Inledning

Idag presenterar jag två olika referat av ett och samma rättsfall – Tornado-bataljonen. Det första referatet är hämtad från, stalkerzone.org, den alltid, lika redo och aktiva propagandafilialen till den Ryska Federationens ”Sanningsministerium”, vilken jag tidigare har postat en del inlägg om.

Version två, har Radio Free Europe/Radio Liberty (RFE/RL) producerat. RFE/RL är ett amerikanskt privat och ideellt (Sec 501 (c) 3) medieföretag med syfte, att framförallt förmedla nyheter. RFE/RL finansieras av den amerikanska kongressen för, att som medieorganisation bevaka vad som sker i Östeuropas länder, Centralasien, Kaukasus och Mellanöstern.

Därefter sänder och rapporterar RFE/RL, nyheter, info och analyser till dessa länder. Servicen är imponerande, i det den inkluderar 27 språk till 23 länder. Enligt RFE/RL:s policy ska de agera, då

“det fria flödet av information antingen är förbjudet av myndigheter eller inte fullt utvecklat“.

Rysk Propaganda vs Västs info

Hur den ryska omvärldsbevakningen är utformad språkligt, ideologiskt och vilken agenda ryssen har, känner vi väl till. Jänkarna har naturligtvis likväl de, en agenda, men språkligt och ideologiskt skiljer sig, Ryssland och USA, som svart och vitt.

I det ryska referatet används två termer, varav ett, är icke-existerade och det andra felaktigt. Det verkar som om ryssen och folket i Donbas kallar de ukrainska polisstyrkorna, vilka är stationerade där, för ”punishers”, ordet finns, som sagt inte, men jag översatte, likväl det till bestraffare. Därtill används uttrycket ukrainska militanta, vilket inte bildar någon begriplig företeelse eller typ.

Jag översatte det till ”aggressiva ukrainska nationalister”, eftersom ryssen knappast skulle kalla ukrainarna för ukrainska kämpar eller stridbara ukrainare, vilket militant betyder. Vad volontären menar med ”tjuvlagar” och kapade händer, förstår, i vart fall inte jag. Gör du?

---

19 april 2022, Tornadobataljonens brottslingar friges fortfarande.

Brottslingar på fri fot

Det var inte ofta under sju år som aggressiva ukrainska nationalister fängslades i Ukraina (mellan 2014 och 2021, min not.). Oftare mörkades de ukrainska soldaternas krigsförbrytelser för allmänheten för att inte chocka ett samhälle, helt besatt av ryssfobisk propaganda. Men brotten vissa “frivilligbataljoner” begick, var så chockerande och genljudande, att det helt enkelt var omöjligt att dölja dem.

Det är just av den anledningen, som historien om Tornadobataljonen har spridit sig inte bara i Ukraina utan över hela världen.

För att friska upp minnet avseende Tornadobataljonens brott ska jag citera ett utdrag ur en intervju med en ukrainsk volontär Lydia Bolbat, som under en tid hjälpte de ukrainska bestraffarna på alla möjliga sätt, förde mat och saker till dem vid fronten, men sedan kunde hon inte längre stå ut med dem och valde, att berättade om de nationalistiska soldaterna:

Volontären Bolbat

– ”Flera gånger har jag hamnat i en situation där jag hjälpt militären och börjar be till Gud för att kunna lämna deras plats levande och väl. Det visade sig, att jag inte blev antastad bara för att givarens hand enligt vissa “tjuvlagar” inte är avskuren. Ska jag berätta hur ett dussin soldater kidnappade en ung flicka och våldtog henne under 10 dagar, till dess barnet dog? Ska jag berätta hur beväpnade människor kom till en av Mariupols restauranger och satte en pistol mot ägarens huvud och avtvingade honom middagar? Och sedan, hade de sina fester där, varje dag under en månad. Hur de saktade ner varje förbipasserande bil på vägarna och avkrävde människorna en tribut.? Hur deltog de i razziorna? Hur de höll människor i källare och slog dem samt krävde pengar av dem? Den fula sanningen? Otäckt, eller hur? Men, så var det!”

