Ryskt bombmål: Barnsjukhus.

Barnsjukhus är väl raka motsatsen till militära mål – eller hur? Att Putin inte har några röda linjer för hur långt han är beredd att driva galenskapen, har tyrannen, sedan länge, gjort fullständigt klart. Men att Väst inte heller satt upp några röda linjer är verkligen; Feghetens Triumf. Det framstår som allt mer uppenbart att saker och ting inte står helt rätt till i denna story. Jag tänker på varför Väst inte levererat tillräckligt med luftvärn för att skapa den stålkupol, med vilken landet hade kunnat freda sitt luftrum.

Det är fullt möjligt, vilket bevisades då Iran överraskande skickade en armada av missiler och drönare mot Israel och luftvärnet sköt bort 297 av 300 flygande bomber. Att freda Ukrainas luftrum och därmed befolkningen, samt avgörande  samhällsstrukturer har tveklöst varit Zelenskyjs första och stående bön om hjälp sedan invasionen startade, 2022-02-24. Och ändå… I mitt senaste inlägg framkastade jag tanken på att Väst, så att säga, kanske håller krigsgrytan kokande, inte primärt för att testa nya vapensystem eller tjäna pengar, utan det är byxångest för vad Putin skulle ta sig för, om Ukraina hotar att militärt besegra den Ryska Federationen.  

Barnsjukhuset Okhmatdyt, i Kyiv.

Också om två döda är två för många, omkom inte fler människor tack vare snabba insatser från medborgare på plats. Dessvärre träffades minst fem ukrainska städer med preliminärt 40 döda och nästan 200 skadade. Om inte detta grova ryska krigsbrott, grundligt utstuderat, kalkylerat och kallt exekverat, blir en vändpunkt och rullgardinen ner för ryssarna förstår jag inte riktigt åt vilket håll världen lutar. Hur kommer det sig att Ryssland ostraffat kan bryta mot det regelverk de själva varit med om att utarbeta och som de ratificerat och därför är lagligen bundna att förhålla sig till? Och vilken hjälp och stöd ligger i omvärldens fördömanden, när det tarvas en total, världsomspännande blockad av Ryssland och dess allierade. Ett steg Väst tydligtvis har dragit sig från att ta – varför?

Denna knepiga inställning tycks ha styrt och styr Västs åtgärder från första invasionsdagen. Det är ett tassande på defensiven och högst tveksamt effektiv inställning mot Lede Fis hänsynslöst aggressiva krigföring. Vad än strategerna i Väst hade föreställt sig att taktiken, med att fördröja vapenleveranserna till Ukraina skulle uppnå, vågar, i vart fall jag, påstå att det fullständigt misslyckats. Om tanken bakom, att inte ge Ukraina möjlighet att försvara sina städer, invånare och fysiska struktur, var att Lede Fis folkmord och blodbad skulle vända världsopinionen mot Ryssland, vågar, i vart fall jag, påstå att det fullständigt misslyckats.

Lede Fi vet

Idag, måndag, genomförde inkräktarna ett massivt missil- och robotanfall med minst 40 olika Kalibr-missiler, drönare, samt några kryssningsrobotar av typen Kinzhal-101 eller 470 som avfyras från flygplan och kan accelereras till hastigheter flera gånger snabbare än ljudet och målen var de, på kartan över Ukraina, markerade städerna, samt Odessa där skador på hamnen rapporterats, men hittills, lyckligtvis inga döda eller skadade. Då Lede Fi vet, att det ukrainska luftvärnet i  normalfallet, enbart har kapacitet, att maximalt skjuta ner ca 78-80% av inkommande projektiler, verkar ryssen ha börjat bomba ut Ukrainas städer sektorsvis, och idag var det den ukrainska sjukvården, som skulle knäckas.

Och ryssarna hade ren tur med två av sina Kinzhal-robotar, varav den ene träffade barnsjukhuset och den andra slog ner i en mödravårdscentral. President Zelenskyj har helt rätt då han skriver att; ”Ryssland vet vart deras robotar flyger och de måste ställas till svars för sina brott”. Ryssland vet, till och med, exakt vart deras robotar, tar vägen och måste för världsfredens skull, självfallet stå till svars för vad de redan ställt till. Det öppnar, hos mig, upp för funderingar på det otänkbara; att någon människa medvetet önskar handla på ett sådant sätt, som garanterat kommer lemlästa och spränga medmänniskor sönder och samman, till köttfärs och då speciellt döda barn, små barn.

