Prigozjin och krukan Putin

Det var oerhört spännande, ett tag då Prigozjin samtalade med de två högsta kvarvarande officerarna på högkvarteret i Rostov-on-Don. De var avgjort skakade och satt säkert och undrade, om de strax skulle ställas upp mot väggen. Den högste ansvarige och hans stab, pep harigt iväg, istället för att stanna och försvara Moder Ryssland, då de hörde att Wagner PCM närmade sig.

Inte helt oväntat flög, den i grunden fege Putin med privatjet, ut ur Moskva till hemlig ort. Medan papegojan Peskov malde: ”Han jobbar på Kreml, han jobb…” och medan Wagner PCM blixtsnabbt avancerat till staden Voroneskts och bortom och spänningen ökade konstant… till dess alltihop föll samman i ett präktigt snopet antiklimax, då Prigozjin beordrade halt och helt om, marsch.

Men, vid närmare eftertanke och med tanke på ryssarnas hänsynslöshet, bedrägliga beteende och lögnaktighet, är omfattande social oro eller ett ryskt inbördeskrig farligt för hela världen. Virrpannor och fanatiska samvetslösa nationalister finns det gott om i den ryska makteliten, därtill inte sällan drivna av konspirationsteorier.

Det är ingen bra kombination när det kommer till Rysslands kärnvapenarsenal. Det räcker gott med en halvlabil och feg Putin, vilken än så länge bara hotar. Den Ryska Federationen kan gärna falla söner i sina beståndsdelar, det vill säga, i sina delrepubliker, men först måste Lede Fi tvingas, att avveckla sina kärnvapen. Det skulle ge de regioner Ryssland exploaterar och dränerar på resurser, möjlighet att skapa välstånd hos den egna befolkningen.  

Putin är Stalin, fast inte

En annan ”upptäckt” jag gjorde i morse var att; Antingen har alla vi, fullständigt rätt som motsagt uppfattningen att Putin är ”stenhård” eller är Prigozjin en riktig hejare på att förhandla. Det verkar ju faktiskt som Putins fasthet är en myt, ren och skär nys, uppenbart inte minst meningen, att ju större press man sätter på honom. ju tuffare blir han.

Putin är visserligen Stalins efterträdare, men saknar den totala kontroll ”stålmannen” hade ända fram till sitt dödsögonblick. Vi vet dessutom, genom den avhoppade ryske säkerhetsofficeren, vilken tjänstgjorde nära Putin under många år, att presidenten för den Ryska Federationen är extremt orolig för lönnmord. Åtgärder vid Putins resor och förflyttningar föregås av minutiösa förberedelser.

Faktum är att Putin under pandemin jobbade personalen och administrationen i tvåveckorsskift. Alla Putin, då träffade hade suttit karantän under två veckor, oavsett de var smittade eller inte. Meniallafall. Jag känner mig lurad, här satt vi bänkade (med popcorn) och förväntade oss en sprakande och blixtrande föreställning, då Wagner PCM, skulle välta nallebjörnen, som den ryska armén verkligen är, överända och avancera mot Moskvas centrum.

Varje chopper, varje stridsflyg, Wagner PCM skulle skjutit ner skulle således innebära att de inta kan sättas in i Ukraina eller mot oss. Wagner PCM, sköt ner fem chopprar och ett stridsflyg, också redan det är en framgång för Ukraina och för oss. Visst, jag kanske låter lite hård och kategorisk, men jag tänker på hur vardagen i Ukraina hade sett ut, om vi inte skickat vapen och speciellt luftvärn dit.

Ökad sympati för Ukraina

Vi har blivit något avtrubbade eftersom endast några procent av alla raketer, missiler och ballistiska robotar träffar mål i Ukraina och dagligen skördar några döda. Hade Ukraina inte haft tillgång till det nya luftvärnet skulle ryssarnas beskjutningar förorsakat en total ödeläggelse av ukrainska städer med hundratals kanske tusentals döda varje dag.

