Samla in döda ryssar

Den 11 mars 2023

Av Farangis Najibullah

Kirgiziska RFE/RL

Centralasiater lockas att arbeta i det ockuperade Ukraina

– Urmat har tecknat kontrakt med ett ryskt företag, för att arbeta med, att samla döda ryska soldater vid frontlinjen i Ukraina för, vilket han kommer, att få cirka 120 dollar per dag. Migrantarbetaren från Kirgizistan, som ville vara anonym, säger att han är medveten om riskerna och har diskuterat saken med kirgiziska migranter som arbetar i Ukrainas krigszoner.

“De berättade för mig att de ibland kom under beskjutning och att människor dör”, sa Urmat. “[Människor] är beredda, att utföra den här typen av arbete, då de befinner sig i ett desperat läge eller jobbig situation. Vissa kan vara hårt skuldsatta.”

Hundratals centralasiatiska migranter har anställts av ryska företag för att arbeta på ryskockuperat ukrainskt territorium trots varningar från deras regeringar att inte åka till Ukraina. Kiev har också meddelat, att sådana arbetare kommer, att betraktas som medbrottslingar till de ryska inkräktarna.

Majoriteten av migranterna arbetar inom byggsektorn i krigshärjade städer, som Mariupol. Andra jobb handlar om att gräva diken och samla in döda ryssar. Kvinnliga migranter från Centralasien sa, att de också har erbjudits jobb på militärsjukhus, matsalar och fabriker i ockuperade östra Ukraina.

Pengar är den främsta motivationen för migranterna. Ex.vis, erbjuds byggjobb, i de av Ryssland erövrade ukrainska områdena, med löner, vilka ligger mellan $ 2,000 och $ 3,300 per månad, vilket är mycket högre än vad en vanlig arbetare kan tjäna i Ryssland. Där varierar migrantarbetarnas löner kraftigt i olika ryska regioner och ligger i år (2023-03-07) på mellan $ 600 och $ 1,200 per månad.

Fast i Ukraina

Arbetstillfällen i Ukraina, annonseras på webbplatser, Telegram-grupper och andra sociala medier och plattformar. Migranter får reda på lediga jobb också genom sina arbetsgivare eller från mun till mun och i samtal, med andra centralasiatiska arbetare, enligt Sorbon K., en migrantarbetare från Tadzjikistan. Sorbon, sa att han tjänar cirka 1 200 dollar i månaden som vägbyggare, ett jobb, han beskrev som “ett av de bäst betalda” för okvalificerade säsongsarbetare i Surgut, den Västsibiriska staden där han bor.

“Majoriteten av [centralasiatiska] migranter jag känner här, är inte alls intresserade av att åka till Ukraina för, att arbete, men då och då hör jag att någon har åkt dit“, sa han. “Jag känner en tadzjikisk man som åkte till jobbet i Mariupol och sedan uppmuntrade sina släktingar att ansluta sig till honom. “Jobb i Ukraina annonseras som säkra och välbetalda.

Men dussintals migranter som arbetar i Ukraina klagar över att de inte får de löner de blivit lovade. Några av de desillusionerade arbetare som har försökt lämna Ukraina har inte tillåtits, att återvända till Ryssland. Ryska gränsvakter har helt enkelt stoppat och hindrat dem från, att åka hem. Den 25 februari berättade en kirgizisk medborgare som arbetade för ett ryskt företag i Ukraina, att de ryska gränsvakterna fysiskt hindrade honom från, att passera gränsen till Ryssland.

Mannen – som inte ville få sitt namn publicerat, på grund av, personliga säkerhetsproblem – sa, att han anlände till Mariupol med cirka 400 arbetare, inklusive 20 kirgiziska medborgare, i maj 2022, strax efter att kuststaden föll för ryska styrkor. – ”Jag kom till Mariupol efter att ha skrivit kontrakt med ett ryskt byggföretag och har jobbat här i mer än åtta månader”, sa han i telefon från östra Ukraina.

“Jag bestämde mig för att lämna Ukraina den 24 februari, men de ryska gränsvakterna lät mig inte komma in i Ryssland igen. De sa att mitt namn fanns på en “svartlista. Jag har ingen aning om hur jag hamnat på en sådan lista”. Det har inte gått, att verifiera vad mannen gör gällande. Kirgiziska diplomater i Moskva, sa att de försökte klargöra situationen.

