När räcker det?

Vad som utspelar sig i Gaza, också just nu i detta ögonblick, är en vedervärdig slakt av oskyldiga människor, ett komplett folkmord och en fullständig förstörelse av ett samhälle världen borde ha stoppats för länge sedan. Det här med Hamas terroraktion kan näppeligen motivera eller berättiga någon till en sådan våldsam vedergällning. Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 var visserligen ett verk av blodtörstiga galningar, vilket horribla bilder från de attackerade kibbutzerna visar, men det Israel ställt till med är långt mycket värre. Omkring 40 000 palestinier har dödats och närmare 100 000 skadats, lejonparten var kvinnor, barn och äldre. Stora delar av Gazas bebyggelse har raserats och hela kvarter lämnats obeboeliga.

Och frågorna formulerar sig själv; när räcker det? När är hämnden fullbordad? När är Israel nöjd? Existerar det någon övre gräns för dödandet? Uppenbart inte, då Israel bara fortsätter och kör på, med full styrka, fortsätter att kallblodigt och urskillningslöst döda skydds- och försvarslösa civila Palestinier. Så kom det sig, att den dag ett planerat inlägg om Gaza, idag alltså, skulle publiceras, blev den blodigaste dagen i kriget och började redan under förmiddagen med att israelisk militär avfyrade en missil rakt in i bönsalen i en moskéruin, där minst ett 20-tal personer samlats för bön. 17 av dessa dödades och lemlästades direkt. En stund senare öppnar israelerna spärreld med missiler, drönare och artilleri över den ”säkra zonen”, Khan Yunis, vilket dödar 90 personer, som vanligt med överrepresentation av kvinnor barn och äldre, samt skadar över 300 andra.

Khan Yunis

Hur kan det vara möjligt att ett förmodat civiliserat land sänker sig till en rent djurisk nivå och gör sig blind för allt annat än att döda Palestinier, på alla sätt, tänkbara? Som ex.vis att lura en grupp civila till ett visst ”säker” plats och därefter låta missiler granater och drönare göra processen kort med dessa. Den första kvinnan på frontbilden visar sin förtvivlan, hon förstår inte vad hon gjort, förstår inte vad folket gjort för att förtjäna detta helvete. Den andra kvinna överlevde attacken på Khan Yunis och skriker ut sin oro och vånda -”Jag har sett döda barn, jag har sett styckade barn. Känner ni då ingen barmhärtighet?”. Knatten, kvinnan håller i handen, fortfarande skrämd och chockad, är redan vikt för Hamas, om han når vuxen ålder vill säga.

Har en masspsykos, likt den som drabbade Rwanda-Burundi på 1990-talet, drabbat Israel. Ett tillstånd, vilket blockerar rationellt tänkande, förvränger omdömet och slår ut empatin? Det Israel eller snarare dess armé, presterat i Gaza är föga imponerande, inte militärt, inte humanitärt, inte heller på annat sätt, tvärtom. Utraderandet av Gaza kommer för evigt att förfölja Israel och bifogat skammen kommer den veritabla katalog av krigsbrott dess armé begått, följa. Sannolikt kommer världens militärakademier, att använda denna katalog av krigsbrott i undervisningen om hur ett krig inte ska eller får bedrivas.     

Anti-semitism

Min uppfattning om Mellanöstern har alltid varit den samma. Anti-semitism är enbart infantilt och att judar ska frukta för sin säkerhet i Europa är idiotiskt, urbota jävla dumheter. Den anti-semitiska inställningen saknar relevans (har förresten aldrig haft någon) och handlar endast om att göda ett personligt hat med lämpliga kandidater, som kunde ha varit vilka som (helst). Trots en livstid med ingående studier av förintelsen och pogromer före det, har jag ännu varken funnit några objektiva,  rimliga och/eller giltiga skäl till varför vi ska hata judar. Vad vi bär på, är århundraden av fördomar, vilka sannolikt tillkom genom den tidiga kristna kyrkans bann av ränta. Då kristna inte fick ta ränta innebar det att judar tog hand om det lånebehov som alltid finns i varje samhälle.

Därefter kom synen på judar, länge präglas av Shakespeares komedi Köpmannen i Venedig, och den gamle judiske köpmannen, Shylock. Hurvida Shakespeare speglade en egen anti-semitism eller om han, med konstnärens frihet att skapa drama, tecknade en hänsynslös karaktär tycker jag  är oväsentligt. Den negativa effekten av Köpmannen i Venedig, blev oavsett, att fördomar om judar cementerades på många platser i Europa och Ryssland. Det lite märkliga är att Shylock trots att han hade den juridiska rätten på sin sida, har blivit känd och föraktad av den anledningen, att han accepterade ett skålpund kött som kompensation för utebliven återbetalning av lån i tid. Det är så fördomar fungerar, människor tenderar fortsätta demonisera en person, idé eller land, trots att dessa egentligen inte kan klandras.

