Natten 00:01-06:00

Natten har varit relativ lugn, men sedan…

Morgonen 06:01-12:00

09:40 – I Bucha låg döda kroppar på flera av dess gator och massgravar har upptäckts, med sammanlagt 280 civila personer. Stadens infrastruktur, bostäder och service skadades allvarligt av de ryska inkräktarnas våldsamma framfart, meddelade Buchas borgmästare, Anatoly Fedoruk.

Kommentar; det förefaller som om den hemska notisen igår endast var toppen av ett isberg och att resten är bra mycket värre än vad vi, någonsin kan föreställa oss. Det har, uppenbart pågått en fullständigt vanvettig mordorgie på Ukrainas befolkning i de ockuperade områdena.

09:47 – ”Förstummad och bedrövad av grymheterna i Bucha och andra städer i Ukraina. Rapporter om attacker om ryska truppers attacker på oskyldiga civila, är motbjudande. Förövarna kommer att ställas inför rätta”, skrev Storbritanniens utrikesminister, Lizzie Tuss.

Det kan säkerligen merparten av oss i Väst skriva under på, liksom på uttalandet av Serhiy Gaidai, chefen för Luhansk-regionens militärförvaltning som menar att ryssarna utkämpar ett krig som bryter mot alla internationella konventioner och de dödar kallblodigt civila, en mass. Han fortsatte med uppmaningen att alla invånare i Luhansk-regionen måste lämna krigszonen så snart som möjligt.

Dagen 12:01-18:00

Fler och fler nyheter om fruktansvärda illdåd och ofattbara grymheter fortsätter efter befrielsen av Kyiv-regionen att strömma in och bland dem upptäckten, av kropparna efter Olga Sukhenko, hennes man och deras son. Olga var typ, borgmästare i byn Motyzhyn och Lede Fi tog dem till fånga den 23 mars. Många har undrat vart familjen tog vägen – nu vet vi!

Hela familjen avrättades sannolikt för att Olga vägrade avslöja byns ”hemligheter” och ämnade inte gola sina medmänniskor eller i övrigt samarbeta med ryssen. Också i sina försök till mörkläggning av mordet på familjen misslyckades de klantiga ryssarna totalt. Inkräktarna kunde endast delvis täcka kropparna. På eftermiddagen hade Ukraina samlat tillräckligt med bevis.

16:35 – Ukraina sammankallar ett möte i OSSE:s permanenta råd. På dagordningen står massmord, tortyr och terror av och mot civila, vilka begåtts av den Ryska Federationens trupper i Kyivregionen, särskilt i Bucha, meddelade Ukrainas ständiga representation vid internationella organisationer i Wien.

Kvällen 18:01-24:00

Och det tycks varken finnas ände på vidrigheterna eller brutaliteten. Kommer illdåden att ticka på med samma fasansfulla regelbundenhet som hittills? Tick-tick, tick-tick, nästa upptäckt – nästa uppdatering… 18:25 – sammanlagt har 410 kroppar efter civila som dödats av ryska trupper upptäckts i Kyiv-regionen, uppgav Irina Venediktova, riksåklagare. Tick-tick, tick-tick!

Många, många fler avrättade ligger i grunda gravar  nästa upptäckt – nästa uppdatering…

19:01 – I Irpin sköt de ryska inkräktarna kvinnor och flickor och körde över deras kroppar med stridsvagnar, påstod Alexander Markushin, borgmästare i Irpin. Tidigare, förr hade jag, per omgående, avfärdat ett sådant påstående som falskt, men idag är jag inte lika säker. Tick-tick, tick-tick!

Kriget förvandlat till mordorgie

Jag ska försöka skissa på en sannolik förklaring till hur krig förvandlas till mordorgier och soldater till rovdjur. Först separeras brottstyperna stöld och plundring från illdåden, då soldater som kungar, i alla tider, under alla krig stulit och plundrat och definitivt ryssarna. Om det är uppmuntrat av befälen låter jag däremot vara osagt.  

Det andra, det vidriga, det störda och kriminella beteendet, som väpnade rån, terror, tortyr och mord, är inte krig. Det är inget annat än just, väpnade rån, terror, tortyr och mord. Vad som utlöst mördandet är, i och för sig, irrelevant, men min utgångspunkt är all den sönderskjutna pansar och rostiga skrot på bilderna här ovan, vilket tydligen är en vanlig syn i norra Ukraina.

