi lika länge, så hans mästarplan var i alla avseenden en korrekt militär anfallsplan.

---

Men…

Men i detta fall såg ingen de svaga länkarna;

1) mästarplanen, om än korrekt, är rakt igenom en teoretisk modell,

2) teoretiska modeller bygger på givna förutsättningar,

3) mästarplanen ansågs tydligen så bra, att ingen plan-B utarbetades,

4) verkligheten överträffar alltid vad vi människor än föreställer oss.

Gerasimovs mästarplan är faktiskt jättefiffig, och bestod av flera olika faser. Den inledande attacken, Fas Ett, i öster och syd, var avsedd, att lura och locka Ukrainas väpnade styrkor till Donbas- och Cherson-regionerna för, att där binda upp dem. Detta skulle underlätta Fas Två, vilken var indelad i tre insatser;

A) besätta Antonovs flygfält i Homostel, knappt 30 km från Kyiv,

B) genomföra ett regimskifte i Kyiv, genom att mörda och ersätta nuvarande statsledning,

C) fullskaligt gå mot huvudstaden Kyiv, från tre håll,

Strul och debacle

Alla har vi sett, de redan klassiska bilden på ett antal chopprar, vilka flyger lågt över hustaken, invasionsdagen, den 24 februari. Dessa är på väg mot Antonovs flygfält och här bryts planens första svaga länk och det primära syftet, att besätta flygfältet. Detta då infanteriet, vilket skulle skydda luftlandsättningen av jägarförbanden, inte fanns på plats när den första choppern gled in, neg och släppte sin last av jägare, som välkomnades av försvararna, med en skur av hett bly, ingen jägare överlevde. Näste chopperpilot, måste ha förstått vad som hänt, men utan en plan-B, kunde han bara glida in, niga och släppa sin last, som också den hälsades med snabb avfärd till evigheten. Därefter kom chopper efter chopper gled in, neg och släppte sina laster och debaclet var ett faktum. För först dagen därpå kom infanteriet fram till flygfältet, men även om de tillfälligtvis lyckades besätta fältet, var överraskningsmomentet borta.

Brohuvud

Vad det hade inneburit, för Lede Fis krigföring om händelserna hade gått planens väg och ryssen hade lyckats etablera ett brohuvud så pass nära huvudstaden, är lätt att förstå, då Lede Fi skulle kunnat flyga in hela sin tunga arsenal av vapensystem, i princip, rakt in på Ukrainas farstukvist. Istället bröts mästarplanens nästa svaga länk; den teoretiska modellen, vilken som sagt bygger på givna förutsättningar. General Gerasimov, liksom alla andra utgick, naturligtvis utifrån förutsättningen, att Ukraina skulle besvara den Ryska Federationens aggression, med konventionell stridstaktik och traditionell militär strategi. Vem hade kunnat ana, att så inte var fallet. Vem hade kunnat ana, att inkräktarna efter att ha nedkämpat gränsskyddet, inte skulle mötas av reguljära trupper, för att utkämpa regelrätta slag. Jag fattade först inte, att den, (60 km?) långa pansarormen, vilken ringlade sig mot Kyiv, bromsades upp av partisangrupper och gerillakrigföring. Jag, som alla andra trodde på medias spekulationer och förklaring, att det rörde sig om interna logistikproblem.

Välunderrättat Ukraina

Nåja men, OK, det blev åtminstone ett, efter försvararnas lyckade prickskytte på tankbilarna i fordonskön. Jag tror ingen i Väst hade kunnat gissa, att Ukraina skulle dela upp många av sina militära enheter i mindre och med civila sammansatta grupper, vilka via Walkie-talkie står i ständig kontakt med varandra och någon central stridsledning. Dessa grupper opererar, på alla plan självständigt, men kan vid behov snabbt sammankallas till stora truppstyrkor. Jag hade aldrig gissat, att Ukraina skulle sätta upp ett, till den grad beslutsamt, kompakt och ursinnigt försvar, inte heller att försvararna skulle förvandlas till en komplett galen fiende, vilken inte ens ryggar döden i sina utfall mot inkräktarna. Detta var uppenbart oväntat, inte minst av Putin, Polarna & Kreml. Hela den militära specialoperationen har sålunda tagit en något annan riktning än den avsedda och ett oförutsett händelseförlopp utspelar sig, där de ukrainska  prickskyttarna varit helt avgörande, och synnerligen framgångsrika, vad gäller att sålla bort ryska officerare. Det antyder, att ukrainarna är välunderrättade om officerare, manskap och BTG-enheter de möter. De ukrainska prickskyttarna måste känna till många ryska officerares utseenden, då moderna uniformer har diskreta eller inga gradbeteckningar, eller är de på tårna för att identifiera vem som förefaller ge order på slagfältet. Vi kommer, att få se många fler högdjur bita i gräset, då dessa framgent blir illa piskade, att fortsatt exponera sig. De ryska befälen är inte endast måltavlor på slagfältet, de möter en fruktansvärd fiende i de ukrainska försvararna precis överallt. Som finnarna, i finska vinterkrigets skogar 1939, kastar sig ukrainarna mot en övermäktig fiende med samma dödsförakt, moraliska övertygelse och sisu.