Blir Vi?

Jag hade skrivit ”Blir vi mjölkade?”, men ändrade det till – Vi blir mjölkade! – inte minst med tanke på de ständigt upptrissade priserna på allting, precis allting. Priser som ligger 25% högre än innan  ryssens fula anfall på Ukraina. Jag tror inte ens den mest prisstabila varan; salt, har stått stilla. Elpriserna har i alla händelser inte legat stilla på någon rimlig nivå. 

Datum	Öre/kWh
2024-04-03	52,75
2024-04-04	71,64
2024-04-05	54,66
2024-04-06	50,37
2024-04-07	4,91
2024-04-08	42,67
2024-04-09	51,51
2024-04-10	1,49
2024-04-11	9,16
2024-04-12	26,90
2024-04-13	4,95
2024-04-14	4,92
2024-04-15	44,77
2024-04-16	59,78
2024-04-17	91,57
2024-04-18	103,09
2024-04-19	63,17
2024-04-20	45,27
2024-04-21	70,71
2024-04-22	111,55
2024-04-23	113,48

Här bredvid är elpriserna i öre, för perioden som diagrammet nedan visar och omfattar 21 dagar i elområde SE3 (Mellansverige). Om än snittpriset under just denna period landar på 51,40 öre/kWh rör sig prisbilden stadigt uppåt, vilket knappast är ämnat att förvåna, då fri prisbildning ska gälla enligt den fria liberala marknadsekonomins moderna doktrin.  

Efter en, för vårt hushåll ovanligt kraftig faktura för elförbrukningen under perioden november 2023 och januari 2024 har vi ännu en gång börjat följa och agera efter elprisets fluktrationer på Nord Pool Spot. Och kWh-priset går verkligen upp och ner, dock mest upp! Imorgon kommer varje KWh att kosta mer än en spänn (113,48 öre). – ”Det är helt galet”, sa min fru. En spänn per KWh är utan minsta tvekan, helt jävla galet.

Senast vi hade ett elavtal med vårt elbolag, Göteborgs Energi, betalade vi 36 öre per KWh inklusive nätavgifter. Nätavgifter, vilka blivit både fler och också mycket, mycket dyrare. Eller som vi informeras av elbruk.se om; (Priset) ”Omfattar inte kostnad för elcertifikat, påslag, energiskatt, moms och elnätskostnader”. Det känns inte speciellt riktigt att vi, Sveriges befolkning som finansierat och fortsatt finansierar Statens affärsverksamheter ska utsättas för alla de negativa sidorna av marknaden.

Lama ursäkter

Politiker och etablissemang skyllde först de inflammerade kWh-priserna på ”flaskhalsar” i vårt elnät som hindrade eldistributionen. Vem fan hade ens hört talas om ”flaskhalsar”, innan någon lika innovativ som kreativ nisse i elbranschen, myntade termen. Frågan om och problemen med vår eldistribution avhandlades och löstes redan i mitten av 1960-talet. De ansvariga har sedan dess haft en absolut skyldighet att löpande uppgradera systemet. Våra folkvalda ansvariga skyllde sedan på Danmark, vilka framfört allvarliga klagomål till EU-kommissionen om att Sverige inte marknadsanpassade sin elproduktion, vad nu det betyder.

Sverige skulle därför delas in i fyra olika el- och prisområden. Varför är för mig fullständigt obegripligt. Sedan tillkom kriget i Ukraina  den  oroliga omvärlden och framför allt säkerhetsläget som nya bovar i dramat, men det talas inte så mycket om Statens roll i denna kontext. Den svenska Staten, hand i hand med storfinansen är de få storvinnarna i den nya marknadsekonomin, speciellt på energisektorn. Där enbart momsen blivit en veritabel kassako, vilken drar in oerhörda summor till statskassan. Visserligen en parentes, men mig förefaller varken Statens enorma intäkter eller EU:s tidigare utlovade fördelar med den fria liberala marknadsekonomin lämna några positiva avtryck på, eller ens mervärde för oss vanligt folk, i vår vardag.

Vår nota? – Igen?

Tvärtom, tvingas vi bära hela bördan av de nackdelar EU:s nya marknadsekonomi fört med sig. Men, vi tar det från början; Den karismatiske, men inte alltför smarte presidenten, Ronald Reagan propagerade för en totalt liberal och fri marknadsekonomi. Etablissemanget runt om i världen lystrade och influerades av ekonomen och statistikern, Milton Friedmans arbete. Han mottog Nobelpriset i ekonomi 1976. Enligt teorierna i den moderna marknadsekonomins doktrin ska alla typer av regleringar bort. Branscher och marknader ska avregleras och fri prisbildning ska gälla. Visst, i teorin är marknadsekonomin överlägsen, byteshandel, planhushållning, med flera, men i praktiken, i vardagen – icke.

Medan president Reagan och världens alla liberaler med honom, prisade marknadsekonomins förmåga att, bl a få ekonomin på fötter och hålla nere arbetslösheten. För att inte tala om den fria konkurrensen som skulle göra alla slags varor billigare och billigare… Det fanns snart nog inga problem, vilka den nya liberala fria marknadsekonomin, inte kunde lösa, men nämnde inget om den viktigaste komponenten för att systemet ska fungera; Moral, en egenskap, vilken lämpligen utelämnades. Moral är dessvärre en skriande bristvara i dagens affärsvärld och direkt ansvarig för den raketinflation, av många kallad, girigflation, vars destruktiva och kontraproduktiva effekter drabbat oss alla och försatt oss i en svår situation, med en allmän osäkerhet och oro i kölvattnet.

