Donald “Il Duce” Trump

Under president Trumps administration började oroande rykten florera om det politiska etablissemanget i USA. Speciellt i kretsen runt Trump, där chefsstrategen och rådgivaren till Vita Huset, Steve Bannon uppenbart var imponerad av Benito Mussolini, fascismens fader och ledare (Il Duce) i det fascistiska Italien 1922 till 1943. Il Duce är känd och beundrad i fascistiska kretsar, på grund av att han ensam skapade en ideologi, byggde en rörelse och grundade ett parti, samt för den fräcka kupp, vilken tog honom till maktens korridorer.

Mussolini var till professionen advokat och i unga år socialist, därigenom kom han i kontakt med många små jordbruk i norra Italien, vilka han organiserade utifrån korporativa idéer. Medan han hjälpte bönderna, utvecklade han de korporativa idéerna till en totalitär ideologi. Ideologin behövde ett symbolspråk och symboler, att matcha teorierna med. De skulle sticka ut och jag antar att Romarriket var en naturlig plats för Mussolini att börja jakten på ideologins visuella element. Och han fann där, allt vad han behövde; den romerska eller fascistiska hälsningen (Hitlerhälsningen). Han fann likväl den symbol, vilken gav namn till rörelsen; fasces, därav fascism.

Fasces.

Fasces är ett spöknippe som bars framför romerska ämbetsmän för att visa den romerska statens makt och ämbetets betydelse. Fasces med nedstuckna yxor bars av poliser framför dödsdömda till platsen för avrättningen. Det är därför inte konstigt att fasces finns i vårt och många andra länders polisemblem. Symbolen återfinns i USA:s kongress och på mynt samt sedlar. Den har alltid använts av makten, då föreställningen om Rom är förebild för de flesta västerländska statsbildningar, samt dess förvaltningar. Det gäller inte minst USA vars lagstiftande församling arbetar precis som sina romerska kollegor i Kapitolium och federala byggnader ser ut som romerska tempel. I EU har romarnas parlament, Kurian givit namn åt Europadomstolen. Och så vidare.

Mussolini fullbordade sin skapelse med att klä sina anhängare i svarta skjortor och koppel. Violá! Sedan marscherade de i tusenden till Rom, campade på Marsfältet och skrämde vettet ur invånarna och kung Emanuel II, vilken i princip bara överlämnade makten till Mussolini. Men denne gjorde inte Italien stort igen, inte. Som alla krigshetsare rustade Mussolini, upp militären, med krediter. Han lierade sig med Nazityskland och det Kejserliga Japan… sedan gick det käpprätt åt hillvitte! När vi nu stöter på Benito januari 1945, har han blivit avsatt också från den sista snabbt krympande statsbildningen och han är på flykt, med sitt följe, i norra Italien. Det är kallt, svinkallt och sällskapet stannar till vid en villa för att värma sig, äta och vila.

Partisaner.

De upptäcks av en kommunistisk partisangrupp… Vad som därefter hände har ältats länge nog. Om partisanerna höll någon form av rättegång eller inte är oväsentligt, för där och då tog det slut, för kommunisterna avrättade samtliga personer på plats. Liken kastades upp på ett lastbilsflak och partisanerna ställde sig sedan på de döda, för att undvika att bli upptäckta i jänkarnas vägkontroller. Partisanerna körde till Milano och hängde Mussolini, hans älskarinna och två partikamrater upp och ner på en bensinmack. Vi lämnar Il Duce där på macken, medan han med utsträckta armar, söndertrampat mosat och sprucket ansikte, sakta svänger, gungar och snurrar i sitt rep.

Summerar vi det bestående arvet efter Benito Mussolini finner vi, så klart, först och främst hans ideologi, en lära, vilken inspirerat allt från smånazzar till genuint fascistoida personer som Steve Bannon och Alexander Dugin. Vi finner att Vatikanen fortfarande är skattebefriat. Vi finner ett antal arbetarkvarter och förvaltningsbyggnader i typisk pampig fascistarkitektur och vi finner paradgatan Via Imperiale, vilken Mussolini lät anlägga rätt över Forum Romanum eller rättare; rätt över Forum Trajanus och Augustus Forum, för att binda samman Borgia och Colosseum, så militären kunde visa upp sig, vilket de fortfarande gör, där.           

Benito – en Loser!

