Hjälp – Priser Rusar!

Först något helt annat. Jag säger ingenting, så har jag ingenting sagt. Men nu efter ytterligare skottväxling och tillika mellan bus och polis måste det väl ändå åter konstateras, att det inte ligger något allmänpreventiv effekt i högre straff. Straff saknar all effekt på den typ av kriminalitet som skjutningar utgör? Det är ett faktum, vilket varit känt i minst 50 år. Skjutningarna är inget uttryck för en ”normal” kriminalitet, det ligger inte på det planet.

Detta märkliga fenomen är delvis rena klankrig, delvis gänguppgörelser, vilka drivs och utvecklas oberoende av etablissemangets synpunkter och/eller åtgärder. Inte ens massfängslandet av minst 600 bus, vilket staten ansåg behövdes för att bromsa den alltmer oroväckande utvecklingen, hindra skjutningar och därmed minska antalet döda ungdomar, har haft någon synbar påverkan på situationen. Det skjuts likväl nästan varje dag och till och från exploderar en bomb i en trappuppgång.

Återväxten är uppenbart tillräckligt stor för att upprätthålla gängens status skumma verksamheter, lite elakt kan man säga att små klanhövdingar kan stampa fram ”soldater” ur marken. Snälla, tron på att mer och fler hemliga tvångsmedel eller kronvittnen kommer att råda bot på skjutningarna är utan tvekan ett grovt misstag och ett fulländat självbedrägeri. Staten kan istället spara pengar, stora pengar på att göra det rätta , inte det lätta. Det finns endast en rimlig lösning på problemet, en social lösning.

En korrekt integration, heter det visst. Oavsett missade politikerna helt den biten när miljonprogrammet fylldes med nya människor. Men vad hade de föreställt sig? Att dessa människor av pur tacksamhet, enbart skulle finnas till, bara existera i förorterna. Utan krav, nöjda med vad bidrag de får. Hur kan det inte ha gått upp för alla dessa beslutsfattare och politiker att dem vi öppnade våra hjärtan för och bjöd hit, liksom alla normala människor har egna drömmar, planer, önskningar och behov?

Hur kan det inte ha gått upp för alla dessa beslutsfattare och politiker, att människor som förlorat det sista hopp de hade om att kunna leva ett liv på egna meriter och istället sitter fast i bidragsberoende, hopplöshet och en oviss framtid, är en stor och onödig källa till konflikter. Det har politikerna och myndigheterna att lösa innan vi har en Vilda Västern-situation eller värre på halsen. Att inte på alla sätt hjälpa alla dessa unga människor att utveckla sina egna förutsättningar och förverkliga vanliga och uppnåeliga drömmar är brottsligt.

Och dumt, då det, bl a undandrar Sverige den potentiella kapacitet, viken ligger i en sådan differentierad pool av människor från andra kulturer. som nu bebor våra förorter. Här krävs en politik som inte resulterar i årtionden av bortkastade pengar på ineffektiva lösningar, utan en gång för alla löser migrationens grundläggande problem och integrerar dem, som vill stanna i Sverige, vilket skulle gynna alla – en win/win-situation, istället för en lose/lose-dito.

Som personer vill vi ogärna kraxa likt olyckskorpar, så inte heller jag, men om och när dessa pojkar blir politiskt medvetna och radikaliserade i någon extrem lära, ligger det i farans riktning att många oskyldiga medborgare kommer, att råka riktigt illa ut . Nu till inläggets egentliga tema.

Clinton & Greenspan

Många med mig undrar varför priser inte längre tycks avgöras av tillgång och efterfrågan, på ett normalt sätt. Det beror tydligen på att råvarubörserna blivit ”kapade” av börshajar, hedgefonder, lycksökare och andra oförblommerat giriga investerare. Möjlighet till en sådan formidabel huggsexa öppnades av president Bill Clinton på inrådan av den amerikanske centralbankschefen Allen Greenspan, en superliberal förespråkare för en oreglerad marknad, en fri marknadsekonomi.

