Hur va’ Nyårshelgen då…?

Skulle det säkert låta oss svenskar emellan, dagarna efter Nyårsafton. I Ukraina låter istället Hesa Fredrik, i princip dygnet runt och höga detonationer hörs emellanåt, då iranska drönare, Shahed-136/131 eller kryssningsrobotar exploderar. De allra flesta flygande bomber skjuter luftvärnet ner, men också nedfallande drönare kan ställa till kraftiga civila problem och stor förödelse. Den 1 januari, började året direkt med ett massivt ryskt anfall på mål över hela Ukraina men det skickliga luftvärnet prickade ner 87 av 90 av, just dessa drönare Shahed-136/131, där bland annat Lvivs Nationella Universitet för Naturvård blev skadat. På frontbilden beser en kvinna effekterna av drönarnas sprängverkan, kanske är hon en lärare eller handledare för studenterna. Svårt att avgöra om någon militär verksamhet förekom vid denna läroanstalt. Det är emellertid, föga troligt.

Lede Fi påstår förmodligen att lärosätet inrymde en hemlig militär anläggning. Jag kan inte bli klok på varför ryssen riktar in sig på Ukrainas civila strukturer, istället för de militära. Så vitt jag minns har ukrainska militärbaser endast i undantagsfall attackerats. Så, går den ryska strategin ut på att förstöra befolkningscentra för att Ukraina ska ge upp? Det verkar lite bakvänt, då den ukrainska armén knappast är beroende av oförstörda städer och kan fortsätta att bekämpa ryssarna. Putin, Polarna & Kreml, måste väl ändå fatta att de ukrainska soldaterna bara blir än mer hatiska och mobiliserar en oerhört stark motståndsvilja och allt sitt ursinne på att förgöra så många inkräktare som någonsin är möjligt. Eller är det kanske så, att Ukraina till den grad decentraliserat sina väpnade styrkor, som befinner sig spridda i små enheter över hela landet och därför inte finns koncentrerade i militära anläggningar? Då finns så klart inget att attackera och därför ser Lede Fi ingen annan möjlighet än att skjuta sönder allt och alla./

Vem var Banderas

Möjligen har statyn av Stefan Bandera provocerat de känsliga ryssarna. Den borde, i och för sig redan varit nedmonterad, då ett Rada-beslut strippat honom på Ukrainsk Hjältestatus. Ett korrekt beslut. För en sak är, att Bandera må bli ihågkommen för sin kamp för Ukrainas självständighet, dock styrd av en radikal nationalistisk ide, en ultranationalistisk doktrin, vilken visserligen ska ses i sin kontext, men resulterade likväl i kollaboration med Nazityskland och otänkbar etnisk rensning. För dessa tilltag fick han plikta med sitt liv, då KGB spårade upp och snabbt likviderade honom, utanför hans hem i Tyskland 1956. Ryssarna borde släppa det! Det existerar lika lite organiserande nazister som Banderas i Ukraina. De, vilka fortfarande aktivt minns och hyllar honom gör det, rätt eller fel, utifrån hans roll som frihetskämpe. Kanske är dessa yttringar ett sätt att provocera ryssen på, ett sätt att visa färg. I alla händelser befinner sig ryssarna i Banderas sits, när de med terrorns hjälp försöker underkuva ett annat folk. Inte så mycket etnisk rensning, men krigsbrott i övrigt? Mer än nog av!    

Men vi tar det, från början, nästan. Ukraina är lika komplext som sin historia och hade vi kunnat komprimera tiden och filma skeendet uppifrån, skulle vi som i ett SIM-spel se ett stort område i östra Europa under ständig förändring, med stora migrationsvågor och pulserande gränser. Flera av länderna runt Ukraina; Ryssland, Belarus, Polen, Rumänien (Moldavien), Litauen, Ungern och Slovakien, samt Turkiet har, sas i tur och ordning erövrat delar av varandras territorier. Dessa riken har periodvis expanderat, för att sedan förlora mot nästa expanderande stat och beroende på hur länge en regerande stat kunde behålla kontrollen, ju större kulturell påverkan av den infödda befolkningen. Och på den vägen har det rullat på, ända fram till tsarinnan Katarina den Stora av Ryssland träder in i handlingen. Då hade hela den södra delen av Ukraina i ca 400 år styrts av muslimska ottomaner. Resten, alltså de norra, västra och östra delarna har legat under rysk, polsk litauisk och Österrike-Ungersk jurisdiktion. Därtill har till och från, ofta som ett inspel i det, i det inte sällan återkommande maktvakuum som vanligtvis uppstod mellan varje regimskifte, länder som Tyskland, Rumänien och Slovakien haft och visat starka intressen i regionen.     

