Övertolkning

Han ämnade ge dem skäppan full, och med “Glass Onion”, realiserade han en sång som medvetet var fylld av villospår, obskyra bilder och meningslösa anspelningar till tidigare verk. Fullt medveten om kraften i The Beatles egen mytologi, tog han i från tårna och drämde till med den tunga symboliken i sina tidigare verk. Det var som om han sa, – ”Fan ta dem som övertolkar mitt arbete, här ska ni få något att jaga era egna svansar med”. I övrigt kännetecknas låten av välarrangerade stråkar, de bästa  på någon Beatles-inspelning, menar många. Stämningen som sätts av stråksektionen på “Glass Onion” innehåller dramatik. Sedan är antydningarna till tidigare låtar en genial fälla, för vem kunde hålla sig från att spekulera i frågor som rörde The Beatles. På något sätt lyckas Lennon med sitt stunt, samtidigt som han låter som den coolaste jäveln på planeten.

Nr #78 The Word                                     Lennon/McCartney             Rubber Soul                        1965

Nr #77 Birthday                                        Lennon/McCartney             The White Album                1968

Nr #74 – Nr #50

Nr #74 Wait                                              McCartney                          Rubber Soul                       1965

Nr #73 I Want To Tell You                        Harrison                              Revolver                             1966

Nr #71 Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band

Nr #71 Sgt Pepper’s Lonely Hearts…     McCartney                          Sgt Pepper’s                      1967

Den 4 juni 1967 gick Paul och George för att se Jimi Hendrix på Saville Theatre i London. Paret blev mycket förvånade när Hendrix intog scenen och drog en felfri tolkning av titelspåret från “Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band”, trots att albumet bara hade släppts tre dagar tidigare. Jag såg Jimi några veckor senare, och när ridån gick upp och han drog han samma felfria nummer, gjorde jag den versionen till den rätta på plattans titellåt. Det förefaller som om låten – skrevs som ett försök, att distansera The Beatles från sin egen legend och producera det nya albumet i skuggan av bilden på ett imaginärt lokalt brassband.  

Nr #70 Fool On The Hill                           McCartney                          Magical Mystery Tour         1967

Nr #68 You’re Going To Lose That Girl    Lennon/McCartney             Help                                    1965

Nr #67 Martha My Dear                           McCartney                          The White Album                1968

Nr #66 The Long And Winding Road       McCartney                          Let It Be                              1970

Nr #65 Yellow Submarine                        McCartney                          Revolver                             1966

Nr #64 Mother Nature’s Son                    McCartney                          The White Album                1968

Nr #63 Savoy Truffle                                Harrison                              The White Album                1968

Nr #62 Love You To                                 Harrison                              Revolver                             1966

Nr #61 I Feel Fine                                    Lennon                                Singel A-sida                      1964

Nr #56 Don’t Let Me Down                      Lennon                                Singel B-sida                      1969

Nr #58 I Should Have Known Better       Lennon                                A Hard Day’s Night             1964

Nr #53 Because                                       Lennon                                Abbey Road                        1969

Nr #52 Eight Days A Week                      Lennon/McCartney             Beatles For Sale                 1964

Nr #51 With A Little Help From My Friends

Nr #51 With A Little Help From My…       Lennon/McCartney             Sgt Pepper’s                      1967

“What would you think if I sang out of tune?”, (Vad skulle du tro om jag skulle sjunga falskt?” – min not.), löd den ursprungliga texten, “Skulle du kasta mogna tomater på mig, då?”. Ringo, som sjöng låten, fruktade för sin nya kostym, vägrade att sjunga raden och lät ändra den. Låten är charmig så mycket för dess komiska ärlighet, självutlämnande stil, som dess svävande melodi. Förvisso; originallåten äger alla de hävdade kvaliteterna, men den maffigaste versionen, står tveklöst Joe Cocker, för. Han gjorde låten till sin och utvecklade konceptet till en hel föreställning.

Nr #50 Day Tripper                                  Lennon/McCartney             Singel B-sida                      1965

Nr #49 – Nr #25

Nr #49 You’ve Got To Hide Your Love… Lennon                                Help                                    1965

Nr #48 Julia                                              Lennon                                The White Album                1968

Nr #47 She’s Leaving Home                    McCartney                          Sgt Pepper’s                      1967

Nr #46 Long, Long, Long                         Harrison                              The White Album                1968

Nr #45 Can’t Buy Me Love                      Lennon/McCartney             A Hard Day’s Night             1964

Nr #42 Two Of Us                                    McCartney                          Let It Be                              1970

Nr #40 Rain                                              Lennon                                Singel B-sida                      1966

Nr #37 Dear Prudence                             Lennon                                The White Album                1968

