Justitiemord

Det är ett tag sedan, jag hörde talas om denna märkliga icke-juridiska process, en föreställning och  skenrättegång, vilken nu tagit sin början i Rysslands södra militärdistrikt. Närmare bestämt i Rostov-on-Dons, militärdomstol. Vad som slog mig då, var att en tjej, en kokerska, stod åtalad för terrorbrott. Trams! Ett kvalificerat justitiemord, vilket enbart är att förvänta i en mördarstat, en fascistoid eller hellre fascistisk banditstat.  

Tillsammans med den stackars kokerskan står ytterligare 21 tillfångatagna soldater från, före detta,  Azov-bataljonen i Ukrainas Nationalgarde. För denna föreställning valde de ryska inkräktarna 14 män och 8 kvinnor från Ukrainas Nationalgarde, som i maj 2022 gav upp motståndet på Azovstals stålverk i Mariupol och hamnande i rysk fångenskap.

Parterna på plats, ingick ett eldupphöravtal, enligt vilket Ryssland skulle garantera ett säkert återtåg för militären och lämpliga villkor för deras vistelse som krigsfångar, innan order från garnisonens befälhavare om att försvaret av Azovstal skulle upphöra, gavs.

Detta avtal kränktes upprepade gånger av ryssarna, inte minst genom, att med raketartilleri  anställa en massaker på det ukrainska Nationalgardets inspärrade medlemmar, i Olenivka i juli 2022. Därtill genom systematiska övergrepp och omänsklig behandling, stressa fram ett tillstånd av fysisk utmattning hos de återstående krigsfångarna. Att så var fallet, kunde konstateras efter en läkarundersökning av några av dem, vid ett fångutbyte.

Märkliga åtal

Militärdomstolen åtalar de 22 krigsfångarna för att ha; “tillhört en terroristorganisation” och för, att ha utfört; “handlingar, vilka syftade till maktövertagande”. Är det Prigozjin de avser, eller? På detta sätt, kränker Ryssland inte bara Mariupol-avtalet från 2022 helt öppet, utan likväl krigsfångars tillerkända rättigheter, vilka ska vara dem garanterade i enlighet med internationell humanitär rätt.

I synnerhet kränker Ryssland, Nationalgardets Azov-bataljonens rättigheter som stridande part, vilket garanteras dem genom artikel 43, i tilläggsprotokollet till Genèvekonventionerna från 1949 för skydd av offer för internationella väpnade konflikter. Kombattanter, det vill säga, legitima krigare i konflikter, kan inte bli föremål för straffrättslig lagstiftning, åtal och/eller straff. I vart fall, inte som deltagare i en väpnad konflikt.

För att åtal ska vara möjligt krävs, att den åtalade har begått kriminella handlingar utifrån de definitioner världssamfundet gett rekvisiten. De ryska myndigheterna begick ett krigsförbrott enligt artikel 130, i 1949 års Genèvekonvention angående krigsfångars behandling och artikel 8 i Romstadgan genom att förvägra krigsfångarna, den grundläggande rätten, till en rättvis rättegång.

Det är, sannolikt en ren slump, men saknar inte symbolik, i det att Ryssland grovt kränker all internationell humanitär rätt och det precis på öppningsdagen av den andra Haagkonferensen 1907. Vilket jag nyligen snappade upp någonstans. Meniallafall. Konferensen resulterade i tretton internationella konventioner, inklusive konventionen: om respekt för lagar och sedvänjor för krig på land, vilken slog fast tydliga och detaljerade kriterier för, att skilja mellan stridande och icke-stridande.

Nationalgarde eller Azov

I denna motbjudande skådeprocess mot oskyldiga krigsfångar vill Ryssland utkräva ansvar, inte, för handlingar de personligen utfört, utan själva deltagandet i Azov-bataljonen. En bataljon, vilken inte ens fysiskt existerar, utan används endast, som ett förklarande namn. Den tidigare frivilliga försvarsbataljonen Azov, gick upp i det ukrainska Nationalgardet.

