Vad menas.

Vad menar Google med att låta den ryska propagandaapparaten använda YouTube för att sprida sin dynga? Vilken sida står egentligen Google på? Förmodligen på dollarsidan och har för övrigt inga synpunkter, de är ju bara en sökmotor som vill presentera de mest relevanta sökträffarna för sina användare. Visst – eller hur? Det finns mer än ett sätt att tjäna pengar på krig än att sälja vapen. Man kan sälja hatutrymme till minst två, kanske flera grupper, vilka befinner sig i konflikt och bekämpar varandra. Man kan också sälja utrymme till totalitära staters propagandaapparat, om än genom bulvaner. Ja men, har inte dessa grupper rätt att uttrycka sina åsikter. Jo, absolut, men här inträder nästa problem, i det att Big Tech själva ska moderera inläggen och radera olämpliga inlägg och banna olämpliga användare.

Omsatt i Big Tech termer blir inte värst många inlägg modererade eller raderade, då de tillåter innehåll de aldrig själva privat skulle acceptera, men ”money talks”. Jag fick försäkringar, för inte så länge sedan från EU-kommissionen om att Google inte längre följde och samlade data från europeiska användare och i övrigt skulle respektera GDPR. Visst – eller hur? Big Tech-företagen har satt i system att erkänna fel, lova att inte upprepa dem och åka hem och göra om det igen och igen och igen… och facebook är notoriska på att se mellan fingrarna med också grova inlägg. Sedan sitter Zuker och ser ynklig ut i Senatsförhören, lovar bot och bättring, åker som sagt hem och…

Bara Snicksnack

De ansvariga politikerna diskuterar sedan, varje gång hurvida de ska lagstifta och flytta det juridiska ansvaret för inläggens innehåll, från användaren till ägaren eller ansvarig utgivare av sajten. Därefter, inget mer, varje gång rinner saken ut i sanden och glöms tydligen bort. Dessa politiker tänker uppenbart inte på, att det på andra sidan jordklotet trummar kanske en aggressiv politisk rörelse, på sociala media, ihop sina medlemmar för att ge sig på en rivaliserande och lika aggressiv politisk rörelse, vilka i sin tur mobiliserar på samma sätt. Det kommer till sammandrabbning och många medborgare dödas och skadas. Vilket ansvar har plattformarna? Hur kan de få lov att sega ut på implementeringen av system för upptäckt av olämpligt innehåll.

De säger att det är svårt, men det var minsann inte svårigheter att koda algoritmer som spårar oss och allt vi gör på nätet, 24/7. Inte heller att minska sökmotorns index till språkområden och varukategorier, som gör att våra sök begränsas till en smalt urval av nätets alla sajter. Det är överhuvud inte frågan om att leverera den mest relevanta sökträffen. Eller, låt mig formulera om; Man får de mest relevanta träffarna av dem, som ex.vis Google väljer ut, inte de mest relevanta på ens sökterm. Vad som är svårt är däremot att mista de feta dollarintäkterna genom att vara hård mot olämpligt innehåll. Här uppstår en fråga;

Lönsamt Hat

Är det verkligen rimligt eller ens lämpligt att Big Tech tjänar stålar på att möjliggöra hat? Nej, naturligtvis inte. Ska dessa aggressiva gruppers inlägg visas på plattformarna. Nej, naturligtvis inte. Politiker runt om i världen begriper inte att en helt oreglerad social media är det samma som att legalisera våld och hat. Och gör lögn, fullir och förställning till giltig argumentation. Idén att låta Big Tech själva bedöma faktorer som är direkt kopplade till deras lönsamhet är lika korkat som dömt att misslyckas. Google visar detta med all önskvärd tydlighet genom att promota propaganda. Rysk propaganda. Lönsam rysk propaganda.         

Jag förstår inte riktigt vems mest relevanta sökträff dessa inlägg är ämnade för? Ryssar? De ska väl vara bortkopplade från västs offentliga fora? Ryska sympatisörer i väst? De är väl förrädare – eller? Det kan knappast vara för att respektera det fria ordet, då den ryska propagandan ända in i kärnan är baserad på lögner, halvsanningar och förnekandet av bevisade fakta. Det fria ordet är inte heller fritt i Ryssland, varför det fullständigt saknas anledning att erbjuda ryssarna det här. Men Google ställer upp, mot betalning, väl vetandes att inläggen är rena och skära påhitt, fantasier och fabler och därmed enligt Googles egna standard inte utgör relevanta sökträffar.

