Våldsamma Partners

Ingen man föds aggressiv mot kvinnor. Tvärtom, mammor är med få undantag, ett nyfött barns ultimata trygghet. Vad som sedan förorsakar mannens våldsbenägenhet i nära relationer går att reda ut och åtgärda. Eftersom våld i alla dess former, i varje relation, är osunt, fullständigt oacceptabelt och otänkbart, måste ovillkorliga krav, vid äventyr av svåra följder, riktas mot partnern personligen. Krav, på att omedelbart upphöra med kränkningar och intrång samt frivilligt söka professionell hjälp och korrekt behandling.

Slutar inte partner utsätta kvinnor för motbjudande mardrömslika våldsspiraler är det självfallet en fråga för rättvisans- och lagens långa arm och att ta tag i direkt, utan omsvep. Vägrar mannen att underkasta sig terapi får det, som sagt, bli en fråga om skyddshäkte. Dels för att skydda kvinnan/barn från våld, dels för att skydda partnern från sig själv. Mannen kan sedan välja mellan en frivillig behandling eller en i skyddshäkte. Oavsett det stora obehag jag känner inför det allmännas tvång och våldsapparat, är ändå kvinnans rätt, en ofantligt mycket mer angelägen fråga, än mannens.

Värsta Alternativet?

Om vi nu betraktar situationen utifrån proportionalitetsprincipen finner vi att den föreslagna åtgärden är rättvis, i det att kvinnan/barn bor hemma och att mannen tveklöst ges valfrihet. Vilket som är det mest betungande av alternativen, klarar var och en, att upptäcka.

För kvinnan;

att alltid leva utsatt och orolig, i ofrivillig isolering, med splittrat socialt nätverk, ständigt vaksam, ständigt rädd för upptäckt och följderna därav, samt kanske med ett eller flera barn att ansvara för.

För våldsam partner;

att regelbundet gå och snacka med psykolog och eventuellt underkasta sig medicinsk behandling.

Det mest betungande alternativet syns väl ändå glasklart? Och behöver varken vidare diskussion eller klargörande. Alternativen är inte ens jämförbara. Till och med, en partner i skyddshäkte är, trots totalt begränsad frihet och inlåsning, mindre betungande än den utsatta kvinnans oro, ensamhet, tristess och tvång att gömma sig.

Vad Hände?

Hur fan hamnade vi här? Kvinnor har av egen kraft, i alla tider, gjort sig rätteligen förtjänt av mannens respekt, inte minst genom att dela bördan av att överleva. Historiskt har kvinnors inflytande varit relativt stort alltifrån afrikanska matriarkat till vikingatidens husfruar med nyckelknippa i skärpet. Min teori, till att kvinnors rättigheter fortfarande saknar prioritet idag, är att männens kvinnosyn 2024, i allt väsentligt, fortfarande befinner sig någonstans i tidig folkvandringstid eller ca år 350. Det är vid den tiden makten och kyrkan, hand i hand, berövade kvinnan sin naturliga och rätta plats i samhället och placerade henne där hon inte utgjorde ett hot, varken mot mannen/makten eller prästen/kyrkan. Hon hade bara att tiga i församlingen.   

Flickor fick en från pojkar helt skild uppfostran och bildning, en uppfostran, vilken betonade kvinnans roll som mor och maka, samt en utbildning, vilken skulle hindra kvinnor från att formulera, artikulera och ge sin syn på saker och ting. Flickor vilka fick pojkars utbildning och uppmuntran, blev som kvinnor utöver intelligenta också smarta och framgångsrika, som Henry VIII:s fru nummer fyra, Anne av Kleve, om de nu inte blev av med huvudet som Henrys fru nummer två, Anne Boleyn, av samma anledning. För att freda sin tillvaro och rådighet över sina pengar, tvingades kvinnor leva ogifta.    