Det ryska flygvapnet försöker höja hastigheten, på varje gammal raket, missil och ballistisk robot de har på lager genom att från mycket höjd avfyra dessa ca 400-500 km bort. Ex.vis över Kaspiska havet, då målet är Kiev eller Lviv. Tanken är att missilerna, tack vare den höga hastigheten, ska kunna ta sig förbi det ukrainska luftvärnet.

När jag tänker på att ryssen avfyrar ballistiska robotar mot bostadshus, vilka är avsedda att sänka och lätt sänker jättelika bepansrade hangarfartyg, känner jag, en ökande sympati med Ukraina. Sak samma med avslöjandena om de omfattande kastreringar ryska soldater utfört på ukrainska. Det är inte svårt att föreställa sig varför ryska män sjunker till denna nivå av mänsklig perversion.

Ryssarna, med sitt machokomplex upplever att ukrainarna är långt mer manliga, mycket tuffare på slagfältet, i skyttegravarna och vinner, som regel alltid närstriderna, också man mot man. På detta patologiskt sjuka sätt försöker ryska män, inte bevisa sin manlighet, för de har ingen, utan beröva ukrainarnas sin. I processen förnedrar de sig själva och blir, menar jag, eunucker eller snöpingar med ballar.

Allt medan Ukrainas eliminering av inkräktarna rullar på med många hundra ryska förluster varje dygn. Ukraina har likväl lidit förluster, men de ligger långt ifrån de ryska nivåerna. Förklaringen är enkel; nej det handlar inte större manlighet, utan  allt färre rekryter och soldater med bristfällig utbildning skicks till fronten.

Avskum & Kräk

Tyvärr, skickar motståndarsidan inte några riktiga män till samma front, de skickar avskum som ställer sig att beskjuta hjälparbetare och gummibåtar, med evakuerade gamlingar efter den ryska sprängningen av Nova Kakhovkadammen. De beskjuter frivilliga ukrainare, vilka ror omkring i de översvämmade områdena, från hus till hus och räddar strandsatta djur.

Ryssarna skickar kräk, vilka tar barn till levande sköldar, i fåfänga försök, att klara sina egna liv. Detta slår FN fast i en rapport och den minnesgode kommer ihåg, att detta är exakt vad rysk propaganda trumpetar ut, som ukrainska soldaters illdåd. Och jag upprepar, att ryssen projekterar sina tillkortakommanden och illgärningar på Ukraina, varje gång.   

Ukrainas armé finns inte förtecknad på FN:s lista över krigsmakter, vilka begått krigsbrott, däremot den ryska! Min avsky för Ryssland, mitt förakt för dess maktelit och i princip allt ryskt ökar stadigt. Det känns lite sorgset och ryssen ska också få skit för, att de får mig att känna så.

Dessutom växer min övertygelse om, att den Ryska Federationen dessvärre, med nödvändighet måste tillfogas en sådant totalt nederlag, att de aldrig någonsin får möjlighet, att åter anfalla och invadera något (grann)land. Dock ska ryssen först förpassas till rätt sida gränsen så fort det låter sig göras.

Det är, alltså inte rätt vecka att sluta skicka vapen till Ukraina, tvärtom de måste ha nyare, ännu tyngre vapen och andra effektivare vapensystem för att avvisa Lede Fi från Ukrainas territorium. Ett sådant uttalande Putin gjorde om, att den ”militära specialoperationen” fortfarande var hans ”prioritet Ett” och att han började och avslutade dagen med kri… sin kära specialoperation, kan endast besvaras med vad jag inledde detta stycke med – mer vapen!

Början till slutet

Prigozjin var, visserligen en besvikelse, men som jag kommenterade på en rysk blogg, samma natt Wagner PCM intog Rostov-on-Don. Utan att veta vad som försiggick, skrev jag; One just have to love Prigozjin for showing us the real Russia. Division is your name – infighting is your game! Detta i ljuset av hans häftiga angrepp på den ryska militärledningen.