Det är inte ett moraliskt beslut

Ryssland är ett värdland för miljoner migrantarbetare från Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan – Alla före detta sovjetiska delrepubliker, länder vilka plågats av omfattande arbetslöshet under årtionden. Ryska företag har enligt uppgift, till och med, riktat in sig på och sökt kvinnliga fångar från Centralasien, i ryska fängelser för arbete i Ukraina, i utbyte mot, efterskänkt straff, pengar och radering av deras brottsregister.

Tilekmat-ata, bosatt i staden Osj i södra Kirgizistan, berättade, att hans 31-åriga dotter avtjänar ett sexårigt fängelsestraff i Ryssland för narkotikabrott. Pappan fruktar att hans dotter – sjuksköterska till yrket – kommer att lockas till arbete i Ukraina. Hon bad nyligen sin far, om sin medicinska högskoleexamen. – ”Jag tänker inte skicka något dokument till henne”, sa Tilekmat-ata –

Hon har blivit lovad, en lön på omkring 1 200 dollar i månaden. Påståendet att ryssen rekryterar sjukvårdare på fängelserna, förefaller således vara sant. Tilekmat-ata är övertygad om att hans dotter “måste stanna där hon är” och avtjäna sin återstående strafftid i fängelse istället för att åka till Ukraina.

Khosiyat Safarmatova, en före detta matematiklärare från den norra tadzjikiska provinsen Sughd, har bott större delen av det senaste decenniet i Rysslands Tyumenprovins, ett populärt resmål för tiotusentals centralasiatiska migrerande arbetare. Safarmatova säger att hon känner till ett halvt dussin tadzjiker och uzbeker i hennes grannskap som har arbetat i ryskockuperade ukrainska städer eller “har övervägt att åka dit“. Hon fortsatte.

– ”Det som slår mig är att de flesta av dem inte tänker i termer av om det är rätt eller fel att åka till Ukraina för att jobba. För dem är det bara ett annat jobb”, sa hon. Kremls propaganda får också de  flesta migranter i Ryssland, att liksom många ryssar tro på Moskvas narrativ om kriget och skyller Ukraina, USA och Väst för att ha anstiftat det.

“Vissa människor övervägde att åka till Ukraina, men i slutändan valde de att inte göra det på grund av de [olika] riskerna – inte för att de tyckte att det var omoraliskt eller fel sak att göra“, la hon till.

Artikelförfattaren

Farangis Najibullah är en senior korrespondent för RFE/RL och har rapporterat från Centralasien. Inom ett brett spektrum av ämnen, inklusive effekterna av Rysslands invasion av Ukraina på hela regionen. Hon har utförligt redogjort för de centralasiatiska staternas insatser för att repatriera och återintegrera de medborgare som anslutit sig till Islamiska staten i Syrien och Irak.

Min Kommentar

Ju mer jag läser och upptäcker om det ”nygamla” Ryssland eller den Ryska Federationen, ju mer ökar min antipati mot landet och dess kriminella maktelit. Och ju mer jag sätter mig in i landets  konstitution och federala lagstiftning, ju större såpbubbla ser jag och konturerna på en jättebluff börjar skönjas och kommer, att avslöjas.

Dessa människor har inte ens anständighet att ta hand om sina egna döda, utan lejer bort skitgörat till fattiga bönder för småpengar. Skulle du samla in döda ryssar, likdelar och förruttnade kroppar, dag in och dag ut, med en uppenbar risk att hamna i ett ukrainskt bakhåll eller i en spärreld från artilleri och/eller raketartilleri eller kanske i en ukrainsk prickskytts sikte, för cirka 12 000 spänn per månad?

Ryssland eller den Ryska Federationens maktelit med Putin i spetsen pratar vitt och brett om det ryska folkets historiska betydelse, rätta plats i världsordningen och vikten av hälsa och välstånd, vilket staten kommer att leverera, snart… strax… om en stund… eller ja, lite längre stund… Men, det händer naturligtvis inte.

Och det av denna enkla anledning; för makteliten är befolkningen enbart ett humankapital, vilka endast existerar för, att göra Putins, Polarnas & Kremls Ryssland stort och mäktigt. Folket får finna sig i inskränkningar av de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna, men ska likväl gå till valurnorna och rösta.

