Intrigen tätnar

Det här med Prigozjin och hans myteri är helskumt och intrigen tätnade när Wagner PCM:s chef idag dök upp i St. Petersburg. Papegojan Peskov, uppgav, att han inte visste, att Ryssland inte följer eller bevakar Prigozjin, (Eller hur?)

Märkligheterna började redan den 28 juni då den ryske generalen Sergej Surovikin, också kallad “general Harmagedon “, tydligen greps av FSB, säkerhetstjänsten, efter myteriet av Wagner PCM, rapporterade Moscow Times den 28 juni, enligt två källor nära det ryska krigsdepartementet.

Flera, så kallade, ryska krigskorrespondenter på plattformen Telegram – högernationalister med informella kopplingar till staten (Putin) – var de första som spred info om Surovikins uppgivna  gripande.

”Säkra Källor”

En av källorna hävdade att Kreml-regimen inte gillade historien med Surovikin. En annan källa sade att gripandet var relaterat till Wagners PCM:s chef Jevgenij Prigozjins “uppror”, då Surovikin inledningsvis kan ha ställt sig på dennes sida. Info om var generalen befinner sig “kommenteras inte ens via interna kanaler”, rapporterade den engelskspråkiga tidningen Moscow Times.

Han skulle inte ha uppträtt tillräckligt undergivet när han tilldelades uppgiften, att i TV läsa texten, vilken skulle reda ut situationen. Surovikin skulle därtill varit oförskämd mot den ryska ledningen eller Putinregimen, rapporterade tidningen med hänvisning till sina källor.

Innan dess hade tidningen New York Times avslöjat att Surovikin, enligt USA:s underrättelsetjänst kände till förberedelserna för Prigozjins myteri i förväg. Dessutom rapporterade den undersökande journalistiksajten Dossier Center den 28 juni, att Surovikin hade blivit hedersmedlem i Wagners PCM, “redan 2017”.

Vad som än hänt, skulle jag inte lita till några ryska ”säkra källor”, då de näppeligen lämnar annat än desinformation, förvirring och lögn, bakom sig. Uppgifter från den av ryska staten oberoende källor och Västs versioner är mer trovärdiga, fast de kan bygga på felaktig informationsinhämtning.

Befälhavaren Surovikin

Surovikin utsågs till befälhavare för de ryska ockupationsstyrkorna i Ukraina i oktober 2022. Han sägs ha legat bakom idén, att med ”kirurgisk precision” i massiva missilattacker slå ut all livsviktig ukrainsk infrastruktur och civila anläggningar samt hela bostadsområden.

Man kan med fog hävda, att Lede Fi misstagit sig på begreppet ”kirurgisk precision” eller så är ryska missiler mindre träffsäkra än vad ryssen inbillar sig, eller kanske betyder termen egentligen ”slaktarknodd med köttyxa” och endast ett sätt, att driva med oss i Väst.

Det är, i vart fall vad jag tror, enligt hur jag tolkar allt vad ryssen säger och/eller skriver, det vill säga, en motsatsvis tolkning. Det fungerar mycket bättre för, att förstå ryssarna och vad de gör än vad de själva förmedlar.

Misslyckad strategi

I alla händelser har denna brutala missilkampanj, i allt väsentligt, misslyckats, kapitalt misslyckats  i sin föresats, att tvinga Ukraina på knä, att ge upp, att kapitulera. Att attackera Ukraina med stora armador av högexplosiva missiler och drönare  kan tyckas vara vägen till framgång och en god strategi.

Hade det inte varit för Ukrainas mod och styrka, kanske, men då landet äntligen av sina allierade i Väst fått tillgång till avancerade luftförsvarssystem, inklusive det amerikanska patriotsystemet tog det udden av taktiken. Det hela skaver inte desto mindre.

Många ukrainska liv hade kunnat sparats om Väst inte hade velat runt och tvekat med nödvändiga  vapen till Ukraina. De avancerade luftförsvarssystemen, inklusive det amerikanska patriotsystemet skulle varit på plats för länge sedan och i större antal.

Mer luftvärn krävs

Också om Ukraina skjuter ner 90% av inkommande missiler, dör likväl flera människor i Ukraina, i onödan, varje dag, inte sällan barn. Det är inte något rimligt resultat som ersättning för det juridiskt bindande avtal, USA, Storbritannien samt Ryssland undertecknade och, vilket innebar, att dessa länder solidariskt skulle komma på plats till Ukrainas försvar om någon attackerade landet.

Att det nu var en avtalspart, vilket invaderade förändra på intet sätt avtalet, utan gäller fortfarande fullt ut och ska hållas (Pacta sunt servanda). Att vi, Väst, inte en gång för alla levererar erforderlig vapenkraft för, att en gång för alla, förpassa inkräktarna till rätt sida av gränsen, är lika oförlåtligt som obegripligt

Lika obegripligt är, att många vapenleveranser hindras, på grund av, givarländernas byråkrati och pappersraseri. Glöm stämplarna! Se till att grejerna kommer till Ukraina fort som attan eller ställ trupp till Ukrainas förfogande. Mer luftvärn krävs omedelbart, det är ett akut behov.   