Skicklig Propaganda

Dessa blogginlägg oftast som videoklipp av enskilda, i den nya stil dagens ungdom ”uppfunnit”, ger en totalt falsk och högst tillrättalagd bild av Ryssland och den ryska vardagen. Den tvärskruvade ryska rättsordningen, där snart alla uttryck för folklig vilja straffbelagts eller slås ner med brutalt våld, nämns inte. Folkmordet i Ukraina är inte refererat till i något YouTube-inlägg och finns följaktligen inte. Den staplande ryska ekonomin talas det inte om, snarare visas kvinnliga ryssar upp, vilka verkar ha samma shoppingmönster som tjejerna i Väst, vilket inte ens är sannolikt. Den utbredda alkoholismen, tilltagande ungdomsbrottsligheten och förfallet av och fattigdomen på, den ryska landsbygden berörs inte. För att inte tala om Ukrainas tilltagande vedergällning på rysk mark. Ingenting som ens antyder att någonting är galet i Ryssland finns i något klipp eller blogginlägg.

Det är visserligen skickligt skapat och inte avsett för oss vilka vet vad det ryska propagandaministeriet pysslar med, men för många människor, som inte riktigt vet var sympatierna ska läggas, kan dessa turistliknade blänkare avgöra saken. Befintliga Rysslands-sympatisörer är redan de för många och behöver inte bli fler. Men inläggen och klippen är förföriska med ungdomar som pratar med ungdomar om hur väl de tagits om hand I Ryssland. Om dess natur och generösa folk. Om dess sevärdheter och ärorika historia. Dessa narrativ är, rubb & stubb, förbannade lögn, halvsanningar och historieförfalskning.

Detta ryska YouTube-projektet är så gulligt och nertonat att jag förstår att de inte tog med, den annars så viktiga och obligatoriska storyn om hur de räddade världen från nazisternas tyranni under det Stora Fosterländska Kriget. Inga hemskheter, bara blommor, bin och sköna, soliga, varma sommardagar. Jag ser inget behov av att vi får lära oss att den ryska kopian av McDonalds smakar minst lika bra som originalet. De flesta av oss bryr sig föga om vilket. Att ryska tjejer och kvinnor delar bekymmer och glädjeämnen och skönhetsvård och är starka djurvänner, har egentligen ingenting med någonting att göra, men skapar likväl band till betraktaren.       

Video från Mariupol – Ett

är en hel serie med en ukrainsk snoris som kutar runt i den lilla del ryssarna byggt upp i staden, och förefaller filma för att dokumentera den nya stadens födelse. Det första klippet börjar med en panorering av en helt ny lekpark och därefter det ena monteringsfärdiga bygget efter det andra. För en oinvigd ser den unge ukrainske killens ”dokumentärfilmande” autentiskt ut. Men är fake värre och ett resultat av vetenskapligt utprövade påverkansmetoder. Man ska dock inte underskatta de signaler denne unge ukrainare skickar när han filmar och berömmer ryssarnas återuppbyggnad av Mariupol.

Att det verkligen rör sig om fake, bevisas av det faktum, att ”dokumentärfilmaren” inte visar den omfattande förstörelsen, inte berättar att det var ryssarna som fullständigt raserade staden, inte säger att det endast kommer att företas en begränsad  ”återuppbyggnad” av Mariupol, inte heller upplyser om att den ansvarige för ”återuppbyggnaden”  och före detta vice krigsminister, samt före detta krigsminister Shoigus polare, sitter inne, misstänkt för ”omfattande mutbrott”. Detta är väl omständigheter av sådant allmänt angeläget intresse att människor ska få veta hela den osminkade sanningen. (Så långt den nu finns).  

Det finns ytterligare en sida av denna story och det är att den Ryska Federationens allra fattigaste medborgare skulle bli tokiga av lycka om Moskva spenderade en bråkdel av de rubler Mariupol kostar, på att montera ihop människovärdiga bostäder åt dem. Också i detta avseende visar Putins regim sin fullständiga misshushållning, missförvaltning och totala olämplighet att styra landet. Putins nationellt färgade tal om att Rysslands storhet, berömelse och ära delas av alla medborgare i den Ryska Federationen, faller pladask till marken som tomma floskler. Gapet mellan levnadsstandarden i Moskva och de fjärran asiatiska regionerna är som natt och dag. En skillnad jag inte trodde existerade i Ryssland längre.