Att allt som återstår efter kolonner av den Ryska Federationens pansararmé är förvridna sotiga metallskelett, vittnar om våldsamheten i försvararnas attacker. Få ryssar har kommit levande ur det kompakta eldhav som konsumerat allt, precis allt brännbart. Ett minst sagt fasansfullt slut och vi måste naturligtvis beklaga också ryska ungdomars död.

Fatalt misslyckande

Oavsett! Dessa stackars ungdomar var ute i fel ärende och på helt fel plats. Putin kastade tärningen och sin oproffsighet och lättutvecklade paranoia trogen har ryssarna tydligt nog låtit sin frustration gå ut över en oskyldig civilbefolkning. Inte endast på grund av den fett bortschabblade som totalt misslyckade invasionen utan framförallt över kraftigt decimerade eller utraderade regementen och likväl brigader.

Frustation över döda kamrater och skräcken att själva ”stekas” i helvetet gör svaga människor till monster.  Dessutom är det förmodligen uppenbart i Lede Fis vridna föreställningsvärld att någon måste ha försett de ukrainska försvarana med uppgifter om ryska trupprörelser, ryska posteringar och positioner, eller hur? Det räcker för att anställa en klappjakt på reella som inbillade informatörer.

Mer behövs inte för att tortera fram bekännelser, avrätta de anklagade och börja om. När det inte längre finns plats för fler misstänkta och ryssarna inte kan/vill släppa människor märkta av tortyr, avrättar och begraver de helt sonika sina fångar. För att fortsätta behöver vi gå tillbaka till invasionsdagen, den 24 februari och frammana det redan klassiska klippet ukrainsk polis tog med ryska helikoptrar över Kyiv. De var på väg mot;

Slaget om Antonovs flygfält

Den ryska mästarplanen, var förutom aktioner direkt riktade mot president Zelenskyy i Kyiv, likväl att erövra Antonovs flygfält, i Hostomel, vilket ligger ca 20 km från huvudstaden. Avsikten var att upprätta och säkra ett brohuvud och avstamp för nästa etapp i anfallet. En luftbro med soldater och tung materiel skulle, så att säga, kunna landa i Ukrainas farstu och snabbt omringa och belägra Kyiv.

Detaljplanen var, att regementen från 31:a Separata Gardets Fallskärms- och Jägarbrigad (31st Separate Guards Air Assault Order of Kutuzov 2nd class Brigade), ryska elitförband, ”de bästa”, skulle stråla samman med enheter ur 41:a Kombinerade Vapengrenars Armé (41st Combined Arms Army), vilka ingick i den flera mil långa pansarormen på väg från Belarus. Och förmodades vara på väg mot Hostomel för att lämna infanteri- och artilleristöd och hjälp med att erövra flygfältet och området bortanför.

Och på flygfältet väntade försvarana, informerade om att fienden var på väg. Dessvärre hade positionerna för flygfältets dolda luftvärnsbatterier, sålts till ryssarna. Slaget inleddes med att ryssarna direkt slog ut detta skydd och började landsätta jägare från helikoptrar. Men några BTG-enheter från 41:a armén mötte inte upp, fanns inte på plats! De hade fastnad i den ukrainska försvarsringen runt Kyiv…

Helikopterarmada.

Så såg läget ut när helikopter efter helikopter seglade in, neg och släppte sin last av jägare, vilka endast överlevde några sekunder i den storm av stål vilka mötte ”de bästa”, kända för sina illdåd och fruktade för sin brutalitet, i hela den ryska världen, men hyllade i Ryssland som fredsbevarare. Försvararna sköt allt vad de förmådde, medan nästa chopper seglade in, neg och släppte sina jägare, som omedelbart mejades ner.

En ukrainsk sergeant lyckades sänka en helikopter, med ett bärbart luftvärn, innan den hann niga och höjde rekryternas stridsmoral. Ukrainas flygvapen sköt bort två chopprar och fler prickades ner med manpadsen. Men helikoptrarna fortsatte att segla in, niga, släppa sina jägare och sticka iväg, segla in, niga släppa sina jägare och dra. Till slut lyckades angriparna organisera skydd och ett slags försvar och de spred sig som en solfjäder.

