Rysslands Pentagon

Militären har fått en helt ny (teater)scen att visa upp sina amatörmässiga skådespelartalanger på. Det nybyggda militärhögkvarteret med den nya kontrollcentralen för det ryska nationella försvaret. Ett postsovjetiskt skrytbygge i jätteformat på en lika enorm som eftertraktad strandtomt.

Byggnaden innehåller flera stora aulor med kontrollpaneler och storbildsskärmar från golv till tak.  Kontrollcentralen är uppkopplad mot hela den Ryska Federationen. Lede Fis digitala verksamhet påstås ske på system ryssen utvecklat från grunden, detta för att slippa köpa komponenter från oss i Väst.

Det har nog kostat en seriös slant och jag tvivlar på att det på allvar kan mäta sig med de komponenter, system och programspråk Väst utvecklat de senaste 50 åren.

Putin kan, visserligen i realtid se vad som händer i den mest avlägsna ryska landsändan, men i övrigt har det nya kontrollcentret knappast haft någon avgörande betydelse eller ens betydelse för kriget i Ukraina.

Ryska folkets insyn

Liksom allt annat i den Ryska Federationen verkar den officiella ryska inställningen till kriget i Ukraina  regisserad, ingen Bergman precis, men ändå. De medverkande utför, så att säga, rena uppvisningar på hemmaplan, då de, för folket ska förklara Putins ”militära specialoperation”.

Det spelar ingen roll om uttalandet kommer från talespersoner som Peskov, ministrar som Shoigu, generallöjtnanter som Igor Konashenkov, eller andra regeringsrepresentanter som utrikesminister Lavrov, de är alla väl inövade… eller ja. Kanske inte Lavrov då.  

Alla spelar dock godkänt med, för att vara amatörskådisar… eller ja. Kanske inte Lavrov då, vilken är ett proffs på förställning och ljug. Precis som sin chef superstjärnan Vladimir Putin. Hela byket ser, i vart fall ut som om de fullt ut tror på vad de framför och påstår.

Det ryska folkets insyn i Kremls politiska processer och statsledningens beslut, är i det närmaste obefintlig och ryssarna blir rejält förda bakom ljuset i sedvanligt sovjetisk propagandastil. Den Ryska Federationens ”Sanningsministerium” vet, att uppgifter, mixade av sanningar, halvsanningar och osanningar, toppat med tvärsäkra påstående, låter trovärdiga.

Informationsblockering

Om vi betraktar scenariot från den ryska befolkningen synvinkel, har de inga alternativ, med vilka de kan jämföra vad Putin, Polarna & Kreml påstår. Merparten av människor i sådana samhällssystem accepterar statens uppgifter som, om inte trovärdiga, åtminstone vad som gäller. Jämför med Nazityskland.

För många ryssar är Putin, Polarna & Kremls ”sanningar” minst lika trovärdiga som SVT:s samt all övrig nyhetsmedias, är för oss. Skillnaden ligger som sagt, i att de ryska medborgarna inte kan kolla om generallöjtnant Konashenkovs osannolika uppgifter om, endast 498 stupade ryska soldater är korrekt.

Få ryssar kan ta reda på om den Ryska Federationens väpnade styrkor verkligen uppnått målet med Putins ”militära specialoperation” i norra Ukraina och istället ska sättas in för att befria Donbas-regionen.

Ryssen i gemen saknar möjlighet att genomskåda och rätt förstå syftet med Rysslands ”humanitära” transport av ca 300 000 invånare från Mariupol. Inte heller avseende de tusentals barn, vilka deporterats till Moder Ryssland.

När talespersonen för den Ryska Federationens Försvarsministerium generallöjtnant Konashenkov  säger ”militära mål” föreställer sig få ryssar (ingen annan för den delen) att det ser ut som ett dagis eller en lekpark eller ett sjukhus.

Att rysk militär nu använder precisionsvapen för att slå ut Ukrainas ekonomiska basnäringar, skulle säkert vara lika främmande för ryssarna i gemen, om de fick reda på saken, som för alla andra folk. Putins informationsblockering fungerar och fungerar väl.

