Inledning

Jag hittade en intressant artikel på Euromaidans hemsida om ryska missiler, vilken jag översatte, då den är informativ och bygger på grundlig research samt ger en god uppfattning om vad Lede Fi har för möjligheter, att fortsätta sitt vidriga folkmord. Så varsågoda;

---

Terror från himlen

En guide över ryska missiler som används mot Ukraina och hur man stoppar dem.

Av Yuriy Prymachuk

den 22 november 2022

Nyhetsrapporter om och från Ukraina är fyllda med namn på missiler som Ryssland använder för att hamra  ukrainska städer till aska och grus. Medan västerländska militära doktriner ser missiler som effektiva mot kritiska militära mål, använder Ryssland dem för att terrorisera civila genom att slå mot och ut Ukrainas kritiska infrastruktur.

Här följer en omfattande guide över vilka missiler Ryssland använder mot Ukraina, om det kan fylla på lagren och vad som behövs för att stoppa missilterrorn. Ryssland har redan avfyrat över 4 700 missiler mot ukrainska städer som sträcker sig från Lviv till Charkiv, Mykolaiv till Odesa.

Miljontals ukrainska medborgare kan inte tillgodose ens grundläggande behov när ryssarna släppt lös terror från himlen, med vilken de förstör ukrainska städer och viktig civil infrastruktur, förvisso med en minskande men fortfarande stor missilarsenal. Ukraina är i akut behov av fler antimissil- och luftvärnssystem, för att kunna leverera Ryssland ett militärt nederlag till och skydda miljontals civila.

”Hesa Fredrik”

Ett långt, utdraget tjut från gatan – ukrainare hör detta skärande ljud nästan dagligen. Det signalerar ett flyganfall, som i många fall följs av en rysk missilattack mot ukrainska städer. Numer räcker ett  högt ljud utanför för, att få människor, att rycka till och rysa. Från Lviv till Charkiv, Mykolaiv till Odesa har ryssarna redan avfyrat mer än 4 700 missiler mot ukrainska städer. Detta är nästan dubbelt så mycket som Nazityskland använde i sina ökända V2-attacker mot London.

Ryssland förstör för närvarande viktig civil infrastruktur, inklusive kraftverk och pumpstationer, för att lämna miljontals ukrainare utan el, värme och vatten. Det skulle ge upphov till en humanitär katastrof i det hårda ukrainska vinterklimatet – och ännu ett ryskt krigsbrott.

Utan att låta sig avskräckas fortsätter Ukraina att göra motstånd och förstör missiler varje dag. I den här artikeln försöker vi analysera de ryska missilerna som används mot Ukraina och hur man stoppar ryska missilattacker.

OBS! Denna artikel analyserar ryska långdistans ballistiska robotar och kryssningsmissiler som används mot Ukraina. Det omfattar inte projektiler för raketartillerisystem och kortdistansmissiler som används av örlogsfartyg eller bärbara pansarvärnsvapen. Natos rapporteringsnamn anges inom parentes.

Iskander

Iskander är den mest sofistikerade ryska missilen, även om Kreml nu söker iranska motsvarigheter. Med en nätt vikt på 3 800 kilo och längd på 7,3 meter har Iskander (SS-26-stenen) använts för att hota Europa från Kaliningradenklaven i Ryssland. Det har också fungerat som en symbol för ryskt förakt mot sanktioner, som visas på T-shirts med slogan “Sanktioner? Få inte mina Iskander att skratta!”  Iskander missil mobil launcher

Missilens massiva storlek låter den bära en stridsspets på 480-700 kg. Nedslaget kan lämna 8-10 meter breda kratrar i marken. Med sådan eldkraft är det inte förvånande att Ryssland förlitade sig starkt på dessa missiler under de första veckorna av invasionen 2022: enligt 7.62-projektet avfyrade inkräktarna 540 Iskander-missiler mellan den 24 februari och den 6 april 2022. Med en räckvidd på 500 kilometer är Iskander-missiler ett hot mot alla Ukrainas regioner.

Missilen är modern, men principen är det inte: Iskander är en enstegs ballistisk missil, som liknar den tyska V-2-raketen. Vid uppskjutning, stiger Iskandern till 50 kilometers höjd på sina bärraketer. På den höjden stängs motorn av och missilen faller ner på sitt mål med hjälp av en ballistisk bana.

