Kommentar

På min födelsedag nr 72, handlar mitt inlägg om en artikel av en viss Vladimir Vinnikov, uppenbart av rysk härstamning. Jag hittar inte länge hans artikel och har, således inte någon övrig info om honom. Han skriver som en journalist men är sannolikt en propagandist. Hans raljerande artikel innehåller enbart det ena försöket efter det andra, att skända oss européer. Och försök att splittra den euroepiska enigheten. Vinnikovs magra analys baserar han på den ryska vanföreställningen och myten om att Ryssland är hotat av Väst. Rubrikerna är mina och satta för att underlätta eventuell sökning i inlägget. Varsågod, gör din egen bedömning, min är; mer skräp av ytterligare en rysk dyngspridare.

Den 7 februari 2023. Hur många européer finns där (Ukraina, min not.), som kämpar mot Ryssland och varför.

“Europa hjälper Ukraina att stå emot rysk aggression”, “Europa inför ett pristak för ryska oljeprodukter”, “Europa förbereder det tionde paketet med sanktioner mot Ryssland till ett värde av 10 miljarder euro”. “Europa håller på att skapa en krigsförbrytartribunal för Ryssland”. Europa hit, Europa dit, “Ukraina är Europa”…

Men vad är Europa egentligen? Det beror på ur vilken synvinkel man vill betrakta kontinenten. Det finns åtminstone sju av dem, dessa “Europa“, och de är alla mycket olika, den ena på varandra i en hög, som slarvigt gräddade smördegskakor, så att kanterna inte konvergerar (löper samman, min not.) med varandra.

Europa nr 1

Det finns ett geografiskt Europa som skiljs från Afrika av Gibraltarsundet och Medelhavet, och från Asien – av samma Medelhavet och Svarta havet (inklusive Dardanellerna och Bosporen), sedan Kaukasusbergen, Kaspiska havets norra kust, Uralfloden och Uralbergen till Norra ishavet.

Europa nr 2

Men här finns också vetenskapliga diskussioner. Det finns ett naturligt och klimatmässigt Europa, vars gränser oftast bestäms av den långsiktiga genomsnittliga isotermen i januari, men det är inte klart varför dessa gränser ska dras längs en linje som är högre än 0 °C, och inte till exempel minus 5 °C eller plus 4 °C, hur lång perioden för mätning av temperaturen ska beaktas: 10 år, 50 eller 100, och klimatet förändras: istiden där, sedan den globala uppvärmningen…

Europa nr 3

Det finns ett kulturellt och historiskt Europa som kan spåra sin härstamning tillbaka till det romerska imperiet, Karl den stores imperium, uppdelningen av den dyofysitiska (uppfattningen att Jesus har två naturer, min not) kristna kyrkan i västra, katolska och östliga, ortodoxa delar, och sedan till nutid – genom eran av koloniala erövringar (något förklädd till olika epoker: renässansen, de stora geografiska upptäckterna, den industriella revolutionen och tre världskrig under 1900-talet).

Europa nr 4

Det finns en infrastruktur och ett ekonomiskt Europa, med ett gemensamt system av måttenheter, standardparametrar för elektriska nätverk, järnvägarnas spårbredd, högertrafik på vägar osv.

Europa nr 5

Det finns ett militärt-politiskt-juridiskt Europa: från westfaliska freden till det nuvarande Nato och EU

Europa nr 6

Det finns ett informations- och finans-Europa, vars exakta konturer förmodligen ingen känner till, men som på ytan nu ser ut som en eurofil (Europavän, min not.) av den unipolära (energilösa, min not.) Pax Americana och “dollarimperiet” med en lätt engelsk accent.

Europa nr 7

Och så har vi slutligen det mytologiska Europa: från antika myter, där det dök upp som en fenicisk prinsessa som rövades bort av Zeus, till mer moderna myter om “europeiska värderingar”, “ett enat Europa”, “Europa från Brest till Brest”, “Europa från Atlanten till Ural”, “Europa från Lissabon till Vladivostok” osv.

Vilket Europa (eller rättare sagt vilket av dessa sju Europa) diskuteras för närvarande, vem talar till oss (ryssar, min not.) på dess vägnar, finns det då någon att tala med över huvud taget, och framför allt, vad skall man tala om och i vilket syfte? Men när Zelensky & Co:s regim nu talar för Ukraina finns det definitivt inget att prata om och det finns inget behov.

Den ryska myten

Och med Europa – också, dess “ukrainisering“, dess anti-ryska zombifiering gick så långt? Eller ännu längre? Den ryska ledningens officiella ståndpunkt i denna fråga har redan upprepade gånger uttryckts av Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov: ”det finns inget Europa som en separat enhet, det är en politisk fiktion, absolut inte förhandlingsbar, så det är nödvändigt att tala med enskilda stater i det geografiska Europa, bygga och utveckla bilaterala (eller till och med multilaterala) relationer direkt med dem, och inte genom pseudo-paneuropeiska institutioner som är fientliga mot Ryssland”.

Och detta är inte bara ord, utan en fullständigt konsekvent politik:

Ryssland drar sig tillbaka eller har redan dragit sig tillbaka från en rad “alleuropeiska” strukturer, fördömt internationella avtal som slutits med dem eller med deras deltagande, minskat utrikeshandeln och andra band med ovänliga europeiska länder, och uttrycker också allt mer rimliga klagomål över sitt växande ekonomiska och militärpolitiska stöd till Kiev-(Euromajdan)regimen.

