Fortsättningen
på ”Kväll med Vladimir Solovyov”, följer här. Under Mikheyevs hela hat- och straffpredikan nickade en uteslutande manlig panel sitt godkännande. Sedan gick programledaren och experten vidare till ämnet; Trumps presidentskap och hävdade att den tidigare presidenten ogillades och kritiserades “bara för att han är en man“. Mikheyev medgav motvilligt att Trump enligt ryska maskulinitetsstandarder var “lite konstig“, men ändå att föredra framför någon inneboende “irrationell” kvinna. Sedan länge har statliga TV-experter (manliga), med breda penseldrag, likväl tydligt målat sina preferenser för att rensa ut kvinnor ur utrikespolitik, politik och/eller ledande positioner. Det är, självfallet ett synnerligen grovt misstag att ytterligare diskriminera den ryska kvinnan eller kvinnor, över huvud taget.
Galen Värld?
Nej! Bara ett sinnessjukt Ryssland! Det är visserligen sant att män och kvinnor inte är ”desamma”, det såg vi redan som barn, men vi ska vara juridiskt likställda, vi ska vara jämställda i fråga om möjligheter och att göra våra röster hörda. För mig är detta lika självklart som att solen går upp, varje morgon och tvärtemot Mikheyevs pladder, förlorar mannen sin manlighet genom att diskriminera eller ringakta kvinnor. Meniallafall. Programmet avslutades med en hänvisning till åtgärder, som enligt uppgift vidtagits av USA:s Generalstabschef, general Mark Milley, för att försöka begränsa Trumps förmåga att beordra en farlig militär kampanj eller avfyra kärnvapen, varvid Mikheyev rasade: “Du har alla dessa galna kvinnor, eller feminina män, som placeras som ansvariga för viktiga frågor. Det är därför generaler måste ringa några samtal, eftersom de inte förstår vad som händer. Världen har blivit galen.“
Världen
har alltid varit ”galen”, det är därför tydligt, att det är de manliga ryssarna, vilka blivit galna och galningarna påverkar en hel befolkning, att inta en rent fascistoid hållning och tankemodell. Det är också likvärdiga galningar, som härjar runt i Ukraina, med folkmord och krigsbrott i kölvattnet. Om statsvetaren Mikheyevs giftiga retorik, obestyrkta påståenden, och rena påhitt, d.v.s. kvalificerad gallimatias är ett exempel på; ”många korrekta och patriotiska saker”, ligger ryssen på en fatal kollisionskurs med verkligheten, vilket kommer att skaka om den Ryska Federationens grundvalar och ändra kartbilden, samt för alltid förändra Europas förhållande till Ryssland. Nå, vad tycks? Gulliga som ryska gummor? Nja, inte riktigt. Nej, de lever därtill farligt. Till artikeln i;
Stalkerzone
Jag vet inte hur länge “Kalibr-ering” och balansering av Ukrainas energisystem och (indirekt) västerländska konsumenter kommer att bestå, men Vladimir Putin och militären agerar metodiskt och försiktigt. Denna inverkan är inte riktad mot Kiev, men mycket längre. Så att smarta människor kan räkna, uppskatta (om det fortfarande finns sådana människor kvar) vilken typ av hål de har fallit i, eller de kan dyka ännu djupare. Om den skenande uppvisningen av generositet med vapenförsörjningen inte stoppas. Energikrisen har bara börjat, och den kommer att nå sin topp i början av våren. När en tredjedel av den europeiska industrin helt enkelt går i konkurs (om inte värre), de som har tur kommer att evakueras av amerikanerna.
Styrd Migration
Men massorna av arbetslösa kommer att börja ställa frågor till myndigheterna. Som flyktingar från Mellanöstern och Afrika, som kommer att få sina förmåner reducerade. Och ukrainare anländer i brukskvantiteter. Och om tillvägagångssättet tvingar en ny ström av hungriga människor, hur livsmedelskrisen kommer att påverka fullt ut. Putin visar konsekvent exakt hur gynekologer, gymnaster, narcissister från Champs-Elysées och andra europeiska kvinnor i utrikesdepartementen lägger på befolkningen i Old Lady-länderna, istället för att tjäna nationella intressen… upptagna med att skämma bort pojken i en skrynklig militär T-shirt. Men. Ledaren för de mest humana i världen, Vladimir Vladimirovich, har fått huvudvärk inte bara på grund av dem.