Nr #36 Get Back                                      McCartney                          Let It Bee                            1970

Nr #35 Michelle                                        Lennon/McCartney             Rubber Soul                       1965

Nr #34 I Saw Her Standing There           Lennon/McCartney             Please, Please me             1963

Nr #33 All My Loving                                McCartney                          With The Beatles                1963

Nr #31 She Loves You                             Lennon/McCartney             Singel A-sida                      1963

Nr #30 And Your Bird Can Sing               Lennon                                Revolver                             1966

Nr #29 Penny Lane

Nr #29 Penny Lane                                  McCartney                          Singel B-sida                      1967

Frisören som  “taking photographs of every head he’s had the pleasure to know”, var en verklig person – en kille vid namn Bioletti. Det fanns verkligen en bank på hörnet, även om Paul hittade på bankiren. Det fanns en brandstation och en vallmoförsäljning varje år på minnesdagen. Kärnorna i “Penny Lane”, var verkliga, och Pauls svar på, “Strawberry Fields Forever”, Johns egen kosmiska färd ner genom minnets allé. Allt var bekvämt beläget på gatan där Paul skulle möta John för att ta en buss in till stan. Ursprungligen släppt som baksidan till “Strawberry Fields Forever”, förvandlade den en vanlig gata, Penny Lane, i ett vanligt Liverpool-kvarter till ett välbesökt turistmål. Mängder med gatuskyltar på Penny Lane stals och ersattes till en början, men kommunen tvingades, till slut  måla gatunamnet direkt på byggnaderna. Penny Lane är för mig den där klatschiga Beatleslåten som skriker ut sin positivism, det var likväl Londons Carnaby Street anda, med sin häftiga fashion, men andra sidan på skivan var min favorit.

Nr #27 Elenor Rigby

Nr #27 Elenor Rigby                                McCartney                          Revolver                             1966

Jag gillade aldrig ”Elenor Rigby”, det är ett hemskt och tragiskt människoöde, Paul penslar fram, en bild, vilket lite återkommer i låten ”She’s Leaving Home” från ”Sgt Pepper”. Rigby har levt ett så pass undanskymt liv, att när hon går bort försvinner hon, som om hon aldrig ens existerat. Visste ni förresten, att Elenor Rigby var den första inspelade låten i Beatles samlade verk som ingen i bandet spelade något instrument på – all musik framfördes av en stråksektion. Bakgrunden till låten var, att på kyrkogården till St Peter’s Church i Woolton, där Paul och John brukade sola under sina dagar före berömmelsen, stod en gravsten som markerade den sista viloplatsen för en viss Eleanor Rigby, en piga som hade dött vid 44 års ålder 1939. En bit bort fanns en annan sten för en man heter McKenzie. Om Dessa namn var undangömda i Pauls undermedvetna när han satt vid sitt piano och skrev “Eleanor Rigby” är en ren gissning – låten, som markerade deras utveckling mot att bli ett experimentellt, studiobaserat band, handlade ursprungligen om Miss Daisy Hawkins och prästen hette Father McCartney. Eleanors tragiska historia var första gången som en stark skildring av ensamhet, depression och död hade fått ett så stort genomslag på listorna.

Nr #25 We Can Work It Out                     McCartney                          Singel A-sida                      1965

Nr #24 – Nr #03   

Nr #24 All You Need Is Love              

Nr #24 All You Need Is Love                    Lennon                                Singel A-sida                      1967

Lennons handskrivna text till “All You Need Is Love” såldes för 1,25 miljoner dollar 2005, ca 13,5 miljoner kr. Det känns lite vemodigt, dels, då det är en artefakt för museer, dels då det event, projektet All You Need Is Love byggde på var en världsomspännande TV-utsändning. Det var stort, riktigt stort. Om The Beatles någonsin skulle kunna förändra världen så var det här deras chans. När BBC ombad Lennon att representera Storbritannien i den första direktsända internationella satellituppkopplingen någonsin i TV-programmet Our World inför en publik på 400 milj. människor över hela världen, valde John att skriva ett otvetydigt meddelande som kunde förstås av alla som lyssnade. “All You Need Is Love” – sägs sammanfatta flower-power-eran, vilket också trots alla år, likväl känns lite vemodigt. Lennon hade fullständigt rätt, problemet är att världen inte har fattat, att “All You Need Is Love“!