Därefter kliver Richard Wagner in i handlingen och han borde verkligen ha koncentrerat sig på att komponera vacker musik, istället för att skriva och sprida felaktigheter och rena lögner om judar.  Wagners juvenila trams blev åtminstone det tyska språkområdets anti-semitism och fördomar om judar. Och som om inte judarna var tillräckligt utsatta och hade det besvärligt nog, anländer Adolf Hitler och med honom den extrema österrikiska versionen av anti-semitism. Resten är horribel  skräckhistoria. Och jag landade i uppfattningen, att det rimligtvis inte kan sägas, att våra föräldrar, samt mor- och farföräldrar hade fel, då de inför vad nazisterna företagit sig, kände en sådan kollektiv skuld, att de ville ge de överlevande judarna, ett eget land. Men Västbanken är helt fel, Gaza-remsan är definitivt fel, och alla israeliska bosättningar likaså. (Det är således inkorrekt, att kalla dem judiska bosättningar).

Lasta inte judarna!

Det är lika galet, att skylla folkmordet i Gaza på judarna. Det är staten Israel, vilken begår massiva krigsbrott mot det Palestinska folket och mot mänskligheten. Men vi tar det, nej inte från början, men väl från 1947. Då började det strömma in judar från hela världen till Palestina, som redan var en statsbildning och där världssamfundets tanke var, att den nya befolkningen skulle assimileras i det befintliga landet. Samtidigt, i takt med inflödet av judar, ökar sionisternas drömmar om och aktiviteter för ett självständigt land, staten Israel. Sionister förefinns i alla schatteringar, men som en gemensam nämnare delar de uppfattningen att området är judarnas rättmätiga arv, baserat på historiska fakta.

De delar likväl åsikten att endast judar ska få finnas i en judisk stat. Det är lite svårt att göra en jämförelse med europeiska motsvarigheter, då det extrema religiösa inslaget inte finns på samma sätt här, men för övrigt skulle jag placera dem bland extremhögern och mer besläktade med fascism än demokrati. Denna rörelse och idé segrade, mot vänster- och arbetarinflytande och intressen, i den interna kampen om judarnas framtid. Sionisterna tillkännagav således den 1 maj 1948 att staten Israel var född. Den nya statens arabiska grannar blev skogstokiga och anföll Israel på bred front, men med hjälp av amerikanska vapen, en insmugglad flottilj stridsflyg från USA, samt kvalificerade underrättelser från jänkar och britter fick den arabiska alliansen rejält med smörj.

På den vägen har det varit sedan dess och den ökande spända situationen har kulminerat i detta krig. Det riktigt tråkiga och sorgliga i denna soppa, är att just i detta skede satt Bibis parti Likud med stöd av ett gäng övervintrade terrorister och religiösa fanatiker, vid makten. Arbetarpartiet hade hanterat saken på ett annat sätt. De betraktar inte palestinierna som sionisterna gör, alltså på samma sätt som nazisterna betraktade sionisternas föregångare… som löss. Jag är rädd att Bibi & Co drivit vansinnet bortom möjlighet för arbetarpartiet att reparera förhållandet och skapa någon form av försoning. Detta kommer att vara ett öppet och blödande sår för många, många kommande generationer.

Bibi och korruptionen

Detta har fortfarande inte ett spår med judar eller judarna att göra! Punkt. Jag ser kriget i Gaza, som den fullständigt korrupte politikern Benjamin Bibi Netanyahus personliga projekt, vilket han genomför hand i hand, med det där övervintrade gänget terrorister och religiösa fanatiker. Dessa krigshetsare gick, uppenbart rakt i Hamas fälla den 7 oktober 2023. Det finns, emellertid inget i Hamas överraskande attack på civilbefolkningen som imponerar. Också om jag kan förstå ursinnet bakom de meningslösa massakrerna, är det likafullt no-no, inte tillåtet! På sådant sätt bekämpar man ingen fiende, enbart sig själv och sin idé.

Inte heller på det sätt Israel för sitt krig. Det oproportionella dödandet och förstörelsen har, utan tvekan för länge sedan passerat den grymhet, hänsynslöshet och ondska Hamas utvecklade den 7 oktober 2023. Det har slumpat sig så, att jag inte sedan Hamas terrorattack skrivit om Israels krig i Gaza. Inte minst beroende på att Ukraina får all min uppmärksamhet, då ryssarnas folkmord och blodbad är oöverträffade kriminella handlingar, av pur ondska. Dessutom känns Mellanöstern och Palestina lite off, frågan har ju varit på tapeten sedan 1948 och engagerade oss svenska ungdomar lika mycket som någonsin Vietnam. Men ingenting förändrades till det bättre för det palestinska folket. Känslan av hopplöshet hämmar effektivt engagemang. Därtill tappade jag intresse, i och med att Hamas efter sin valseger 2006, kuppade till sig makten i Gaza och höll på att införa ett skräckvälde.