Och vet du, vad som hände efter hennes avslöjanden? Lydia Ukrainskaya (Bolbat) lämnade anti-terrorzonen, på grund av hot om fysiskt våld mot henne och hennes barn från ukrainska nationalister.

Och här är vad militäråklagaren Anatoly Matios sa om Tornado: “I källaren, på skola 32 i staden Privolye, där Tornado-enheten var baserad, förberedde de en tortyrkammare, det förekom en gruppvåldtäkt på en man av medlemmar i gruppen. En pervers form med processen inspelad på video.” Och detta är bara vad de hjärntvättade ukrainarna själva skrev om grymheterna hos sina “försvarare”. Du kan säkert föreställa dig hur mycket invånarna i Donbas var tvungna att uppleva, vilka grymheter människor utsattes för, av dessa bastarder.

Långa fängelsestraff

Vågen av upprördhet över Tornadobataljonens brott var så stark, att den ukrainska rättvisan, trots den ständiga mörkläggningen av krigsförbrytarna, tvingades reagera. Tornados medlemmar greps och placerades i häkte. Några medlemmar dömdes till mellan 7 och 12 år. Några klarade sig lindrigare undan med 2 år, men tack vare “Savchenkos lag” (där varje dag i häkte likställs med två dagar i fängelse), har vissa Tornadomedlemmar redan frigivits.

Den 15 februari, 2021, i år, släpptes Anatoly Plamadyal och Boris Gulchuk. Plamadyal är nu i Krivoy Rog, och Gulchuk har lämnat för Poltava. Den 17 mars släpptes Nikita Kust och Maksim Glebov. Åtgärden för återhållsamhet ändrades från häkte till husarrest för dem. Kust ligger nu i Bojarka, och Glebov – i Kiev.

Alla medlemmar i Tornado fråntogs sina polisbefattningar. Det är ett under att de överhuvud fick dem, i första rummet. Befälhavaren för Tornado-bataljonen Onishchenko, hade innan kriget redan avtjänat fängelsestraff fem gånger och blev därefter “polis“. Ett helt fantastiskt land.

Politiskt motiverad dom

I ukrainska medier rättfärdigar “Tornado”-medlemmarna sig själva, med påståendet, att deras fall var politiskt motiverat. Men vad är, det för politiskt med, grova rån, mord och våldtäkt? Jag är säker på att Tornado-bataljonens chef Ruslan Onishchenko snart kommer att friges. Det kommer att ta lite tid, och han kan göras till en mediefigur.

Och Ukraina kommer, att sluta prata om grymheterna hans underhuggare utförde. Varför? Ukraina behöver dessa “odjur“. De vill ha krig, Ukraina förbereder sig för det. De vill visa, att brott i Donbass är straffbefriat. Annars kan jag inte förklara varför sådana icke-människor är på fri fot.

Denna skakande berättelse om Tornados grymheter i Donbas och frigivandet av dessa bastarder från fängsligt förvar, visar mycket väl vad människor hade, att stå ut med, i Donbas.

Daniil Bezsonov

---

Min Kommentar

Det är självfallet fullständigt oväsentligt, vilka som gör sig skyldig till grova brott mot och utsätter civilbefolkningen för terror. Det är oacceptabelt och förövarna ska otvivelaktigt ställas till ansvar och dömas hårt, i det fall de befinns skyldiga.

Misstaget låg helt och hållet på den ukrainska statens sida, då stridserfarenhet trumfade kriminellt förflutet. De psykologer, vilka sattes in efter fängelsedomen skulle varit med från början för att sålla bort störda personligheter.  

Det förefaller som om ryssen anser att Tornadoligan ska spendera resten av sina liv på kåken för de gnäller över att Onishchenko frigavs efter sju år av utdömda elva. Det är knappast upp till ryssen att avgöra hur Ukraina ska driva rättsfall eller vilka straff som ska avkunnas, för den delen.