Mannens Kupp

Genom häxhysterin bröt mannen inte enbart kvinnans sociala koppling till bygemenskapen, utan utplånade därmed också dåtidens avancerade sjukvård, omfattande kunskap om medicin och medicinalväxter och helande örter, samt relationer människor emellan. Mannens korkade ingrepp påverkade stort återväxten av medicinkunniga kvinnor, i negativ riktning. Då mannen svårligen kunde ersätta kvinnornas stora kunskap, inte heller hennes naturliga känsla för vård och omsorg med egen skicklighet och kunnighet, blev den digra konsekvensen, århundraden av hög barnadödlighet och åtskilliga kvinnor miste onödigtvis, sina liv i barnsäng.  

Konsekvensen blev likväl att det omfattande kunskapstappet männen förorsakade, ledde till att de stora medicinska och psykologiska upptäckterna och framskridandet mycket försenades. I vart fall på områden vilka inte kräver att samhället nått en viss teknisk standard för att kunna tillämpas. Det gäller psykologi, smärtlindring, sårvård och örtmedicin i övrigt. Jo, men har inte kvinnor det bättre nu än någonsin? Jo, men, marginellt. Det lilla har kvinnorna själva fått kämpa för att uppnå. Bättre i förhållande till mannen? Inte alls. Att tjejer kör lastbil innebär knappast att kvinnan är fullt ut emanciperad. Däremot ett bevis på att kvinnor kan. Redan i min ungdom, för mer än 50 år sedan debatterade vi lika lön för lika arbete. Det har alltså varit ett hett ämne sedan stenåldern, men fortfarande olöst och således ytterligare ett bevis på diskriminering av kvinnan.

John Lennon

Att Sverige till slut, äntligen fick en kvinnlig statsminister beror delvis på att etablissemangets säljsnack om jämlikhet annars inte håller, bleknar i ljuset av att kvinnor i våra nordiska grannländer sedan länge varit självklara chefer i den högsta statsledningen. Magdalena är absolut ett bra val och förmodligen den bästa statsminister vi haft på mycket, mycket länge. Att rösta på henne eller sossarna finns dock inte. Meniallafall. Vi har visserligen rört oss en bit på vägen från 1970, men ack så långsamt. I allt väsentligt gäller vad John Lennon från The Beatles framförde, det året i låten; ”Women is The Nigger of The World”.

Enbart den akuta situationen för kvinnor i våldsamma relationer behöver, per omgående åtgärdas. Emellertid vill Staten och etablissemanget inte spendera 100 miljoner kronor för att få bukt med våld i nära relationer, men kan tänka sig, att utan vidare kasta bort 100 miljarder (100 000 000 000 eller etthundratusen miljoner) spänn på snabbtåg med tveksam nytta. OK, snabbtåg är väl jättebra, men bättre än, för samhälle och demokratin, är att öka männens kunskap om en anti-patriarkalisk och modern syn på tillvaron, där kvinnors inflytande rakt igenom är en helt annan.

Kvinnors inflytande

De är väl knappast för mycket begärt att kvinnor ska ha inflytande i alla stora som små beslut och avgöranden, vilka avser dem eller som makten tar? Det menar jag, är också avgörande för vår framtid. Det är förvånande… förresten, kanske inte, att mannen först nu kommit till insikt, i någon mening, med fördelarna av ett delat ansvar för ex.vis ett land, ett företag och/eller en familj. Hade det historiskt funnits fler kvinnor med inflytande över viktiga beslut hade vi haft mindre krig, mer välstånd, bättre vård och omsorg och ett mjukare samhälle. Det är min fasta övertygelse. Inte enbart frågan om lika lön för lika arbete är en oreglerad orättvisa, många andra spörsmål vi kanske ser som banala men, vilka av de drabbade kan upplevas nog så traumatiska.

Jag tänker på änkors rätt till makes pension och efterlevnadspensioner och liknande förpliktelser Staten, istället för återhållsam borde vara generös med. Dessa kvinnor har fullt ut, gjort sig förtjänta av dessa pengar, efter ett helt arbetsliv i en olönad marktjänst. Jag tänker på bindor och tamponger, där Statens kontrollapparat ofta missar, att bomullen innehåller rester av bekämpningsmedel och andra gifter. Inget av detta blir möjligt om kvinnor ges ett större inflytande, naturligtvis inte. Förresten, vadå ”ges”? Kvinnorna lär få fightas likväl för nästa etapp av sin frigörelse.

