Inledning

Inte oväntat besvarar prästerskapet berättigade medborgarkrav med favoritverktyget; våld – naket våld. Det märks att Iran styrs av gamla inkrökta gubbar, vilka lever i en konstruerad bubbla med religiösa förtecken och inte begriper att 70% av Irans befolkning är under 30 år och förväntar sig något annat av framtiden och livet än halt gubbslem. Islam i den version mullorna implementerat i Iran, löser inte sådana demografiska knutar. Problem, som uppstår i obalansen mellan verklighet och religiös fanatism, löser man dock, med knuten i en hängsnara.  

Hängsnaran tycks ha blivit en problemlösare för många av de företeelser mullorna anser vara  samhällsfarliga, som HBTQ och allt som där ingår, ungdomsbrottslighet, drogmissbruk inklusive alkohol, mord, knarksmuggling, och korruption. Det skulle inte förvåna mig om medborgare med funktionsnedsättningar åker med i hanteringen, som en repris av nazisternas operation T4, en övning i eutanasi eller barmhärtighetsmord, fast barmhärtigheten verkar vara frånvarande.

I sin oförklarliga stupiditet utarmar prästerskapet landsbygden, de fattiga stackarna faller ner i drogmissbruk, i brist på en meningsfull tillvaro. Istället för att förbättra och underlätta dessa människors vardag, hänger man hela bunten. Det går, i och för sig hävda att dessa människor fick det bättre, men kanske inte på det sätt vi tänker oss saken. Många regimer har med liknade metoder försökt lösa samma ”problem” och det har väl gått sådär. Det går uppenbart smått för prästskapet också, som inte begriper att utveckling och välstånd är de enda åtgärderna som kan lösa vad de ser som problem.

Avrättningar ökar

Antalet politiskt motiverade avrättningar ökar i Iran, säger människorättsgruppen CHRI. Det USA-baserade Centret för Mänskliga Rättigheter i Iran, (CHRI), ser en “dramatiskt” ökning av politiskt motiverade avrättningar i Iran. De iranska myndigheterna använder dödsstraff som en “taktik för hot och vedergällning“, mitt i en våg av oroligheter som har utgjort det största hotet mot det islamiska ledarskapet sedan revolutionen 1979.

CHRI uppgav i ett uttalande den 2 augusti, att Iran har avrättat 17 män – varav de flesta var unga – i “uppenbart olagliga” åtal under de senaste 10 månaderna. Bland dem hängdes sju i juli 2023 för att ha deltagit i protester efter mordet på Mahsa Amini, som dödades i den iranska moralpolisens förvar i september förra året. Medan åtminstone, 10 andra avrättades för olika politiska “brott“.

“Det internationella samfundet måste vara tydlig i sina kontakter med iranska myndigheter och klart delge dem, att en fortsatt mördarvåg kommer att resultera i en extraordinär intensifiering av den islamiska republikens politiska och ekonomiska isolering“, säger Hadi Ghaemi, verkställande direktör för CHRI.

Allvarliga kränkningar

Enligt CHRI har medborgare, vilka åtalats tvingats utstå rättegångar som kantats av “allvarliga” kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Myndigheterna nekar de åtalade rätten till rådgivning och till och med rätten att välja sitt eget juridiska ombud, vilket garanteras enligt iransk lag och internationella fördrag som Iran har undertecknat.

“Syftet med dessa olagliga avrättningar är att utrota oliktänkande och sprida skräck och rädsla bland befolkningen. Regeringar och internationella organisationer har en avgörande roll i att utöva påtryckningar på den iranska regeringen för att sätta stopp för dessa statligt sanktionerade massmord”, menar Ghaemi.

Antalet avrättningar i Iran har ökat kraftigt, särskilt i kölvattnet av de omfattande protesterna efter mordet på 22-åriga Amini, vilken greps och hölls fängslad för ett påstått brott mot lagen om, att kvinnor ska bära den obligatoriska huvudduken.

Rekord i Avrättningar

Amnesty International säger att regimen i Teheran avrättar fler medborgare än något annat land i världen, förutom Kina och underströk nyligen, det totalt oproportionerliga i narkotikarelaterade avrättningar bland marginaliserade och ekonomiskt missgynnade befolkningar i Iran.

Abdorrahman Boroumand Center, en Washington-baserad organisation som specialiserat sig på iransk forskning om mänskliga rättigheter, uppgav i en färsk rapport att 135 avrättningar utfördes i Iran enbart i maj 2023, (mer än fyra mord per dag, min not.) medan organisationen Mänskliga Rättigheter i Iran, (Iran Human Rights IHR) uppger, att sedan början av året har minst 423 avrättningar registrerats.

Det indikerar otvivelaktigt ett möjligt överskridande av förra årets höga siffra på 582 hängningar. Till saken hör, att på grund av den iranska regeringens skriande brist på eller hellre, obefintliga öppenhet misstänks det faktiska antalet avrättningar vara mycket högre än vad som rapporterats.