Ukrainas Historia

Hela tiden har det jäst av missnöje i breda lager hos den infödda befolkningen, vilka oaktat sina respektive ursprung likväl haft en stark känsla för och anknytning till sin födelseplats eller snarare en ukrainsk identitet. Men folket har endast under ytterst korta perioder, i egen rätt, kunnat styra sig själva. Studeras den ukrainska flaggans utveckling syns dessa perioder av ”frihet” klart. Frihet inom citattecken, då perioderna kanske inte var vad vi idag menar med folkstyre, men en flagga och dess färgerna är likväl, i viss mening, ett uttryck för folkviljan. Meniallafall. Historiskt dyker Ukrainas rätta blå och gula nyanser upp redan, i det första slaget vid Tannenberg 1410, då som fana för trupperna från för Lviv och Peremyshl i det Rutenska furstendömet. Det dröjer därefter till 1649 då kosackerna från Zaporizhzhia enas om de blå och gula färgerna till sitt ”statsvapen”.

Mellan 1649 och 1764 var kosackerna från Zaporizjzja- eller Zaporizhzhia den helt dominerande slaviska befolkningen i Ukraina. De var ett ortodoxt kristet och frihetsälskande, samt inkluderande folk, vilka socialt och ekonomiskt organiserade sig i ett semimilitärt samhälle i en demokratiliknade hierarki. De utvecklade, sannolikt av försvarsbehov, självbevarelsedrift eller överlevnadsinstinkt, sina färdigheter från stäppens nomadliv till en krigisk eller snarare en vapen & kampkultur. De kallades i folkmun för ”Gränsväktarna”, då de lyckades avvärja flera invasioner från minst tre av de stora samtida imperierna; det litauiska samväldet det ryska tsardömet och det ottomanska Krimkhanatet, samt besegrade dess arméer, dessutom stoppade de tatarernas plundringståg.   

1764 besegras kosackerna av Ryssland och nu dröjde det till Revolutionsåret 1848 och då har en helt ny design på flagga introducerats; den med två lika stora fält, vilket är ett avsteg från slavernas traditionella trebandsflaggor och färger. Därefter återkommer design och färger, inte förrän 1917 i Folkrepubliken Ukrainas nationsflagga och 1918 antas den likväl som Folkrepubliken Västukrainas nationsflagga. Dessa republiker upplöses 1920 och 1918 respektive, men uppstår igen 1939 som Karpato-Ukraina eller Karpato-Rutenien. Gränserna för dagens Ukraina fastställdes 1956, i lag av den sovjetiska regeringen på förslag av politbyråns sekreterare Nikita Chrusjtjov, som genomförde ett juridiskt korrekt ägarbyte och vars lagfart fortfarande äger giltighet, precis som alla andra ryska ägarbevis, oavsett vad Putin, Polarna & Kreml ljuger och gastar om. Det ledde fram till 1990-talets vilja hos ukrainarna, att styra sig själva, i egen rätt och frihetstanken har idag utvecklat sig till att återskapa den ukrainska identiteten, för att tryggt och säkert segla skutan Ukraina mot en ljus och lyckosam framtid.

Nyårsfirande med förhinder

Ryssland inledde redan igår den 31:e december en ny våg av drönar- och missilattacker över hela Ukraina, med minst 28 personer skadade efter att sex missiler träffade den nordöstra staden Charkiv. Ryssland sa att attacken mot Ukrainas näst största stad var “vedergällning” för en dödlig ukrainsk flygräd mot den ryska staden Belgorod inte långt från gränsen. Moskva påstod sig attackera ett hotell, vilket ska ha inhyst militära befälhavare, “utländska legosoldater” samt högkvarteret för Ukrainas säkerhetstjänst i regionen. Tjänstemän i Charkiv sade att missilerna träffade bostadshus, hotell och vårdinrättningar och  drönare träffade flera bostadshus. Ukrainas flygvapen sa att det hade förstört 21 av 49 iransktillverkade Shahed-drönare som Ryssland avfyrade i sin senaste attack. De flesta var riktade mot frontlinjen och delar av regionerna Charkiv, Kherson, Mykolaiv och Zaporizjzja.