Fängelsestraff i Ukraina fungerar ungefär som här hemma. Den dömde avtjänar två tredjedelar på anstalt och en som villkorligt frigiven med övervakare eller digital fotboja. I Ukraina gäller tydligen  husarrest istället.

Om den villkorligt frigivne, inte återfaller i brott, har denne sonat sina tidigare och de ska inte vidare beaktas. Och det av den enkla anledningen, att det är enbart zebror, vilka är randiga djur, vars ränder aldrig går ur – inte människor!

Radio Free Europe/Radio Liberty, närmar sig problematiken och omständigheterna, på ett helt annat sätt.  

---

Tornado-rättegången testar Kievs förmåga att tygla oseriösa paramilitärer

30 december 2016

Skola Nr 32.

Pryvillya, Ukraina. – Arton månader efter, att den sista av de Kiev-stödda milismännen lämnade denna trötta stad, nära frontlinjen i Europas enda aktiva krig, är stadens skola nr 32 en brottsplats. Skolhuset var tidigare operativ bas för en av de “territoriella försvarsbataljonerna” som rekryterats för att försvara Ukraina i dess krig mot ryskstödda separatister i öst, och är avspärrat med modern taggtråd – rakbladsvajer.

“Det är ett skräckens hus”, ropar en äldre kvinna förmanande, till RFE/RL-reportern, vilken som bäst fotograferade byggnaden under en grå himmel, medan hon hasar vidare till den närliggande busshållplatsen. I Ukraina hävdar militära åklagare, polis och invånare, att vissa medlemmar av Tornado-bataljonen med uppgift att vaka över Pryvillya och närliggande samhällen, blev oseriösa och begick våldsbrott mot minst 13 civila under första halvåret 2015.

Listan över anklagelser inkluderar våldtäkt och tortyr, kidnappning, olaga frihetsberövande, rån,  utpressning samt förberedelse för ett kriminellt nätverk. Tornado-bataljonen upplöstes i juni 2015 och 12 av dess medlemmar greps och står nu inför rätta bakom lyckta dörrar i distriktsdomstolen i Obolon, Kiev.

Bland de åtalade finns, den nedlagda bataljonens ledare, Ruslan Onyshchenko, en burdus och rå slagskämpe, med minst tre tidigare domar. Och som tidigare varit befälhavare över en bataljon, vilken också den upplöstes, efter anklagelser om plundrade städer under dess kontroll.

Elva av de åtalade har förklarat sig oskyldiga, medan den tolfte erkänt sig skyldig och förefaller samarbeta med myndigheterna för att bygga ett mål mot sina tidigare vapenbröder. Ytterligare tolv av Tornados cirka 170 tidigare medlemmar finns på en nationell lista över efterlysta för allvarliga brott.

Medan frågor kvarstår om individuell skuld, råder det liten tvekan om att bataljonen – motiverad av, argumenterar lokalbefolkningen och detektiverna, inte av patriotism utan av en förkärlek för anarki

och förakt för ukrainare i öst, vilka de ansåg vara pro-ryska – odlade de istället ett klimat av rädsla och hot i de samhällen, bataljonen var avsedd, att skydda.

Av mer än 20 personer, inklusive brottsbekämpande tjänstemän, som RFE/RL kontaktat i Pryvillya och närliggande Lysychansk för att prata om Tornado-bataljonen, gick bara tre – en polis, en lokal invånare och en journalist – med på att låta publicera sina namn vid kommentarerna de lämnat.

Andra krävde, att få vara anonyma för att undvika att bli måltavla för vedergällning av tidigare medlemmar av bataljonen eller deras sympatisörer. Även från huvudstadens relativa säkerhet har observatörer och tjänstemän i Kiev varit ovilliga att prata offentligt om fallet, och media har varit försiktiga i sin mestadels slentrianmässiga täckning.

