Misslyckad integration

För första gången lämnade statsminister Andersson, 2022-04-28, en helt annan analys av påskupploppen än vad Ebba Busch och etablissemanget hittills presterat. Statsministern medgav att politikerna och etablissemanget misslyckats med att bryta segregationen i de utsatta områdena. Att inga åtgärder varit verksamma mot gängkulturen och inte heller minskat skjutningarna.

Även om Magdalena Anderssons bekymmer över rådande situation känns trovärdig, underströks hennes ord till riksdagen hemskt av en skjutning på ett gym på Hisingen i Göteborg. Ännu en kula, vilken ändade livet på ännu en ung man. Påskupploppen visade åter genant tydligt att våra kära folkvalda och det svenska etablissemanget inte har vad som krävs eller kanske inte ens äger vilja att bygga ett rättvist och jämlikt samhälle.

I migrationsfrågan har samtliga riksdagspartier, sedan årtionden, betraktat verkligheten med huvudet i sanden. Där syns dock ingenting. När så oväsen uppstår och politikerna tittar upp blir de förskräckta och upprörda över vad de möter. Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt att poliser i tjänst, brandmän och våra hjältinnor/hjältar i sjukvården fullkomligt onödigt ska behöva riskera skador eller livet i stenregn för att utföra sina uppdrag oftast för att rädda och/eller skydda medborgare.

Svag Lagstiftning

Lagstiftningen hade gjort reell nytta om den tillförsäkrat polis och räddningstjänst ett starkare skydd än det ganska svaga arbetsmiljölagstiftningen erbjuder. Blåljuspersonal borde ha rätt att vid ex.vis stenkastning avstå insatser, vilket innebär en bra mycket kraftigare avskräckning än vad höga straff bevisligen någonsin åstadkommer.

Å andra sidan, ska man enligt mig inte förvänta sig någonting, snarare ingenting, av politiker när de helt i överensstämmelse med sin inkompetens eller avsiktligt drar fullkomligt fel slutsatser av det inträffade. Ebba Busch (Kd) tog snabbt chansen, att kickstarta valrörelsen och profilera en politik som verkar kopierad, klippt och klistrad från nätets trollverkstäder och polska riksdag.

Märkligt nog, nämnde Ebba inga nazister. Händelsen kräver en radikalt annan analys än Ebba levererat. Först ska fastställas tre fundamentala förutsättningar;

Förutsättning Ett

Våra kära folkvalda och ett etablissemang, vilket påstår sig äga ett stort och öppet hjärta, delar ensamma ansvaret för dagens labila situation i de, så kallade, utsatta områdena. Handen på hjärtat. 100 poliser skadades när de efter Riksdagsbeslut beordrats att skydda yttrandefriheten, i detta fall, högernationalisten Rasmus Paludans ”rätt” att ”manifestera” mot islam.

Att skylla våldet mot polisen på 100 oskadade islamister, 100 oskadade kriminella och 100 oskadade upprorsmakare är inte enbart billig retorik, utan likväl ett klumpigt sätt att undandra sig ansvar. Det är som att skylla en brandkatastrof på elden, när man hällt bensin på brasan. Ansvaret ligger uteslutande hos, bland andra Busch och riksdagen. De har i folkets namn, mot dess vilja, mot bättre vetande, bjudit in långt fler människor än vad vi rimligtvis mäktar hjälpa.

Förutsättning två

På 1950-talet skrev en svensk arbetarförfattare att: ”Polisen är arbetarens naturlige fiende, såsom fågeln är maskens” och för mig som gammal knegare ägde påståendet, åtminstone förr, relevans, men i påskupploppen sympatiserade jag fullt ut med snuten på marken. De var definitivt inte värda att hamna i en häxkittel av starka känslor, våld och rent hat.

Att polisen inte löser sitt uppdrag, återkommer jag till i det följande. På mig förefaller den miljardrullning av extra skattekronor snuten fått de senaste åren, för att stärka och utveckla myndighetens effektivitet satsades på fel resurser. Att anskaffa defensiva och offensiva medel, det vill säga, personskydd och vapen är väl OK, men inte på bekostnad av att upphöra att utveckla dialogtekniken.

