Hur dog Navalnyj?

Att Alexej Navalnyj är död kom, i och för sig, knappast som en överraskning, är inget förvånande, om än likväl högst chockartat. Navalnyj visste att fängelse väntade då han återvände till Ryssland och trodde uppenbart att han som politisk fånge var ”säker ” i det ryska fängelsesystemetet. Men straffkolonin, IK-3 i Kharp, dit Navalnyj flyttades, ligger i Yamal-Nenets Autonoma Distrikt, i norra Sibirien, nästan 322 mil från Moskva, sålunda så lång bort från civilisationen man kan komma, och kallas i folkmun för ”Polarvargen”. Denna ispinade plats, bortanför Polcirkeln är svår att ta sig till och från, någon post- och brevdistribution existerar inte. Straffkolonin IK-3 är för fångar både ett glödhett, brinnande helvete också ett stelfruset, iskallt skithål i den ryska permafrosten. Straffkoloni IK-3 inrättades då Sovjetunionen beslutade om ett moratorium för dödsstraffet och var avsett att ersätta detta. Graden av cynism de sovjetryska ledarna visade med ett dylikt arrangemang är svindlande och värd att notera.

Genom att utsätta fångarna för psykisk och fysisk tortyr, långa tider i isoleringscell, utan behövliga hälsokontroller samt bristande eller överhuvud ingen medicinering och med urusel kost, är att hamna på IK-3 likvärdigt med ett dödstraff, en säker död, vilket Navalnyjs fall, med all önskvärd tydlighet visar. Att Putin är ett illasinnat och ondskefullt monster, vet vi alla, och Navalnyj var på det klara med och avgjort medveten om att makteliten i Kreml inte ryggar för att röja opposition, misshagliga personer och journalister, ur vägen genom regelrätta avrättningar eller mord, men föga anade han att Putin, presidenten för den Ryska Federationen kallblodigt skulle låta mörda honom, en politisk fånge. Det kan naturligtvis förhålla sig på det sätt den ryska fångmyndigheten påstår att Navalnyj plötsligt avled av en blodpropp; efter en promenad började han att må dåligt och skulle därefter ha fallit ihop, snabbt förlorat medvetande, varpå han dog. Med tanke på det korta videoklippet från igår, där Navalnyj syns, mager men avspänd och skämtarsam med en rysk domare, förefaller det beskrivna förloppet snarare ha framkallats av, något slag av förgiftning.

Giftmord åter på mode

Gift och giftmord är lika populärt att använda mot politiska motståndare i dagens Ryssland som någonsin i det gamla kejserliga Rom eller medeltidens italienska påvestater. Låt vara att dagens gifter är hightechprodukter med få eller inga motgifter eller serum. Gift och giftmord har kommit att beskriva den ryska statens föredragna modus vivendi och i sin kontext, rena Putin-signaturen. Och hela tiden funderar jag på, varför Navalnyj valde att återvända till Ryssland. Valde att köpa biljett till flyget hem, trots familjens och goda vänners bestämda avrådan. Han borde ha vetat bättre. Vad hade han förväntat sig? Hårda bud? Säker, men inte riktigt så hårda som det kom att visa sig. Vad hade Navalnyj egentligen att återvända till? Han hindrades från att utöva sitt yrke som advokat, var bannad från statlig TV, svartlistad av rysk tidningsmedia, hade förbjudits att organisera protester, manifestationer samt att demonstrera, överlevt flera mordförsök, bland annat med frätande färg och tillfrisknat från de svåra effekterna av attentatet med nervgiftet Novitjok.   

Sin informativa och avslöjande anti-korruptionsblogg på YouTube kunde han lika gärna ha roddat från utlandet. Kanske ansåg han, som många andra att, rysk politik, och det med rätta, måste organiseras på hemmaplan för att överhuvud lyckas skapa någon folkrörelse, protester och opposition. Putins Ryssland idag är så pass tillslutet att få nyheter från väst når ut till den breda ryska allmänheten, vilka lever inbäddade i en väl tillrättalagd bubbla av meningslös propaganda och toxisk desinformation. Kanske tänkte Navalnyj att, efter något eller några år i fängelse kunde ta upp kampen, mot Putin, Polarna & Kreml samt den ryska korruptionen igen. Aleksej Navalnyj visade visserligen ett synnerligt stort personligt mod, men var lika dumdristig i sitt beslut att utmana Putin, Polarna & Kreml genom att komma hem. Och komma hem under buller och bång med ett flygplan fylld av journalister samt Navalnyj och hans team. Han greps, självfallet per omgående då planet satte hjulen på landningsbanan i Moskva.  