Video från Mariupol – Två

Nej, cafétrixet med filmgubben gick inte hem, i vart fall inte här. Det gjorde däremot en föregångare till Video från Mariupol, med samma namn, men här hade en ukrainsk tjej presterat en riktig dokumentär, en hjärtskärande och hemsk dokumentärserie. Det är en resa i blodiga spår när hon filmar rader av massgravar och samtidigt berättar om hur, det jag upplevde som att helvetet öppnade sina portar och slukade pärlan Mariupol hel, gick till. Dessvärre har jag slarvat med dokumentationen av mina dokument och har förlorat länken till klippen. I alla händelser tog sig filmaren ut till Mariupols omgivningar där ryssen grävt massgravar och begravt kanske 30 000 invånare av vilka, som en nyck av ödets ironi, ca 85% var ryssar eller talade ryska, höll på den ryska sidan.

Den ukrainska filmaren dokumenterade hur gravfältet växte och hur det efter Lede Fis seger dykt upp kors på platsen, till en början enkla träkors, därefter mer arbetade och traditionella kors, fler och fler. Sedan blev det inga fler klipp, förmodligen för att det varken är speciellt hälsosamt eller särskilt populärt att som ukrainare dokumentera Lede Fis krigsbrott. Blev hon inte skjuten på plats, sitter hon, gissningsvis inne på några år. De eventuella ukrainare som blev kvar i Mariupol håller sannolikt en mycket låg profil, varför en ukrainsk snoris i Mariupol inte är trovärdig, oavsett denne favoriserar ryssen. Vilket man hur som helst måste, om man vill komma i åtnjutande av den nya regimens service och varuflöde.

Slutsats

YouTubes medvetet oriktiga, vårdslösa men otroligt lukrativa bedömningar av olämpligt innehåll utgör en uppenbar risk att störa eller till och med, kanske rasera det moraliska stöd vi i väst gett Ukraina. Det är något ukrainarna minst av allt behöver nu när Putin, Polarna & Kreml försöker spänna musklerna och krama nya medel till kriget ur Rysslands sinande tillgängliga resurser. Det hela kokar ner till vad jag under flera år hävdat; nämligen att det är ett misstag att samarbeta och lita till vad Google säger. Det har visat sig att ledningen inte känner sig bundna av sina utfästelser och att miljardböter, för lagbrott spelar mindre roll, då vinsten av dessa brott, är flera gånger större. Googles styrelseordförande är alltid lika förbindlig och verkar uppriktigt uppriktig i sina svar på tuffa frågor. Det är blott förställning, mycket god medieträning, typiskt säljsnack och blåa dunster, rökridåer för att dölja den oförblommerade girigheten, vilken verkar ha gripit tag i hela Big Tech.            

Att det krävs reglerande lagstiftning är helt uppenbart, då det antingen inte ligger i företagens intresse att själva sanera hat och annat olämpligt material eller de saknar förmåga att så göra. Jag har ingen lust att bli utsatt för rysk propaganda enkom för att Big Tech vill kamma hem feta vinster. Vi ska inte behöva sortera och själva sanera flödet vi presenteras. Flödet ska ju enligt doktrinen utgöra de mest relevanta sökträffarna, vilket gör YouTubes censur av den ryska propagandan till ett skämt, ett hån och avslöjar företagens ledningar som rejäla hycklare.

Jag har bara att konstatera det faktum att mitt beslut att ha så lite med Google, att göra som nätet tillåter, var korrekt och helt riktigt. Det har inneburit en mycket bättrad surfupplevelse på ett nät, vilket annars förvandlats till en synnerligen tråkig, ensidig och jättelik reklamplats och anslagstavla för uteslutande kommersiella ändamål. Det är bara att gilla läget; kommersiella intressen vann slaget om Internet över den folkliga plattform den förväntades bli. Också människors sociala interaktioner kommersialiserades, bakom till synes gratis tjänster. Tusan så tråkigt, men jag som skriver mycket har accepterat att nätet reducerats till en blixtsnabb informationskälla, vilken sparar mig otroligt mycket researcharbete och tid.