Fult, fulare och fulast.

Ja, så kan man gott beskriva de grå kvarteren, i de än gråare stadsdelar i vilken storstad som helst. Detta gäller inte minst alla före detta sovjetiska städer med sina karaktäristiska betongdjungler. Rad på rad av fyrkantiga och ljusgrå identiska betongklossar. Redan 2015 började det, i Kyiv, till allmän överraskning, i stadens gråaste distrikt, dyka upp färgglada väggmålningar, på annars tråkiga höghus. 2017 hade färgen spridit sig till Ukrainas skolor och ett projekt kallat; “Back to School” (Skolstart) av Mural Social Club, gav nya färger till skolbyggnader runt om i Ukraina inför starten av det nya skolåret.

Dagen inlägg ska dock handla om väggmålningar som fanns på vanliga byggnader 2017, vilka var en del av projektet ”United by Art” (Enade av Konst). Det var ett internationellt projekt som genom konstnärliga och kreativa medier samarbetade med samhällen för att öka medborgarnas medvetenhet och vakenhet på problemet med krig, aggression och våld. 200 väggar skulle dekoreras under de kommande 2 åren, med början i Kyiv och utan gränser runt om i världen.

“Det här projektet handlar inte bara om att producera en serie väggar (väggmålningar), utan istället om att skapa en helt ny historia. Som vi vet är väggmålningen ett enormt vapen och konsten kommer att rädda världen“, sa arrangörerna av projektet.

Visst, konsten må kallas ett vapen, men lika lite som barns lidande, stoppar inte konsten ett pågående  krig. Konsten assisterar mig i att förstå världen, ger mig nya ingångar till gamla sanningar och öppnar upp för tankar utanför boxen. Den konst som specifikt skapats med anledning av Putins krig i Ukraina hjälper mig att stå ut med vad som tilldrar sig där varje dag, i varje stund, i varje ögonblick.    

Bild Ett

Jag har avseende bildernas upphovspersoner tagit med all den info som fanns tillsammans med bilderna. Att gå djupare in på varje artist ligger utanför avsikten med detta inlägg, men till verket. Inläggets frontbild består av ”The Visionary”: Visionären av Fintan Magee och ”Dreams”: Drömmar av Rustam Qbic “Det här är verket om en pojke som sitter nära ett hav i solnedgången – den tid då man börjar drömma om fjärran länder som ligger på andra sidan hav och oceaner. Och du vill bara flyga iväg”, samt ”Shelter”: Skydd av Paola Delfin “Jag tror att förutom alla svårigheter i livet har vi alla ett skydd att vända oss till, jag målade den här väggen i ljuset av den tanken, jag kommer från ett land som är en vacker plats men som går igenom några svåra stunder, liksom Ukraina, så oavsett vilken typ av problem som pågår, finns det alltid en plats av frid, även om allt verkar mörkt, jag valde att måla i svartvitt och dela verket i två delar, eftersom jag tror att skönhet kan presentera sig i de mörkaste stunderna. Hur vi väljer att se saker, som kan förändra allt, är bara en fråga om perspektiv.”

Det är tvivelsutan ett lyft för boendemiljön att dekorera husgavlar på detta sätt. Dessvärre har Lede Fi skjutit sönder många huskomplex med färgglada gavlar runt om Ukraina. Dessa har skymtat förbi i de korta klipp man ser om striderna i bland annat Bakhmut, där en gavel visade en grabb som red på sin fars axlar, redo att kasta sitt modellplan för att få en lyftande luftström under dess vingar. Mycket få av alla de förstörda bostäderna i Ukraina kommer att kunna repareras, då inkräktarna gjort ett synnerligt grundligt förstörelsearbete, ett vandalernas mästarprov. En liten tröst ger emellertid tanken att Putin och den Ryska Federationen kommer att behöva finansiera en återuppbyggnad av vad de förstört och det med bostäder av en totalt ny och annorlunda standard, långt från den sovjetiska.    

Bild Två

Består av den kanadensiske gatuartisten, Olivier Bonnard’s konstverk, vilket han beskriver på följande sätt; ”Väggmålningen kombinerar kosackernas roll i Ukrainas historiska och kulturella utveckling, samt konsekvenserna av människans påverkan på Svarta havet”. Här finns också en gavel målad av ”Les Z’arts de la Street: Gatans Z’konst, vilket var den info som åtföljde bilden. Det är en häftig målning med näst intill psykedeliska färger, i en snygg komposition, med klara kontraster och ett djupt perspektiv. Det ser ut som ett surrealistiskt rymdäventyr för att rädda moder jord, kanske? Den tredje gaveln har målats av gatuartisten Dima Fatum, Hon har på den enorma muren skapat likväl en surrealistisk bild, vilken återberättar den historiska och samtida kontexten i ett grannskap i Charkiv, Ukrainas näst största stad. Motivet är fyllt med en mängd olika ukrainska traditionella karaktärer, som var och en illustrerar detta område.