Det är inte mycket, men det är likväl allt och jag kan inte få huvudet runt, vad det är som lockar hos Mussolini? Hos en loser? Hans ideologi; fascismen var omodern och utdaterad redan då han utvecklade de totalitära tankarna. När han kom till makten var Italien, i och för sig, en sömning liten avkrok i Europa, men han lyckades modernisera landet ganska rejält, låt vara på kredit, men ändå. Men som sagt; det gick käpprätt åt… och när han hängde på macken i Milano, var landet ockuperat, delvis förstört, bankrutt och med allvarlig livsmedelsbrist och på topp så polariserat att Italien befann sig på randen till ett inbördeskrig. Det är inget särskilt imponerande CV, precis. Mussolini lyckades köra sitt land i botten på sisådär 20+ år.

Inte desto mindre, är jag tämligen säker på att Bannon, strateg som han är, med förebild i Mussolinis marsch mot Rom, planterade fröet hos Trump, till upproret den 6 januari 2020. Trump hade beordrat vicepresident Pence att utmana riktigheten av och hindra valresultatet från att godtas i kongressen. Samtidigt som han trummat ihop en pöbel till att attackera Kapitolium. Hade Pence lyckats, skulle Trump ha genomfört en statskupp. Nu vågade han inte fullfölja, men väntade in i det sista på, ett tecken, att situationen skulle börja spela ut till hans fördel, en spelvändare, ja vad som helst, men lyckligtvis förgäves. Den fascistoida tendensen inom den amerikanska makteliten har emellertid bara fortsatt och spridit sig som en pandemi, mot vilken det inte finns något vaccin.

Fascism på Frammarsch

Den tvära högergir USA tagit är tvivelsutan starkt oroande Jag vet inte om det började med Trumps radikalisering eller Amerikas Supreme Courts avgörande, om att återkallade kvinnors rätt till abort, hur staten nu bara kan ”ta tillbaka”, en gång givna friheter. Får mig att tänka på ramsan; ”Den som ger och tar igen är tjuvens bästa vän”.Undrar om det verkligen kan vara konstitutionellt. Om USA:s konstitution inte kan leverera ett avgörande svar, innebär det att landets grundande fäder, antingen inte trodde frågan skulle aktualiseras eller att svaret är så uppenbart att det inte tarvar närmare förklaring. Och svaret, är faktiskt uppenbart och kan lätt härledas ur Konstitutionens syfte, vilket är att tillerkänna och garantera  medborgarna, största möjliga fri- och rättigheter.

Det ska självfallet kunna vara möjligt att inskränka eller begränsa dessa fri- och rättigheter, men det ska inte motiveras av att vissa grupper lyckas lobba sina extrema uppfattningar i lagstiftande församlingar. Grupper, vilka dessutom brottas med avsevärda filosofiska och existentiella problem i sin syn på livet och världen. Fri- och rättigheter får endast begränsas av livsnödvändighet och/eller skäl, vilka är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Sådana petitesser hindrar inte amerikanska guvernörer från att driva igenom ogiltiga och illegala lagförslag, vilka bär nazitysk, sovjetisk och östtysk prägel.

Angiverilag

Notiserna avseende de knepiga förbuds- och angiverilagar USA ämnar tillämpa kommer allt tätare. Var och varannan ny lag avsätter också en bock i listan över tidiga varningstecken för fascism. Som en ny lag, i Kalifornien, vilken ska tvinga lärare att till myndigheterna rapportera de barn som vill bli kallade ett av det motsatta könets namn, eller som uttryckt önskan om att byta kön, eller något annat socialt ”avvikande” sexuellt beteende. Ansträngningarna att hos barn tidig upptäcka något sexuellt ”onormalt” är kusligt typiskt USA:s dubbelmoral. Jänkarna borde kanske lägga krutet på att uppmärksamma ungdomar som kan tänkas bli kapabla att utföra lönnmord, masskjutningar och sprängdåd.

Där finns det i vart fall fog för att i viss mån göra intrång i medborgares fri- och rättigheter, men för att jaga ungdomars sexpreferenser? Jag skäms. Av vilken anledning ska staten ha reda på det? Vad ska staten göra åt att ungdomar önskar byta kön? Trams! Såvida det inte rör pedofili, trafficking och/eller sexuellt tvång har staten inte befogenhet att lägga sig i. Men härvidlag delat jänkarna en hämmad och krystad sexualitet och spelad prydhet, med nazister och ryssar, de delar likväl vanföreställningen att de är skickade att avgöra vad som är normal och onormal sexualitet. Något sådant existerar endast i deras förvridna bubbla till föreställningsvärld. De kaliforniska myndigheterna kommer att skapa många olyckliga och vilsna ungdomar, mycket självskadebeteende och ännu mer posttraumatisk stressyndrom och självmord så det räcker.  