Nästa helikopter och nästa efter den seglade in, släppte sina jägare, vilka också de kvickt spred sig som solfjädrar. En jättelik F 76:a, trupptransportflyg cirklade en stund över fältet, men försvararna hade sprängt och förstört landningsbanan. Då fältet var för skadat för att sätta ner F76:an, vände den hem till Ryssland eller Belarus igen. Men helikoptrarna, de fortsatte sin makabra nigande dans, med nästa, sedan nästa och nästa.

När det inte längre gick att skjuta bort de ryska jägarna i samma takt de släpptes av, spred och förskansande sig övergav försvararna sina positioner och satte upp nya i samhället Hostomel. Lede Fi besatte flygfältet, vilket visserligen var en förlust, men en dyrköpt Pyrrusseger för Ryssland.  

Hjältemodigt försvar.

Ukraina gjorde synnerligen väl ifrån sig på Antonovs flygfält, för det var på håret att ryssen hade lyckats med sin mästarplan och föresats att erövra flygfältet intakt, för att därefter direkt hota Kyiv. Amerikanska FBI och CIA lyckades ta reda på att Antonovs flygfält var huvudmålet invasionsdagen, vilket de förmedlade till den ukrainska säkerhetstjänsten och statsledningen.

Det är möjligt att ukrainarna inte litade till de amerikanska uppgifterna, för någon större fortifikation eller förstärkning av flygfältets försvar företog inte den ukrainska militären. När överkommandot omsider insåg att de, 20 km från huvudstaden hade lämnat en livsfarlig blotta reagerade den ansvarige generalen, i och för sig, blixtsnabbt. Han sprang dock strax på patrull, då ägaren Antonov vägrade medverka och hindrade militärens tillgång till flygfältet.

Generalen omgrupperade och beordrade likafullt flera vassa elitförband att ta sig från sina positioner till Hostomel. Eftersom ukrainarna trodde att ryssens huvudanfall skulle komma mot Donbas, hade lejonparten av armén och materielen skickats dit, men inte alla. Generalen skickade vad som fanns att tillgå i norra Ukraina, vilket var några reguljära förband och en hel del rekryter samt prickskyttar, till flygfältet.

Dåligt beväpnade.

De var knappast beväpnade för det uppdrag de fått på sin lott. Försvararnas utrustning bestod av lätta vapen, som Kalashnikovs, maskingevär och kulsprutor samt manpads, dvs bärbart luftvärn. De kan avfyra styrbara luftvärnsmissiler och utgör ett allvarligt hot mot lågflygande stridsflyg, särskilt helikoptrar. Det var verkligen hög tid, att åtminstone få ett grundläggande försvar och skydd på plats den 23 februari. 

På eftermiddagen den 24 februari höll ryssarna visserligen Antonovs flygfält, men det var en totalförstörd resurs, en flygplats utan strategiska betydelse och ryssarna satt fast där, medan ukrainska elitsoldater strömmade till och tillsammans med de sammankallade trupperna, partisaner och beväpnade civila började omringa flygfältet.

Den följande striden blev hård men kort och ryssarna blev nu i sin tur utkastade eller snarare utjagade till samhället Hostomel och till omkringliggande skog där striderna fortsatte. Striderna är i detta läge bättre beskrivna som människojakt och upprensningsaktioner och en fråga om att söka upp och eliminera ryssarna var de än befinner sig. När natten föll hördes fortfarande skottlossning, dock alltmer, sporadisk.

Pansarormen från Belarus

En viktig, ja avgörande faktor till hur invasionsdagen och dagarna därefter avlöpte är den milslånga konvoj, vilken syns på bilden här ovan, vilken jag kallar Pansarormen från Belarus. Många med mig undrade varför de ukrainska styrkorna föreföll avvaktande, istället för att attackera. Det gjordes faktiskt många anfall och attacker på ormen, vilket man kan se på senare satellitbilder. Där det ryker från kolonnen och från en fastighet i närheten, vilket antyder att attacken skett därifrån. Media i Väst påstod att det var logistikproblem som sinkade och helt stoppade ormen. Det är väl korrekt uppfattat,  men de omfattande logistikproblemen, fick ryssarna då försvararna koncentrerade sig på att skjuta bort bränsle- och ammotransporterna. En farlig med effektiv taktik, vilken förmodligen kostat.