Svåra att skjuta ner

Till skillnad från drönare och kryssningsmissiler kan Iskander inte ändra kurs eller förfölja ett mål. Missilen kan dock väja för att undvika luftvärnsprojektiler och sedan återvända till sin kurs efter väjningen. Yurii Ihnat, talesman för kommandot för Ukrainas flygvapen, förklarar att denna missil är en “otroligt hård och svårt” mål jämfört med kryssningsmissiler.

Iskander faller på målet med en enorm hastighet (över 8000 km/h). Dessutom skjuter missilen ut falska mål och lockbeten för att förvirra radaroperatörerna. För att effektivt plocka ner Iskander behöver Ukraina sofistikerade anti-missilsystem, såsom amerikanska MIM Patriot, som kan träffa  ballistiska projektiler i sin bana.

De mesta av ukrainskt luftvärn, är utformade för att försvara sig mot kryssningsmissiler, drönare och flygplan, inte ballistiska robotar. Trots detta har Ukrainas militär framgångsrikt skjutit ner flera sådana ballistiska missiler.

Lede Fi använder sällan Iskander, troligen på grund av missilbrist. Ryssland har enligt Ukrainas försvarsdepartement behållit cirka 140 Iskander av en arsenal på 900 före kriget. Även om Ryssland fortfarande har flera Iskander, betonar rysk militärdoktrin behovet av att upprätthålla en “okränkbar reserv” på 25% av missiler för att skydda ryskt territorium.

Tochka-U

Detta förklarar Kremls ansträngningar att få iranska ballistiska missiler som liknar Iskander, vilket förlänger hotet om terror från himlen. Ryssland har andra ballistiska missiler, även om Iskander förblir oersättliga. Ryssland använder fortfarande vissa föregångare till Iskander, som ex.vis den sovjettillverkade Tochka-U (Scarab-A).

Dessa missiler har en mycket kortare flygsträcka: endast 120 kilometer. Även om de är farliga för regioner nära fronten, används de sällan. Oleksandr Kovalenko, en expert från motståndrörelsen för information, förklarade att Ryssland gradvis ersatte Tochka-missiler med Iskander, antalet Tochka- missiler är nu således begränsat.

Kh-47M2 Kinzhal

Det är också fallet för den modernaste missilen i den ryska arsenalen, Kh-47M2 Kinzhal (Killjoy), en 8-meters ballistisk robot som avfyras  från ett MiG-31-stridsflyg. Trots ryska påståenden om att Kh-47M2 är hypersonisk och kan nå en hastighet på 1400 km/h och mål på ett avstånd av 1500-2000 kilometer, anser ukrainska experter att denna missil helt enkelt är en luftbaserad modifiering av Iskander. Det är dock utmanande att plocka ner.

De ryska inkräktarna har enbart använt dessa missiler några gånger – förmodligen för att de bara har några dussin Kinzhals som Ryssland avser att spara som en styrkeuppvisning mot Nato. Kalibr är en lågflygande kryssningsmissil som kan nå mål inom samtliga ukrainska regioner. Kalibr är en 6,2 meter lång kulformad missil med små vingar som bär en 450 kilo tung stridsspets.

Kalibr

Man kan ofta se denna missil i videoklipp, eftersom Ryssland regelbundet har avfyrat Kalibr (SS-N-30A) missiler från havet sedan invasionen av Ukraina började. Men deras antal minskar turligt nog också. Enligt det ukrainska försvarsdepartementet hade Ryssland i oktober bara 272 kalibrar kvar av en arsenal på 500 före kriget.

Till skillnad från ballistiska Iskander-missiler är Kalibr en kryssningsmissil. Den avfyras från ryska örlogsfartyg i Svarta eller Kaspiska havet, når en höjd av 50 till 1000 meter och kryssar sedan till sitt mål ungefär som ett plan eller obemannad drönare. Missilens motor är på under hela  flygtiden, så den kan flyga upp till 2500 km.

Med en sådan flygsträcka är denna missil ett hot mot varje ukrainsk stad. Kryssningsmissiler är dessbättre relativt långsamma. Kalibr kan bara nå hastigheter på cirka 965 km/h och accelererar endast strax för nedslaget. Dessa missiler är så långsamma, att de ofta kan ses från marken utan optik och de använder inga lockbeten.