Det torde för de allra flesta människor, vara så totalt verklighetsfrämmande och obegripligt att jag i en morbid inre scen värre, ser och hör personen, som precis programmerat en kryssningsrobot, avsedd för Barnsjukhuset Okhmatdyt, i Kyiv. Väl vetandes att roboten, om den inte blir nedskjuten, klockrent kommer att träffa förprogrammerat mål, ändå lika käckt som någonsin Johan Glans säga – ”Jaha, så var den klar, bara att skicka iväg, då”. Eller hur resonerar en person som precis håller på att förvandlas till en blodig massmördare? Till nationens ära? För Putin och Ryssland? Det existerar, naturligtvis inga giltiga skäl att döda någon, allra minst barn. En sådan definitiv åtgärd är endast godtagbar om man blir attackerad av någon i syfte att ta en av daga.

Må skammen färga…

Trots Lede Fis rent kriminella handlingar, vilka borde rendera den Ryska Federationen pariastatus, händer inte ett smack. Ryssarna får fortsätta, att lägga sitt veto, mot alla resolutioner, som går dem emot. De får fortsätta ljuga och föra fram sin tillrättalagda och falska version av konflikten, de får fortsätta att driva propaganda, störa och sabotera möten. De kan fördröja eller helt stoppa utredningar, vilka är ämnade undersöka den Ryska Federationens krigsbrott och/eller brott mot mänskligheten och detta direkt på världsscenen, med direkt tillgång till världens ledare. Är det verkligen så FN ska garantera suveräna staters frihet och oberoende? Och var är världssheriffen? Var är Onkel Sam, som alltid varit snabbt på plats vid minsta tecken på dispyt mellan länder och ledare, oavsett var på planeten det inträffade.

Skäms inte FN-medarbetarna, för att de lagt sig platt för Lede is tomma hot? Skäms de inte för, att de låter en kvartersbuse hunsa och köra med dem? Skäms de, verkligen inte för sitt kompletta debacle, att få ryssarna till att ta reson genom, att argumentera sakfrågor med dessa motbjudande krigshetsare. Varför lämnar inte FN-ländernas representanter de rum, ryssarna går in eller redan befinner sig i. Övriga länder kan hålla sina möten i alternativa lokaler, ställa Putin, Polarna & Kreml inför fullbordat faktum och sätta honom och hans hejdukar på den hala pottkanten. Istället backar världssamfundet, kastar in handduken och kapitulerar inför en lika ovärdig som muskellös skurk. Konsekvensen blir, att ryssen i praktiken är fridlyst, medan personer som ska representera fred, rättvisa, utvecklig, och en hel radda andra honnörsord med de bästa föresatser, dagtingar med sina samveten, för att kunna acceptera en situation, vilken i princip innebär, att leva samman med ett kriminellt nätverk.

BRICS 3.0

Kineserna kan spela oberoende, hårda och skramla med sina nya vapen bäst de gitter, det mörkar inte det faktum, att kommunistpartiet, vilka öppnat Pandoras ask inte står pall en total ekonomisk härdsmälta. Den kinesiska ekonomin måste, årligen tillföras ofattbara ekonomiska resurser för, att hålla igång och bekosta partiets och den kinesiska statens på krediter byggda välfärd. Redan de avbräck covid skapade, har fått den kinesiska fastighetsmarknaden att kollapsa. Det skulle inte bli så värst mycket mer skramlande eller hårda uttalandet eller infantilt självsäkra konstateranden, om kinesiska varor beläggs med strafftullar eller helt och hållet förbjuds att importera eller om vi, som i verkligheten betalar för kalaset, vi konsumenter alltså, konsekvent undviker kinesiska skitvaror och annan kinesisk dynga.

Detta förhållningssätt ska självfallet implementeras likväl mot alla övriga länder, vilka ingår i BRICS 3.0 (BRIKS), det vill säga, Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika och nu också Thailand. Om dessa länder sägs, att de är snabbt växande ekonomier, till och med att de är världens snabbast växande marknader. Och? Gissningsvis skulle det bli si och så med växtvärken om vi i väst slutade lägga våra pengar, direkt i dessa länders kassakistor. BRICS 3.0 är, således gorillan som vrålar och slår sig för bröstet för att sätta sig i respekt hos motståndaren, men ignorerad, är han ofarlig. Visst, det är väl OK att utmana USA:s världsdominans, men BRICS 3.0 är näppeligen vuxen den uppgiften, för utöver att spela apa, saknar organisationen en genuin självutvecklad idé och metod. Jag ser dessutom bara auktoritära och diktatoriska ledare. Och de länder som ansökt om medlemskap, Saudiarabien och Iran, är bra mycket värre förtryckarstater. Lycka Till!