Hur som helst, gjorde Prigozjin, faktiskt nytta, då han avslöjade, att kriget i Ukraina baserats på en lögn och, att de ryska myndigheterna mörklägger förluster i manskap och mark. ”En dag vaknar vi upp och upptäcker att vi har lämnat över Krim till Ukraina”, ska han ha yttrat. Nu vet en betydligt större krets ryssar, att något skumt försiggår i Ukraina.

Prigozjin myteri, visade med all önskvärd klarhet, hur svag ställning och noll koll, Putin i själva verket har. Upproret visade likväl på en utbredd inkompetens hos de passiva styrkorna för inhemsk säkerhet och därtill oförmåga hos dessa styrkorna, att säkra landet, mot fientlig trupp, på snabb marsch mot huvudstaden, på väg mot Moskva, mot maktcentret Kreml.

Det är inte alls otänkbart att Wagner PCM hade nått fram och in i huvudstaden, för de vägspärrar ryssarna satt upp på motorvägen M6, var civila långtradare med släp ställda, i de bägge dikena och över vägbanan. En blockering, tre stridsvagnar och några hundra man gått igenom på nolltid. Det hade, som omväxling varit en välkommen syn, att få se ett sönderskjutet Moskva, en jättestor  krater, istället för Röda Torget och Kreml i aska, grus och ruiner.

Kort och gott, på samma fruktansvärda sätt, ryssarna ställt till Bakhmut. Nej, jag anser inte att tand för tand och öga för öga, är ett korrekt sätt att lösa tvister. Det är, absolut en felaktig inställning och jag tycker krig är vidrigt oavsett vilka som dör. Alla människors liv äger ett egenvärde. Men krasst sett, är varje död ryss, en potentiell ryss mindre i Ukraina och i förlängningen en ryss mindre här hemma på mammas gata.  

Det var synnerligen tråkigt, att Ukraina inte fick en öppning för, att avancera ner till Azovska sjön och klyva den ryska invasionsarmén och det ockuperade territoriet i två eller hellre tre delar samt skära av logistikkedjan mellan Ryssland och Kherson samt Krim. Något jag innerligt hoppas på.

Denna incident markerar ändå, sannolikt början till slutet för Putin, början till slutet på en era, vilken startade med Boris Jeltsin och ett antal kunniga jurister i Leningrad, 1991. Staden heter numer St. Petersburg och det är fortfarande falangen från denna stad, vilken håller i rysk politik och ryska politiker med järnhand.

Förvånansvärt många inom den högsta statsförvaltningen jobbade på KGB:s avdelning i Leningrad under sovjettiden. Dessa, enbart män, anger tonen och villkoren för att delta i Rysslands politiska liv och som vi sett, skapat ett ruttet statsskick med inbyggt mutsystem och ett samhälle, fullständigt renons på grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter.

Inte minst att få höra en högt uppsatt ukrainsk rådgivare till president Zelenskyy besvara frågan om hur statsledningen såg på Prigozjins äventyr i Ryssland, med; ”Vi har slut på popcorn”, är helt enkelt obetalbart.

Några korta notiser

Jag ska fortsätta inlägget med några korta notiser och börjar med, att Zelenskyy undertecknat en lag som förbjuder import och distribution av böcker från Ryssland och Belarus. Ukrainas parlament hade på måndagen röstat igenom två lagar som kommer att införa stränga restriktioner för ryska böcker och rysk musik.

Enligt en av lagarna, blir det förbjudet för ryska medborgare att trycka böcker, såvida de inte avsäger sig sitt ryska medborgarskap och blir ukrainska medborgare. Förbudet kommer endast att gälla dem som hade ryskt medborgarskap efter sovjetstyrets kollaps 1991.

De nya lagarna förbjuder kommersiell import av böcker tryckta i Ryssland, i Belarus, i Donbas och på ockuperat ukrainskt territorium, samtidigt som det krävs särskilt tillstånd för import av böcker på ryska från något annat land.