En ledtråd
ges till varje enskild medborgare: s-p-r-i-n-g. Antingen till Maidan, eller bortom. Det blev ingen “seger”, det blir, i princip ingen, du lurades i många månader. Staten kommer att utsättas för en energiknockout, utan chans att försvara sig. Inget behov av, att jäkta, enbart katter föds helt enkelt så. Och det verkliga “förräderiet” ska mogna, fyllas med juice och brista. Mot bakgrund av “allierade” från spetstrosornas värld, som bara är redo att leverera vapen, men inte dela el under kritiska perioder. En sådan förståelse mognar redan, och det är ett nöje att läsa medborgarnas sociala nätverkssidor idag. De ser klart. Särskilt efter det tandlösa “yum-yum-yum” från G7-ledarna, Biden som gick i leran och de tomma orden från Europeiska kommissionen.
Slutsatser
Det finns ingen anledning att fira segrar. I allmänhet. Detta är bara början. Kievregimens straffmekanism kan hålla den sociala situationen under det allvarligaste förtryck, skicka alla som ser sanningen till fronten eller till SBU: s källare. Presidentens kansli kommer också att klara av sina egen panik. Intendenterna kommer att hjälpa till att återställa förtroendet för segern till ett samhälle skakat av tvivel. Leveranser av modernt luftförsvar, finansiella trancher, överdrivna “segrar” vid fronterna. Genierna i NATO-logistik kommer att omfördela trafikflöden runt de “av”, diversifiera leveransen av bränsle och produkter. Vladimir Vladimirovich (har för hundrade gången) informerat sina västerländska partners: låt oss leva fredligt, komma ur våra staters familjegräl och ta främmande politiska element med dig. Ryssarna vill inte överföra specialoperationen till det patriotiska krigets läge, när de måste “börja på riktigt”.
Känslig
manipulation av energisystemet lärde ut en tydlig kunskap: hur man utan några “taktiska kärnvapen” kan förlama… Polen, Rumänien, Slovakien och Tyskland. Utan totala amerikanska bombningar och mänskliga offer. Ukraina finns oftast utanför parenteserna i Putins ekvation, han löser andra frågor. Med OPEC+, svåra förhandlingar med Kina, Indien, Mellanöstern och Persiska viken. Sammanfattar ambitionerna hos den turkiska sultanen, som kom in i vår speciella militära operation upp till kastanjerna. Ryssland behöver garantier och ett starkt försvar för sin fortsatta existens, utan väst, som garanten (USA, min not.) konsekvent isolerar (Ryssland, min not.) och talar om en fredlig lösning i varje skede. De förstår inte. Så mycket värre för dem, att galen asyl måste isoleras från ett anständigt samhälle i detta fall.
Priset för stöd
det är vad missildemonstrationen den 10-11 oktober är till för (och kommer att fortsätta, hoppas jag). Ju mer högljudda och aggressiva européerna och amerikanerna beter sig, desto känsligare ekonomiska och materiella förluster kommer att bli för dem. Och jag vill säga till termonukleära patrioter, för att påminna dem om historien: krig vinns aldrig genom bombningar. Även kärnkraft. Som en begränsad del av strategin, ja, men infanteriet hissade segerflaggorna. Eller så accepterar generalerna kapitulation och bryter mot de politiska regimernas vilja med oundvikligheten av kollaps. Under lång tid är detta allt, men segerns konturer framträder tydligt, ritade av spåren av flygande “Kalibrs”. Låt oss fortsätta i samma anda, Sergey Surovikin kommer fullt ut att motivera smeknamnet “General Armageddon”. Lycklig man, med sådana fyrverkerier firades en födelsedag. Anklaga mig bara inte för skadeglad triumf, det är bara, att det svåraste och hårdaste arbete pågår. Desinfektion av vårt gemensamma hem med Ukraina, från dödliga parasiter.