Saltsjöbaden

Betrakta bilden med de gamla gubbarna här ovanför. Året är 1938 i Saltsjöbaden, Stockholm och dessa äldre herrar, arbetsgivare och fack har genom avtal precis format det Sverige vi idag lever i. Kvinnoinslaget är här lika frånvarande som hos ett möte med ayatollor i Iran. Högst sannolikt likväl alla kvinnliga åsikter. Att det skulle bero på elakhet eller illvilja är uteslutet. Orsaken är snarare en ful ovana hos män, inpräntad från barnsben att underskatta ”fruntimmer”. Oavsett, kom Saltsjöbaden inte att lägga någon större vikt på speciellt kvinnliga frågor trots att kvinnorna utgjorde relativt stor andel av den arbetande befolkningen, samt stod för hemmet. Med hemmafruarna inräknade, så gott som hälften, alltså.

I cigarrök och punschångor, i fasta handslag och skålar över ett synnerligen lyckat möte, etablerades där, ett så kallat gubbvälde. Ett segt, tämligen inkrökt och exkluderande gubbvälde, vilket dessvärre (av gammal vana) gör sig påmint även idag. Så kan vi inte ha det, eller har jag fel? Jag har, i och för sig, ingen anledning att klaga på det materiella innehållet, om än något påvert, under min uppväxt. Den svenska modellen levererade mervärde för befolkningen länge och väl, men fastnade slutligen, i gamla strukturer och tankesätt. Om bland annat kvinnor och om än ambitioner finns på olika håll att verka för större jämlikhet, verkar det vara mycket snack, lite verkstad.   

Myndigheters Debacle

Så kommer vi ännu en gång omärkligt tillbaka till fler vedermödor kvinnor tvingas uthärda på grund av indifferens och okunskap. På senare tid har vi sålunda hört om kvinnor, vilka trodde sig säkra med skyddad identitet, men fått den röjd av myndighet. Man kan enbart ta, eller snarare slå, sig för pannan över hela situationen. Det verkar osannolikt att en myndighet, vilken kontaktar en skyddad persons partner, skickar med den skyddades adress. Det sker naturligtvis inte av illvilja, utan olämpliga myndighetsstrukturer, föder och göder felaktiga rutiner, slarv och besserwisserattityder. Det är en förklaring, ingen ursäkt, för det finns ingen.

På mig verkar problematiken med mäns våld mot kvinnor, adresseras av Staten och myndigheterna utifrån en fullkomligt bakvänd logik. Objektivt sett är det överhuvud inte kvinnan, oavsett hur hon uppträtt, som utgör problemet, utan avgjort den våldsamme partnern. Jag har länge frågat mig varför det allmänna hellre gömmer undan kvinnor och barn än att ta sig an och åtgärdar roten, upphovet till problemet, det vill säga, mannen. Är kvinnor och män inte lika mycket värda? Nänä… inte heller anno 2024.

Helt självklart håller alla, ja lejonparten av medborgarna, med om att vi ska ha ett jämlikt samhälle (jag undrar när), men etablissemanget, hand i hand med maktstrukturen hindrar den utvecklingen. Varför? Det är en bra fråga för de borde faktiskt betrakta saken och agera utifrån ett demokratiskt perspektiv. Det vill säga skapa metoder, vilka rättvist fördelar situationens för- och nackdelar mellan parterna. Det är rent åt helvete att kvinnan och eventuella barn, själva ska bära hela bördan. Än värre om kvinnan inte har någon del i mardrömmen hon lever, men väl en roll. Om det allmännas förödande passivitet beror på tvekan att göra intrång i den våldsamme partnerns grundläggande fri- och rättigheter är man rejält ut och cyklar, då det ställer hela vår uppfattning om rättvisa på huvudet.