Min Sympati

och villighet att stödja Ukraina ökar för varje kryssningsrobot som dammar in i höga bostadskomplex och formligen blåser bort tre våningar cementkonstruktion med allt de innehöll – människor, inredningar och möbler, rubbet. Fan ta dessa omänskliga ryssar. Ukraina måste förses med lika stor kapacitet som Israel hade mot det iranska raketanfallet, då de sköt ner 297 av 300 missiler. Låt vara att Israel fick lite hjälp av RAF och det franska flygvapnet. Det måste ske snart för att förstärka landets beslutsamhet att bekämpa ryssen och ge dem hopp om att sakta men säkert kunna baxa Lede Fi över gränsen. Vi måste komma ihåg att vi endast avstår vissa resurser och pengar, de verkliga uppoffringarna gör den ukrainska befolkningen, vilka på många håll lever i ett psykiskt helvete, medvetna om att varje ögonblick kan bli deras sista. Dessa saker diskuteras och kommenteras på olika nätforum och jag råkade hamna på ett där man kunde läsa att Ukrainas befolkning förtjänade vad de fick och uppfattningen att Ukraina bedrivit ett folkmord i Donbas i åtta år, bränt folk levande och mycket annat helt galet. Nåväl, jag var inte där i Donbas och kan inget veta, men hittills har inga avgörande bevis framkommit, vilka styrker sådana påståenden. Det är något märkligt att ingen av dessa kritiker förstår att ingen oberoende och suverän stat kan tillåta att en eller flera regioner usurperar och försöker bryta sig loss med vapenmakt. Det som pågått och pågår i Donbas är ett inbördeskrig.

Varför Skulle

Ukraina tillåta separatisterna att utropa nya stater på dess territorium? Ukraina har en absolut skyldighet och är lagligt bundna att bekämpa Donbas upprorsmakare och försöka återupprätta ordningen. Naturligtvis, allt i enlighet med internationell rätt, krigslagar och andra konventioner. Någon på forumet skrev att Ukraina ansökte om NATO-medlemskap trots att de förbjudits att så göra. Vanligtvis flyr jag sådana forum, trött på ensidiga och fabulerande inlägg och den tråkiga samtalstonen, trött på oförskämdheter och vulgära tilltal, vilka fritt kastas omkring som pajer. Men nu blev jag något upprörd och frågade forumet vad det var för fel på dem som dissade Ukraina, då deras resonemang haltade, men matchade, i och för sig, deras usla förståelse av världen. Inget folk ”förtjänar” vad ukrainarna just nu genomlever – inget! Dessutom kunde ingen av belackarna leda sina vilda anklagelser i bevis, vilka förblir överdrifter och substanslösa rykten, ren dynga, alltså. Förresten, behöver Ukraina inte be någon om lov att ingå avtal och konventioner med vem eller vilka, det än månde vara. Jag menade att de alla tittar åt fel håll, betraktar fel saker och drar felaktiga slutsatser, istället för att kolla in vad Putin pysslat med i Donbas.

Den Minnesgode

kommer sannolikt ihåg att Putin/Ryssland erkände de bägge folkrepublikerna Donetsk (DPR) och Luhansk (LPR), som oberoende och suveräna stater. Och jag frågade vari fördelarna för DPR och LPR, ligger i att bli inkorporerade som delrepubliker i den Ryska Federationen? Vad fick dem att överge tanken på att bli suveräna stater och istället bli vasallstater åt Ryssland?

Som jag ser det, hade separatisterna i Donbas tre möjliga vägar att beträda:

1. Förhandla sig till status som autonoma regioner med självstyre, inom Ukrainas gränser och jurisdiktion. Grundproblemet var ju att folket i Donbas kände sig diskriminerade av den ukrainska staten/Kyiv.