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj slog an en lite optimistisk ton när han försökte samla landet i sitt nyårstal. I det 20 minuter långa videoklippet från hans kontor i Kyiv, nämnde han nästan ingen om fronten eller situationen i övrigt längst den 1 000 km långa försvarslinjen. Inte heller den motoffensiv som inleddes i juni . I stället betonade Zelenskyj det ukrainska folkets styrka och enighet inför Rysslands aggression och hyllade framgångar mot den ryska flottan i Svarta havet. Han lovade att Ukraina skulle hemsöka de ryska inkräktarna med helig “vrede” 2024.

I sitt nyårstal nämnde Rysslands president Vladimir Putin invasionen i förbigående och hyllade den Ryska  Federationens soldater, som han kallade “hjältar” i en kamp för “sanning och rättvisa“. Han uppmanade likväl det ryska folket att visa enighet inför kommande “svåra uppgifter” och lovordade ryska medborgares “solidaritet, barmhärtighet och styrka“. Den fyra minuter långa förinspelade videon sändes strax före midnatt i var och en av Rysslands 11 tidszoner.

Ukrainas statliga räddningstjänst (SES)

Den 2 januari var det Kyivs och Kharkivs tur, eller snarare otur, när inkräktarna uteslutande riktar in sig på att förstöra civila mål, som bostadsområden, shoppingcentra och infrastruktur för värme och el. Det var massiva attacker på de bägge städerna med stor förstörelse i bostadsområden. Att välja ut mål utan minsta militära anknytning är förvisso ett allvarligt krigsbrott och Lede Fi har tusentals sådana brott mot krigslagarna, att svara för. På bilden under; förödelse och död i efterspelet av den ryska missilattacken mot Solomianskyi-distriktet i Kyiv. Jag kan inte alls förstå hur man kan ta sig för att skicka en eller två kryssningsrobotar, rakt in i tät bebyggelse. Dessa robotar, är tänkta, ritade och  konstruerade för, att ta sig an och sänka de största krigsfartygen, som kryssare, slagskepp och inte minst hangarfartyg.

Mot bostadshus och villor förvandlar också små raketer och missiler rubb och stubb till plockepinn, med många döda och skadade. Men, oaktat rasmassor, instabila byggnader, splittrat virke och drivor av glaskross och skärvor syns alltid Ukrainas Räddningstjänst (SES) i full färd med att säkra det bombade området och söka överlevande. Att de pallar? De är utan tvekan verkliga ukrainska hjältar, liksom ingenjörer och linjearbetare inom elförsörjningen, vilka på många ställen inte enbart lagade utan grävde ner strömkablaget som skydd mot drönarattacker. Jag hoppas de ansvariga för civilförsvaret noterar och lär, för det kan visa sig jätteviktigt, vid ett eventuellt väpnat anfall på Sverige.

Kharkiv utsattes för en massiv raketattack och av skadorna att döma kan det ha varit Grad-1 eller Tornado-G som användes eller något annat MLRS-system. Där skadades, 53 personer varav sex barn förutom mannen på bilden som uppenbart fortfarande befinner sig i chock. Det är klart svårt att tyda situationen och vad som sägs utifrån bilden, men vad mannen håller i, ser ut att vara ett snöre… och kvinnans hållning ser ut som en fråga.

Väpnad konflikt med Lede Fi.

Jag försöker föreställa mig ett läge, där jag ena stunden sitter i stugvärmen, myser, skriver och tittar ut mot den virvlande snön och – BOM! – i nästa står där chockad, förvånad, förblindad av damm, bland rasmassor, splittrat virke och vassa virvlande glasskärvor medan snömodden piskar mitt ansikte. En sak är helt viss, vi måste vara beredda på en väpnad konflikt med, den Ryska Federationen. Det är ett jätterike med enorma resurser och med en befolkning på 145 miljoner. Problemet sedan medeltiden menar jag ligger i den ryska administrationen. Tsartidens korruption och makthierarki  gick i arv till Sovjetunionen och nu till den Ryska Federationen. (Jag skriver istället Ryssland för enkelhetens skull). Vi ska dock inte underskatta Lede Fi, de blir också visa av skadan och ändrar de felaktiga förhållandena.

Trots hårda sanktioner lyckas ryssen få tillgång till datachips till sina missiler och kryssningsrobotar och slipper slakta mikrougnar, kylskåp, spisar samt disk- och tvättmaskiner efter de begärliga chipsen. Man införde treskift på vapenfabrikerna, ekonomi och samhälle har ställts på krigsfot och det sägs att Ryssland upplever en ekonomisk boom. Den är dock, så att säga, högst regional och finns inga eller få konsumtionsvaror att köpa för med de ökade inkomsterna… Detta är svårligen en hållbar ekonomi, vilken dessutom finansieras med det ryska folkets välfärd.