Ukraina sänker regelbundet Kalibr-missiler med snabba stridsflygplan och luftvärn. Vaksamma infanterister har till och med träffat kryssningsmissiler med MANPAD. Försvararna kan dock inte förstöra varje missil.

Kursändringar

Med små jetstrålar kan Kalibr ändra sin bana många gånger. Till exempel kan missilen färdas lågt över vattnet för att flyga under radar, och den kan undvika ukrainskt luftvärn genom att kringgå städer och dirigeras genom avlägsen landsbygd. Med ett område som är 30 gånger större än Israels är Ukraina helt enkelt för stort för att skydda varje bosättning och varje potentiell missilväg med anti-missilsystem.

Dessutom avfyrar ryssarna missiler i grupper om 4-6 Kalibr, åt gången eftersom deras fartyg kan skjuta en skur av Kalibr. Denna mängd överbelastar ukrainska luftvärnssystem: det finns helt enkelt inte tillräckligt med tid för dem att skjuta ner alla missiler innan åtminstone några når sitt mål.

Missilattacken den 14 juli mot Vinnytsia är ett tragiskt exempel på luftvärnets begränsningar mot multipla missiler. Ryssland avfyrde fem Kalibr-missiler från Svarta havet: två sköts ner och de återstående tre träffade en byggnad som, medan den ägdes av försvarsdepartementet, användes för civila ändamål som konserter och kulturevenemang. Denna ryska missilattack i Ukraina dödade 28 personer, inklusive tre barn, och skadade mer än 100 personer. EU-tjänstemän betecknar denna attack som ett solklart krigsbrott.

Rysk produktionskapacitet.

Även efter att ha fått NASAMS- och Hawk-enheter, på plats, är det tydligt varför Ukraina ber om mer luftvärn: de behöver både kvalitet och kvantitet. Ryssarna använder väldigt många missiler i kriget och man kan fundera på om Lede Fi har kapacitet att fylla på sina tomma hyllor, genom att producera nya vapen och hur mycket de kan återställa dessa lager?

Enligt Oleg Katkov, chefredaktör för Defense Express, kunde Ryssland, innan den 24 februari montera upp till 100 missiler av varje typ per år. I början av kriget införde Väst sanktioner, vilka påverkade hela den ryska industrin. Kreml hävdar att de har klarat av dessa sanktioner och till och med ökat produktionen, vilket initierar produktionsnivåerna under kriget.

Katkov förklarar att mer behövs för att påskynda byggandet av anläggningar för missilmontering. Hela försvarsindustrin, inklusive tillverkning av motorer, navigationssystem och reservdelar, bör också börja med treskifts produktion. Dessa nödvändiga förändringar har ännu inte genomförts, så den faktiska missilproduktionen har sannolikt sjunkit trefalt.

Brist på elektronikkomponenter

“Den enda verifierade informationen publicerades under det ryska Armiya-2022-forumet, där militärindustrin rapporterade den årliga beställningen på 30 Onyx (SS-26 Strobile) sjömålsrobotar, vilket framställdes som en framgång. Under dessa förhållanden förefaller det som om den Ryska Federationen nu har just den produktionskapaciteten: cirka 30 missiler av varje typ per år, uppgav Oleg Katkov.

Han betonar att ryska missiler kräver många sofistikerade delar, inklusive styrsystem för Iskander (notera att produktionstakten för dessa missiler kan vara ännu lägre än genomsnittet) och små motorer för kryssningsmissiler. Samtidigt avfyrade de ryska inkräktarna 80 missiler av olika slag i det massiva bombardemanget enbart den 10 oktober.

“Rysk industri är fysiskt oförmögen, att producera tillräckligt med missiler för att hålla dagens   eldhastighet. Ingen industri i världen kan göra det, även under de mest ideala förhållandena, uppgav Katkov. Enligt uppskattning från Ukrainas försvarsdepartement har Ryssland dock lyckats montera 120 Kalibr-, 360 Kh-35- och 48 Iskander-missiler sedan starten av den fullskaliga invasionen av  Ukraina i februari 2022.

Missilregn

Individuellt kan Kh-101 och Kh-505 verka vara enklare mål än Kalibrs. De flyger bägge relativt långsamt (Kh-101 vid 720 km / h, Kh-555 vid 828 km / h) och är, i allt väsentligt, föråldrade konstruktioner. Vissa missiler innehåller till och med styrblock som producerades på 1970-talet. Men deras styrka ligger i antalet.