2. Starta ett uppror och attackera allt ukrainskt med vapen i hand, i avsikt att separera Donbas från Ukraina.

3. Ta sitt pick och pack och migrera till Ryssland för att etablera ett nytt samhälle och/eller inleda ett nytt liv.

Det kan ha varit dålig rysk rådgivning eller kanske ren stupiditet, men separatisternas ledare valde den värsta och sämsta tänkbara utvägen, vägen till helvetet. Och nu efter tio år är Donbas fortsatt på samma sträcka, mot nederlagets inferno och ett brutalt avslut. Jag befarar att separatisterna kommer att fördrivas när Ukraina åter tar kontroll över Donbas. Putin lovade högtidligt att försvara de självutnämnda folkrepublikerna Donetsk och Luhansk, men hittills med rent katastrofala följder, i det att de ryska insatserna endast resulterat i fler grushögar till städer, samhällen och byar, fler ruiner, totalförstörda fabriker och havererad infrastruktur för transporter, el och vatten samt kraftig miljöbelastning på djur och natur, för att inte tala om de många, många döda.

Är Det Detta

ryssarna ämnar bjuda rebellerna på? Är det detta Lede Fi tänker lämna efter sig till separatisterna oavsett krigets utgång. Ödelagda och härjade regioner med starkt kontaminerad miljö. Grattis! Samtidigt har jänkarna äntligen begripit vilka akuta och reella försvarsbehov Ukraina har och på USA:s försvarsdepartements sajt presenterades det nya stödpaketet på 6 miljarder dollar, vilket  innehåller mycket av synnerligen avancerad utrustning och avancerade vapen där finns ammo till luftvärnssystemen NASAMS och Patriot. Där ingår flera olika anti-drönar utrustningar och system, dvs elektroniska utstörningsvapen, både monterade på fordon och handhållna dito. I paketet finns spårningsradar för artilleri och raketartilleri, som av projektilernas bana kan räkna ut varifrån de avfyrades, varpå artilleriet kan lägga platsen under kraftig beskjutning. Något Ukraina nu åter har fått förmåga att göra, då de mycket efterlängtade och nödvändiga artillerigranaterna med kaliber 152mm och 155mm likväl ingår, samt minor och demolition munition (sprängsatser för sabotage mm.) och som det står på hemsidan ”andra förmågor”.

Visst, Ryssen

rycker fram, men det är en blygsam framryckning med vissa ”segrar”, dock mest över ruiner, grushögar och aska. Medan Ukraina sakta men säkert bygger upp sin militära kapacitet både på vapensidan  och genom bättre utbildning av soldaterna. Sakta men säkert närmar sig revanschen, dvs den motoffensiv Väst schabblade bort för Ukraina Det förefaller som de flesta länder som bidrar med vapen nu inser att Ukrainas brist på dessa syns nästan direkt på slagfältet och inte minst på förödelsen inkräktarna lyckas anställa på Ukrainas städer, samhällen och byar. UK har också skickat ett jättepaket med olika typer av båtar, hundratals strids-och pansarfordon, nästan fyra miljoner salvor till handeldvapen och fler Storm Shadow-missiler. Mest intressant är dock den senaste tidens uttalanden av president Macron och Storbritanniens före detta premiärminister och nuvarande utrikesminister David Cameron. Macron sa att det inte kan uteslutas att han skickar franska trupper till Ukraina och Cameron menade att Ukraina givetvis får använda brittiska robotar som de finner lämpligt och har laglig rätt att slå till mot mål långt in på ryskt territorium. Hoppas det är slut med att tassa runt och försöka undvika att reta upp ryssen. Det var Lede Fi som olagligen anföll Ukraina och det är den Ryska Federationen som ständigt skruvar upp krigstempot, står för eskalering och urbota hot.

