Söndagskrönika

Det är allt lite märkligt, att det är Zelenskyj som får ta skit för att han inte vill vad vissa västländers ledare tycker och tänker, att han ska göra. Det enda Väst behöver göra är att tillse att Ukraina får tillräckligt med vapen, för att försvara sig, ukrainarna gör resten. Till det högljudda drevet, som triggades av Zelenskyjs attityd, vid NATO-mötet i Vilnius, anslöt sig självfallet Karl-Olov Arnstberg den svenske författaren, etnologen och pensionerade universitetsprofessorn, vars essäer finns publicerade på hans blogg, Invandring och mörkläggning. 2023-07-16 hade webbpublikationen;gatesofvienna.net/, infört en av hans ”Söndagskrönikor”; Romantisera inte Volodymyr Zelenskyj. Han inleder med en översikt avseende Zelenskyjs tidigare liv från Wikipedia, den är väl värd att läsa;  

Karl-Olov Arnstberg

”Svenska Wikipedia har en lång och utmärkt faktaartikel om Zelenskyj. Där får man bland annat veta att han föddes 1978 som enda barnet till ashkenasiska judiska föräldrar i den dåvarande “ukrainska socialistiska sovjetrepubliken”. Hans far är universitetsprofessor och dataingenjör. Hans mamma är också ingenjör. I tjugo år har Zelenskyj varit gift med sin skolkamrat Olena. De har två barn som han av säkerhetsskäl inte har träffat sedan den ryska invasionen inleddes i februari 2022.

Zelenskyj har en juristexamen men har aldrig arbetat som advokat, utan valde istället en karriär som komiker och skådespelare. 2003 grundade han produktionsbolaget Kvartal 95 som producerar filmer, tv-serier och tecknade serier. Från 2015 till 2019 spelade han huvudrollen som Ukrainas president i sitt företags tv-serie “Servant of the People”. 2018 bildade hans kollegor ett politiskt parti med samma namn som tv-serien. År 2019 ställde han upp i presidentvalet.

Hans två viktigaste politiska löften var att stoppa inbördeskriget i Donbass och att få ett slut på korruptionen inom myndigheterna och den statliga administrationen. Vanligtvis imiterar konsten verkligheten. I det här fallet var det tvärtom: verkligheten imiterade konsten. Att först göra en tv-serie på flera år där en vanlig skollärare blir president i Ukraina och löser landets stora problem, inte minst korruptionen, och sedan direkt efteråt ställa upp i presidentvalet – det är genialt. Zelenskyj belönades med en jordskredsseger. Han fick över 73% av rösterna.”

Ja, 73% – ock?

Den virrige professorn får Zelenskyj-teamets genialitet att låta, som en brottslig gärning. Till skillnad från samtliga tidigare presidentval i Ukraina var inte pengar, den utslagsgivande rösten, utan det var vanlig standardpolitik som vann det valet åt Zelenskyj. Genast hakar den tankspridde professorn på rykten om Zelenskyjs förmögenhet, vilket är en överspelad historia, där Zelenskyj och Yermak utsattes för en omfattande förtalskampanj, men ingen kunde leda anklagelserna i bevis. Eftersom jag diggar Yermak, sökte jag med ljus och lykta över nätet, för att söka ett inlägg, notis eller artikel, eller vad som helst, som kunde tippa skålen åt endera hållet. Något sådant fanns, helt enkelt inte. Den något frånvarande gode professorn uppmanar därefter alla, att kritisera Zelenskyj, för att han håller på att förstöra sitt land. OK?

Propaganda

Hur tänkte den vimsige professorn där? Jo, genom, att Zelenskyj kräver att inkräktarna drar sig tillbaka till 1991-års gränser, innan förhandlingar ens är att tänka på, innebär det att Ukraina måste besegra den Ryska Federationen, kriget kommer således att fortsätta och förstörelsen öka. Bländande logik? Nah! Dynga! Verkligen ren dynga, tvärtom, är det en tillrättalagd story och ett utmärkt stycke ryskinfluerad propaganda som syftar till att misskreditera USA. Arnstberg upprepar i själva verket alla de vanliga ryska narrativen och gör en rejäl tankevurpa i de motstridiga uttalandena om att Zelenskyj å ena sidan visade dålig tacksamhet för den hjälp som Ukraina har fått och å andra sidan den föråldrade militära utrustning som väst har skickat. Vem skulle inte bli lite sur av, att se ryska ballistiska robotar och kryssningsmissiler slamra rakt in i ukrainska städer varje dag. Flygande bomber, vilka förstör människors liv eller brutalt dödar dem, varje dag, alla dagar.

Luftvärn nu!

Allierade vet mycket väl att behovet av luftvärnssystem är akut och har varit det under en längre tid, men kan bara inte komma runt det västerländska byråkratiska systemet som försenar leveranser. Allierade vet också mycket väl att Ukraina behöver långdistansmissiler för att slå djupt och hårt i det ryska moderlandet. När det gäller seger säger jag att den första natten som Ukraina kan skjuta ner varenda missil, drönare eller vad vaduvill, kommer utan tvekan att vara den första dagen av de sista dagarna av detta krig. Jag brukar hålla med herr Arnstberg i hans kritik av den svenska ansträngda, och påtvingade PK, d.v.s. politiskt korrekthet och andra ämnen han diskuterat, och debatterat. Men han har blivit mycket mer fascistoid på senare år.

Alexander Dugin

Numera ser jag virrhjärnan Alexander Dugin, i herr Arnstberg, och hans samröre med den nynazistiska gruppen Nordfront har gjort honom till en icke-person i det svenska etablissemanget, (vanligtvis en merit, men inte i hans fall). Således kommer han att vara helt isolerad, inga fler inbjudningar till TV-studior eller tidningsintervjuer, och ingen kommer att recensera hans böcker. Herr Arnstberg borde ha stannat kvar där han var för ett par år sedan som en stor fritänkare, och mycket frispråkig, som bara tog parti för sanningen. Allt detta ultrahögervridna Mumbo-jumbot har påverkat hans skrivförmåga och stil. Den här uppsatsen är bara en chans att få spy galla över vad den mindre närvarande professorn tycker personligt illa om. Det är tveklöst en blek kopia av vad han tidigare presterat ifråga om logik, och analytisk förmåga, och användbarheten av infon. Jag för min del gillar inte den här skiten, och säger; Nah, Dynga!