Bevis, på vad jag gör gällande, kan var och en själv, enkelt upptäcka. Azov-bataljonen hade aldrig fått lov att använda Nationalgardets uniformer, vilka de bar vid Azovstal och vilka fullständigt saknar Azov-bataljonens emblem och märken. Det är. Inte så lite läskigt, både att den Ryska Federationens Duma terrorstämplar en spök-bataljon och dess militärdomstol åtalar samma spöke. Sa jag läskigt? Jag menade naturligtvis larvigt!   

Varje land kan självfallet ställa upp de rekvisit de vill, för att klassa en grupp, “terroristorganisation”, men vilka fog det fanns för, att addera Azov-bataljonen till den kategorin, går mig fullkomligt förbi. Jag har redan nämnt, att jag hajade till på uppgiften att en av de åtalade kvinnorna hade arbetat som kokerska i Nationalgardets tross.

Ryssland väcker löje

Det förefaller vara mer kökspersonal som ställs inför skranket. Det går att nå uppfattningen, att den personal i trossen, som skalar potatis och som lagar mat har tillhört en terrororganisation, men det är långsökt. Det lirar, i alla händelser, inte med anklagelsen – “åtgärder, vilka syftat till att överta makten”, i köket då, eller? ”Skulden” eller ansvaret avser det väpnade och aktiva motståndet mot den olagliga ryska ockupationsadministrationen, i de tillfälligt ockuperade områdena i Donetsk, i Ukraina. De behagar skämta, fascisterna.

Eftersom Ryssland inte äger jurisdiktion i Donetsk, kan ingenting som sker där omfattas av rysk lagstiftning. Vad det ukrainska Nationalgardet gjorde var full lagligt där de gjorde det. Det hade, till och med varit ett brott att inte göra det. Ryssarna gaggar, det är trams på hög nivå och de utsätter sig själva för en rå folkhumor och rejält med löje för det här med kökspersonalen.

Till skillnad från det ryska skådespelet åtalade Ukraina sina ryska krigsfångar, utifrån rättsstatens principer, det vill säga, vad de personligen företagit sig utöver sin roller som soldater. Samtliga     rättegångar mot ryska krigsfångar i Ukraina grundades på misstanke om och åtal för kriminella handlingar, vilka kunde knytas till dessa soldater.

Att ryssarna tillhörde vissa förband och enheter i de ryska brottsbekämpande organen hade ingen bäring. Fast Ukraina skulle med fog kunna skicka hela byket till ICC i Haag, för prövning av ansvar för krigsbrott och folkmord. Och här befinner vi oss. Föreställningen; skenrättegången i Rostov, är sannolikt ytterligare ett lönlöst sätt att försöka förnedra och kränka Ukraina.      

”hitte-på-lagstiftning”,

Som någon slags pervers böjelse för självhävdelse kopplat till Ukrainas totala överlägsenhet på alla områden, vilka drabbats av kriget. Och inte minst alla ryska nederlag och debacle vid fronten svider i den ryska björnpälsen. Återstår att se vad detta spektakel ändar i. Vad Kreml planerar, är väl som alltid, business as usual, något värde har väl, också en före detta Azov-krigare, eller?   

Jag funderar på när och hur denna Putinepok går ur historien, eftermälet däremot behöver ingen kontemplation, där finns enbart fördömande, klander och skuld att betala. Alla inblandade ryssar lär få sin medverkan ordentligt rättsligt prövad, oavsett de är fysiskt närvarande eller inte.

En genomgående trend i detta krig, är att några nazister hittills näppeligen hittats, inga tillräckligt seriösa för att kallas nazzar. Det upplevs lite som, om att ryssarna känt sig tvingade, att ta till drastiska åtgärder, med sin ”hitte-på-lagstiftning”, av den enkla anledningen, att FSB, hos personalen från Ukrainas Nationalgarde, inte fann underlag för annat än spökåtal.