Euro – Euron

Själva ordet “Euromajdan” – liksom orden “Europeiska unionen”, “den europeiska integrationen”, “enat Europa” och andra av samma slag, det finns många av dem – visar för övrigt direkt på drivkraften i sådana processer. Denna drivkraft kallas euron. Euron, inte Europa. En valuta som de flesta ekonomer anser vara beroende av den amerikanska dollarn, och en del – kanske den djärvaste – dess “reinkarnation” eller till och med en “andra hypostas” (dvs, en av treenighetens gudomar, min not.).

Och faktum kvarstår att “eurozonen” i Europa fortsätter att växa, och i informations- och finansiella termer blir Europa i dag mer omfattande och enat än någonsin tidigare – just på grund av “stödet till Ukraina” och den maximala pumpningen av allmänna anti-ryska sanktioner, som bara verkar leda till uppenbara svårigheter för den europeiska ekonomin. för det europeiska samhället och för hela Europas framtid. Energikrisen, flykten av företag inom den viktiga sektorer, från EU-länder till USA, Kina, Ryssland etc. – är detta Europas självmord?

Försök att Söndra

Eller inte? Eller är det också “bara” ett krig mellan olika européer (vilket för övrigt öppet vräktes ut till motståndarna till “kriget mot Ryssland till det bittra slutet och den siste ukrainaren” av Annalena Baerbock, chefen för det tyska utrikesministeriet, som inte briljerar med särskild intelligens: “Vi är i krig med Ryssland, inte bland oss själva”)? Ett ensidigt försök till en kraftfull förändring av det “informations-finansiella” (och delvis “militär-politiska“) Europa. Och resten av Europa på eget bevåg?

Korrekta och snabba svar på sådana till synes retoriska frågor kan ha en betydande inverkan på förloppet av den särskilda militära operationen för demilitarisering och avnazifiering av Ukraina, och på dess resultat, och på de framtida förbindelserna mellan “Storryssland” och olika “europeiska” strukturer som formellt finns i området “från Brest till Lissabon”, men som är verksamma, Självklart över hela världen.

Vladimir Vinnikov

---

Kommentar

Av artikelns innehåll att döma är den skriven för ett tag sedan fast inte dykt upp förrän nu. Den bild artikeln rent  spontant förmedlade var förvirring. Skribenten vill tydligen så mycket på en gång att tankarna kolliderar på väg ut och förvirring uppstår. Sedan uppskattar jag överhuvud inte killens ton, inte alls. Han är oförskämd, hånfull och högst provocerande. Förbannat barnsliga översitterifasoner och besserwisserattityd. Vinnikov ger sig, till och med, på att lära oss vad Europa är, hur det ser ut och fungerar, samt dess egenskaper därtill. Vad nu det har med någonting att göra? Därifrån övergår han på gnällspikars vis till att beklaga sig. Putin, Polarna & Kreml vet mycket väl att 1991-års gränser inte är förhandlingsbara. Det finns således, vilket är det enda Vinnikov inte fått om bakfoten, ingenting att snacka om. Det saknas dessutom behov.

Därefter ger han oss ett paradexempel på den ryska myten, vilken Lavrov, aldrig missar att framföra, för alla som är tillräckligt nära eller villiga att lyssna. Och förefaller i nästa andetag att hetsa sig själv enbart genom att skriva ordet ”Euromajdan”. Tydligen ett rött skynke för ryssarna och dribblar in sig i omöjlig förklaring till att prefixet Euro är det samma som Euron, valutan alltså. Om han menar att EU drivs av pengar har han helt rätt. Det är väl lite vad en fri liberal marknadsekonomi handlar om; pengar. Jag tror han bara är avundsjuk på att EU är en sådan extrem  och effektiv penningmaskin. En sådan Ryssland borde och kunde vara, utan korruption då.

Dit pepparn växer

Undrar vad han skulle säga om EU rekordsnabba återhämtning efter den så kallade energikrisen. Den bedriften gör inte ens fjanten Medvedev om fast han ska vara duktig på ekonomi. I artikeln två sista stycken, en grand final, försöker ränksmidaren att använda uttalanden av ansvariga politiker till att provocera dennes inhemska och utländska kollegor och avslutar sin nidskrift med ryssarnas vanligaste och mest brukade argument; allehanda hot, inte minst om våld. Vinnikovs analys, är som sagt synnerligen tunn, mager som min pension och varken mycket att fästa vikt vid eller sätta tänderna i. Artikeln är dock intressant, med facit i hand och speglar, i allt väsentligt, Lede Fis fortsatta inställning och mål. Dit pepparn växer med byket, bara!

Det mest intressanta är att killen självfallet vet att vi vet att Ryssland är ett jättelikt fängelse, men likväl vill han göra sken av att han och hans landsmän är fria, att Ryssland är fritt och en normal rättsstat. Att vad han uttrycker i artikeln är hans egna tankar och uppfattning formade efter moget och informerat beslut. Trams och gallimatias från första till sista stavelsen. Vad vi sett är nästa apa, som från djungelbrynet vrålar, slår sig för bröstet och gör menlösa utfall. Det är bara skita i Vladimir Vinnikov, han är blott en pajas.