Det kommer mer!

Hade knappt hunnit läsa färdigt om det kaliforniska stolleprovet, förrän jag nåddes av ännu ett. Denna  gång från Loiusiana, där den republikanske guvernören Jeff Landry i maj undertecknade en lag som förbjuder fotografering och/eller filmning av poliser på kortare avstånd än 7,5 meter. Överträdelser straffas med böter på upp till 500 dollar eller upp till 60 dagar i fängelse. Lagen antogs och trädde i kraft på torsdagen, vilket fick journalister från ett kollektiv av nationell press och lokala redaktioner att lämna in en stämning för att utmana lagen, och få den upphävd eller åtminstone stoppad.

“Lagen har allvarliga brister med konsekvenser för möjligheten för reportrar och nyhetsorganisationer, inklusive målsägande, att utöva sina rättigheter enligt det första tillägget till konstitutionen“, står det i stämningsansökan, som lämnades in till en federal distriktsdomstol i Louisiana, och fortsätter med att; ”den ger brottsbekämpande myndigheter och tjänstemän obegränsad, normlös handlingsfrihet att hindra journalister och enskilda från att komma tillräckligt nära för att klart och tydligt dokumentera hur polisen utför sina uppgifter på offentliga platser.”

Klassisk Förbudslagstiftning.

Den kontroversiella lagen, påstod polisen och andra förespråkare, är ämnad att skydda poliser från störiga  åskådare. Men kritikerna menar att dessa skydd redan finns och ifrågasätter varför poliser känner sig hotade av att filmas ensamma. – ”Medborgarna måste känna att de kan observera och dokumentera hur staten utövar sina polisiära befogenheter, oavsett det är på Bourbon Street eller i diket, vid sidan av vägen”, uppgav målsägarnas advokat, Scott Sternberg, till Times-Picayune. “Den här lagen är alltför subjektiv och dessutom otroligt vag.“

Både journalister och civila aktivister ifrågasatte syftet, med vad som ser ut som en plan, då Louisiana blev den fjärde delstaten att anta en sådan lagstiftning. I kölvattnet av mordet på George Floyd, som filmades med en mobil av Darnella Frazier, på kortare avstånd än 10 m, antogs en rad förbudslagar. Avståndet på 7,5 m (25 fot) är särskilt jobbigt och oroande för journalister, vilka hävdar att specifika detaljer lätt kan döljas på de flesta kameror på så långt håll. “Du kan inte se polisenspersonalens ID-nummer på 7,5 m. Alltså finns inget sätt att hålla någon ansvarig”, uppgav fotojournalisten Cherri Foytlin till ProPublica. “Det går inte att på 7,5 m höra eller ens uppfatta om en polis identifierar sig som polis eller lämnar upplysningar enligt Miranda“, står det avslutningsvis i stämningen.

Min Kommentar.

Hur sådan lagstiftning kan passera genom den högsta juridiska nivåns granskning utan att hamna bland soporna, är oförklarligt. En sådan lag ska inte vara möjlig att driva igenom och få antagen, då den inte kvalar in till åtgärder, vilka är godkända i ett demokratiskt samhälle. En av demokratins hörnpelare är att medborgarna ska kunna utkräva ansvar för statens felagerande, övergrepp och intrång. Jag ser den som en krigsförklaring mot medborgarna och medierna. Amerikanska politiker har verkligen tappat det, tappat innebörden av begreppet demokrati. 7,5 m-lagen avsätter definitivt ytterligare en bock i listan över tidiga tecken på fascism under rubriken ”Polisstaten”.

Jag menar dessutom att det fullständigt saknas behov av en dylik lag, då det inte existerar något läge, utredningssituation, eller överhuvud någon annan faktor, vilken tarvar en 7,5 m buffertzon för polisens arbete. Lagen har uppenbart, enbart till syfte att undandra polisens dess ansvar genom att dölja och mörka, arbetsmetoder, ingripanden, misshandlar och korruption. Detta visar med all önskvärd tydlighet att USA, tagit avgörande steg i riktning mot en totalitär stat och ett fascistiskt styre.    