Vanligtvis använder ryssarna hela bombplanskvadroner för att avfyra missiler samtidigt. Denna taktik kan överrumpla ukrainska försvarssystem över hela landet. Till exempel, den 31 oktober, på morgonen, attackerade ryska bombplan Ukraina med mer än 50 missiler. Den ukrainska militären hade skjutit ner 44 av dem, ungefär 80%.

Dess effektivitet är något lägre än den berömda israeliska järnkupolen (vilken skyddar mot betydligt  primitivare missiler). På eftermiddagen den 15 november attackerade ryska bombplan och fartyg Ukraina med mer än 90 missiler. Den ukrainska militären sköt ner 73, eller mer än 80%, av dem. Samtidigt smet andra ryska missiler igenom och träffade 15 objekt i flera ukrainska regioner.

Akut behov av luftvärn

Effekterna av dessa attacker var tillräckligt allvarliga för att lämna ungefär hälften av Kiev utan el. Tidigare den 12 oktober, 22-23 oktober och 31 oktober var resultatet detsamma: Ukraina förstörde dussintals ryska missiler, men andra träffade kraftverk och ytterligare viktiga anläggningar.

Ukraina motsätter sig tanken på Kh-101 och Kh-505 som “avgörande vapen”. Ivan Kyrychevskyi, analytiker av Defense Express, hävdar att Ukraina kan öka andelen förstörda missiler från i snitt 50% till i snitt 70%. Ändå behöver Ukraina ytterligare vapen från sina allierade för att göra det.

Endast ett tyskt IRIS-T- och två amerikanska NASAMS-system har hittills mottagits, men de gör redan skillnad. Bägge typerna av system har visat 100% effektivitet när det gäller att förstöra inkommande luftföremål. Den ukrainska militären rapporterade, att varje mål i systemets sektor förstördes.

Sovjetiska Missiler

Enligt det ukrainska försvarsdepartementet hade ryssarna i oktober endast 213 Kh-101 och Kh-555 missiler tillsammans. Leveranser av moderna missiler minskar: Ryssland packar upp sovjetiska missiler Kh-22 (AS-4 Kitchen), en föråldrad missil, vilken också avfyras från bombplan. Det är både den största och äldsta. Den togs i bruk på 1960-talet och var konstruerad för att använda förorenat bränsle.

Med sina elva meters längd, kallade ukrainarna Kh-22 för “flygande järnvägsvagn”. Trots sin ålder kan denna missil nå en maximal hastighet på över 3000 km / h och har en räckvidd på upp till 500 kilometer. Den höga hastigheten gör den svår att plocka ner och förstöra. Ryssland har använt dessa missiler flera gånger sedan krigets början.

Lede Fi har fortfarande ett okänt antal Kh-22s och färre än 30 uppgraderade Kh-32s. Denna missil är så felaktig att en avvikelse på en kilometer från det avsedda målet anses vara acceptabelt.

Den var ursprungligen utformad som ett kärnvapen mot fartyg, vilket innebär, att oavsett missilen träffade sitt mål direkt, eller inte, skulle efterföljande explosion förstöra det utsedda fartyget. Kh-22s  konventionella variant bär en 960 kilo stridsspets, dubbelt så tung som Kalibr.

Mer sovjetiska missiler

Sådana missiler träffade ett köpcentrum i Krementjuk den 27 juli och dödade 20 personer, skadade 56 och förstörde köpcentret komplett. Den sovjettillverkade Kh-59 (AS-13 Kingbolt) är hälften så lång som Kh-22 och har en räckvidd på endast 115 kilometer. Då den har en begränsade räckvidd används den av de ryska inkräktare i allmänhet mot stora objekt, vilka ligger nära ryskkontrollerat luftrum.

Ryssarna använde denna missil för att förstöra en spannmålssilo i Mykolaiv-regionen och för, att  skada flygplatsen i Kryvyj Rih. Flera av dessa missiler har också skjutits ner över olika regioner i Ukraina. Det ukrainska luftvärnet är fortsatt starkt, varför ryska piloter har inte vågar flyga bortom frontlinjen för, att och avfyra dessa missiler vidare i Ukraina.