John Major

har all anledning att vara sur på ryssen. Han och president Clinton blev tvärblåsta av Boris Jeltsin och Ukrainas president Kravchuck med Budapest-avtalet 1994, vilket i korthet gick ut på att Ukraina gav upp sitt kärnvapeninnehav mot säkerhetsgarantier av Ryssland, USA och Storbritannien, samt Frankrike och Kina i separata dokument. Dessa länder förbjöds att påverka Ukrainas suveränitet med ekonomiska sanktioner och/eller andra påtryckningsmedel samt med militärmakt, utom i självförsvar eller i enlighet med FN-stadgan. Rada hade beslutat att återlämna merparten av sin kärnvapenarsenal till den Ryska Federationen, men ämnade behålla ett antal stridsspetsar samt bärraketer. Men det slipade Team Jeltsin och de ofattbart naiva paret Clinton & Major lyckades ”övertala” Kravchuck att helt avstå från kärnvapen. Det var sannolikt inga större svårigheter, då Kravchuck var genomkorrupt, en fullfjädrad mutkolv. Så mycket för lämnade säkerhetsgarantier… värdelösa! När Lede Fi attackerade Ukraina ställdes världssamfundet inför ett dilemma. FN var förpliktad att omedelbart skicka fredsbevarande trupper till Ukraina men bröt mot sin egen stadgas första paragraf… värdelös! Den Ryska Federationen skulle, för sitt kriminella tilltag, egentligen uteslutas ur FN, men säkerhetsrådet fegade ur.

USA Och Britterna

borde ha skickat trupper, men fegade ur. Slutsatsen blir att världen lagligen är skyldig att tillse att Ukraina kan försvara sitt luftrum och sitt territorium. De måste förses med den kapacitet de skulle haft om jänkarna och britterna var på plats – inget mindre. Situationen är näst intill löjlig, då den stat, vilken skulle hållas skadelös, är den stat som fått betala det högsta priset. Jag tror inte ryssarna riktigt, riktigt inser hur mycket pisk de skulle få smaka i en konfrontation med NATO. Visserligen skulle de vålla rejält med skada, men inte ens i närheten av vad de själva skulle drabbas av. Enbart jänkarna spenderar mer än sexton gånger så mycket pengar på militär upprustning som ryssen, rent astronomiska summor. Som ett exempel på USA:s militära förmåga kan man kolla in hur de bägge krigförande parterna lider brist på granater i kaliber 152mm och 155mm. Ryssarna fick till slut tag på ammo från Nordkorea, EU kan köpa ”slattar”, dock inga större partier och får ställa om industrin för att få fram fler granater. Jänkarna har jättelika lager, i Europa! Det lär svida illa i den ryska björnpälsen om de fortsätter att provocera Väst till en sammandrabbning. Jag förutsätter att EU-länderna uppgraderat och förstärkt sina luftförsvar. Tyskland har sedan länge 360 graders skydd mot luftangrepp, Polen bör ha skaffat ett, Baltstaterna likaså, liksom Finland. Kommande väpnade konflikter kommer att föras med traditionellt artilleri, raketartilleri, drönare och robotar, dvs allt annat än den militära sammansättning ryssarna anföll Ukraina med. General Gerasimovs mästarplan var inte fel, teoretiskt sett hade ryssen en formidabel slagstyrka med 187 sk Battalion Tactical Groups, (BTG) vilket var enheter sammansatta av olika vapengrenar och anpassade för olika krigsoperationer.