Utan minsta tvekan var svensk polis ett tag världsledande med tekniken att använda dialog för att undvika våld i spända situationer och sparade därigenom medborgare enormt mycket mänskligt lidande och Staten stora pengar. De högsta snuthönsen eller -tupparna, tyckte dock, tydligen att polismaktens muskler nu var så välpumpade och stora att man lugnt kunde falla tillbaka på sitt lagliga våldsmonopol.

I det fallet, typiskt maktelitens ödesdigra tankevurpor. Min spontana reaktion på polisens insatser var; proffsigt om snutarna på marken var fokuserade på att undvika skjutvapen och ren tur om alltför trängda för att använda dem. Den enskilde polismannen på marken ska dock inte lastas för det inträffade.

Förutsättning tre

Vad är egentligen yttrandefrihet? Yttrandefrihetens bärande tanke innebär att vi alla har en plikt att ta strid för våra medmänniskors rätt att i varje tänkbar form uttrycka sina åsikter. Dock med det viktiga undantaget att vi inte därmed gör intrång i någon annan persons integritet och grundläggande rättigheter. Egentligen, enkelt värre. Dessvärre har ängsliga politiker och ett moralbefriat PK-etablissemang totalt vattnat ur betydelsen.

Det kan idag innebära vad som helst politikerna behagar besluta. Gör man tankeexperimentet och bränner en judisk Tanakhrulle samt Koranen eller för den delen ritar en stornäst jude och en rondellvovve leder det till två helt motsatta resultat. Det är exakt identiska händelser. Men Tanakhsbränningen och karikatyren betraktas som anti-semitisk och helt korrekt, hets mot folkgrupp, till och med, hatbrott medan koranbränning och vovven kallas yttrandefrihet.

Märklig rättsuppfattning eller snarare, jävla trams! Vad är skälet till att muslimer ska behöva tåla sådant ex.vis judar och romer slipper? Ingen människa ska någonsin, någonstans behöva tåla att skändas. Det är självfallet överhuvud inte acceptabelt att betrakta judar eller romer eller någon annan grupp som ohyra. Lika lite som att sprida grova och vidriga karikatyrer eller skrönor om dessa grupper.

Eller? Ligger skillnaden i att muslimer inte  ännu, kollektivt utsatts för ett totalt sinnessjukt folkmord och utrotningsförsök? Ebbas klumpiga inhopp blir i det ljuset inte så lite läskigt och känns lika osvenskt som Bund Deutscher Mädel. Kanske ska vi ge oss ut och skada 100 av vardera, islamister, kriminella och upprorsmakare, med machete, kanske? Jag släpper det.

Politikernas ansvar

Poängen här är, att oavsett från vilket håll, man än betraktar påskupploppen leder spåren och ansvaret spikrakt till våra kära folkvalda politiker. Knappast till polisen, knappast till 300 oskadade islamister, kriminella och upprorsmakare, vilka definitivt per omgående ska identifieras och ställas till ansvar i den mån de brutit mot lagen. Rätt ska vara rätt.

Tillbaka till Rasmus Paludan, som sagt är advokat, vilket gör hans politiska engagemang enbart mer märkligt och problematiskt. Paludan är som jurist väl insatt i vad skyddet för medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter innebär, men har valt att blunda för dessa fakta. Vad hans så kallade manifestationer syftar till klarar han inte riktigt själv att närmare reda ut.

På mig verkar den danske populisten vilja väldigt mycket, samtidigt. Han vill uppenbart häckla och provocera de på platsen boende muslimerna för deras homofoba inställning till homosexualitet, men hamnar istället oftast i långa och meningslösa dispyter, där han uppträder arrogant, är ful i mun och mest oförskämd.

Poppis på nätet

Paludan är som en ”happeningkonstnär”, han bränner en koran och ritar några infantila och kränkande teckningar, låter filma händelseförloppet och känner sig nöjd med sin politiska gärning. Videorna la han ut på YouTube och hade ett tag runt 20 000 följare och miljoner visningar. Lejonparten av Paludans följare är dock barn i skolåldern, vilka ser hans videoklipp som underhållning till sina föräldrars fasa.

Min teori är att Paludan själv är homosexuell och har naturligtvis all rätt att exponera sig som sådan oavsett vad religioner, präster och profeter anser och säger. Hans sak hade varit skyddsvärd om han använt sin intellektuell förmåga och juridiska kunskap till att formulera en på vår värdegrund baserad saklig kritik av, ex.vis islams syn på hbtq.