Dessutom använder Ryssland även oväntade kryssningsmissiler för att slå ut markmål. Kh-35 (AS-20 Kayak) utvecklades i Sovjetunionen som en speciell anti-fartygs-missil. Denna projektil kan avfyras av flest alternativ: från bombplan, stridsflyg choppers eller ytgående plattformar. Den kan flyga upp till 300 kilometer med en hastighet av 1080 kilometer i timmen.

Terroranpassning

Moskva har dock lyckats anpassa dem för missilterror. Under tidigare månader attackerade Lede Fi  upprepade gånger den ukrainska kusten, riktade in sig på spannmålssilor och hamninfrastruktur. Något som fått Defense Express, att dra slutsatsen, att ryssen försökte störa spannmålsexporten från Ukraina (hotar livsmedelssäkerheten för miljontals människor världen över).

Mykolaiv drabbades också av beskjutning. Nyligen har det inte kommit några rapporter om att Kh-35 används, men Ryssland har minst 356 missiler av denna typ, så hotet mot den ukrainska kusten kvarstår oförminskat.

S-300: Ryssland har lärt sig att använda luftvärnsrobotar mot civila mål i Ukraina. När experter i Väst räknade ryska missiler, före kriget i Ukraina, inkluderade ingen av analyserna projektiler för S-300-bärraketer (SA-10 Grumble) eftersom de, liksom Patriot-system, är luftvärn. Men som ett sista desperat alternativ används dessa sovjetiska missiler för att attackera markmål.

S-300:s räckvidd är enbart 25-30 kilometer, vilket är mindre än vad vissa haubitsar presterar. Missilen färdas snabbt: med en hastighet på upp till 1500 m/s kan den flyga den maximala sträckan,  30 kilometer, på under en minut. Den höga hastigheten parat med den korta sträckan gör S-300 särskilt svår, att upptäcka.

”Nyttolast” – 130 kg sprängämne

Nyttolasten är visserligen mindre än hos andra missiler, men är fortfarande betydande vid 130 kilo sprängämnen. Ryssland har inte använt S-300 under markstriderna, då missilerna är olämpliga att använda mot befästningar och/eller militära fordon. Den korta räckvidden innebär också att Ukraina snabbt kan vedergälla attacken.

Istället hittade ryssarna en alternativ roll för S-300, det vill säga; terrorattacker mot Ukrainas städer. Den 11 oktober attackerade inkräktarna Zaporizhzhia och avfyrade 12 S-300-missiler mot staden. Missilerna träffade civila byggnader, inklusive en lokal skola, en klinik och en bilaffär. Två veckor senare avfyrade ryssarna sex missiler mot Mykolaiv, där de förstörde en administrativ byggnad och skadade ett bostadshus och ett bageri.

I bägge dessa fall hade attackerna inga militära mål eller motiv. I sådana terrorattacker mot civil infrastruktur är noggrannhet inte ett problem: missilen kommer oundvikligen att träffa något i staden. Enligt det ukrainska försvarsdepartementet har ryssarna upp till 7 000 av dessa missiler, tillräckligt för tre års krig.

Mer luftvärn och raketartilleri

Ryssland hade redan planerat, att skrota dessa missiler, så det här är ett effektivt sätt för ryssarna att göra sig av med sin gamla ammo under krigstid. Den enda ukrainska mottaktiken, är att plocka ner  S-300:orna med HARM-88 eller artilleri. Därför behöver Ukraina mer luftvärn och raketartilleri för, att få ett slut på terrorattackerna mot civila.

Medan västerländska militära doktriner poängterar, att missiler ska användas för exakta attacker mot kritiska militära mål, använder Ryssland sin stora missilarsenal för att regelbundet terrorisera Ukrainas befolkning och ukrainska städer samt förstöra civil infrastruktur.

Att anskaffa Ukraina anti-missil- och luftvärnssystem, tjänar syftet, att “tillfoga Ryssland ett militärt nederlag” och skyddar samtidigt miljontals civila och deras hem, skolor och sjukhus. Dessutom, eftersom Ryssland nästan har förbrukat alla sina nyaste vapen, kan länder donera mer vapen till Ukraina utan rädsla för rysk vedergällning.

Artikelförfattaren;

Yuriy Prymachuk är frilansjournalist och redaktör från Ukraina. Han fick en magisterexamen vid Institute of Journalism, Kiev, praktiserade vid Radio Free Europe / Radio Liberty, arbetade som journalist och redaktör inom politiska och ekonomiska områden.