Experternas

uppfattning om den Ryska Federationens oövervinnlighet byggde, dels på de snabba och brutala attackerna mot uppstudsiga delrepubliker samt en bok av Grau & Bartles från 2016 ”The Russian Way of War”, ett omfattande arbete som med öppen data klargjorde allt från ryska militära strukturer över detaljer hos de olika vapengrenarna till rekryters och befälens löner. Det är inte ämnat att förvåna att ryssarna var övertygande om seger efter en snabb kampanj mot Kyiv och att experterna i Väst på förhand räknade bort Ukrainas chanser att stå emot. Jag minns väl armadan av helikoptrar fyllda med ryska elitförband (VDV) som flög över Ukraina mot Homostel för att besätta Antonovs flygfält och upprätta ett brohuvud, genom vilket tung materiel kunde flygas in, en och en halv mil från Kyiv. Det var en slug plan, vilken grusades av ett pricksäkert luftvärn och en snabbtänkt ukrainsk general som omedelbart satte in sina elitförband för att möta Lede Fi, samt förhindra ryssen från att luftlandsätta sina elitförband på flygfältet, medan det ukrainska artilleriet förvandlade landningsbanorna till grustag. Ukraina fick en två dagars respit och kunde sluta en järnring runt Kyiv. Det gick lika illa för de ryska elitförband vilka skulle besätta ett flygfält, Chornobayivka utanför Kherson. De, vilka kallades för de bästa av de bästa blev mer eller mindre utraderade på två dagar. Ryssen kastade in flera BTG-enheter, vilka kunde bestå av 20 stridsvagnar, fem bepansrade trupptransportfordon, fyra fordon med raketartilleri och två med luftvärn, samt tankbilar och tross, men förgäves.

Med Hjälp

av ukrainska skolungdomar eller snarare deras  hobbydrönare kunde försvararna lokalisera pansarkolonnerna och lägga sig i bakhåll. Precis som finnarna gjorde ukrainarna ”motti”, typ korv, av det ryska pansaret genom att slå ut den första och eventuellt den mittersta och den sista stridsvagnen eller tankbilen i kolonnen, I det totala kaos som uppstod blev ryssarna lätta måltavlor för ukrainarnas ursinniga, dödsföraktande och modiga stridstaktik. Jag kan inte låta bli att återge vad som hände med den Ryska Federationens Nationalgardes 141:a Motoriserade Specialregemente Akhmad Kadyrov (Ramzan Kadyrovs far). Detta specialregemente har alltid fått i uppdrag att ta hand om ryska arméns skitgöra. Ramzan lovade Putin att han skulle få Kyiv och Zelenskyj, som i en liten presentask, så han skickade en av sina generaler, Magomed Tushaev med 56 stridsvagnar och andra BTG-enheter för att infria sitt löfte. De 27 februari 2022 kom de norrifrån, från Belarus, men på motorvägen strax utanför Kyiv tog det hela slut och Specialregementet Akhmad Kadyrov blev i princip utraderat, i ett snyggt upplagt bakhåll. Merparten av soldater och befäl dödades tillsammans med general Tushaev och deras materiel, pansar och tross sköts sönder och samman, förvandlades till skrot. Likadant öde drabbade en annan känd militär, överste, Andrei Zakharov, som kommenderade 6:e Gardets Stridsvagnsregemente från 190:e Gardets Stridsvagnsdivision och som hamnade i ett  bakhåll vid Bovary, strax öster om Kyiv den 10 mars 2022. Det är sannerligen fascinerande att en mix av rekryter och civila, utan erfarenhet av krig och närstrid, ledda av elitsoldater, med lätta handeldvapen och pansarbrytande projektiler, förmår att totalt krossade enheter med stridsvana, erfarna och synnerligen brutala elittrupper. Ukraina har visat världen att ett beslutsamt folk med mod och dödsförakt kan ta sig an en supermakt och nu återstår att visa att de likväl kan besegra fienden. Hade det inte varit för byråkrati och Västs senfärdighet att skeppa vapen till Ukraina skulle försvararna sannolikt, om inte besegrat ryssen, i vart fall befunnit sig i ett mycket bättre läge.