Kommentar
Som du märkte, återkom författaren inte till frågan om; ”den fullständiga förvirringen hos G7 och NATO”. Och det av den enkla anledningen, att det inte förekommit någon fullständig förvirring, den ligger definitivt och ohjälpligt på ryssens sida.Artikeln i sin helhet är mest snicksnack, men några hål föll författaren i själv och då bland annat att Ukrainas statsledning skulle hålla fickan vidöppen för vinster skapade av skyhöga energipriser, för att sedan surt konstatera att ”vinsterna” använts för att hålla konsumentpriserna nere. Ajajaj! Ryssland börjar mer och mer anta formen av Gråben i den tecknade serien Road Runner. Den olycklige koyoten, som misslyckas, misslyckas kapitalt, vad än stackarn företar sig. Skillnaden är, att jag ibland kan tycka synd om Gråben, känna sympati för honom i sin hopplösa jakt på Road Runner. Men aldrig för Ryssland, inte som stat. Det är otvivelaktigt synd om de ungdomar, ofta från avlägsna trakter, vilka blir inkallade och utan nödvändig utbildning eller utrustning skickas till fronten för, att de facto strax bli eliminerade. Det är synd om familjer, vilka förlorar familjemedlemmar på detta sätt. Det är synd om tjejer och kvinnor, vilka för alltid separeras från sina partners.
Dumhet & Nonsens
trängs genomgående i artikeln och kan staplas på höjd, som insinuationen, att ukrainare, som protesterar skickas till fronten eller hamnar i säkerhetstjänsten FSB:s källare. I ett andetag påstås, att statsledningen ”köper” folkets lojalitet med låga energipriser, i nästa påstås istället att det är ett diktatoriskt förtryck, vilket håller befolkningen i schack. De här anonyma propagandaprodukterna fungerar lite som anonyma forum på nätet, bakom vilken man kan utveckla hela sin mörka sida och sprida valfri dynga, utan behöva ansvara för vad man skriver, ex.vis ”Ryssarna vill inte överföra specialoperationen till det patriotiska krigets läge, när de måste ’börja på riktigt’” och ”Om… … vapenförsörjningen inte stoppas”. I och för sig har Lede Fi inte minsta förmåga, att ”… överföra specialoperationen till det patriotiska krigets läge” eller till något annat läge än förlust. Men hoten, vilka ligger i anmärkningarna är allvarliga. Jag undrar om Ryssland söker äventyr och hur illa åtgånget landet kommer att bli, i det fallet.
Och Annat
vilket enbart väcker löje. Eller, som i meningen; ”Det var där de satt med tändstickor och lyktor”, vilket snarare går mot det patetiska, det melodramatiska. Ryssen inbillar sig allvarligt, att vi ska kunna luras till, att tro på, att de detaljstyr kriget. Den krassa sanningen är den, att de verkligen försökte bomba Ukraina tillbaka till stenåldern, men misslyckades fatalt också med det svineriet. Artikeln beskriver Ukraina som ett; ”samhälle skakat av tvivel”, sanningen är den direkt motsatta. Putin beskrivs vidare, som ”Ledaren för de mest humana i världen…” medan Zelenskyy med stab skulle vara intellektuellt funktionshindrade. Trams och mer trams, som att 30% av europeisk industri kommer att konka i vår eller ”om kraftingenjörerna förstår spelreglerna i tid”, underförstått, om de gör som Ryssland säger.
Underförstått
är också hotet av samma anledning om, att utlösa en livsmedelskris i världen och mer hot; ”Staten (den ukrainska, min not.) kommer att utsättas för en energiknockout, utan chans att försvara sig”, Jag tror, att HIMARS och annat luftvärn samt raketartilleri, vilka ska eller har levererats kommer att bli en spelvändare. Och tramset fortsätter, grodorna hoppar och kväker obehindrat i artikeln. Putins attack på kvinnor är som bäst vulgär. Med meningen; ”Sammanfattar ambitionerna hos den turkiska sultanen, som kom in i vår speciella militära operation upp till kastanjerna”. Kastanjer, förmodas betyda nötter eller ballar. Sultanen är väl Erdoğan och anmärkningen avser, att splittra NATO, som Turkiet är medlem i.