Nyheten väckte inledningsvis en viss förvåning och undran, naturligtvis kände jag ett sting av obehag, för nazisternas bokbål och litteraturförbud kommer för alltid att associeras med barbari. Men samtidigt är det svårt att hitta motargument, när Ukraina menar, att lagen är ämnad, att “stärka skyddet av det ukrainska kultur- och informationsrummet och stänga ute anti-ukrainsk rysk propaganda”.

Ukraina har genomfört vad de beskriver som en “avrussofiering” och säger att det är nödvändigt, att återställa århundraden av policy, vilken enkom syftade till att radera den ukrainska identiteten och släcka ukrainarnas frihetsdrömmar. Kulturministern, Oleksandr Tkachenko, tackade Zelenskyy för att ha undertecknat lagförslaget och skrev på Telegram:

”Antagandet av detta lagförslag kommer att skydda den ukrainska förlags- och distributionssektorn från den “ryska världens” destruktiva inflytande”.

Omänsklig rysk Högsta Domstol

Rysslands högsta domstol avvisade på nyligen ett överklagande av den fängslade kritikern av Kreml, Aleksej Navalny, avseende en vägran av fängelseledningen, att ge honom papper och penna, rapporterade den ryska oberoende nyhetssajten Mediazona. Navalny, 47, mobiliserade en gång massiva protester mot Kreml, men avtjänar nu ett nioårigt fängelsestraff för förskingring.

Något hans anhängare, med rätta betraktar, som straff för hans politiska arbete. Navalny har tillbringat mycket av sin tid i straffkolonin IK-6 i Melekhovo, cirka 145 mil öster om Moskva, i isoleringscell för påstådda överträdelser av fängelsebestämmelser, såsom underlåtenhet att knäppa den översta knappen i fångdräkten.

I sitt överklagande hävdade Navalny att varken fängelseledningen eller myndigheterna hade någon laglig rätt att neka honom en penna och papper, vilket ges till alla fångar, enbart för att han befann sig i en isoleringscell utan bord, eller för att det inte fanns utrymme i hans fängelseschema för att skriva.

“Jag ber inte om extra mat, jag ber inte om att en julgran ska placeras i cellen… vi talar om den grundläggande mänskliga rättigheten att ha en penna i och ett pappersark för att skriva ett brev eller (klagomål) till domstolen“, sa Navalny till rätten. Och fortsatte “För att få personalen att hämta en burk kaffe ur mina saker och ta med den till cellen måste jag skriva en anhållan på papper.”

Navalnys överklagan har vandrat igenom en rad lägre domstolsinstanser innan den ryska högsta domstolen slutgiltigt förkastade besväret. Det har alltid sagts, att ett samhälles kvalité avgörs av den nåd lagbrytare visas. Utifrån ett sådant synsätt existerar det överhuvud ingen kvalitet i det ryska samhället. Det har den Ryska Federationens högsta juridiska instans otvivelaktigt, med råge visat genom sitt fulländade och motbjudande människoförakt.

Den ryska domarkåren är uppenbart endast ett gäng korrupta nickedockor och marionetter, Putins  och regimens villiga hantlangare, helt i händerna på statsledningen. Dessa människor förefaller inte besitta någon större intelligens, för genom att förvägra Navalny papper och penna bekräftar ryssarna, att han straffats för sitt politiska engagemang. Hur smart är det?    

Ukraina gör goda framsteg

Jag visste det! Att Ukraina jobbar hårt för ett EU-medlemskap, vilket Kommissionen verifierar med utsagan om, att Ukraina gjort goda framsteg på sin resa mot medlemskap i EU. Uppgiften finns i en preliminär rapport till EU: s ministrar. Men Olivér Várhelyi, som ansvarar för EU: s utvidgning, sa att  Ukraina behöver “leverera” på sina åtaganden innan några officiella anslutningsförhandlingar kan inledas.

Även om Ukraina ex.vis har gjort stora framsteg avseende korruptionsbekämpning, måste landet “nu skapa en trovärdig historik över åtal och eventuella fällande domar samt säkerställa, att en stadig kamp förs mot all korruption“. Várhely redogjorde för de framsteg, Ukraina gjort under det senaste året och sade att landets framsteg på två av de sju villkor som fastställts var goda: de var reformer inom rättslig styrning och media.

