Partiellt Sommaruppehåll

Nu blir det färre inlägg ett tag, eller ja, våren och hela sommaren, för nu värmer solen tillräckligt för, att kunna vara ute hela dagarna och äntligen ta itu med underhållet av huset, garaget, tvättstugan och lagerbygget. Jag och frugan har gjort ytterst lite på huset och i trädgården de två senaste åren.

Det bristande underhållet börjar synas redan efter denna tid. Söderväggarna är i stort behov av en omgång slamfärg eller snarare två, tre. Dörr- och fönsterfoder, för att inte tala om själva fönstren skriker efter fet vit färg, att hålla tidens tand stången.

Trädgårds- och byggprojekt, vilka legat nere, på grund av covid och en hjärtinfarkt, pockar på exklusiv uppmärksamhet. Några sysselsättningsproblem lär vi inte uppleva denna sommar. Det blir till att måla, måla och måla på semestern, söcken som helg.

Nästa år kan vi ta semester, normal semester, men viss målning måste likafullt göras nästa sommar också. Trädgården, något risig och vildvuxen, behöver ansas, fast delar av den får vara kvar som ”naturtomt” för att kunna härbärgera blommor och örter, vilka gillas av pollinerare.

Innan vi själva blev husägare, 2009, på landsbygden, hade vi en något annorlunda bild av vad det skulle innebära. Vi var införstådda med det arbete, en fastighet kräver och att någon vicevärd inte skulle komma och fixa uppkomna problem. Inte heller skulle ”hyran” täcka underhålls- och reparationskostnader.

Vad vi däremot ”missade” var raketfarten på bränslepriserna och att svensk landsbygd är en äkta strykpojke, vilken får klara sig bäst den gitter. Tvärtemot politikernas, etablissemangets och myndigheters försäkringar om motsatsen, existerar här ingen samhällsservice, enbart brutna löften och värdelösa ambitioner.

Här finns inte ens en hjälpligt fungerande kollektivtrafik, för att kunna ta sig till den service också vi på landet varit med om att betala. Den idag helt nödvändiga digitala kommunikationen är sämre än kontakten mellan Huston och Apollo 8, på månen var, för mer än 50 år sedan.

PTS – Skrota skiten!

Uppenbart har Post- och Telestyrelsen (PTS), hand i hand med Telekom ansett det viktigare, att folk på vägarna kan nå sina plattformar och mobilflöden än, att samtal till 112 felfritt fungerar eller att ambulanser kan koppla upp sig mot sjukhus på väg in med ett akutfall.

Dessa administrativt fullständigt inkompetenta organens efterlevnad av slutanvändarens rättigheter är rena skämtet, men knappast roligt! Att vi inte ens kan se på TV, utan avsevärda svårigheter, kränker vår rätt, som slutanvändare till en fungerande uppkoppling.

Det är förvisso endast ämnat, att väcka löje, att ex.vis Netflix, HBO och SVT, kan tas emot och avbrottsfritt avnjutas, i en bil på vägen, men inte hemma. Vi har aldrig accepterat att TV-program ständigt laggar, visar den snurrande buffertikonen, blir sönderryckta och förlorar allt intresse.

Kommunikation med PTS och Telekom, är som att hantera blöta tvålar, de är hala som ålar och skiter totalt, i vad vi tycker. Och, visst har täckningen bättrats, men det, ytterst marginellt. Synnerligen svagt och ett tecken på ett omodernt, utdaterat land, ett U-land. Dit pepparn växer, med passé företeelser som PTS och Telekom.

Det har likväl varit värt, på många andra sätt, att flytta till landet. Den jobbiga, den tråkiga biten beror, i allt väsentligt, på kraftiga systemfel, bias, inkompetens och indifferens i de strukturer, vilka ska men underlåter att leverera vad EU bestämt. Sådant kan ändras, så tillbaka till ritbordet.  

Gräsmatta – Mossmatta

Och tillbaka till trädgården och vad vi mer ”missade”. Jag associerade, i stort sett, enbart gräsmatta med villa eller eget hus. En stor, tät och grön, snaggad gräsmatta. Den övriga trädgården var syrenbuskar och små rabatter med snyggt arrangerade växter och där kolliderade vår standardsyn våldsamt med verkligheten.

Inom några dagar eller snarare nätter förvandlades de snyggt arrangerade blommorna till stubbåkrar av glupska sniglar och dito rådjur. Gräsmattan… hellre mossmattan, är åtminstone grön, tät, mjuk och vatten sprutar mellan tårna när man går på den, efter ett regn. Mossa är alltså en fuktsamlare av rang.

Ibland efter perioder med mycket regn känns det som, att befinna sig i ett tomt akvarium när man står på gården. Det luktar alger och påväxt på tak och väggar uppstår vanligtvis. Vatten är en vän, men kan lätt förvandlas till en fiende genom ex.vis otäta tak och på platser, vilka saknar avrinning.

Meniallafall. Vad vi mer ”missade” var miljöaspekterna, inte insikten om den accelererande miljöbelastningen samt försurnings- och övergödningsproblemen och dess effekter på miljön, på djur och natur, men helt klart hur snabbt processen kan nå kritiska nivåer.

Vi ”missade” växtgifternas globala utslagning av pollinerare och fåglarna med dem. Det tog några år men balansen har något återställts, men ligger överhuvud inte närheten av de nivåer, vi hade innan Round Up och andra livsfarliga miljögifter. Innan Monsanto, Bayer och andra miljösvins manipulationer för, att kränga dyngan till oss.   

Alltså, En sådan gräsmatta jag associerade men eget boende skulle  kräva gifter för att bli av med mossa och kvickrot, återkommande kalkbehandlingar och gödsling. Just det vi måste undvika idag. Alternativt skulle mossmattans ytskikt kunna tas bort och ersättas med markduk och gräsmatta på rulle och där kolliderade den möjligheten våldsamt med plånboken.

Återstår att mekaniskt avlägsna mossan med en mossrivare. Nä, nu måste jag dra… Tjena! Vi hörs!