Eller hellre på kvinnosynen, vilken förövrigt saknar stöd  i koranen. Rasmus Paludan faller istället till mer spektakulära yttringar, då han förmodligen tror att kaos kan föra honom till mandat i det danska folketinget eller den svenska riksdagen. Denne genuint otrevlige person var utifrån sin popularitet på YouTube 2019 säker på att ta sig och sitt parti ”Stram kurs” till det danska folketinget, men lyckades enbart trumma ihop 1,8 % av rösterna och nådde inte upp till den danska spärren på 2 %.

Stram Kurs i Riksdagen?

2020 suspenderade YouTube hans konto, sedan de tjänat stora pengar på att tussa ”Stram kurs” och muslimer på varandra, såklart. Nu är cirkus Paludan här i Sverige med ett nygammalt koncept, byggd på samma korkade opinionsyttringar som tidigare i hopp om bättre tur med att ta mandat i Sveriges riksdag.

Mandat, vilka i det fallet, knappast kommer att användas till att förbättra muslimska kvinnors och tjejer tillvaro i förortsområdena, Gissningsvis löser han inte riksdagsspärren på 4 % även om han säkert fick många nya anhängare under påskhelgen och får åter steppa ner och tillbaka till ritbordet. Rasmus Paludans verbala angrepp på islam och mobbing av muslimer har överhuvud ingenting med yttrandefrihet att göra?

Bränna böcker, bränna koraner fixar vilken idiot som helst. Orka – Paludan blir aldrig någon Vilks heller, hur han än bemödar sig. Lars Vilks hade, i vart fall, en lovvärd ambition med sina verk och ansåg att konst är ämnat att skända för att väcka debatt. Han brände dock inga koraner för att bevisa sin ståndpunkt.

Islam som religion är varje människas privata ensak, men visst den, moderna formen av islam kan inte mäta sig mot den ursprungliga. Vilken var avslappnad, jordnära och trygg i sig själv, trygg i sin, för dåtiden överlägsna kunskap, till skillnad från dagens, vilken definitivt är mer aggressiv, mer på, mer konfrontativ. Detta upplevs med rätta, som problematisk utifrån våra ideal.

En mer jämlik och mindre likriktad form av islam eller helst helt sekulariserad skulle vara ett steg i rätt riktning, men förändringen måste muslimerna själva ombesörja, tycker jag, men hur? I alla händelser,  inte genom att bränna böcker, bränna koraner, det får mig, varje gång, att tänka på Fahrenheit 451 av författaren Ray Bradbury.

Vid Fahrenheit 451 antänds papper och boken avhandlar ett land där böcker bränns regelbundet, och kontentan, vilken någon uttalar är, att länder där böcker bränns kommer människor att brinna. Han alluderar, naturligtvis på Nazityskland, där både böcker och människor bevisligen brändes. Något liknande får aldrig mer inträffa, någonsin.

En korrekt integration startar med uttömmande och grundlig info, om värdlandet, men ajaj, där har vi det igen – politikerna. Våra kära folkvaldas migrationspolitik har likväl misslyckats med att upplysa hitresta, i synnerhet män, om vad Sverige är och hur vi tickar. Därtill stängt dörren för vår, befolknings, naturliga påverkan av dem som kommer hit och istället, låt vara, indirekt lämnat den uppgiften, åt imamer… på heltid. Bra jobbat. Imamer som i egenintresse eller möjligen utifrån situationen tydligen predikar en hemsnickrad variant av islam, där tyngdpunkten ligger på ”oss och dom”.

En korrekt skolad muslim, trygg i sin religion, skiter fullständigt i vad andra tycker om profeten och Allah. Riktiga muslimer anser att vi, otrogna kan fortsätta leva i mörker och befattar sig inte med oss, om vi nu inte ber om religiös vägledning. Hade våra kära folkvalda och etablissemanget kunnat sin historia skulle de snart inse att Paludans politiska mål knappast är att upplysa oss om det eventuellt framtida hot islam kan tänkas utgöra.

Fortsättning 2022-05-07 i inlägg, Paludan & Muslimerna.