Nr #23 Twist And Shout                           Medley/Berns                     Please, Please me             1963

Nr #22 Yesterday                                     McCartney                          Help                                    1965

Nr #19 A Hard Day’s Night                       Lennon                                A Hard Day’s Night             1964

Nr #18 For No One                                  McCartney                          Revolver                             1966

Nr #17 Paperback Writer                         McCartney                          Singel A-sida                      1966

Nr #16 Ticket To Ride                              Lennon                                Help                                    1965

Nr #15 Abbey Road Medley                     Lennon/McCartney             Abbey Road                       1969

Nr #14 Something                                    Harrison                              Abbey Road                       1969

Nr #13 Let It Bee                                      McCartney                          Let It Bee                            1970

Nr #12 In My Life

Nr #12 In My Life                                      Lennon                                Rubber Soul                       1965

Denna låt skulle varit med mina förstaval, men jag hade bestämt mig för 25 favoriter. Förresten, visste ni att denna låt spelades på Curt Cobains begravning. En låt som John kallade sin “första riktigt stora”, “In My Life” har intagit en speciell plats i Beatles-katalogen tack vare sin glittrande atmosfär av nostalgi. John tog sin utgångspunkt i en bussresa från sitt hus på 251 Menlove Avenue till Liverpool och fortsatte med att minnas ”friends I still can recall/Some are dead and some are living”, en replik han senare skulle bekräfta hänvisade till sin före detta bandkamrat Stuart Sutcliffe.

Nr #11 Hey Bulldog                                  Lennon                                Yellow Submarine               1969

Nr #10 Hey Jude                                      McCartney                          Singel A-sida                      1968

Nr #09 I Am The Walrus

Nr #09 I Am The Walrus                           Lennon                                Magical Mystery Tour         1966

Magical Mystery Tour fastnade inte på mig som annan Beatlesmusik, fast ”I Am The Walrus”, borde ha platsat bland favoriterna för det är ett rejält utflippad kollage av surrealistiska, störande psykedeliska bilder, med ”semolina pilchard climbing up the Eiffel Tower”, (“Pilchards mannagryn, vilka klättrar upp för Eiffeltornet”- min not.) och “yellow matter custard dripping from a dead dog’s eye”, (“custardsås av gul substans som droppar från en död hunds öga” – min not.). Influerad av Alice i Underlandet, en stor låda LSD och ljudet av en förbipasserande polissiren, ansågs den vara en outré curio, utformad för att förvirra och uppröra intellektuella som 1967 hade börjat plockade isär och montera ner Beatles-låtar för att avslöja dolda eller inre meningar, hitta meddelanden med kryptiskt innehåll.

Slaktad lyrik

Eller ja, vad nu intellektuella förväntar sig ska komma ur slaktad lyrik, man skriver en essä eller uppsats om. Lennon visste vad han ville… och hur han skulle gå till väga för att skapa maximal förvirring, osäkerhet och tvivel. Han ämnade utnyttja kraften i Beatles egen mytologi, för att, s.a.s. lura antagonisterna ut i öknen, för att de aldrig skulle hitta hem igen, eller få dem att skriva något helt galet osannolikt om gruppen, så Lennon kunde hävda; – ”Expert textpert… don’t you think the joker laughs at you?”. Låten är full av attityd, provokativa vändningar, och sprider så mycket info, att det blir en omöjlighet, att få ihop materialet till någon vettig och begriplig kontext. Det, vilket låter som en vansinnig rabblande barnramsa. De svävande vassa stråkarna och de galna rösterna som flyger runt i högtalarna, och kommer från en BBC-radiopjäs av Kung Lear, som John lyssnade på när han arbetade med låten.

Satanisk Mix

Alla dessa källor blandas till en sataniska mix, av pur osäkerhet, vilket skapar ett synnerligen abstrakt, men ack så coolt musikaliskt landskap, om man skippar, att börja gräva efter sådant, som inte finns. Några år senare upprepade han i låten, ”Glass Onion”, tricket att använda Beatles egen mytologi, nu ännu kraftigare, för att förvirra långnosarna. Men han gör det så mycket skickligare, mer förtäckt och mycket svårare att avslöja som fake. Men jag tror, att ”I Am The Walrus”, är tillräckligt effektiv, med tanke på de galna rösterna som flyger runt i högtalarna, vilket är ett mästardrag, genialt då personer med rätt läggning sannolikt kan läsa in precis hur mycket som helst av Kung Lears och hovets slumpmässiga uppdykande, snabba passage och ut för att vända i periferin och tillbaka in. Det är lugnt, jag fattar principen men va fan, är coo-coo-ca-tjoob?

Nr #07 Across The Universe                   Lennon                                Let it be                               1970

Nr #05 Blackbird                                      McCartney                          White Album                       1968

Nr #04 Here Comes The Sun                  Harrison                              Abbey Road                        1969

Nr #03 I Wanna Hold Your hand              Lennon/McCartney             Singel A-sida                       1963

Tack!

Det finns verkligen så mycket mer, att dels berätta om the Beatles, dels om deras låtar, men jag ger mig med detta. Tack, för att du tog dig tid att läsa vad jag skrivit.