Här ska inflikas, att Ukraina har spelat sina kort synnerligen väl, medan alla förståsigpåare, ja i princip alla, hela världen, trodde att Ukraina inte skulle kunna försvara sitt territorium, än mindre gå till offensiv för att återta ockuperad mark, hade ukrainarna ett ess i rockärmen. Experterna och Putin, Polarna & Kreml, var säkra på att Ukraina hade avdelat hela sin slagstyrka till Donbas, i östra Ukraina.

Ukraina har rustat rejält sedan 2014 och mycket har uppenbart spenderats på att lägga försvarsring till försvarsring med starka försvarsnästen vid varje knutpunkt, varje trafiknod, hela sträckan från gränserna till Belarus och Ryssland, ända till Kyiv. Sekretessen i projektet är tvivelsutan imponerande. Kanske fastnade 41:a Motoriserade Skyttekompaniet i just ett sådant hinder.

Som Bortblåst

Meniallafall. Kolonnen var en morgon upplöst, som bortblåst från jordens yta. Under natten, uppdelad i mindre konvojer, vilka på egen hand skulle ta sig igenom Ukrainas försvarslinjer och vidare till Kyiv, för att omringa och belägra staden. Som vi redan sett gick invasionsdagen inget vidare, i vart fall inte ”efter plan”, Putins strålande strategi, alltså.

Under tiden försvararna höll ryssen sysselsatt på Antonovs flygfält, attackerade ukrainska elittrupper med stöd av reguljära förband, partisaner och beväpnade civila, en rysk konvoj på ca 250 enheter. Det var en del av den Ryska Federationens Nationalgarde och hemmahörande i Tjetjenien, under namnet 141st Special Motorized Regiment – Akhmad Kadyrov.

Lönnmördare på väg.

141:an ilade snabbt fram på motorvägen, på raksträckan. in mot Kyiv, angelägna om att uppfylla bossen, Ramzan Kadyrovs heliga löfte, att till Putin, överlämna Kyiv som en pärla. Det gick som sagt, inget vidare, för ryssen, och inte heller för 141:a specialregementet Akhmad Kadyrov, ökända för sin brutalitet och öppna terror mot civilbefolkningen i de områden de behärskar.

De städar undan den ryska statens skit, uppträder som profosser på slagfältet, för att avrätta soldater eller skjuta dem som vägrar gå framåt eller vänder tillbaka. Att de är muslimer adderar väl sitt till, att göra dessa figurer mer skrämmande än vad de egentligen är. 141:an är en priviligierad enhet, de är utrustade med det senaste rysk krigsindustri tagit fram av vapen, skydd och trupptransport.

Det hjälpte dock föga när de ukrainska försvararna ursinnigt attackerade enheterna och i princip utplånade regementet, genom att slå ut 52 stridsvagnar och truppbärande stridsfordon. Där på raksträckan, in mot Kyiv dog 141:ans chef, general Magomed Tushaev och släckte lite mer av Putins imperiedrömmar.   

Moderna partisaner

Samma ursinniga attacker har skett över nästan hela norra delen av Ukraina, med i stort sett samma hemska utgång – utplånade trupper och förvridna sotiga och rostande metallskelett – skrot, högt och lågt. Av vad jag förstår var Ukrainas strategi ungefär som att bädda säck. På samma sätt fungerade försvarsringarna, vilka helt enkelt ”svalde” och splittrade upp  BTG-enheterna för att lättare bekämpa dem.

En stor mängd specialstyrkor, mindre enheter och partisangrupper, på 3 till 10 krigare svepte landsbygden mellan försvarslinjerna, för att eliminera enskilda ryska kolonner och eftersläntrare. De var liksom flygfältets försvarare utrustade med lättare handeldvapen, som Kalashnikovs och mindre maskingevär samt NLAW:s, det vill säga. pansarvärn. Enheterna stod/står i ständig kontakt med varandra och kan därför snabbt samla stora styrkor och snabbt vara på en krigsskådeplats.   

Först dagen efter slog sig 41:an fram till flygfältet och intog platsen understödda av jägarförband, vilka flögs in med ca 200 helikoptrar. Slaget om Hostomel varade i flera dagar och böljade från flygfältet ut l samhället med samma namn och till skogs samt åter till flygfältet, vilket vanns och förlorades av de bägge sidorna ett antal gånger var.