Jag kunde inte låta bli att ta med bilderna på soldaten med valpen och polisen som räddar en katt efter Lede fis massiva attack på Kyiv den 2 januari. Motivet har blivit ikoniskt och Ukraina har fått mycket sympati för något många kan identifiera sig med. Och det är fint, det är OK, men samtidigt dör barn. Barn som borde vara i skolan, få möjlighet att leka och sova tryggt om natten, inte vakna i skräck av våldsamma explosioner eller inte vakna alls. Sent på kvällen; 23:57, meddelade chefen för Kyiv Stads Militära Administration, Serhii Popko, att dödssiffran för inkräktarnas attack på Kyiv den 29 december har ökat till 29, då ytterligare ett offer hittades på Sök- och räddningsaktionens tredje dag. 

Ukraina står vakt

Ukraina är en veritabel barriär, den enda muren mellan det goda och det onda. Ett bålverk vi kan förlita oss på, men vilket ständigt outtröttligt behöver stöttas, behöver support och förstärkning. Brister den fördämningen kommer vi alla att drunkna i Putins utstuderade ondska. På mig verkar det som att Putin drivit sig själv så långt i revanschlusta på att straffa Väst, att han endast inväntar rätt tillfälle att ge sin in i väpnad konflikt med Baltstaterna eller Polen och för att testa NATO:s artikel 5, om hjälp till medlemsland i fall av väpnad aggression. Precis som Adolf verkar Putin helt bortse från fakta. USA och EU har tillsammans en ekonomi som normalt sett är ca 40 gånger så stor som Rysslands och idag kanske 100 gånger. Ca 145 miljoner ryssar står mot ca 853 miljoner européer och jänkar.

Lede Fi kan visserligen ge oss en fight, men utgången är given, trots ryssens kärnvapenarsenal. I ett värsta scenario existerar inte längre Ryssland och Europa har tillfogats högst allvarliga skador, med miljoner invånare dödade och hela städer utplånade från jordens yta samt stora arealer, vilka inte får besökas på tiotusentals år. Med industri och jordbruk i spillror inväntar en tuff period för överlevarna, för segrare finns ju inte här. Nej, detta är alltför mörka tankar att beröra här och nu, där jag sitter i stugvärmen, myser, skriver och tittar ut mot vad som är kvar av ett tjock snötäcke efter ett dygns plusgrader. Jag tittar därefter upp mot skogsbrynet bakom garaget, och frågan formulerar sig, samt kommer smygande.     

Överlevnadskit

”Hur väl förberedd är du och hushållet på en väpnad konflikt på svensk mark?”. ”Öh…? Nä…!”. Vi har skogen alldeles runt husknuten och har lättare att improvisera en tillvaro, men annars – nä! Inte speciellt mycket. Nu ämnar vi knappast rusa åstad och inhandla diverse överreklamerade och dyra överlevnadskit, med en högst tveksam nytta. Inga fantasifulla, oproportionerligt stora och taggiga överlevnadsknivar med allt från strypsnara till kalashnikov (höll jag på att skriva) i handtaget. Det bästa och billigaste överlevnadskitet är en spade (helst en minigrävskopa) och en skyffel för att i skogen gräva ett skydd mot inkommande granater och bomber, Hemmavid är bland de viktigaste  att ha några rullar bred transparent tejp att armera fönsterglas och speglar med.

Vid en direktträff på huset behöver man knappast bekymra sig mer, men slår missilen eller granaterna ner i närheten kommer både fönster och speglar naturligtvis att gå i kras, splittras i tusentals skärvor, men dessa sylvassa glasbitar kommer inte att komma farande med hög fart och med risk att strimla oss. Sedan är det upp till sunt förnuft att räkna på vad som krävs för en tillvaro i skogen under olika årstider samt under 3 till 4 dagar, kanske i upp till en vecka, innan myndigheterna samlat sig och bestämt om befolkningen ska evakueras eller om försvaret ska gå i ställning. Vi som så att säga redan bor i skogen kan i god tid förbereda lämpliga platser i omgivningen för skydd mot direkteld och eventuella i landskapet svepande fiendestyrkor. Om kriget nu kommer…