BRICS 3.0  bygger, i stort sett, på västerländsk kultur och uppfattning och ordleken, BRICS (tegelstenar) är bildad enligt engelskt språkbruk och suffixet 3.0 är visserligen ett modern uttryck, men rakt igenom en amerikansk skapelse. Organisationen saknar därtill ideologisk struktur och erfarenhet, samt medarbetare med erforderliga kvalifikationer för att kunna ”ta över” USA/EU:s roll som världsekonomins motorer. Så, BRICS 3.0 kan möjligen ingjuta nytt hopp om större intäkter, mer vinster hos dessa hävdat hyperrapida ekonomier. Men då organisationen numer till syvende och sist, uteslutande kommer att få till syfte att rusta den Ryska Federationen för ett fortsatt krig i Ukraina, krymper utrymmet för reformation av rådande världsordning, i samma takt, till noll eller nära nog. Också om BRICS 3.0 verkligen hade ägt en metod, att rycka ledartröjan av USA/EU, kommer den inbyggda historiska motsättningen mellan Ryssland och Kina föga hjälpa BRICS 3.0 med flera. Inte ens när länderna delade samma kommunistiska ideologi, uppnådde de förmåga att organisera någon gemensam front. Inte heller sätt eller metod för att slita sig loss från dollardominansen i världsekonomin.

BRICS 3.0 – inte rätt väg.

Det som sedan dess, ändrats på världsarenan, lirar knappast BRICS 3.0 väg, tvärtom har Putin, Polarna & Kreml med sin totala kursändring rakt ut till höger, under ytan, skapat nya motsättningar. Hur ska stater, vilka mer eller förnekar Nej, jag tror definitivt inte på en sådant bygge som BRICS 3.0, det är mer likt en exklusiv klubb för auktoritära ledare eller kanske ett resonemangsparti eller konvenansäktenskap och grundar sig på deltagarnas behov av att dels, som sagt, öka sina intäkter, dels att skaffa alternativa marknader till USA/EU, hur nu det ska gå till?

Hur det nu vidare ska gå till för stater, vilka i större eller mindre grad, förtrycker sin befolkning eller förvägrar medborgarna sina grundläggande fri- och rättigheter, att hedra dessa principer ens sinsemellan? Hur ska dessa anti-demokratiska ledare, inför sina respektive folk, kunna motivera, upprätthålla och tillämpa synsätt som, i princip, är demokratiska? Det kan de naturligtvis inte. I alla händelser, inte med mindre än att ytterligare begränsa medborgarnas naturliga fri- och rättigheter. Implikationerna härav är oanade och kan bli synnerligen spännande. För övrigt undrar jag när den punkt uppnås där de övriga BRICS-länder ska räknas som medskyldiga till Rysslands blodbad och folkmord?

Dessa länder måste, dessvärre med skriande nödvändighet sanktioneras lika tufft som Ryssland, om Väst verkliga avsikt, är att hjälpa Ukraina. Det kan väl ändå inte förhålla sig på det sätt, vilket jag tidigare nämnt, att affärer, pengar och politik står i vägen för konkreta åtgärder – eller? Vad är det, i så fall, som hindrar en benhård beslutsamhet, att till tänderna rusta Ukraina för att ge ryssen på pälsen och sparka Lede Fi tillbaka över gränsen till Moder Ryssland? Att kapital är en akilleshäl i den rådande kapitalistiska fria liberala marknadsekonomin är väl, objektivt sätt, inte ämnat att förvåna. Det är inga större konstigheter. Inte konstigare än att medborgerliga fri- och rättigheter, är de kommunistiska systemens svaga punkt. Det ingår, så att säga, i paketen, fast det sällan framgår innan man börjar använda dessa system.

Att ständigt behöva se  rasmassor, blodiga nallar och stålfragment från ryssens missiler, är högst nedslående. Om än en klen tröst är det dock lite betryggande att se den ukrainska statens kapabla Räddningstjänst alltid på plats, alltid redo att oavsett ge allt. Räddningspersonalen måste vara väl medvetna om att Lede Fi är så pass patologiskt störd att denne skulle kunna sända två robotar på samma mål, men med ett tillräckligt stort tidsspann för att Räddningstjänsten ska ha hunnit komma på plats och likväl… tuffa personer och imponerande insatser. Slava!  

den andra sidan,

i Ryssland finns, självfallet tuffa personer, vilka skulle kunna prestera imponerande insatser, som ex.vis Navalnyj, de flesta lever dock i exil och de som händelsevis finns kvar hemma är så pass påpassade att de inte kan agera, utan att riskera livet. Till samlingen av korrekta, rättrådiga och hedersamma ryssar, hör dock näppeligen Putins papegoja, Peskov, som åter upprepade litanian, att Moskva insisterar på att den Ryska Federationens militär, inte attackerar civila mål i Ukraina. Helt fräckt la den fullständigt moralbefriade lögnhalsen Peskov till, att attacken på sjukhuset i Kyiv, var ett ”ukrainsk  PR-stunt”. Jo men visst! Ukraina är ju världskända för att systematiskt ha ihjäl sin egna befolkning – eller hur?