De bilder från Ukraina den ryska publiken blir presenterade, om ens några, visar förmodligen inte en bråkdel av den totala förstörelse ryssarna anställt, i många, många städer, otal samhällen och byar.

Bilder på döda ryska soldater existerar sannolikt inte i rysk media, möjligen i mobilflödet. Putin har kopplat ett kraftigt grepp om makten med hjälp av Polarna & Kreml och regerar, nej härskar, som värsta tsaren. Det är fan kusligt, men inte desto mindre verkligt. 

Zelenskyys utspel

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy, som outtröttligt manar Väst att agera gjorde i sitt senast tal ett smart utspel. Sannolikt försökte Zelenskyy köpa Ukraina lite tid för att lätta på trycket av det exempellösa bombardemanget Federationens styrkor utsätter invånarna för.

Genom att öppna upp för diskussion om Ukrainas neutralitet och därtill en lösning av konflikten i Donbas-regionen, vilka var två av Putins skäl till invasionen och blodbadet, hoppas Zelenskyy på en paus för, att Väst ska hinna leverera fler och tyngre vapen, mer och bättre luftvärn.

Zelenskyys medgav, att priset för att fullständigt fördriva ryssarna från Ukrainas territorium med hjälp av de Allierade skulle innebära ett tredje världskrig. Uttalandet är direkt riktat till NATO. Gissningsvis  menar Zelenskyy att försvarsalliansen, nu kan sluta debattera och älta frågan om intervention.

Det skulle tveklöst vara mer konstruktivt och verksamt om NATO istället koncentrerade sig på att illa kvickt, få ett effektivt luft- och sjöförsvar på plats i Ukraina. Landet måste få möjlighet att skydda och freda sitt luftrum från raket- och missilattackerna.  

Mer ljug, mer valsande

Visserligen syns äntligen en liten, liten strimma av ljus, ett litet hopp om bättring för befolkningen, i det annars nattsvarta utrotningskrig Ryssland bedriver i Ukraina. Sedan återstår det att se vad de ryska löftena om, att minska de militära aktiviteterna runt huvudstaden Kiev, verkligen är värda.

Jag har skrivit det förut och gör det igen, ”Bättre då att förutsätta att allt de säger är ljug.”. Som med kommunikén den ryske försvarsministern (läs krigsministern) citerade från, vilken jag tolkar motsatsvis, på så sätt, att allt får motsatt mening. 

Då Shoigu läser; ”minska de militära aktiviteterna”, hör jag, ”öka de militära aktiviteterna”, när han säger ”befria Donbas”, hör jag, ”göra Donbas ryskt” och tänker jag vaffan ryssen gjorde i norra Ukraina om avsikten med invasionen var, att ”befria Donbas”, och så vidare.   

Det känns mer som om Ryssland försöker göra en dygd av nödvändigheten, för det är knappast Putins stora hjärta som ligger bakom Rysslands ändrade position och inställning. Knappast troligt. Snarare är den Ryska Federationens väpnade horder, slutkörda både fysiskt och psykiskt.

Slokörade av all den smörj de bjudits på, vilket sannerligen varit en rejäl rundsmörjning av historiska proportioner. Oerhört många är numer ovilliga, att riskera sina liv för det tveksamma nöjet att kriga i Ukraina.

Den Ryska Federationens försvarsminister, Shoigu (läs, krigsminister) påstod även att de ryska trupperna tillfogat Ukrainas armé betydande förluster. Vänder man på uttalandet blir det mindre lögnaktigt, för det framgår väl med all önskvärd tydlighet, att den ryska björnen har fått på pälsen, så det räcker och blir över.

Den ukrainska militären, partisaner och beväpnade civila återtar i detta nu (2022-04-07 kl. 23:17) fortfarande meter för meter av sitt ockuperade land. Likaså är de ryska uppgifterna om att Putins ”militära specialoperation” slutförts med lyckat resultat helt uppenbart rent önsketänkande eller så var specialoperationen krigshistoriens hemligaste kampanj.