Rätt att handla på världens råvarubörser har tidigare självfallet alltid varit tilldelade endast företag som verkar inom råvarubranschen. Clinton avreglerade oklokt nog, handeln på råvarubörserna i USA. Dessa fortsatte ändå under många år, att uteslutande betjäna råvarubranschen. Kapitalet är dock innovativt, ständigt på jakt efter profit och hittade till slut fram till råvarubörserna. Nu kan, således, vem som helst handla med råvaror och investerare köper naturligtvis upp flera årsproduktioner med sådana råvaror de räknar med ska uppstå brist på.

Gissar man rätt kan vinsterna bli rent fabulösa, eftersom det råder fri prissättning i en fri marknadsekonomi. Tidigare då varubrister avhjälpts föll priserna vanligtvis till samma eller nästan samma nivåer som innan, men eftersom investerarna kontrollerar tillgången (monopol), bestämmer de också priset. Vad en stolle tog sig för, på en annan stolles inrådan på 1990-talet, tvingar oss nu att betala hutlösa priser. Prishetsen har på kort tid gått så långt att vissa medlemsländer i EU vill inför pristak.

En ekonomi baserad på en oreglerad marknad med fri konkurrens kommer, precis som planekonomin aldrig att fungera.  Något sådant, som fri konkurrens finns inte, kan inte existera i en miljö, vilken ständigt försöker skapa monopol, till varje pris. En oreglerad marknad är lika mycket teori som Marx Kapitalet och är inte ens möjlig utan den viktigaste komponenten; moral. Men just frågan om moral saknas komplett i de stockdumma personer, som ex.vis Ronald Reagans och Greenspans gospel om marknadsekonomin.

I alla händelser har den fullständigt avreglerade europeiska marknaden, vilken infördes i Europa för mer än 40 år sedan och i Sverige 1995, inte på någon punkt svarat upp mot vad den då lovade. Marknadsekonomi är visserligen det mest optimala sättet att förmedla varor och tjänster på, vi känner till, men bristen på moral får och måste av nödvändighet ersättas med reglering. Den liberala oreglerade fria marknadsekonomin har dess värre uteslutande gynnat investerarna, företagen och berikat de redan rika.    

Smith & Friedman

Marknadsekonomins urfader Adam Smith var i grunden moralfilosof och den liberala marknadsekonomins fader Milton Friedman, poängterar att moral måste vara ett riktmärke. Marknadsekonomi utan moral blir till en mardröm, som 1924, 2008 mm, och som nu. Hittills har, som sagt, enbart stora företag och de redan rika gynnats av marknadsekonomin, dels för att de kontrollerar kapitalet, dels för att EU ”glömde” att reglera aktiemarknaden. Missade ATT täppa till kryphål i lagstiftningen och utrymmet för insiderbusiness.

Det har, självfallet resulterat i en synnerligen omfattande insiderverksamhet och skoj på världens börser. Insiderbusiness spänner över ett brett fält av cafétrix och bedrägerier, oavsett syftar verksamheten till att med fulspel tillskansa sig andras pengar. Det görs genom åtgärder från att tömma bolag, övervärdera skitföretag, övervärdera aktier till Ponziupplägg och hemliga avtal, olagliga karteller och momsskoj. Insiderbusiness är en utomordentligt kontraproduktiv företeelse och rent samhällsfarlig.

När börserna blir skakiga beror det i regel på att investerarna blivit osäkra på om investeringsobjektets värde verkligen är korrekt beräknat, så att vinsten av investeringen faktiskt går att hämta hem. Saknar investerare förtroende för systemet och inte tror att marknaden kan tillhandahålla en neutral och ”ren” finansmiljö skapar  osäkerheten hos investerarna en motvilja till att överhuvud investera. När tillräckligt många slutat investera faller marknaden ihop, eftersom förtroendetapp är högst smittsamt och osäkerheten rent bränsle, blir effekten en masspsykos och därefter ekonomiskt tvärstopp.