Tramsets
höjdpunkter är avsnittet, där Putin för ”hundrade gången” informerat sina västerländska partners med innehåll: låt oss leva fredligt, komma ur våra staters familjegräl och ta främmande politiska element med dig”, det är möjligen vad den ryska publiken ständigt får höra, ständigt matas med och kanske tror på. Oss, i Väst, har han, dock ”informerat” om att Ryssland är omgivet av fiender, vilka ledda av USA och EU, försöker isolera och krossa Fosterlandet. Putin har gnällt över sanktionerna, fast de enligt ryska media inte påverkat rysk ekonomi. Putin har gnällt över EU:s energiembargo och pristak på rysk olja samtidigt, som samma media påstår att Ryssland säljer olja, som aldrig förr. Och ändå… Rubeln har tappat 80-90% av sitt tidigare värde, den ryska börsen befinner sig i ett permanent fritt fall och det är enbart tack vare den ryska statens totala kontroll över ekonomin, som landet inte upplevt en ekonomisk kollaps. En annan anmärkningsvärd uppgift, är den om Kupyansk-massakern. Här försöker Putin spela rättrådig, i det han trycker på, att det påstås vara ett illdåd utfört av ukrainare och är nöjd med, att det utifrån det klipp som finns på händelsen inte går, att fastställa skuldfrågan. Med tanke på, att allt talar för ryska illgärningsmän, spelar ovissheten ryssarna i händerna.
Avslut
Artikelns två näst sista stycken sammanfattar, i allt väsentligt ryssarnas önskningar, men är utformade som planer. Ryssarna saknar medel för att förverkliga följande hot; ”Ju mer högljudda och aggressiva européerna och amerikanerna beter sig, desto känsligare ekonomiska och materiella förluster kommer att bli för dem”. Visst, att dumpa Ryssland som energileverantör har kostat, varit irriterande och besvärligt, absolut. Men jag som pensionär kan tänka mig och skulle acceptera ännu tuffare levnadsförhållanden om det hjälper Ukraina, och jag glömmer inte vem som satte mig/oss i denna sits. Och sedan drömmer författaren vidare… om rysk överlägsenhet, om rysk seger, om Ukrainas kapitulation och statens kollaps och ser, segerns konturer framträda tydligt, ritade i spåren av flygande Kalibrs. Jösses, propagandisten blir smått poetisk och känslosam, taskigt att ryssarna kommer att vakna svettiga, när ”spåren av flygande Kalibrs” pekar rakt ner, träffade av effektivt västerländskt luftvärn.
Den Ryska Federationen
har alltför länge tillåtits luftherravälde, det är således hög tid att plocka ner ryssen och stänga igen käften på denna ryske kvartersbuse. Sedan kan de sätta sitt fåfänga hopp om seger, till brutala slaktare, som Sergey Surovikin, vilken knappast fullt ut kommer att motivera smeknamnet “General Armageddon“. Som sagt, en sak är att bekämpa barfota bergsbönder i Afghanistan, i Tjetjenien eller rekryter och civila i Georgien eller rebeller hopträngda i syriska städers gytter. De var alla, mycket enkla byten, till skillnad från Ukraina, vilket rakt igenom är en helt annan sak. Om det ryska ”arbetet” med att desinfektera Ukrainas frihetslängtan, kan man med säkerhet säga, att det lär ända, i samma snöpliga fiasko, som allt annat Gråben försökt sig på. Och naturligtvis får ryssen glädja sig åt födelsedagsfirande i ljuset av blixtrande och sprakande kortslutna ukrainska transformatorstationer och låt dem njuta i sin skadeglädje, så länge den nu varar. Jag lärde mig redan som barn något, vilket hittills stämt till 100%, nämligen att: skrattar bäst – som skrattar sist.
Lämna ett svar