Putins ”militära specialoperation”

Om nu målet med Putins invasion verkligen var att demilitarisera och avnazifiera Ukraina kan jag endast konstatera, att den ”militära specialoperationen” ändat i ett dunderfiasko. Det enda tydliga målet den Ryska Federationens beväpnade horder haft, som jag ser det, har varit att erövra och besätta det ukrainska territoriet.

Det enda speciella med Lede Fis omfattande kampanj är militärens inhumana attityd och brutala ödeläggelse av Ukrainas infrastruktur och urskillningslösa mördande av befolkningen. Något annat har, i vart fall, inte jag upptäckt, förmodligen finns där heller inget att upptäcka.

Planen, upplägget, ett tredagars blixtkrig, för att inta huvudstaden Kiev, ha ihjäl den nuvarande statsledningen och sätta in en pro-rysk marionettregering gick fett i stöpet. En andra chans får som tur är, inte Putin.

Jag tror Putins ”militära specialoperation” är avförd från dagordningen och militären fått nya direktiv. Då det uppenbart inte gick, att få Ukraina på knä, trots en massiv övermakt av vapen och manskap, anfall på tre fronter plus från luften och havet, har Putin, Polarna & Kreml kommit till insikt att Federationen måste ändra strategi.

Bästa chans att stanna kvar på banan är att utgå från den plats man bitit sig fast på, det vill säga, Donbas och därifrån stöta uppåt mot Kherson- och Zaporizhzhia-regionerna och västerut mot Odessa-regionen, om nu ryssen har något kvar, att stöta med?

Ryskt debacle

Visserligen är jag inget lejon på krig, men som jag bedömer det, är det högst tveksamt om Lede Fi kommer att ha framgång oavsett ofantliga lager med ammo, raketer, missiler och robotar. Oavsett  vad de hittar på eller tar sig för. Inget synbart tecken som pekar på en rysk seger. Inte i brådrasket.

Lede Fi förlorade överraskningsmomentet och skjutit bort mycket krut, men inte uträttat vad de kom för att göra. Därtill har den Ryska Federationen förlorat sina bästa elitförband och mer militär utrustning än vad en medelstor europeiskt stat äger.

Ukraina har stått pall, ett brutalt anfall och en våldsam invasion, bedriven med en oöverträffad hänsynslöshet. Den Ryska Federationen kan knappast öka sin terror, då förhållandena i många ukrainska städer, otal samhällen och byar knappast kan bli värre.

Putin, Polarna & Kreml har likväl i det avseendet nått vägs ände. Naken terror biter uppenbart inte på det ukrainska folket, gör dem snarare mer enade och beslutna att göra sig av med mördarpacket. Vad återstår? Antagligen ett skyttegravskrig med utnötning av motståndarens resurser och vilja.  

Dessvärre signalerar inte Rysslands tempoväxling i krigföringen något slut på kriget. Det verkar endast vara lugnet före stormen. Just nu rullar generalstaben antagligen fram det tunga artilleriet över däcksplankorna, det vill säga, det mäktiga ryska strids- och bombflyget samt robotbestyckade sjöstridskrafter.

Gissningsvis får vi se större explosioner och ännu mer förstörelse, definitivt i Donbas, men kanske inte huvudsakligen inne i de stora städerna. Om nu inte fler dagisar är kamouflerade ”militära mål”.

---

Ericsson – muthärva igen!

Här hemma pågår en intressant och märklig utveckling av avslöjandena kring Ericssons mutaffärer med nekad ansvarsfrihet för VD och styrelse, vilka ändå omvaldes. Frågorna haglar; eftersom VD och styrelse är ytterst ansvariga för vad som sker i företagets lokaler och i dess namn, är väl omval knappast ett alternativ.

Det är inte heller struntsaker Ericsson pysslat med, tvärtom, mutor till den islamistiska terrorgruppen IS, är väl synnerligen allvarligt, eller? Att det handlar om miljarder, vilka IS kan anskaffa vapen för och fortsätta sitt fullständigt galna och bloddrypande nattsvarta terror, är speciellt allvarligt.    