Folket får ta smällen

Folket får ta smällen av sanktionerna och kriget, då de varken kommer undan utomlands, valutans fria fall, varubrist, arbetslöshet, akademisk, kulturell och sportslig isolering, affärsmässig, industriell och ekonomisk stagnation, världens förakt och därtill familjesorg, då den förväntade kanonmaten stupar, på något blodigt slagfält i Ukraina.     

Folken i Sibirien får föga ersättning för de råvaror Moskvas slarviga, våldsamma och brutala exploatering av naturresurserna tar fram. Istället får de ta smällen av de många miljökatastrofer ryssarna anställer i det sköra och sköna Sibirien. Jag får känslan av att miljökatastrofer i Sibirien sker på ett rullande schema. Då en sådan alltid verkar ha skett varje gång jag läser om regionen.

Först trodde jag att ryssen inte kunde eller ens lära sig, hur en hållbar metod för, att beskatta moder Jord är konstruerad. Och jag tänkte igen och landade i att ryssen, visst kan och likväl lära sig, men de skiter i vilket. Moskva fortsätter Sovjetunionens rovdrift av naturresurserna och lämnar lika mycket skövlad miljö och kaos efter sig.

Personalpool

Inte nog med att folken i Rysslands avlägsna provinser knappast får något utbyte av de resurser Moskva hämtar hem, de tvingas se och försöka reparera de skador ryssens miljöbelastning ställer till i naturen och dessutom agera billig personalpool för Företagsryssland. Fattigdomen, långt bort i Centralasien och längre norrut, är tydligen så stor, att de inte har ”råd” med moral.   

Artikeln fick mig att fundera på hur konstigt det måste kännas för dessa människor att åka hela den långa vägen till Mariupol för, att utföra sådana byggarbeten, de själva verkligen skulle behöva göra hemma. Dessutom till dubbla ryska löner och säkert flera gånger större än lönerna i deras respektive hemländer inom den Ryska Federationen.     

När jag läste, ”Ryssland är ett värdland för miljoner migrantarbetare från Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan”, tyckte jag det var konstigt att inte dessa människor kunde hitta jobba hemma. Det är jättelika länder synnerligen glest befolkande, vilka för länge sedan, både socialt och ekonomiskt borde legat, åtminstone i samma härad som Ryssland.

Konstitutionen i federationen

Jag har ännu inte lusläst Ryssland konstitution och federala lagstiftning, men förstår vad den syftar  och används till. Man kan nog förvänta sig, att den ryska statens ”avtal” med folket, i allt väsentligt, ser ut som ett riktigt, riktigt dåligt konsumentavtal, där rättigheterna endast tillfaller företaget och samtliga skyldigheter köparen.

Det här med Ryssland och den Ryska Federationen har varit lite förbryllande. Sovjetunionen var också en federation där Ryssland ingick som en av republikerna. Nu verkar det som om den Ryska Federationen ingår som en del av Ryssland. Denna fokusering på Ryssland måste vara förödande för utvecklingen i resten av den Ryska Federationen.

Leningradmaffian, det vill säga, familjen Jeltsin, Putin och några duktiga jurister samt de lokala avdelningarna av KGB och GRU, lyckades knyta ihop säcken över resterna av Sovjetunionen. Till en början med en styresform som, i alla fall, såg demokratisk ut, men som pö om pö drog ihop och knöt säcken tightare om folket.

Fascistoid statsbildning

Ryssland är idag, om inte en fulländad fasciststat, i vart fall, en fascistoid statsbildning, vilken uppvisar nästan alla fascismens symptom. Den Ryska Federationen är således ett bihang, vilket beskyddas av Ryssland. Det är på detta sätt jag uppfattar det som skrivs och sägs av den ryska makteliten. Det är uppenbart en klick småborgare lyckats tränga sig fram till köttgrytorna och ämnar behålla sin position, oavsett vad.  

Dagens Ryssland är som Sovjetunionen utan sovjet eller styrelseformen bygger, precis som den italienska fascismen, nazismen, kommunismen och sossarnas socialism, på korporativa idéer. Kort går teorin ut på, att allt och alla ska underordna sig statens vilja, för allas bästa. I gengäld ansvarar staten för att alla har hem och arbete.

Den korporativa ideologin kan tillämpas på flera sätt och i Nazityskland, Italien samt några andra diktaturer gjorde det tvingande, brutalt med förtryck, medan Sverige och några andra länder gjorde det med förhandlingar, lagstiftning och Jantelagen, numer PK och paketerade det som representativ demokrati.