Min kommentar

”Misstänks”, jävla trams! När det kommer till den iranska hierokratin eller blodtörstiga präststyret ska man kallt räkna med att de officiellt 500 hundra dödade demonstranterna snarare är 5 000. Också hängningarna är sannolikt, bra många fler än vad som framkommer av olika organisationers beräkningar.

Att hänga människor, det iranska prästerskapet ogillar eller känner sig hotade av, är ren livsluft för dessa till präster förklädda vämjeliga monster, vilka troligtvis finner inspiration och tillfredsställelse av, att se hängningar med en lika långsam som plågsam strypning av offren. Detta urbota svineri har utan avbrott pågått i flera decennier, där flera hundra, kvinnor, barn och ungdomar hängts för struntsaker.

Det är naturligtvis fel att betrakta människor, som löss och skadedjur, men när det kommer till den iranska statsledningen och Irans islamiska revolutionsgarde, kan jag omöjligen betrakta dem som annat än äckliga kräk och vidriga kryp, vilka förlorat sitt berättigande att leva bland oss vanliga människor.  

Iran existerar på övertid

Det har länge varit aktuellt att krossa staten Iran och på alla sätt utrota prästerskapet och dess inflytande tillsammans med deras islamiska revolutionsgarde och det innan dessa totala galningar får färdigställt fungerande kärnvapen eller framförallt bärraketerna till stridsspetsarna.

När det gäller Irans revolutionsgarde vill jag verkligen uppleva hur dessa ytterst fega, sliskiga äckel och moraliskt depraverade samt omänskliga individer, får sig ett rejält nedköp av NATO, EU och FN. Att Irans revolutionsgarde i kraft av sina vapen blir så tufft manliga att man skjuter rakt in bland demonstranter, kastar småtöser från höghus eller mördar medborgare på öppen gata, känner vi till.

Vad dessa råttor skulle stå för chans mot NATO, EU och FN, är rakt igenom en annan fråga och svaret går knappast revolutionsgardets väg. Gissningsvis kommer de, att förlora lika stort, med sin utdaterade militära kapacitet och lika omoderna materiel, som Iraks Nationalgarde, vilka förlorade ca 10 000 man, i en enda välriktad kampanj av västalliansen.

Omfattande korruption

Det iranska prästerskapet är satansversernas bevarare och en kriminell sammanslutning under beskydd av SS-liknande väktare eller islamiska revolutionsgardet, också det en rent kriminell organisation. Att Iran utvecklats till vad det är idag, är helt och hållet avhängigt en utomordentligt omfattande och permanent korruption.

Mycket vill ha mer

Är en ramsa, vilken på pricken beskriver det iranska prästerskapets allt annat överskuggande intresse – pengar! Visst, Shan av Iran, var en ärkeskurk och envåldshärskare, men han tillät sitt folk att välja samhällsform. Därtill var han mån om, att de produkter Iran exporterade, framförallt mattor skulle vara av hög kvalitet.

Då jag för ganska länge sedan hjälpte min svärfar, att importera äkta mattor från, bland andra Iran såg jag, att mattorna prästerna släppte iväg, var kvalitetsmässigt väsentligt mycket sämre än de mattor, vilka kom, tiden före 1979. Mycket av det som erbjöds var begagnade, tvättade och lagade mattor. Det är absolut inget fel på begagnade äkta mattor om de fortfarande har volym och varpen inte är torr och/eller småtrasig.

Men många av mattorna var tunna och sladdriga, vilket krävde en fastsydd remsa läder på var långsida. I alla fall, mattor från Iran med den tidigare flaggan invävd på ena kortsidan, är garanterat av hög kvalitet. Jag såg också att priserna hellre gick upp än ner, trots kvalitetstappet. Därav sluter jag mig till, att det iranska prästerskapet är fulländade girigbukar. Men, turbaner av bästa märke och dito prästkappor, i bästa linne och dyrbara västar kanske kostar… skjortan?

Religion eller?

Nej, jag ger inte vitten för det klerikala byket. De framstår näppeligen som representanter för islamsk tro, snarare ombud för en empatifri kleptokrati, vilka skapat ett mardrömslikt samhälle för sin befolkning, baserat på förnedrande tvång, terror och mord. Utan, att själv vara speciellt religiös anser jag att religion kan vara viktig för många människor.

Religion ska vara jämlik, inkluderande, ge människor stöd och kanske vägledning och vid behov tröst. Kyrkor, moskéer och tempel ska självfallet vara öppen för alla, en rofylld, trygg plats. Med plats för eftertanke och meditation. Så ser, i alla händelser, jag på saken. Därvidlag är mullorna inte ens urblekta kopior av sin profet. 