Navalny i fängelse

I ett inlägg, 2022-03-10 ”Ryssland – Ryska Ledare I” skriver jag helt kort att regimkritikern Navalnyj dömts till 2,5 års fängelse för att ha överträtt de villkorliga frigivningsreglerna. Senare dömdes han till ytterligare 11,5 år samt 19 år för att ha bildat en ”extremiströrelse”, vilket sannerligen är och känns rätt abstrakt, föga trovärdigt och endast påhittat som en förevändning att tysta och låsa in Navalnyj för gott. De ryska myndigheterna avser här den anti-korruptionsorganisation AKP, som Navalnyj grundade och öppnade kontor för i varje stor rysk stad. På YouTube finns hundratals videoklipp med avslöjade mutkolvar och uppenbarad korruption i parti och minut. AKP är numer förbjuden och medarbetarna sitter i fängelse eller tog det säkra före, och drog i exil. Därmed trodde många med mig att saken var avklarad och att Putin var nöjd med att ännu en gång ha lyckats knäcka en motståndare. Men så var det tydligtvis inte, för Navalny skulle inte endast knäckas, han skulle väck! Varför frågar jag mig? Kan det ha varit för att han inte blev knäckt, för att han fortsatte kommentera sin situation på straffkolonin med en stor portion humor, skärv humor? Navalnyj passade aldrig på att hålla brandtal och beklaga sig över sin svåra belägenhet, i de meddelanden han fick ut från den värsta och sämsta straffkolonin i Ryssland. Istället uppträdde han nästan som en stå-upp-komiker, och lyckas beskriva de ryska myndigheternas åtgärder och sina hissnande turer inom det ryska rättsväsendet som en sorglustig fars. Rena rama Grönköping kallade vi, som barn sådana struliga, klantiga och illa fungerande myndigheter och partiska domstolar.  

Det kan visserligen vara ytterst irriterande och kränkande för makthavare att ständigt bli påminda om hur illa deras system funkar och bli förlöjligade på köpet, men har svårt att tänka mig att det skulle vara en anledning till att röja Navalnyj ur vägen. Vad jag förstår eller gissar mig till, är att det superviktiga ryska presidentvalet i mars 2024 fått Putin att ändra uppfattning om hurvida Navalnyj var oskadliggjord med fängelsedomarna eller inte. Putin, Polarna & Kreml har med användning av kravallpolis och utomordentligt brutala metoder samt ett avancerat lagvrängeri, som inte ligger Nazityskland efter, varit synnerligen framgångsrika i att snabbt undertrycka och kväsa all tänkbar opposition, alla tänkbara regimkritiker. Regressionen och förtrycket har lett till en märklig nolltolerans hos makteliten mot samtliga yttringar av kritik och protest som kan uppstå i Ryssland, mot systemet, mot Putin, Polarna & Kreml. Navalnys blotta existens och omfattande nätverk upplevdes tydligen fortfarande som en påtagligt farlig fiende, en aktör, vilken riskerade att underblåsa och avslöja Putins högst korrupta, men välregisserade såpbubbla till val. Överallt i hela Ryssland pågår intensiva och omfattande förberedelser för detta fuskval. Trots att alla förstår hur kraftigt riggat denna pseudohändelse är förefaller den vara det viktigaste eventet i mannaminne.

Putins riggade val

Putin verkar vara kraftigt fixerad vid att hans återval till presidentposten genomförs utan störningar och iordningställandet av valet har haft och har fortsatt mycket hög prio. Frenesin i aktiviteterna för att arrangera ”Putins bluff”, har fått mig att tro att han kanske ämnar utropa sig till tsar. Möjligen kan detta vara en orsak till att Navalnyj blev nästa offer för Putins fullständiga samvetslöshet. Diktatorn offrar människor efter gottfinnande och människovärde är något rakt igenom annat för tyrannen i Kreml, än för flertalet av oss. Jag ryser vid tanken på hur han för att komma åt upprorsmakaren och sin antagonist Prigozjin, lät ytterligare människor helt meningslöst dö; två piloter, en värdinna och fyra Wagnerledare, således sju personer, han lät en dyr privatjet krascha och riskerade därtill människor på marken då planet gick i backen. Beslutet om att ”ta bort” Navalnyj var sannolikt ett jämförelselikt, ”lätt val”. Den stridbare advokaten, regimkritikern och politiske fången, Aleksej Navalnyj må vara borta men hans ord och ständiga uppmaningar till ryssarna att protestera och demonstrera för medborgerliga rättigheter, för att Ryssland ska bli ett land som inte bekrigar sina grannar och som utvecklas som en normal nation till nytta för hela Rus, glöms inte bort. Hans anti-korruptionsorganisation är fortfarande igång, om än något haltande och jagar mutkolvar och avslöjar fulspel inom den ryska förvaltningen. Navalnyjs bortgång, nej, jag formulerar om; mordet på Navalnyj lämnar, i vart fall mig bedrövad och jag ser mörkt på framtiden, som den sannolikt kommer att utspela sig, inom nästa tioårsperiod.