Hade Putin

slagit till reträtt vid denna tidpunkt, för att omorganisera de väpnade styrkorna och ersätta alla förlorade vapen skulle Ukraina haft mycket svårare att stå emot ryssarna då de invaderade igen. Putin hade sluppit nesan av att förlora de sista av sina bästa elittrupper och skammen i att förlora Kherson, samt bli utkörd från norra Ukraina. Han kunde besparat den Ryska Federationen från mycket kännbara förluster, vilka i dagsläget snabbt närmar sig 500 000. En halv miljon människor för att uppnå vad ryssen lyckats prestera, förefaller vara ett oerhört högt pris. Onödigt högt. Nu ska vi se om inte de nya stöden med avancerade vapenpaket blir den nödvändiga spelvändare vi förväntar oss. Försvararna kan i alla händelser inom kort på ett effektivt sätt skydda sig mot ryssarna spanings- och kamikazedrönare på slagfältet. Ukraina kan nu också slå till mot vapenfabriker, logistiklinjer och depåer inne i Ryssland, åtminstone med engelska Storm Shadow-robotar, vars pricksäkerhet och sprängverkan tydligt visades när Ukraina satte två sådana robotar i den Ryska Federationens flotthögkvarter i Sevastopol på Krim. Med spårningsradar kommer Ukraina att kunna öka takten i utslagningen av ryskt artilleri och raketartilleri, samt få tidig varning om inkommande missiler. Problemet hittills har inte varit luftvärnets ineffektivitet, utan en begränsad tillgång och de svåra prioriteringar det medför. Med tillräckligt många norska NASAMS och jänkarnas Tomahawk- och Patriotsystem kommer Ukraina att kunna begränsa Lede Fis luftangrepp och bättre skydda sin befolkning.  

Det Artar

sig till en spännande sommar, nu när Ukraina äntligen kan förverkliga många av sina tidigare taktiska planer och framför allt, att klyva det ockuperade territoriet i två, genom att slå sig fram till Azovska sjön. Det skulle definitivt innebära början till slutet på ryssarnas olagliga invasion och annekteringar. Innan kriget hade jag inga direkt höga tankar om Ukraina, utan såg landet som Sovjetunionens/Ryssland lydrike med ett ytters korrupt ledarskikt och politikerkultur. Zelenskyjs valseger och den ungdomliga regimens upprensning och kursändring av det ukrainska samhället gick mig helt förbi. Den 24 februari 2022 ändrades min inställning radikalt. Inte enbart för att jag upplevde att Ukraina var den svagare parten i konflikten, utan mest för att Zelenskyj och hans partis imponerande förändring av Ukraina till en progressiv och modern stat, nästan befriad från rysk korruption. Och Ukraina har fortsatt att imponera, imponera stort, i princip allt landet företagit sig. Allt från det ursinniga försvaret över hur den nya unga makteliten lyckats bibehålla ett ovanligt öppet samhälle till ukrainarnas förmåga att anpassa sig till och lösa svåra problem. Att Sovjetunionen valde att placera mycket av sin industri i Ukraina berodde på de ukrainska arbetarnas skicklighet och lojalitet, samt ingenjörernas innovativa lösningar. Jag brukar jämföra med ingenjörerna på SAAB, kända för sin påhittighet och lyckade problemlösningar. 

I Övrigt

Ukrainas generalstab rapporterar; – Under det senaste dygnet har 131 sammandrabbningar ägt rum vid fronten. Dessutom genomförde Ukrainas flygvapen 13 anfall mot mål med koncentration av ryska trupper och militär utrustning, medan ukrainskt raketartilleri slog ut en rysk kommandopost.

Under det senaste dygnet har inkräktarnas trupper, som vanligt, attackerat regionerna;

Chernihiv,

Sumy,

Dnipro,

Zaporizhzhia,

Kharkiv,

Luhansk,

Donetsk,

Mykolaiv,

Kherson och

Odessa.

Och åter tvingas de militära myndigheterna rapportera om döda och skadade och denna dag skadades minst åtta medborgare av ryssarnas ständiga beskjutning av de uppräknade regionerna. I Odessa dog två personer och ytterligare åtta skadades efter ett robotanfall mot stadens hamn. Bostadskomplex och civil infrastruktur skadades allvarligt. – Meddelade, Oleh Kiper, chefen för Odessas militära administration.