Andrij Yermak – igen!

Det här med Andrij Yermak, chefen för Ukrainas presidentkansli, som jag skrev om 2024-06-23 och 2024-07-06, är en synnerligen intressant maktkamp mellan å ena sidan presidentämbetet och å andra sidan, etablissemanget tillsammans med vissa politiker företrädesvis från Zelenskyjs motståndarläger. Där frågan i huvudsak, gällt hurvida hela samhället, i princip, när som helst ska kunna kräva direktåtkomst till presidentens fysiska person. Eller om det endast ska gälla vissa utvalda eller kanske partifolk eller bara regeringen eller ingen, utan tillstånd från Yermak. Vilket blev resultatet av den debatten.

Det väckte avund och ont blod, därmed var drevet igång och kritiken vällde in mot presidenten och hans stabschef, den senare sades styra landet genom att kontrollera Zelenskyjs besökslista och blev rejält utmanad, ifrågasatt och anklagad för korruption och till och med skylld för att vara rysk spion. Zelenskyj tog sin vassaste rådgivares parti och försvarade honom, sannolikt av de skäl jag pekade på senast, vilka var att Zelenskyj både behöver, skarp gillar och drar nytta av möjligheten  bromsklossen Yermak skapar åt honom. Och det med rätta, då presidentuppdraget uppenbart sliter Zelenskyj hårt, både fysiskt och psykiskt. Vad jag närmast avsåg med detta inlägg i inlägget, var att dementera, uppgiften om att Yermak ensam roddar, eller själv leder alla förhandlingar och tecknar avtal i den ukrainska statens namn.

Washington DC 2024

På bilden här ovan, från Washington syns Yermak, (till vänster om Blinken), tillsammans med Ukrainas kvinnliga vice premiärminister, Olha Stefanishyna, (till höger om Blinken, i laxfärgad byxdress), med ansvar för EU- och euroatlantisk integration, där står den ”nye” försvarsminister Rustem Umerov (längst ut till vänster), samt energiminister German Galushchenko. Här har Stefanishyna den högsta befattningen och hon som sätter tonen, styr och ställer, såvida inte Zelensky försett Yermak med generalfullmakt. Annars, representerar Yermak bara presidentämbetet och i vissa fall den ukrainska staten. Vad bilden alltså (be)visar, är att ukrainarna varken är dumma i huvudet eller förlitar sig på en enda enskild  persons kompetens.

Den unga ukrainska regimens framgång beror, inte minst på, att dess beslutsprocesser sker utifrån den demokratiska ordning konstitutionen föreskriver, vilket är, att med team och förhandlingar skapa största möjliga konsensus för de beslut vilka måste tas. Därav följer, att Ukraina till förhandlingar av vikt, givetvis skickar en på demokratisk värdegrund tillsatt delegation. Då det, för Ukraina är viktiga, nej avgörande frågor, vilka ska dryftas, måste alla samarbeta och stötta varandras redogörelse, på det att Kyivs inställning och behov framstår som fullständigt klarlagda för jänkarna.

Viktiga Överläggningar

Olha Stefanishyna startade samtalen med att i klartext lyfta fram Ukrainas förväntningar på NATO:s toppmöte. Under mötet diskuterade deltagarna Ukrainas framsteg mot euroatlantisk integration, det vill säga, NATO-medlemskap. Teamet säkrade ekonomiskt stöd till att stärka landets förmåga att på alliansnivå försvara sig.

Rustem Umerov gav detaljerad info om det skriande behovet av, att förse Ukrainas väpnade styrkor med ytterligare luftvärn, tillräckligt för att skydda ukrainska städer, samhällen och kritisk infrastruktur, som värmeanläggningar, elnät, med mera.

German Galusjtjenko beskrev konsekvenserna av brutala ryska attacker mot Ukrainas infrastruktur för el- och energiproduktion. Deltagarna diskuterade det digra tillståndet hos landets energisystem och drog upp riktlinjer för gemensamma beslut, vilka ska fattas med partnerländer och som ska bidra till, att om möjligt trygga energianläggningar innan uppvärmningsbehovet för säsongen börjar. I annat fall måste bränsle- och gastillgången tryggas. Ytterligare en vinter utan el och värme är under inga som helst förhållanden, aktuellt. Yermak betonade särskilt vikten av, att täppa till sanktionsfusket och strama upp tillämpningen av sanktionsinstrumentet. Därtill införa sektoriella sanktioner mot bank- och finansinstitut, i den Ryska Federationen. Putin, Polarna & Kreml kan tydligen fortfarande föra över stora summor prasslande sedlar, lite varstans. Och köpa sanktionerade varor