Navalnys storhet tycker jag, ligger i att han tidigt såg och starkt reagerade mot det eviga ryska gisslet; korruptionen. Korruption är så inflätad, för att inte skriva inpyrd, i det ryska samhället att det nästan blivit norm, nästan institutionaliserats, upplevs av många som en typ av löneförmån. Han förstod att korruptionen gjorde ett korrekt och transparent styresskick omöjligt samt helt och fullt hindrar demokrati att etablera sig och Ryssland från att utvecklas som en normal nation. Den ryska verkligheten har alltid varit något märklig och makthavare i Kreml har i alla tider bländat den ryska befolkningen med bilder från tsardömets guld och glans, över ortodoxa prästers gudsföreställning i den ryska kyrkans namn och monopol, i dess gyllene rökelsekar till proletariatets diktatur i Utopia. Alla sådana spektakel iscensätts alltid i avsikt att mörka den styrande elitens maktmissbruk, stöld och oförblommerade korruption. Det är synd att Navalnyj inte fick chans och tillfälle att utrota det ryska gisslet, den utbredda korruptionen och lyfta detta ok från ryssarnas axlar. Jag är övertygad om att Ryssland, fritt från korruption under en fungerande demokrati och efter rättsstatens principer skulle bli en aktör att räkna med, på alla samhällsnivåer och i alla internationella sammanhang. Ryssland skulle på sikt kunna bli ledande inom många branscher, stora inom tillverkningsindustri, och framstående på, inte minst, mineraler och dess utvinning samt inom energisektorn.

Navalny sannolikt mördad

Advokaten, den självklare oppositionsledaren och politiske fången Aleksej Navalnyj må vara borta, mördad i en smutsig fängelsecell på en gudsförgäten plats, men jag behåller bilden av den mestadels glade, positive och ytterst vältalige personen, samt oerhört karismatiske regimkritikern, som alltid förde ett rakt och övertygande resonemang, som kunde ta människor med sitt avväpnande sätt och sin kärva humor. Förresten, jag hade fel i mitt påstående om att Navalnyj aldrig beklagade sig. Vid ett tillfälle berättade han om svårigheter att andas och om hur han behövde täckta sig med tidningar för att överhuvud behålla någon värme i den utkylda och oventilerade cellen. Det verkar nästan osannolikt att ett land, oavsett regim, 2024 tar till sådana medeltida tortyr- och terrormetoder för att stävja social oro och avskräcka medborgare från att engagera sig i opposition mot styret.

I och med, Navalnyjs tragiska död ändras min bild av Putins personlighet en del. Att han är lynnig och lika hänsyns- som skrupellös visste jag/vi innan, men det nya är att Putins skräckvälde, terrorstat och gangsterrike inte är riktigt, riktigt så politiskt stabilt och starkt, som den ryska propagandan försöker att få oss att tro. Putin, Polarna & Kreml rider på den terror de släppt loss mot befolkningen och diktatorn har fortfarande starkt stöd, eller starkt…, låt oss hellre säga; har stöd av nödvändighet eller i brist på bättre samhällsklimat och bättre ledare. Det innebär likväl att saker och ting, ja hela verkligheten blixtsnabbt ändras i Ryssland, som med Prigozjin. Jag önskar innerligt få uppleva den vackra dag då Putineran ändar, då regimen till sitt slut kollapsar under sitt egna tryck. Jag önskar innerligt få uppleva den vackra dag då korruptionen åtgärdas och det fascistiska Ryssland avvecklingen påbörjas. Mina tankar går till fru Navalnyj och ser framför mig den rödgråtna, Yulia tårögd med en lite mascara på kinden, men tuff och rättfram. Jag delar full och fast hennes, förhoppning om att Putin, Polarna & Kreml och de övriga ansvariga kommer att lagföras och straffas för sitt vidriga brott mot hennes make och henne. Jag tillägger; mot hela mänskligheten.        