Surovikin ut – Gerasimov in

I januari 2023 avlägsnades Surovikin från sin tjänst som befälhavare för invasionsarmén. Snarare sparkades, men snett uppåt till befälhavare för de ryska flyg- och rymdstyrkorna. Putin utsåg sin trogne ja-sägare Gerasimov till befälhavare för invasionsarmén ännu en gång.

Ännu en gång var ordningen i krigsdepartementet återställd och krigsminister Shoigu nöjd med, att ha fått tillbaka sin lekkamrat. Nu kunde de äntligen återgå till viktigare spörsmål, som att Surovikin som befälhavare, utan tvekan, bekräftade sin mycket begränsade fantasi och bristande förmåga till förnyelse, nytänkande och innovationer.

De är sannolikt rörande överens  om, att General Harmagedon endast har en strategi; hänsynslös råstyrka, en taktik; att alltid slå till med största möjliga vapenkraft oavsett vad som står i vägen.

Sådan brutal krigföring kan väl fungera hos barfotabönder i Afghanistans bergstrakter, fungerade i Georgien, i Tjetjenien och Syrien, men sprang på patrull, ganska omgående i Ukraina. Undra om jag inte skrivit detta tidigare?

Gråben & RoadRunner

Putin tycker förmodligen att det är bättre om Gerasimov sköter ruljangsen istället, han är ju ändå en erkänd militärstrateg, i den Ryska Världen. Visserligen slog hans mästarplan för invasionen slint, men Gerasimovs Battalion Tactical Groups, BTG-enheter, är ändå, både ett starkt försvar och en kraftfull krigsmaskin, i teorin, vill säga.

Krigets förändrade spelplan kräver, i och för sig, en spelare , inte en gambler. Å andra sidan tror jag inte, det spelar någon roll vad ryssen gör, vad de hittar på, det verkar likväl sällan fungera, för att inte skriva, aldrig. Ukrainska specialförband som Alfa-gruppen, med flera, eliminerade dagligen hundratals ryssar till dess den ukrainska motoffensiven ”Storm” bedarrade och gick i stå.

Putin antar mer och mer skepnaden av den stackars Gråben, Koyoten, som ständigt misslyckas med, att fånga den, inte närmare specificerade fågeln, RoadRunner. Beep-Beep! Och hela soppan kokade ner till Prigozjins Wagnermyteri.

Myteriet – vad vi sett!

Prigozjin har länge legat i fejd med krigsdepartementet eller snarare generalstaben med de bägge paradhästarna generalstabschefen Gerasimov och krigsminister Shoigu. Prigozjin hävdade att Wagner PCM missgynnats vid fördelningen av materiel och har i flera videoklipp gått till våldsamt angrepp på de bägge paradhästarna.

Synnerligen överraskande tillkännagav Prigozjin, på kvällen den 23 juni, att han startat en väpnad konflikt med det ryska krigsdepartementet och hävdade att han ville “återställa rättvisan” i moder Ryssland. Han påstod, att den ryska armén hade slagit till med raketartilleri mot legosoldaternas “bakre basläger”.

Konflikten mellan Prigozjin och den Rysslands krigsdepartement samt krigsminister Shoigu samt generalstabschefen Gerasimov hade dock börjat flera månader tidigare och Wagnerledaren har hela tiden ihärdigt anklagat dem för dålig hantering av de ryska väpnade styrkorna och krävt, att generalstaben med den ryske krigsministern i spetsen ska avgå.

Droppen ska ha varit, att Wagner PCM inte levererades tillräckligt med ammo och att hans soldater hade blivit beskjutna av sina egna. Nästa dag lämnade Prigozjin och Wagner PCM Ukraina och gick över gränsen in i Ryssland och tog kontroll över det viktiga högkvarteret i Rysslands södra militärdistrikt, med säte i staden, Rostov-on-Don .

Mot Moskva

I ett videosamtal, med de högsta kvarvarande befälen som spelades in på högkvarteret i Rostov-on-Don, krävde Prigozjin, att Rysslands högsta militära ledning skulle komma till staden. FSB:s representant bad Prigozjin mycket respektfullt att dra Wagner PCM tillbaka från staden.

Prigozjin svarade med ett videotal, där han upprepade sitt krav, att Rysslands högsta militära ledning skulle komma till staden, vid risk, att Wagner PCM, annars  skulle “avancera mot Moskva”. Vilket man också gjorde och konvojen med legosoldater tog sig snabbt fram mot huvudstaden,

De lyckades avancera närmare 100 km på ryskt territorium samt skjuta ner fem ryska chopprar och två stridsflygplan innan Prigozjin beordrade halt och helt om, marsch. Medan säkerhetsstyrkorna förberedde sig för att försvara Moskva tros Putin ha flytt huvudstaden till sitt residens i Valdai, nordväst om Moskva.

Djup besvikelse

Det vart, avgjort ett snopet avslut och en kraftig besvikelse, då förväntningarna på en intern rysk uppgörelse var, minst sagt stora, hos mig och så pass stora i Ukraina att popcornen tagit slut. På natten hörde vi, att FSB anklagade Prigozjin för “anstiftan till uppror” och att de hade inlett en förundersökning.