Råvarumarknaden

Det tog ca tio år, innan avregleringshysterin nådde råvarumarknaderna, men 1985 föreslog chefen för Federal Reservs (FED) chef Alan Greenspan, för president Clinton, att dessa skulle avregleras. Så länge merparten aktörer upprätthöll någon form av moral, fungerade systemet som tänkt, men när riskkapitalet slutligen upptäckte de synnerligen lukrativa möjligheterna kontroll av marknaden för råvaror utgör blev bilden en helt annan. Kriget i Ukraina, den ryska oljan och energikris blev välkomna förevändningar till ett lika obetänkt som vanvettigt prisrace. Ett prisrace, vilken också kom och kommer att slå tillbaka på alla dessa oförblommerat giriga.

Visserligen stod sig den fria liberala marknadsekonomin slätt och höll på att spåra ur under pandemin, men moral eller inte, systemet borde ha pallat för Putins fega anfall på Ukraina. Den omedelbara lärdomen blir att; sektorer där moral saknas måste med nödvändighet regleras. En reglering av tidigare svensk modell är dock inte önskvärd, men det tråkiga och sorgliga i denna kontext är att dagens företag inte drar sig för att rucka på regler om det kan hjälpa dem i sin jakt på maximerad profit. Securitas, ICA, Bonniers, facebook och Google är några av de girigaste och värsta aktörerna, för att nämna några få. Meniallafall.

Lagstiftning

Där står vi idag och behöver illa kvickt få ner våra omkostnader drastiskt, speciellt vi pensionärer, vilka strax innan girigflationen fick våra pensioner påökta med ca 10% men med en 25% reduktion av köpkraften blir resultatet tre steg fram och två bak. Och som vanligt numer, står våra politiker, våra yrkespolitiker handfallna inför allvarliga situationer. Finansministern (M) uppmanar näringslivet att hålla igen på prisökningarna för att dämpa inflationen och företagen gör givetvis tvärtemot och ökar istället det ekonomiska trycket och pressen på medborgarna.

Finansministern (M) skulle lagstiftat direkt istället för att ännu en gång uppmana näringslivet att sluta med sina obefogade prishöjningar. Härvidlag var den annars, i lagsammanhang, ständigt närvarande justitieminister Strömmer (M), osynlig, borta och tyst. Det kontrasterar verkligenen med hans uppträdande då det gäller att höja straffskalan eller inskränka på medborgarnas tillerkända fri- och rättigheter, då lägger han ut texten och hissar menande med ögonbrynen. Han låter, dock falsk och ihålig och hans argumentering ligger på infantilnivå.  

Fri- och rättigheter

Hans förståelse av medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter förefaller ligga på samma nivå. Hans visitationszoner är avgjort olagliga, de bryter mot det grundlagsstadgade skyddet mot statligt intrång enskildas privatliv. Det respekterar inte heller rättsstatens princip om att det måste föreligga ett bevisat lagbrott innan staten kan tillåtas vidta åtgärder mot enskild. Sannolikt kommer det som en komplett överraskning för Strömmer, men varenda ett bus är skyddade av samma rättigheter som alla andra, till dess en domstol, bortom rimligt tvivel, finner brott styrkt och därmed har befogenhet att inskränka på dessa rättigheter.  

Tillfrågad om inte visitationszonerna stred mot medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, pladdrade Strömmer om att det visserligen kunde upplevas som ett intrång, men att det inte rörde sig om något sådant, utan det allvarliga läget…, pladder, pladder. Det som upplevs som ett intrång, är utan minsta tvekan, ett intrång! Ingenting Strömmer har gjort har ändrat eller kommer att ändra det minsta lilla på hans ”allvarliga läge”. Därtill måste hans definition av ”allvarligt läge”, vara rätt omfattande och jättevid. Om än vissa kommuner är drabbade av gängvåld är det inte nationellt av den storlek att man behöver införa olagliga undantagslagar.

Proportionalitet

Det hindrar dock inte Strömmer, som tydligtvis inte ser det groteskt oproportionella i att farliga aktiviteter av ca 1000 personer, om ens det, de facto dikterar nästan 11 miljoner medborgares vardag och grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Dumheter! Och med detta sagt, får vi en helt naturligt övergång tillbaka till frågan om elmarknaden. Det verkar vara kaos över hela linjen och en diskriminerade policy, med rovdrift av elanvändarna i södra Sverige. Varför S4 och ibland S3 ska betala ett högre pris än S1 och S2 är obegripligt.

Om Norrland får ett bonus för att vi utnyttjar deras resurser är OK, men att priset för S3 ibland är dubbelt så högt som för S1 och S2 och priset för S4 är dubbelt så högt det, är icke OK! Ingen har lyckats förklara diskrepanserna, vilka ligger i att södra Sverige ska betal upp till fyra gånger så mycket som norra, – varför? Som sagt Strömmer är härvidlag osynlig, borta och tyst.