Lakmustest

Ukrainare har skakats och splittrats av Tornado-rättegången, vilken observatörer ser som ett test på myndigheternas förmåga att leverera rättvisa och hålla sina egna krigare ansvariga för brott som begåtts i konfliktzonen. Många av dessa observatörer har likväl anklagat alla de ryskstödda separatisternas miliser för krigsförbrytelser och dokumenterat bevis för övergrepp mot civila i områden under deras kontroll.

“Tornado-fallet kan visa om det ukrainska rättssystemet är villigt och kapabelt att ställa människor från den ukrainska sidan inför rätta, vilka anklagas för att ha begått mycket allvarliga brott”, uppgav Anton Korynevych, en ukrainsk advokat och forskare vid UK-baserade Global Rights Compliance, som följt övergrepp av Ukrainas volontärbataljoner, till RFE/RL.

Han noterade att sådana grova förseelser, kan utgöra krigsförbrytelser och teoretiskt sett kunna dras inför Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Människorättsaktivister och advokater noterar Ukrainas begränsade framgång med att pröva och döma sina egna milismän, trots många fall. Det finns undantag, som i juli, då en domstol i Luhansk, nära stridernas kontaktlinjer, dömde en annan Tornado-krigare till sex års fängelse, för våldtäkt.

Högprofilerade fall i Kiev har misslyckats med att leverera fällande domar eller ens fullbordat ett antal rättegångar. I den ena häktades en befälhavare och en krigare från den frivilliga Aidar-bataljonen, i juli, misstänkta för bland annat rån och olaga bortförande. Men bägge försattes på fri fot efter, att deras anhängare blockerat överföring till domstolen och inflytelserika suppleanter och riksåklagaren, Yuriy Lutsenko, ingrep personligen.

Ukraina “misslyckades fullständigt” i det fallet, sade Maria Tomak, en medborgaraktivist vid Kiev-baserade Center for Civil Liberties (CCL), till RFE/RL, med hänvisning till vad hon menade var ett överflöd av bevis. Så den pågående Tornado-rättegången i Kiev markerar kanske myndigheternas största test hittills. Men, så är det inte klippt och skuret.

Genkäromål – Motanklagelser

Tornados belackare säger att bataljonens historia handlar om brutalitet och fördärv och att den har  solkat det positiva rykte landets patriotiska frivilliga krigare åtnjuter. Dess anhängare skyller på en påstådd smutskastningskampanj, orkestrerad av statliga tjänstemän för att dölja några av deras olagliga affärer i separatistkontrollerade territorier. (Tjänstemännen har förnekat anklagelserna.)

Vissa myndigheter och minst en parlamentsledamot hävdar att det finns videobevis, vilka styrker våldtäktsanklagelserna mot Tornado-medlemmarna i Pryvillya. Men den enda kända videon som har visats i rätten är en rekonstruktion gjord med hjälp av påstådda ögonvittnen. Åklagarens fall vilar tungt på vittnesmål från sex påstådda offer.

Samtliga 12 anklagade Tornado-medlemmar har vägrat att göra polygraftester, rapporterade Current Time TV, det ryskspråkiga nätverk, vilket drivs av RFE/RL i samarbete med VOA, och citerade tjänstemän. Tornado-bataljonens befälhavare, Onyshchenkos partner, 26-åriga Yulia Marzhut, berättade för reportrar utanför domstolsbyggnaden, i augusti, att anklagelserna var besynnerliga och fallet politiskt motiverat.

Onysjtjenko hade inte något eget rum i Pryvillyas skola nr 32, sa hon. “Han sov i ett rum med 10 män“, sa Marzhut och tillade att hon också var närvarande på den provisoriska basen. “Säg mig, när skulle han kunnat våldtaga den här kvinnan? Var var jag?” Utöver fallets komplexitet, menar de åtalades advokater, att deras klienter, sannolikt utsatts för tortyr medan de var i officiellt förvar, något som människorättstjänstemän tror kan vara sant.