Detta beror inte enbart på de direkt uteblivna investeringarna utan allt det investeringarna var avsedda att uppnå och alla projekt, vilka direkt eller indirekt är beroende av investeringarna. Inom EU pågår tydligen ett mycket omfattande moms-skojeri, som undandrar oss medborgare pengar, vilka hade varit bättre investerade i vård och skola. Varför vi organiserat vår utveckling på Kapitalet är en bra fråga och ännu bättre varför vi låter Kapitalet styra marknaden.

Det kan väl knappast råda några som helst tvivel om att företag inför utsikten på vinst begår brott, varje gång. Vi har upplevt gnäggande fryst färdigmat, godkända ändå hälsofarliga dieselbilar, mutor till IS (?), mutor hit, mutor dit, pensionsbanditer, IT- och bostadsbubblor, bankers tjänstvilliga  penningtvättar och nu senast ICA, för att nämna några. Den gemensamma nämnaren i samtliga fall är just avsaknaden av moral. Hand i hand med fri prissättning är avsaknaden av moral en säker väg till inflation och värdeförsämring av våra tillgångar som fast egendom och arbetsförmåga, dvs sänkta löner.

Ser man krasst på saken menar jag, att det är hög tid för EU att kliva in och tillse att marknadsekonomin börjar fungera som det var tänkt. Tillse att den nu börjar spela ut till vår fördel och inte enbart fungerar för politiker och de redan rika samt de med inflytande. Det måste till för att EU ska förbli trovärdigt, också om Kapitalet som en ständigt hungrig och glupsk gökunge får stå tillbaka. Att vi alltid ska stå för fiolerna är lika tröttsamt som orättvist

Dumpad Moral

Det kanske inte är speciellt konstigt, att företag och enskilda dumpar sin moral, om det finns pengar att hämta. Sådana egenskaper ligger antagligen latent i vår natur. Det märkliga är, att vi inte lär av historien. Senast en extrem form av marknadsekonomi infördes var under drottning Victorias regeringsperiod i England. Det blev en succés för de rika, driftiga och de samvetslösa, däremot en katastrof för befolkningen.

Den engelska marknaden var så pass fri att arsenik-dränkta tapeter fick säljas, tillika nappflaskor, i vilka kunde ansamla bakterier, tillräckligt mycket för att döda en bebis. Eller vattenkokare som kastade ut elkontakten från kitteln!!! Då kontakten ofta satt över diskbänken hamnade den strömförande kabeln också där. Stod då kvinnan i huset med händer i disk… ja! Hemmet som dödsfälla, den biten slipper vi idag, dock inte skojarfasonerna.

Ex.vis trumpetade media ut att skälet till Greklands störtdykande eller snarare ekonomi i fritt fall, var att arbetare hade förhandlat till sig feta pensioner. Det var naturligtvis för bra för att vara sant, för ungefär samtidigt köpte de 16 rikaste grekiska familjerna många av de dyrare fastigheterna i Londons innerstad. Undrar om grekiska pensionärer någonsin ens har råd att åka till London? Alla avarter och giriga trix kände man väl till, ändå reglerades ytterst få möjligheter att, rent ut sagt, blåsa systemet.

Genom de skenande priserna pågår just nu århundradets största egendomsöverflyttning från oss medborgare till de redan rika. Ett inverterat Robin Hood-trix. Vi befinner oss inte i närheten eller ens i samma härad som marknadsekonomin initialt utlovade. Och som vanligt är de som skrikigt högst om fri konkurrens, från Bill Gates till Google oftast de som först skapar monopol. Konkurrensen som skulle fixa och kurera, i princip allt, göra varor och tjänster billigare (sorry, måste flabba till) och lösa arbetslöshet och alla andra samhällsproblem, existerar knappast.