Hamas

En incident som definitivt avgjorde frågan för mig, var att Hamas avrättade två unga män, på blotta misstanken, att de kollaborerat med Israel och guidat missiler mot mål i Gaza. Efter avrättningen släpades de genom Gaza, hängande bakom motorcyklar. Det finns ingenting som kan rättfärdiga dylika summariska förfaranden, där den misstänkte inte ens ges en fair chans, att försvara sig. Organisationer, vilka driver en sådan policy har inget berättigande i mina ögon. Oavsett hur mycket gott Hamas andra grenar kan tänkas ha gjort för palestinierna väger det inte upp för diktatur, ofrihet och tvång. Jag kan endast förstå den totala indifferens Hamas visar för sitt eget folk genom att attackera Israel med terror, om ledningen kommit fram till, att det inte spelar minsta roll, för vad än palestinierna gör, kommer de alltid att förtryckas av Israel.  

Eller att det inte spelar minsta roll, för vad än palestinierna gör undkommer de inte, vad Israel kallar att ”klippa gräsmattan”, vilket är en omskrivning för regelbundna bombningar av mål i Gaza för att hålla Hamas på den. Fem sådana gräsklippningar har Israel genomfört sedan 2006. Det betyder att flera tusen palestinier måste dö vart tredje år. Därför är det bättre att en gång för alla få saken avgjord. Hamas ledning måste ha begripit att Israelernas vedergällning, rakt igenom, skulle bli fruktansvärd, men samtidigt en möjlighet att en gång för alla visa världen vad Israel egentligen går för, visa världen att Israel styrs av en apartheidregim, med ambition att få till stånd en etnisk rensning… Hamas förefaller ha lyckats, låt vara till ett fullkomligt orimligt pris.     

Israel

Ingen person av den judiska trosbekännelsen eller, vilken kallar sig jude ska någonsin använda termer, som utrota, eliminera, förgöra, exterminera, likvidera, tillintetgöra och liknande, avseende en motståndare. Det låter riktigt, riktigt illa och är endast ämnat, att ge bränsle åt anti-semitiska strömningar och innebär en missaktning av de judar, vilka oskyldiga likväl fick plikta med sina liv, enkom för att de var judar. Här hemma förstod vi, omgående vad Israel syftade till med sitt krig, men hade oerhört svårt att tro det som avslöjades inför våra ögon möjligen kunde vara sant. Vi kunde inte acceptera att det ens kunde vara möjligt. Strax märkte vi också det rörde sig om ett mönster, vilket den israeliska armén gjort sitt. Gång efter annan har Israel angivet platser och hävdat att det är ”säkra zoner”. När sedan palestinierna vid risk för att annars, gå en säker död till mötes, evakuerat sig själva till det anvisade området, har den israeliska armén brutalt bombat dem sönder och samman. Israel har sedan inför världens frågor, lögnaktigt påstått att någon namngiven Hamasledare befunnit sig på platsen.

Nästan dagligen har denna taktik upprepats, följt av fejkade skäl och falska beklaganden. Upprepats och beklagats, gång på gång. Tillräckligt många gånger för att skönja hur den krassa sanningen kan se ut. För mig är det alldeles uppenbart, med ledning av att den israeliska armén är övertygade om att alla Hamas frontfigurer gömmer sig bland civila, att folkomflyttningarna har varit avsedda att närmare studera vilka personer som följt strömmen av människor till de så kallade säkra zonerna. Där har Mossad fullständig koll på alla verifierade och misstänkta Hamas-anhängare, vilka sannolikt i det läget är obeväpnade och därför lätt kan elimineras. Det är alls inte omöjligt att grupper av palestinier bombats i hopp om att en Hamasledare verkligen befunnit sig på platsen. Allt detta är naturligtvis fullständigt lagvidrigt och djupt tragiskt. Det bekräftar likväl att israelerna, fullständigt struntar i världens opinion.

Det ligger, utan minsta tvekan, en episk tragik i att ett folk, vilka sedan åtminstone 2000 år varit så otroligt utsatt och av nazisterna bestämda att förintas, nu själva upprepar sina tidigare förövares grova övergrepp och illdåd. Att det till dödsläger i Gaza och/eller Israel, inte rullar in tågset av boskaps- och godsvagnar fyllda med palestinier, där lejonparten av dessa efter inspektion, direkt gasas och kremeras, innebär näppeligen att Israel inte begår folkmord och krigsbrott i Gaza. Den bistra sanningen är att den nuvarande israeliska staten, med Bibi och extremhögern i ledning, tydligtvis tagit på sig att förinta, inte endast Hamas, utan hela Gazas befolkning.