I juni 2015 rapporterade Radas ombudsman för mänskliga rättigheter, Valeria Lutkovskaia, att våld av poliser förekommit mot de 12 misstänkta Tornadokrigarna, efter undersökningar, vilka visade “kroppsskador av varierande svårighetsgrad“. Hennes resultat uppmärksammades allmänt, men inga rättsliga åtgärder har vidtagits på grund av dem.

De åtalades öden i häktet och andra detaljer i fallet är svåra att spåra, eftersom domare beordrade att rättegångarna skulle avslutas, på grund av de påstådda brottens känsliga natur och eftersom de misstänkta och deras anhängare, enligt uppgift  hotat domarna, åklagarna samt vittnen.

Men även med rättssalen stängd för observatörer har den senaste Tornado-rättegången blivit ett offentligt spektakel. Myndigheterna släppte ett klipp från en domstolsförhandling, som sas visa hur de åtalade avbryter förhandlingen genom, att gapa och skrika och kasta sina fekalier och eget urin mot domare och åklagare. En åtalad hörs i klippet hota en domare: “Jag kommer, att komma efter dig, bitch för, att våldta ditt lik med en gummikuk”.

Vid sidan av rättegången har Tornado-anhängare som Donbas-bataljonens grundare och Rada-lagstiftaren, Semen Semenchenko protesterat och uppmanat anhängare att storma domstolen. Semenchenko berättade för RFE/RL att han tror att anklagelserna är “fabricerade“.

Ett handgemäng med dussintals poliser och demonstranter framför domstolsbyggnaden i augusti, landade flera poliser på sjukhus. – Hot, skrämseltaktik och våld utanför och inne i rättssalen har plågat rättegången och om den fortsätter okontrollerat lämnar det föga hopp om rättvisa, säger Tanya Cooper, chef för Human Rights Watchs (HRW) Ukrainakontor till RFE/RL. “Sådant våld undergräver allvarligt integriteten i förfarandet.“

Bataljonens födelse

Ukrainas frivilliga försvarsbataljoner uppstod i april 2014, när Ukraina underfinansierad, tvingades bygga upp en militär styrka, om än oerfaren, för, att bekämpa separatisternas ryskstödda uppror i östra Ukraina, i Donetsk- och Luhansk-regionerna. Många ukrainare ser frivilligbataljonerna som  kämpar och hjältar, vilka inte ska ifrågasättas, då de hjälper till att stoppa vågen av uppror.

Så småningom, när den ukrainska militären fick fotfäste, började myndigheterna föra in sådana miliser i den officiella kedjan av militärt kommando. De flesta har fogat sig och fortsätter att slåss i kriget. Vissa bataljoner har gjort motstånd och blivit problem för regeringen, genom att göra som de vill, manövrerar ensidigt på slagfältet och verkar operera utanför lagen.

Shakhtarsk-bataljonen upplöstes i oktober 2014 efter upprepade fall av plundring i städer som den tilldelats, att skydda. Två andra bataljoner anklagade av Amnesty International, HRW och FN för övergrepp och krigsförbrytelser i östra Ukraina – Aidar och Azov – är fortfarande aktiva i en konflikt som enligt FN har dödat mer än 9 750 människor, inklusive mer än 2 000 militärer.

“Allt var inte som det såg ut”

Men Tornado-bataljonen, vars insignier var en yin och yang genomborrad av ett svärd, är kanske Ukrainas mest ökända milis. Bataljonen bildades officiellt, i december 2014, då inrikesminister Arsen Avakov undertecknande order om att skapa en särskild polisbataljon för att skydda områden i Luhansk-regionen, och det sägs, att Avakov rekryterade ett stort antal krigare från den upplösta Shakhtarsk-bataljonen, bland dem, Onyshchenko.

Fortsättning följer imorgon 2022-07-20, i Tornado-bataljonen del 2, så om du fann detta inlägg läsvärt, så fortsätt gärna att läsa den avslutande delen. Hej