DiktaturenS Ryssland

Många med mig låter oss inte längre luras av att den ryska regeringen och administrationen påstår sig regera under lagarna, i stort sett, som en europeisk rättsstat. Ryssland är nu istället en fullfjädrad diktatur och funkar som en sådan, det vill säga Putin sitter på toppen och tronar som en äkta siciliansk Don, håller i alla trådar, känner i princip till allt av vikt som händer i Ryssland och inget händer utan hans explicita godkännande, för all maktutövning, ja, i princip allt utgår från hans vilja genom hans händer oavsett det handlar om straff eller belöning. Putin har sakta men säkert, genom åren, noggrant placerat sina barndomsvänner, polare, släktingar och tidigare KGB-kollegor på statsapparatens alla viktiga positioner och funktioner. En del av dessa människor knyter han nära  till sig genom att göra dem och medskyldiga i sina brott, andra ”köper” han genom att göra dem rika eller ge dem fantastiskt välbetalda jobb eller bygga dem svindyra, veritabla palats. Putin förväntar sig inget annat än obrottslig lojalitet från sina underhuggare, annars… … och precis som en riktig maffiaboss eliminerar han sina fiender och bestraffar strängt alla former av avvikelser och illojalitet från kretsen runt sig.

Och naturligtvis uppstår omedelbart, i kölvattnet av mordet på Navalnyj, en onödig debatt om hurvida det är ett svaghetstecken eller ett tecken på styrka Putin, Polarna & Kreml visar genom att ta sin politiske antagonist av daga. Fascister, de fascistoida och alla de vilka väntar och längtar efter den ”Starke Mannen”, som ska ställa till rätta allt som krokigt blivit, anser självfallet att fysisk eliminering av fiender är ett godtagbart sätt att bana väg för och skapa den ”Nya Ordningen”. Adolf Hitlers ”Nya Europeiska Ordning” kommer till mig som ett eko ur historien och ljuder klart. Det gick väl inte så där jättebra för Adolf och Nazitysklands satsning på hans idéer och jag tror knappast att det kommer att gå bättre för Putin, Polarna & Kreml eller Trump, om han nu blir vald till president igen, för den delen. Att debatten är onödig menar jag beror på att frågan redan ur utredd, filosofiskt och moraliskt förklarad samt diskuterad och resultatet sammanfattar jag i termen värdighet. Det kan låta lite larvigt att var och en ska visa värdighet och att varje åtgärd staten riktar mot medborgarna ska utföras värdigt.

The Rule of Law

Varande européer bygger vår demokratiska värdegrund på, bland annat den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och under artikel 1, Människans värdighet, i den senast uppgraderade versionen av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, det vill säga vår gemensamma europeiska demokratiuppfattning, står; Människans värdighet är okränkbar. Den ska respekteras och skyddas.

Under artikel 2, Rätt till liv, står;

1. Var och en har rätt till liv.
2. Ingen får dömas till döden eller avrättas.

Dessa sanningar har ansetts så viktiga, att de placerats först i den uppsättning fri- och rättigheter som fastställer vad som ska gälla som norm hos oss. Visst, självfallet – ryssarna kan givetvis ha egna och andra normer, men det som hände med Navalnyj är bara så billigt fult, kladdigt och sjaskigt som det rimligtvis kan bli, ett rejält nerköp för Putin, Polarna & Kreml. Utan minsta tvekan, för hela det administrativa Ryssland, genom de tjänstemän som var aktivt inblandade i det första attentatet med nervgiftet Novitjok till läkarna som drog ut på tiden för att giftet skulle klinga och till personalen, som tvättade Navalnyjs kläder.

Det är bisarrt att tänka sig, hur denna jättelika, kompletta och välutrustade statsapparat, ger sig på en oskyddad, försvarslös och fångad medborgare. Detta är avgjort prov på stor feghet och tecken på både svag- och osäkerhet. Det sägs; för att vara fulländad, riktig och genuin ledare måste denne kunna ge och visa nåd. I det perspektivet framstår Putin likväl som både ytterst svag och otroligt feg. I min samlade bild konstaterar jag att Vladimir Putin, president för den Ryska Federationen sedan tjugo år fullständigt saknar de nödvändiga egenskaperna och i är lika fullständig avsaknad av mänskliga kvalitéer, som moral, hänsyn och empati.    

Vila i frid, du outtröttlige kämpe för mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter.