Krigsbrott på krigsbrott

Den 30 mars befann sig 19-åriga lärarstudenten Anastasia Tagirov i en hjälpkonvoj på väg från Kiev till Chernihiv för att lämna förnödenheter och evakuera befolkning. De fem mindre bussarna med synliga märken kom dock inte längre än till stadens infart, där hamnade konvojen mitt i ett granatregn från rysk spärreld.

attacken dödade lärarstudenten och skadade allvarligt fyra andra hjälparbetare samt totalförstörde fordonen samt hjälpsändningens förnödenheter. Artilleribeskjutningen var så pass kraftig att Anastasias kropp formligen kastades snurrade och brinnande ur fordonet. Hon torde ha avlidit omedelbart och lämnades förkolnad vid vägrenen.

Händelsen är svår att greppa och ondskan bakom motstår all förklaring, är omöjlig att förstå. Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt, att beskjuta och döda obeväpnade hjälparbetare samt förstöra en hjälpkonvoj utan minsta militära värde eller hot.

Beteendet går inte att jämföra med något annat än rent barbari. Ett snäpp värre än till och med nazisterna. Vad är det för fel i pannbenet på ett befäl som ger order om spärreld mot fem småbussar på ett humanitärt uppdrag? Är det ett uttryck för den ryska machokulturen?

Hur är man egentligen funtad om man förvägrar oskyldiga människor, att få mat, vatten, gas, el och mediciner? Hur är det tänkt att den menige ryske soldaten, oavsett elitstatus, ska bry sig om etik när officerarna ägnar sig åt rån och plundring och mord?

Hur kan detta möjligtvis inte vara krigsbrott? Uppsåtet, att utrota Ukrainas befolkning kräver väl knappast mer bevis, eller? Att den ryska statsledningen ihärdigt blånekar till att ha någonting med krigsbrott att göra, är en traditionell ryskt förhandlings och förhalningsteknik, vilken Sovjet utvecklade till perfektion.

Visserligen har Putin under många år bedrivit en hatkampanj mot Ukraina och förmodligen skrev han på anfallsordern under punkten ”Hänsyn till civilbefolkningen” ”INGEN!”, men var förmodligen inte på det sätt de var tänkt att hatkampanjen mot Ukraina skulle fungera.

Slumpmässigt prickskytte på civila i safaristil, tortyrcentraler, barnmord, våldtäkter, rån och omfattande plundring, för knappast tankarna till en befrielsearmé eller överhuvud till en armé. Snarare en odisciplinerad lynchmobb eller en blodtörstig pöbel. Lite väl magstarkt också för så iskalla typer som Putin, Polarna & Kreml.

Å andra sidan, utifrån den vridna logik och rabiata hat Rysslands högsta ledning hittills visat, kan man sluta sig till, att precis vad som helst kan hända. Ryssarna kan hitta på vad som helst.  

Strukturerat våld

Huruvida den Ryska Federationens soldater vanemässigt uppmuntras att våldta ukrainska kvinnor som ett led i krigföringen, är svårt att veta, men skändningar av kvinnor förekommer dessvärre systematiskt hela tiden. Jag är stark motståndare till att använda varje form av våld och absolut mot dödsstraff, men nog ska soldater påkomna med våldtäkt, in flagranti, omedelbart skjutas.

Det skaver visserligen en hel del, men är det fel eller orättvist? Är det mer fel eller orättvist än skändningen av kvinnan? Nej och nej, är i vart fall min ståndpunkt. Kan man under vissa omständigheter skjutas för plundring på fläcken, är ett direkt dödsstraff för våldtäkt rimligt.  

Ett regemente som tydligen har identifierats som slaktare, torterare och våldtäktsmän i Bucha/Butja är Ryska Federationens 64:e Motoriserade Skyttebrigad. Skyttebrigaden togs ur tjänst efter att ha lidit kraftiga förluster och skickades till Belarus för återhämtning. Brigaden är dock enligt uppgift förbluffande nog tillbaka i Ukraina.

Rykten och elaka tungor talar om, att Putin, Klicken och Kreml hoppas att de snabbt stupar för att inte kunna vittna i en framtida krigsbrottstribunal. Det låter bra, men sannolikt osant, då vittnesmål finns i överflöd. Att 64:an skickats tillbaka till helvetet beror snarare på, att Putin, Polarna & Kreml inte bryr sig ett spår om sina soldater.

Det ryktas också om att den så kallade Wagnergruppen skulle varit i Bucha/Butja, det är dock tveksamt, för så vitt jag förstår har de satts in i Donbas. Tror nog att Wagnergruppen skulle lämnat tydligare spår efter sin vanligtvis blodiga framfart.

Även sedan Federationen packat sig iväg har ukrainska förband svept Kiev-regionen och hittat både nya ryska grupper, sabotagegrupper och mordpatruller, vilka ukrainarna eliminerat och/eller tillfångatagit. Också  sensorer för missilguidning har påträffats lite varstans.

Kievs borgmästare sa att alla trodde det nu skulle bli lugnt ett tag, men fienden är fortfarande högst närvarande (och har inte gett upp tanken på att inta Kiev och de har mängder med fjärrvapen, min not).  

Kollektiv galenskap

Putin, Polarna och Kreml förefaller annars beredda och kapabla att korsa varje för mänskligheten förbjuden moralisk och etisk gräns för att nå sina mål. Det mest läskiga och skrämmande för mig är att den ryska statsledningens sannolikt inser vilka fullständigt orimliga konsekvenser deras beslut får

Blodbadet på civila ryssarnas våldsamma attacker förorsakar är faktiskt både beräknings- och förutsägbart. Lika förutsägbart som, att Ukraina på grund av det bestialiska mördandet sannolikt för all framtid stänger dörren för samarbete med Ryssland.

Länderna kommer säkert att sluta fred, men utöver kommunikation för att undvika ny konfrontation tror jag inte Ukraina önskar diplomatiska kontakter eller några andra kontakter heller med ryssen, för den delen, aldrig någonsin. Kanske har den Ryska Federationens statsledning och statsapparat, drabbats av en kollektiv galenskap.

Mariupol

Just nu, kommer också nyheter om Mariupol… staden förefaller ha fallit i ryska händer. Får avvakta och se vad som kommer ut av den uppgiften. På tal om trollen; den tjetjenske diktatorn Ramzan Kadyrov påstår att han befinner sig där, vilket är tveksamt, men hans mördarband Kadyroviterna finns på plats i Mariupol och är förmodligen fullkomligt tokiga efter det omfattande hån, förlöjligande och smälek Ramzans inlägg på sociala medier mött.

Hans oförblommerade skryt om Kadyroviternas fysiska styrka, höga moral, taktiska skicklighet och så vidare blablabla har naturligtvis ifrågasatts. Kadyroviterna har på intet sätt levt upp till Ramzan Kadyrovs skrävel och blivit döpta till TikTok-krigare.

 Vill inte ens tänka på vad som kommer att hända med de stackars människor, vilka fortfarande lever i det helvetet på jorden och korsar Kadyroviternas väg. De är experter på terror mot civilbefolkning och ökända för att skapa obeskrivlig skräck hos människor.

Det är en klen tröst att det i mycket av det sönderskjutna pansaret markerat med bokstaven Z färdades tjetjenska trupper och möjligen (förhoppningsvis) likväl Kadyroviter. Det finns endast ett sätt att befria planeten från sådant avskum och det är på samma sätt som IS krossades, genom att, helt enkelt, skjuta bort dem.

En  annan betydligt trevligare nyhet är att den Ryska Federationens trupper, understödda av pansar, i morse, fredag, försökte bryta igenom Ukrainas försvarslinje i öster, men hejdades. Och Lede Fi kastades tillbaka dit han kom från.

Mäns våld mot kvinnor

Det är med utomordentligt kraftig avsmak jag åter tvingas konstatera att lärarstudenten, 19-åriga Anastasia och alla andra drabbade kvinnor är offer för patriarkatets självöverskattning och genuint korkade inställning till verkligheten i allmänhet och kvinnor i synnerhet.

De ryska övergreppen mot kvinnor följer det obehagliga mönstret, för mäns våld mot kvinnor, vilket är baserat på och drivs av kontrollbehov och vilja till maktutövning. Vidrigt värre, precis som de män, vilka samvetslöst utnyttjar utsatta flyktingar sexuellt eller företag som söker billig arbetskraft.

Det finns i någon mening en poetisk rättvisa i att det i Ukrainas armé tjänstgör många kvinnor som kommer att ta en gruvlig hämnd på ryssen. De får dock inte låta sig fångas… då kan det gå ännu värre än vad det gjorde för en 42-årig kvinnlig prickskytt från separatistmilisen, med 40 bekräftade dödsskjutningar, som lämnades kvar på slagfältet av sina separatistpolare, då hon var sårad.

Med referens till det ukrainska försvarsdepartementet som vet att berätta om, att prickskytten, kommer få spendera resten av sitt liv i ukrainskt fängelse, så länge det inte sker ett fångutbyte, vill säga. Kommentar; till dess en eventuell fångutväxling sker, kan hon i enrum fundera på om hennes separatistpolare likväl hade lämnat en manlig kollega på samma sätt.

Försvarsdepartementet berättade också om uppsnappad radiotrafik där en stridsvagnschef hörs meddela sin överordnade officer att civila finns med i bilden och undrar vad han ska göra. ”Döda dem, skjut ihjäl allihop!”, skulle officeren formligen ha skrikit. Linjen tystnade en liten stund, sen skulle officeren ha vrålat, ”Vad väntar du på? Skjut dem då för helvete, döda varenda en!”.

För mig är detta en för-bra-för-att-vara-sant-story, även om den är plausibel, men är oavsett, bra och bra stark. Storyn får passera för sann eftersom det främjar kampen mot Putin, Polarna & Kreml.

Kriget på nätet

Nätet nästan svämmar över av videoklipp på ukrainska bakhåll av ryska kolonner. Gång på gång, slår Ukraina mot den Ryska Federationens krigsmaskin och gång på gång decimeras ryssarnas resurser av manskap, stridsvagnar, stridsfordon och allt annat materiel, vilket går förlorat i Ukraina

På bilderna här ovan, sänkte skytten (kanske skyttarna) fyra stridsvagnar på mindre än sex minuter. Det blir mer och mer spännande, för varje träff, då skytten riskerar, att själv bli måltavla. Fjärde missilen tog tid att få iväg och jag funderade på vad monitorn skulle visa…

Ett klipp  jag dessvärre missade att bokmärka visade en attack mot fyra stridsvagnar med vad jag tror är våra svenska pansarskott. Filmen visar hur stridsvagnarna rör sig bortåt på en byväg. Plötsligt kommer ett par tre pansarskott flygande bakifrån, två slår i gatan, far upp och försvinner upp i skyn. Sedan kommer en hel skur med projektiler varav åtminstone fem eller sex träffar sina mål. En stridsvagn börjar brinna efter tre träffar sen tar filmen slut.

Hade vi gett Ukraina våra Robot57 (Rb57) skulle ingen av stridsvagnarna kunnat köra vidare. I ett annat klipp ser man en ensam, men väl kamouflerad ukrainsk stridsvagn, en gammal T-64, som avfyrar kanonen, mot en stridsvagn på vägen mot Kiev. Granaten missar och exploderar mot en kulle strax bakom.

Nästa skott kommer direkt och träffar ett bepansrat trupptransportfordon. Vilket börjar brinna våldsamt, samtidigt som ryska soldater kastar sig ur fordonet och börjar springa från platsen, i en solfjädersformation. En rysk T-72:a stridsvagn börjar skjuta vilt omkring sig men ser inte ens T-64:an, vilken sätter nästa skott i den vilt skjutande stridsvagnen när den bromsar in, för att komma förbi det brinnande trupptransportfordonet.

T-72:an rullar en kort sträcka, stannar och börjar brinna. Nästa stridsvagn bakom pepprar också omgivningen, ser T-64:an, skjuter mot den, men salvan har ingen verkan. Där tar klippet slut, men med filmen följer en beskrivning av vad som sedan hände.

Tack vare den fräcka och hjältemodiga insatsen T-64:ans besättning levererade sinkades den ryska konvojen tillräckligt länge för att fler ukrainska försvarare skulle hinna fram för att slå ut mer pansar.

Ukrainas fullständiga utplåning av stora delar av den milslånga kolonnen eller pansarormen, med stridsvagnar, bepansrade fordon och artilleri m.m., vi såg norr om Kiev, har fått militärer över hela världen att haja till och fundera på om stridsvagnar verkligen är värd investeringen. Ukraina har med relativt små materiella kostnader förorsakat Federationen miljardförluster.

Många, många miljarder rubel, enbart i materiel, en kostnad som förvisso dagligen ökar med astronomiska summor. För Ukrainas del kostar kriget omkring 650 miljoner spänn varje dag, varenda dag. Den Ryska Federationen ska få svara för det höga priset och mycket, mycket mer därtill. Inte minst för att ha tillintetgjort det miljöarbete ungdomar världen över har lyckats genomföra de senaste åren.

Till slut. I utdrag från ryska tidningar upptäckte jag att propagandan inte längre demoniserar fiender genom att nämna dem banditer, utan använder enbart Banderas. Jag antar att det ryska ”Sanningsministeriet” insåg att ordet bandit lika väl associerar till banditstat som skurk. Det är naturligtvis känsligt, eftersom den Ryska Federationen beskylls för att vara en banditstat… Ryssland är, per definition onekligen, just en banditstat, varken mer eller mindre. Nästa poetiska rättvisa ligger därför sannerligen i att den Ryska Federationen ofrivilligt är Ukrainas störste leverantör av handeldvapen, ammunition, stridsvagnar, bepansrade stridsfordon samt reservdelar i parti och minut.

Som lök på moset känner ukrainska soldater ofta till den ryska materielen, kan hantera ryska vapen, manövrera deras stridsvagnar, köra deras bepansrade trupptransportfordon och avfyra ryskt raketartilleri, till och med flyga ryskt stridsflyg samt handa övrig utrustning. Instant Karma!