På morgonen hörde vi, att alla anklagelser mot Prigozjin hade lagts ner för, att sedan se och höra Putin fördöma upproret och i sin tur beordra de ryska väpnade styrkorna, att eliminera dem som ledde “upproret”. Men av de många, vilka försökte prata förstånd med upprorsledaren lyckades Belarus diktator Lukasjenko förhandla och ro en uppgörelse iland

Rysslands statsledning, militär och säkerhetsstyrkor befann sig i total förvirring och ingen vågade väcka Putin. Medan säkerhetsstyrkorna förberedde sig att försvara huvudstaden och grävde stridsvagnsgravar rätt över motorvägen samt satte upp vägspärrar med civila långtradare och annan lättforcerad bråte, närmade sig Prigozjin legosoldater snabbt Moskva,

Diktatorns Deal

Det måste varit rent förlösande för Rysslands maktelit när Lukasjenkos presstjänst meddelade att landets president Lukasjenko hade avstyrt ett hotande inbördeskrig. De samtal presidenten hade fört med Prigozjin resulterade i en överenskommelse.

I utbyte mot, att låta anklagelserna falla och löfte om förändringar vid det ryska krigsdepartementet, gick Prigozjin med på att stoppa sina styrkors framryckning mot den ryska huvudstaden – Strax därefter beordrades Wagner PCM, att vända tillbaka till sina hemmabaser.

Kreml meddelade snart att brottmålet mot Prigozjin skulle läggas ner, och han själv skulle “flytta till Belarus”. Diktatorn Lukasjenko, bekräftade den 27 juni, att Prigozjin anlänt till landet. Därefter var det ganska tyst på alla håll, utom hos den belarusiska oppositionen, vilken gick i taket vid blotta tanken på, att ha en legosoldatsarmé i landet.

Det utgör en fara, menade de, oavsett de angriper Belarus inifrån eller anfaller Ukraina och drar på landet en ukrainsk vedergällning. Som en parentes i denna kontext, tror jag att Belarus står uppsatt på listan över vedergällningar, som betalning för, att ryssens invasionsarmé fick avstamp i landet.

Tids nog kommer den, då det är mindre smart att öppna upp fler fronter under brinnande krig. Meniallafall. Den 6 juli tillkännagav, diktatorn Lukasjenko under en pressträff överraskande, att Prigozjin inte längre var kvar i Belarus. ”Han har väl åkt till St. Petersburg eller så finns han i Moskva, han finns i vart fall, inte i Belarus.  

Driftkuckun Prigozjin

Mycket riktigt, på kvällen gafflade papegojan Peskov, vad vi redan vet och FSB hade släppt klipp från en husrannsakan hemma hos Prigozjin och på hans kontor. Både guldtackor och kartonger med sedlar visades upp samt husägarens peruksamling och matchande bilder, som de här ovanför.

Det är naturligtvis för att förödmjuka Prigozjin, men förutom perukerna ser det likadant ut, hemma hos hela den ryska makteliten; både guldtackor och kartonger med sedlar. Speciellt inom Putins innersta cirkel. Gänget från Leningrad/St. Petersburg, dit chefen för Wagner PCM hörde.

Att han verkar fridlyst beror sannolikt på, att Putin fortfarande desperat behöver hans legosoldater, vilka ännu lyder sin chef Prigozjin. Också om kriget i Ukraina verkar, att ha gått i stå, är Wagner PCM:s soldater guld värda, som de enda, vilka uträttat något på slagfältet. Låt vara, till osannolika förluster. Alls inte olikt Första Världskrigets skyttegravshelvete.

Putins nya sanning

I min miniserie Ryska Ledare skrev jag om Prigozjin, att denne man kommer, att dyka upp förr eller senare, men hade inte kunnat drömma om honom som myterist, Lutade nog mer åt hans roll som oligark, med näsa för affärer. Men där ser man.

Pappa Putin var snabbt framme och vände på steken igen! För ca ett år sedan stod han inför den franske presidenten Macron och påstod, att den ryska staten inte hade ett spår, att göra med den så kallade, Wagner-gruppen. Den nya sanningen är, att den ryska staten pröjsat rubb och stubb, till en kostnad av 86,6 miljarder rubel.

Det motsvarar SEK; 12 124 000 000, tolv miljarder etthundratjugofyra miljoner Nu ville Putin veta vart pengarna tagit vägen, så ingen stulit dem. Tveksamt, krig är dyrt, enbart krigsersättningar till stupade Wagner-soldaters efterlevande torde utgöra knappt hälften 40 miljarder rubel. Wagner  PCM:s lönekostnad har legat på, mellan en halv till en miljard rubel, per månad.

Det måste kännas galet, helt overkligt, att leva i ett land med en ledare, vilken kan kosta på sig, att utan ens en blinkning, tvärvända på vad han tidigare sagt. De, vilka jobbar för honom måste varje morgon uppdatera sig, på de dagsfärska åsikterna, vilka ska gälla till dess de ändras.