Ukraina har, emellertid fortfarande, ytterligare arbete, att utföra, med de fem övriga EU-villkoren, som; bekämpning av  korruptionen, oligarkisering, penningtvätt och skydd av nationella minoriteter inom utbildningssystemet och i det offentliga rummet. Ukraina beviljades kandidatstatus förra året, och landets diplomater började ivriga, att säkerställa anpassningen.

Det krävs fler politiska reformer i enlighet med de fem villkor, jag listat här ovanför, för att öppna vägen till förhandlingar om EU-medlemskap. Kommissionen, gav Kiev hopp om, grönt ljus för medlemskapsförhandlingar i december. Men klargjorde också att Ukraina har en bra bit kvar, att vandra enbart, för att slutföra de sju villkorssteg, EU satte upp förra året.

“De är på rätt spår, de arbetar hårt. När allt kommer omkring är landet under attack, men trots det tror jag, att Ukraina kommer att leverera.”, menar Oliver Varhelyi. Det har stått klart för mig sedan länge, men det kommer nog, att ta lite mer tid.

Putin och Shoigu babblar

Putin, vilken på sedvanligt sätt, självsäkert hävdat att den ukrainska motoffensiven blivit ett stort misslyckande, medgav häromdagen att Kievs styrkor faktiskt hade “en offensiv potential“, han sa: “Det måste antas att motståndarens offensiva potential inte är uttömd. En rad strategiska reserver används inte, och jag ber att denna verklighet beaktas“.

Antingen är den Ryska Federationens president något dement eller kanske bara enormt korkad. Det faktum att Rysslands ekonomi inte är större än Italiens och att USA spenderar 16 gånger mer pengar på sin militär än ryssarna och tillsammans med EU:s militärutgifter blir skillnaden ca 25 gånger, är den verklighet han självfallet från början skulle ha beaktat. Det gjorde Putin nu inte.

Han borde två månader in i kriget ha beaktat den krassa verklighet, att den ryska vapenindustrin saknar  kapacitet, att ersätta vapen och materiel i samma takt armén förlorar dem. Det gjorde Putin nu inte heller. Han insåg uppenbart inte ens, att den Ryska Federationen inte har någon som helst möjlighet, att ”nöta” ut, eller slipa ner och bort, de samlade resurser Väst med alla andra länder, försett Ukraina med.

Således blir Putins nyvakna mummel och snack om, ”… motståndarens offensiva potential” och ”… strategiska reserver…”, mest löjeväckande pladder. Och detta då han, istället kanske skulle beakta den verklighet att Ukraina, som jag redan nämnt, eliminerar flera hundra ryska soldater varje dygn. Men det kommer han förmodligen inte att göra.

Hur många fler människor, som måste dö eller bli invalidiserade för livet, innan Rysslands diktator kommer till insikt om, att den Ryska Federationen redan förlorat kriget, återstår att se. Gissningsvis kommer Putin att fortsätta pumpa in kanonmat och bränna raketer, missiler och ballistiska robotar i Ukraina till dess ryssarna får slut på resurser eller någon gör slut på diktatorn.

Sergei Shoigu, den Ryska Federationens krigsminister, pladdrade, den också och sa, att ukrainska trupper “för närvarande omgrupperar” efter att ha genomfört offensiva åtgärder under de senaste 16 dagarna. Han tillade, ”… att Västs militära stöd till Ukraina inte allvarligt påverkar resultaten på slagfältet” och ljög lika obehindrat som Lavrov och papegojan Peskov.

Hur skulle moderna vapen inte kunna göra skillnad, när de gamla gjorde all skillnad i världen? Fan, killen måste vara dement som sin chef eller åtminstone lika korkad, om han inbillade sig, att vi som är ganska insatta i konflikten, verkligen skulle köpa dylikt trams och nonsens, att vi skulle gå på en så pass dålig lögn. Idiot!