Hur tänkte personerna, vilka förhandlade med terroristerna? Såg de inte kopplingen, pengar – vapen – terror? Självfallet, men utsikten till feta vinster var starkare. Det är dock inte det enda märkliga härvidlag, utan Ericsson har de facto finansierat den värsta terrorgruppen någonsin.

Märkligast är, emellertid att åklagarmyndigheten inte inlett en förundersökning om just finansiering av terrorism. Till skillnad från den veritabla hysteri av högljudda krav på att straffa alla hemvändande IS-sympatisörer som förekom för ett tag sedan och fängelsedomen mot en aningslös och dum kvinna är det knäpptyst om Ericssons brott.

Likhet inför lagen

Vad är det för system som inte upprätthåller likhet inför lagen? Finns här en politisk koppling till, att rättsskipningen, utan vidare kastar hela lagboken på dumbommar som fångats av våldsbejakande islamistisk nonsens och nätpropaganda, men fridlyser Ericssons solklara uppsåt.

Det skickar knepiga signaler, inte minst med tanke på, att Ericsson här handlat medvetet, organiserat och tydligen vanemässigt brottsligt. Jag frågar mig vem som bäddat för mest och värst terror – den kvinna som slet slav under någon krigare i Accra eller Ericssons miljarder?  

Det känns vämjeligt, att någon för snöd vinnings skull är villig att medverka till den huvudlösa regim IS förde och det fulländade skräckvälde Kalifatet påtvingade sina undersåtar. En dylik attityd, visar med all önskvärd tydlighet, att etik är en belastning och moral är en bristvara i den fria liberala marknadsekonomin.

Det är tveklöst illa när företag utifrån en maximerad vinstvision sänker sig till oegentligheter eller rena brott, då den drar människor med sig ner i moralträsket. Etablissemangets tystnad och passivitet ska kanske inte tolkas, som ett gillande av Ericssons lagöverträdelser.

Men verkar mer betraktas som ett olycksfall i arbetet för ”doktrinen” säger endast ”åk inte dit”. Och åker, som Ericsson nu gjort, vederbörande dit, räcker tydligen en offentlig avbön, hänvisning till en seriös ambition om att framgent följa regler och lagar samt löfte om att inte upprepa brottet.

Mönstret går igen, speciellt bland techföretagen, vilka tjänar miljarder på, att underlätta hat mellan olika grupper och på att spåra, samla och sälja sina besökares personliga data. Mark Zuckerberg grundare av facebook har blivit ett skämt i USA efter åtskilliga framträdanden i förhör inför amerikanska politiker.

Lika barnsligt, drar han varje gång samma visa, har samma ambition och ska infria samma löften. När då? Den frågan kan gott ställas även till Ericsson som alldeles obestridligt fortsatte sin brottsliga verksamhet också under tiden man erkände mutbrott för USA:s justitiedepartement och betalade uppgjorda böter på 10 miljarder kronor.

Grundlig utredning

Det är naturligtvis angeläget att Ericssons mutaffärer grundligt utreds och att de ansvariga straffas. Inte enbart utifrån ett rättviseperspektiv utan likväl till rättelse och varnagel för andra mutkolvar. Därtill Sveriges anseende, ditt och mitt anseende

Det är tveklöst i högsta grad fräckt att riskera Sveriges och dess medborgares goda rykte, för klirr i kassan, riktigt illa. Vad värre är dock att Ericsson med en till visshet gränsande sannolikhet kommer att begå nya brott.

Att skit rinner neråt och att hela Sverige därför blir drabbat av Ericssons bristande moral och obefintliga laglydnad. Ett förhållande, vilket inte förefaller vara uppmärksammat av mutföretaget. Eller så är de på Ericsson synnerligen medvetna om omständigheterna med skiter fullständigt i vilket. Det kan ju faktiskt vara värt några miljarder eller så. Om man inte åker dit, vill säga.

Avslutningsvis får vi, tydligen se upp med ett nytt ofog i skuggan av de skenande bränslepriserna. Bilägare bör undvika att tanka fullt eftersom vissa personer självkompenserar sig för prisökningarna genom att borra hål i bränsletankar och fylla sina egna med innehållet.