Däremot kvarstår problemen och priserna skenar. Men vi har väl det bra – eller? Förbannat bra. Alldeles för bra på många sätt, men inte tillräckligt bra för att vi ska kunna njuta frukterna av vårt arbete. Lönerna kommer i år att öka med ca en tiondel av vad priserna redan gått upp. Varför Staten inte gör något? Jo, men här ligger djävulen i detaljerna, i det att de värst drabbade kompenseras med växelpengar medan Staten rakar hem miljarder och åter miljarder, enbart i ökad moms.

Förlåt, enligt PK-polisen Damberg, ”Förstärkning av statens intäkter”, vilka vid detta laget borde vara så pass starka att eventuell beredskapsskatt förefaller obehövlig. Staten kan av egen förmåga själv finansiera den planerade upprustningen. Meniallafall. Staten är dessutom juridiskt bunden vid att inte lagstifta mot den fria prissättningen, vilket är en allvarlig tabbe. Omoral kan endast lagstiftas bort.

Kraftiga och naiva EU-misstag

Att be vissa personer, att frivilligt följa ett moralbegrepp är som att be en vild björn skita på dass. EU-projektet är i mångt och mycket fördelaktigt för medborgarna, men när det kommer till marknaden har unionen varit naiv och märkligt handlingsförlamad mot börsskojare, miljardfusk och produktbedrägerier. De åtgärder EU har vidtagit för att stoppa laglösheten, drabbar istället oss, bl a då vi ska ombesörja bankärenden. Det finns inget som berättigar en lagstiftning, vilken tillåter banker, att snoka i sina kunders angelägenheter. En privat sfär  varken banker eller EU, har ett skit att göra med.

Jag tycker personligen, att lagen om penningtvätt är skum, utifrån det faktum att 99,99% av vanligt folk inte har tillgång till de summor, vilka erfordras för, att börsskoj ska bli riktigt lönsamt. Av hur jag tolkar konventionen om medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, är penningtvättslagen inte en giltig lag. Effekterna av den brottslighet EU försöker komma åt, drabbar likväl oss och ändå är det vi som ska kollas. Det är Storebror-ser-dig-lag, varken mer eller mindre. Någon borde ta frågan om dess laglighet till ECJ, Europadomstolen.

Konkurrensbegränsningar och snedvriden konkurrens är förbjudna företeelser i EU, men inget görs för att stävja omoralen. Den verkar istället vara det enda som företagen konkurrerar med. Där sitter vi som vanligt i kläm mellan Staten och Kapitalet. Den fria konkurrensen är ett skämt. Riksbankens räntesats är ett skämt och ett föråldrat samt verkningslöst verktyg. Kapitalet sätter villkoren och helt utan hänsyn till styrräntor. Räntorna på korta lån närmar sig 20 %, vilket förr kallades ocker och var straffbart.

Billiga varor av bättre kvalitet än Jysk och liknande, väntar vi fortfarande på. Under tiden kan vi handla på kredit tack vare tveksamma företag som Klarna, vars tjänster är konstruerade med syftet att försätta shoppingbenägna personer i en evig skuldfälla eller kasta in dem i en dyrbar inkassokarusell. Eller kan vi spela på nätkasinon och bli en av de närmare 100 000 olyckliga medborgare med stora spelskulder hos kronofogden, vilka vi i slutändan lika förbannat får bekosta.

Nej, någon större nytta av marknadsekonomin har vi medborgare sannerligen inte haft för problemen kvarstår och priserna skenar… Kommentera gärna, vare sig du tycker jag har rätt eller enligt dig är helt fel ute. Det är absolut lärorikt att samtala med andra människor oavsett man är rörande överens eller alls inte. Också om man är överens kan ett samtal likväl förmedla en aspekt eller vinkel man inte tidigare kontemplerat, men som mycket stärker de egna argumenten. Även om man är överens om, att man är oense har sådana samtal ibland gett mig en annan förståelse för saken i fråga och tvingat mig att avstå mina ofta orubbliga inställning.