Det mullorna erbjuder är allt annat än vad jag ser som lägsta godtagbara nivå av andlig spis. De kanske vill framleva sina liv i en fysisk och mental medeltid, men prästerna förefaller vara ganska ensamma om den önskan eller hellre åstundan. Moderna människor och medborgare har helt andra behov och förväntningar på samhället och livet.

Irans Etniska Minoriteter

Det är de fattiggjorda och marginaliserade minoriteterna, vilka tvingats bära våldets effekter samt tunga börda. De mest ihållande protesterna och det dödligaste våldet under demonstrationerna  har inträffat i regioner och städer, vilka är hem för etniska minoriteter. Dessa negligerade, kraftigt påpassade och förtryckta medborgare, vilka drivit långvariga klagomål mot staten avseende diskriminering, bias och ren förföljelse, har fått ta den värsta smällen av prästerskapets ytterst brutala svar på protesterna.

Jag blir knappast förvånad över, att både kurder och baluchis, varav de flesta är sunnimuslimer i Iran med shiitisk majoritet, har drabbats extra hårt. Det ligger helt i linje med mullornas fulländade medeltidshjärnor, patologiska människofientlighet och totala vantolkning av sin heliga skrift. Hur mycket egenvärde det ligger i en religiös riktning, vilken inte ens accepterar en nästan identisk riktning av samma troslära, är väl obehövligt, att nämna.     

De iranska myndigheterna, har lögnaktigt lagt skulden på väpnade grupper och utlandsbaserade rebeller för oroligheterna i dessa regioner. Så har ex.vis Jaish al-Adl, en sunnimuslimsk militant grupp, anklagats för att ha attackerat terrorgardet i Sistan-Baluchistan. Samtidigt beskyller Teheran  oppositionella kurdiska grupper baserade i grannlandet Irak för att ha anstiftat oroligheterna i Irans Kurdistan-region. Irans armé har därför, under de senaste månaderna genomfört missilattacker mot de landsflyktiga grupper i Irak, vilka länge kämpat för självständighet från den islamiska republiken .

Framtiden

Protesterna kulminerade, som sagt, dessvärre inte i en ny revolution, inte heller till störtandet och avlägsnandet av statens extremt våldsbejakande torterare handgångna män tillsammans med Irans utdaterade och hopplöst förlegade teokratiska samhällsystem. Men demonstrationerna visade med all önskvärd tydlighet, att en betydande andel av Irans unga befolkning inte längre är villiga att tolerera eller underordna sig det auktoritära gubbstyret av Irans åldrande eller hellre ålderstigna mullor.

Tidigare, då jag skrev om en fräsch revolution glömde jag lägga till, att det mycket försämrade ekonomiska läget sannolikt kommer, att väcka större ilska hos medborgarna mot sina skruvade  myndigheter. Allt fler grupper har redan och kommer, att få all anledning till fler protester mot prästerskapets grova vanstyre. Demonstrationer och protester från nya grupper, som pensionärer, funktionshindrade och offentliganställda kommer sannolikt att skaka den islamiska republiken inom en inte alltför lång framtid.

Protesterna efter den iranska moralpolisens mord på Amini har gett den iranska befolkningens  kamp för frihet, jämlikhet och värdighet en form och ett innehåll med växande krav på större frihet och politisk förändring. Vem vet vad det kan bli av den nya och pågående trenden hos ett ökande antal oppositionella- och civilsamhällesgrupper i Iran, vilka föreslagit olika förändringar, vilka skulle kunna omvandla eller till och med ersätta det nuvarande teokratiska systemet med en demokrati, åtgärder, vilka inte var aktuella att debattera om i Iran förrän alldeles nyligen.

Avslutande ord.

Med tanke på de rent osannolikt störda och mentalt rubbade iranska prästerskapets grepp om makten och synbara ovilja, att släppa eller dela den men några andra, ser jag föga framgång i det iranska etablissemangets intervention. Deras inflytande kan om möjligt innebära marginella eller små förbättringar av alla medborgares livskvalitet.

Jag blir bestört av att betrakta alla de mördade medborgarnas ansikten på de bägge bilderna och frapperad av hur många unga män de innehåller. I och för sig förklaras en del, men inte allt av, att det saknas foton på många kvinnor och barn. Jag tolkar det likafullt som, att männen gjorde sin medborgerliga plikt och gemensam sak med sina kvinnor och skyddade dem därtill, vilket bådar gott för framtiden.   

För mig som genom arbetet med äkta mattor, upprättat en stark koppling och starka band till landet Iran, till befolkningen, till nomaderna och deras dystra öde, är det alltid lika tufft och tungt, att ta del av all den ondska, vilken oförskylt drabbar den iranska befolkningen. Speciell motbjudande är, att se och/eller läsa om hängningar av kvinnor och barn i lyftkranar.

I övrigt önskar jag prästerskapet och terrorgardet, dit pepparn växer.