Det är, minst sagt, inspirerande att se alla dessa muralmålningar och praktiken att färgsätta betongen i våra städer, med annat än övermålad och förstörd graffitti (vilken orörd, i vart fall, är bra mycket snyggare och mer dekorativ än gråfärgad betong), är något våra kommunpolitiker borde titta närmare på. Vi har fortfarande mycket ful bebyggelse kvar från sossarnas miljonprogram, vilkas närvaro och synbarhet i rummet kan förbättras avsevärt med färg och sköna motiv eller dekorationer. Jag har alltid funnit det både stimulerande och lärorikt att närmare studera bildinnehåll och arbeta med bilder. I och med internet fick bilden en helt ny dimension och annan betydelse på alla samhällsnivåer. Det finns idag så mycket bilder på nätet att webbläsarna blockerar åtkomst efter att ha visat ett visst antal.  

Bild Tre.

Innehåller endast en muralmålning, Simple Happiness: Enkel lycka av den spanske gatuartisten: Javier Robledo, som beskriver sitt verk så här: “Verket ägnas åt förmågan att njuta av enkla saker, att se ett glas halvfullt, men inte halvtomt. Det handlar om det faktum att om man inte har något kan man få allt“. Jomen, med konst och bilder kan man promota alla slags känslor och uppfattningar. All propaganda bygger och frodas på möjligheten att påverka folk med bland annat bilder. Konsten och bilden har människan alltid använt och utnyttjat för allahanda allmänna och privata syften. Alltifrån de tidiga stenåldersmänniskorna, vilka målade sina bytesdjur och troféer, samt världsuppfattning i grottors dunkla fackelljus har bilden varit vår ständige följeslagare.

Och bilden har gått från att visa ett endimensionell motiv till ett tredimensionellt. Egyptierna kunde tydligen inte måla annat än helt platta figurer och endast i profil, men de kunde skapa de mest fulländat vackra skulpturer med stora skönhetsvärden. Det dröjde fram till 1300-talet och upptäckten att perspektivet gav bilden rätt proportioner, innan konsten förmår skapa en verklighetstrogen avbildning av omgivningen och allt vad däri finns. Den katolska kyrkans växande rikedom, vilken till stor del spenderades på kyrklig konst, drev på utvecklingen av måleriet.

Konstnärerna tvingades bli något av vetenskapare, precis som det italienske universalgeniet Leonardo da Vinci, 1452 -1519, som i sin bok ”Tratare de la pintura” (om jag inte missminner mig på titeln) Betraktelse av måleriet, beskrev hur han gick tillväga för att fånga objektens sanna natur. Eller för att kunna återge en exakt kopia av objektet på duk. Han studerade mycket ingående hur ljus och skuggor interagerar för att skapa rätta former och det syns i hans arbete. Denna teknik återfinns därefter hos många efterföljande konstnärer, speciellt under 1600-talet. En annan mycket använd teknik, uppfunnen av Leonardo, är att blanda färgnyanserna kring ett objekt till dess de skarpa konturerna upplöses och bakgrunden uppfattas som genom ett dis eller bakom rök. Men låt oss för all del gå vidare med.

Bild Fyra

Innehåller muralmålningen, ”Instability”: Instabilitet av den grekiske gatuartisten: INO. Hans stora verk föreställer en ballerina som dansar över en bomb. Målningen är inspirerad av dåtidens situation i Ukraina med Lede Fis annektering av Krim och det ockuperade ukrainska territoriet. Målningen kritiserar likväl människans misslyckande med att samexistera. Nästa muralmålning heter ”Present”: Gåvan av: artisten eller konstnärskollektivet Innerfields. Av bara farten översatte jag ”Present” till Gåvan, men jag tror mer att det ska översättas med Närvarande – eller hur?

Motivet, ett par som omfamnar varandra, målat fem år innan Putins vansinniga och olagliga angreppskrig ser ut som en profetia. En föraning om vad som komma skulle, en tjuvtitt på framtiden och i detta fall en besannad spådom. Hur många ukrainare som tvingats uppleva, många gånger den sista kramen, den sista omfamningen, den sista kyssen eller pussen torde uppgå till flera miljoner. Det är inte rimligt att en person med betydande mentala brister, en personlighetsstörning av kolossalformat och en välutvecklad megalomani, dvs storhetsvansinne, kan tillåtas förstöra livet för medborgare, döda och skada dem i en exempellös omfattning med fruktansvärda vapen. Vi går vidare till.