Den korporativa ideologin fanns redan då Benito Mussolini som ung advokat hjälpte ett antal bönder att organisera sig korporativt, för att förbättra böndernas förhandlingsposition mot mäktiga varuhandlare. Mussolini lyckades genom att bönderna gjorde exakt vad han sa, därav begreppet; den starke ledaren, ur vilket han skapade en helt ny ideologi – Fascismen.

Den starke ledaren

Resten är historia, men någon större lärdom av konsekvenserna efter tramset med den starke ledaren, tycks världen inte dragit. Det enda kriteriet ledare ska bedömas utifrån är, naturligtvis det välstånd, den livskvalité ledaren lyckas skapa åt sitt folk. En simpel bedömningsgrund, vilken diskvalificerar Putin, Hitler, Mussolini, Franco i Spanien, Salazar i Portugal och en rad andra diktatorer, som ledare.

Både den korporativa idén, den ensamme starke ledaren samt den representativa demokratin, är sedan länge överspelade, har nått vägs ände, levererar inte. Det är ett omodernt tänk, men det skall inte förnekas, att systemet tjänade Sverige väl. Faktiskt så väl, att det är svårt att upprepa succén. Och visst, den bärande tanken bakom korporativa system är god, eftersom den ska gynna alla.

Men ”alla”, är ett synnerligen vitt begrepp, fast jag tolkar det som varje enskild individ i ett visst givet kollektiv, ex.vis Sverige. Det gör dock inte regerande partier i sådana länder, utan där räcker det med, att skapa välstånd och livskvalité för ca 80-85% av befolkningen för att säkra fortsatt regeringsinnehav.

EU:s demokratitänk

Jag är knappast odelat EU-positiv, då det finns en del att invända mot, men demokratitänket är fläckfritt, helt enkelt obetalbart och den bärande tanken smart utformad. Genom, att tillerkänna och  garantera varje individ en uppsättning okränkbara rättigheter (och skyldigheter att balansera med) samt medel att hävda sin rätt når ”alla”, i alla fall nästan 100%.

Till rättigheterna hör, att inte bli kränkt eller särbehandlad, till skyldigheterna, att inte kränka eller särbehandla någon annan. För mig som upplever tiden mellan valår under den representativa demokratin som; ”Håll käft och sköt ditt”, var den moderna EU-demokratin en befriande känsla att upptäcka.

Och EU:s rättighetsstadga, det vill säga, Europakonventionen om medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter (Konventionen), blev svensk lag 1995-01-01. Mig veterligen har den lagen aldrig tillämpats. Regeringsformen, vilken omarbetades 2011, till en med Konventionen snarlik stadga har också den legat till grund för ytterst få domar.

Konstitutionens roll

I en modern rättsstat, vilken strikt följer principen om Rule of Law är konstitutionen mycket viktig. Den reglerar förhållandet mellan folket och makten. Och det på ett mer rättvist sätt än någonsin förr. Inte i något EU-land kan Staten hävda total supremati, utan endast på områden som rör rikets säkerhet, folkhälsan och försvarsändamål.

Annars ska staten hålla tassarna borta, eftersom rådighet över enskilds egendom numer anses vara ett mer angeläget allmänt intresse än Statens rätt att expropriera valfri egendom. Kort & Gott, ska en korrekt konstitution garantera, medborgarnas fri- och rättigheter, den ska tvinga Staten, att respektera dessa fri- och rättigheter samt i övrigt gör det den ska.

Domstolarna har likväl fått en ny roll, enligt EU-fördragen och EU-rätten, ska de se till att Staten faktiskt följer gällande regelverk samt skydda medborgarna från obefogade statliga ingripanden i deras intressen och privata sfär. Också utifrån detta perspektiv är Ryssland en totalitär statsmakt.

Rysslands eller den Ryska Federationens konstitution, lagstiftning och rättsordning använd precis tvärsemot än i demokratier.Putins, Polarnas & Kremls konstitution är också en ren förbudsstadga och används mot istället för, att gynna folket. De ryska domstolarna, har vi ju sett skyddar Staten från medborgarna. Och då är vi tillbaka där vi började… med insamling av döda ryssar, vilka kanske legat ute i flera månader och… nä, jag släpper det.