Bild Fem

Här har vi en jättemålning av kanadensaren Emmanuel Jarus, som beskriver sitt verk på detta sätt; “Det öppna fönstret i verket är en metafor för att öppna sitt sinne och hjärta för nya idéer och koncept, andlig utveckling och balans“. Det påminner mig om de Zoroastriska idealen om bra tänk, vänliga ord och goda gärningar, samt den rätta vägen att vandra här i livet. Gatuartisten Jarus har verkligen, genom en enkel teknik, att utelämna bakgrunden och luta kvinnans kropp framåt/utåt, mycket väl och duktigt lyckats fånga, samt paketera vad han avsåg med bilden. Den är skickligt målad och utnyttjar skuggor och ljus maximalt. Den röda klänningen torde dessutom synas vida omkring. Nu har turen kommit till det sjätte och sista bidraget.

Bild Sex

Innehåller två verk, varav det ena är av den sydafrikanske gatuartisten, Jake Aikman, kallat; ”Ukrainian Black Sea”: Ukrainska Svarta havet och konstnären beskriver sitt arbetssätt, så här; ”Jag arbetar intuitivt med skala, fokus och upprepning för att skapa bilder som täcker behärskning och tvetydighet i ett isolerat ögonblick“. Lite djupt kanske, men inte desto mindre imponerade vackert och tillför området en nu aktuell situation, som berör alla ukrainare, att begrunda, analysera eller bara prata om. Det andra verket är målat av en italiensk gatuartist, Fabio Petani, vilken kallat sitt verk för, ”Fluorine & Mallow”: Fluor & malva och säger om det att; “Verket består av två konceptuella saker. Den första är en malva – traditionell ukrainsk växt. Det andra är fluor – ett kemiskt grundämne som upptäcktes 1886. Översättningen av fluor kommer från latin och betyder en ström av ljus. Så ljuset är en annan gemensam sak för båda sidor“.

Också detta är lite för djupt för min smak, men motivet är det inget fel på. För boende i och besökare till detta område är muralmålningen som en fyrbåk som lyser upp och visar vägen.  

I Övrigt

Under natten sköt ukrainska försvarare ner 29 av 29 Shahed-136/131-drönare som avfyrats av kriminella ryska trupper för att attackera regionerna Odesa, Mykolaiv, Poltava och Lviv. Dessutom riktade Lede Fi sig in på Charkiv-regionen med en ballistisk robot; Iskander-M. – Meddelade Mykola Oleshchuk, befälhavare för Ukrainas flygvapnen

Under de senaste 24 timmarna har de ryska inkräktarna, som vanligt, attackerat regionerna:

Poltava,

Lviv,

Chernihiv,

Sumy

Zaporizhzhia,

Dnipropetrovsk,

Charkiv,

Luhansk,

Donetsk,

Mykolaiv,

Odesa och

Kherson.

Och som vanligt har ryssen öst mängder av granater, raketer och glidbomber över området interfolierat med en och annan kryssningsrobot elle ballistisk missil. Minst 13 medborgare dödades och ytterligare 54 skadades. – Info från Ukrainas regionala militära förvaltningar.

Jag kommer, för min del, aldrig att vänja mig vid att se och skriva ner dessa ukrainska dödstal. Varje gång jag ser de vidriga siffrorna är det som ett bevis på vår, Västs totala misslyckande att korrekt och effektivt stödja Ukraina och dess oerhört plågade befolkning. Väst förefaller tro att den Ryska Federationen har tillfogats så mycket förluster i manskap och materiel att den inte har slagstyrka nog till en upprepning av sin invasion och att det räcker för att Ukraina ska vara något sånär säkert.

Visserligen har Putin, Polarna & Kreml fått kopiöst med stryk och saknar helt kapacitet att avgöra kriget men har definitivt resurser för att gott och väl förlänga konflikten, vilket sannolikt varje betraktare sedan länge förstått. Att ta Putins försvagade förmåga till krigföring till intäkt för att ännu en gång söla med de livsviktiga vapenleveranserna till Ukraina, gränsar förvisso till förräderi. De nya vapensystemen skulle varit på plats redan för tre veckor sedan. Jag kan bara inte begripa vad som förorsakat en dylik betydande försening, om det inte medvetet gjorts av Pentagon eller amerikanska byråkrater eller har president Biden blivit något gaggig? Undertecknade han inte ett dekret med order om att påskynda saken för omedelbar leverans av nödvändiga vapensystem? Eller har jag missat något?