Alarmerande Utveckling

Det mest oroande med nuvarande utveckling är att den inte enbart är en amerikansk företeelse, utan tycks vara ett gemensamt fenomen för Europa och de västliga demokratierna. Tendensen att fjärma sig, till och med, ”skydda” sig från medborgarna, finns i Israel, i Nederländerna, i Italien, i Slovakien, i Ungern och inte minst, här i Sverige, tro inget annat! Justitieminister Strömmer har varit synnerligen flitig och oförtrutet arbetat på föreslag till omfattande inskränkningar och begränsningar av våra medborgerliga fri- och rättigheter. Han har därtill oförklarligt, i Riksdagen lyckats driva igenom flera av sina ogiltiga förslag till lag.

I processen togs varken hänsyn till Regeringsformen (RF) eller Konventionen, vilka inte tillåter sådana ingrepp. Men det är inte bara Strömmer, vilken fallerar i sin ämbetsutövning att säkerställa medborgarnas skydd mot statliga ingrepp, dessvärre likväl våra domstolar. För medan svenska domare är hyggligt opartiska och oftast kommer till materiellt korrekta domar i mål mellan enskilda, är det knappast fallet då Staten är part. Där fallerar domstolarna i sin ämbetsutövning att verkställa det medborgerliga skydd mot statliga ingrepp, Strömmer skulle ha fixat.

Det existerar fortfarande inte någon reell möjlighet att juridiskt få rätt gentemot Staten, trots att domstolar i rättsstatens era, har till uppgift att aktivt tillse att medborgarna skyddas i enlighet med Regeringsformen och Konventionen. I stället ägnar de sig åt aktivism, det vill säga, en diplomatisk omskrivning för olydnad, obstruktion och anarki. Domare har naturligtvis samma rätt att hysa åsikter som alla vi andra, men dessa ska inte tas med till jobbet. I fall lagstiftningen inte faller domare på läppen, kan de med fördel söka alternativ sysselsättning, agera politiskt i en organisation, driva frågan privat, men aldrig vägra att verkställa lagens bokstav.

American Fascist

Och med denna sömlösa övergången avlutar jag inlägget, där jag började, med American Fascist, Steve Bannon. Det amerikanska justitiedepartementet (DOJ) åtalade Bannon för tredska, då han struntade i ett föreläggande, om att inställa sig med relevanta dokument och vittna om händelsen den 6 januari 2020, från den kommitté i representanthuset (The House), vilken utreder upploppet. Bannon blev kallad efter  det framkommit att han, dels var med på ett möte dagen innan stormningen, där slutfasen planerades, dels stod i kontakt med Trump under själva upploppet. Bannon dök varken upp för att vittna eller lämnade in några dokument och fälldes följaktligen för lagtrots och dömdes till fyra månaders fängelse i oktober 2021.   

DOJ vill, dock fortfarande ha hans vittnesmål, samt dokumenten och samtidigt har ett nytt åtal lämnats in till domstol, mot honom, vilket avser; onlinebedrägeri, grov trolöshet mot huvudman och penningtvätt. Det visade sig att Bannon och tre kumpaner hade startat en hemsida, ”We build the Wall!” (Vi bygger Muren!), i syfte att samla in pengar till byggandet av Trumps ”barriär” eller muren, som Trump lovade att Mexiko skulle betala. Nu var hela den episoden en del av Cirkus Trump och ett desperat säljsnack, för Donald hade varken begärt eller budgeterat pengar till någon mur, kongressen vägrade att medfinansiera den galenskapen och i Mexiko skrattar man väl ännu rått, åt det den galne gringons helknäppa ”affärsförslag”.

”We build the Wall”

Bannon & Co jobbade på duktigt med sajten, ”We build the Wall” och lockade medborgare att lägga en slant till projektet, med försäkringar om att arrangörerna inte ämnade ta ut lön, avgifter eller arvoden, för sitt jobb. Allt, varenda cent, skulle gå till Muren, som skulle skydda USA:s södra gräns mot den invasiva arten; sydamerikanen. Bannon & Co (eller en PR-firma) skapade slogans, vilka vädjade till gemensamma ”amerikanska värden” som, ex.vis solidaritet och en underrubrik kunde lyda; ”We build the Wall – vill att DU köper och bidrar med en tegelsten”. Jag tänkte blixtsnabbt på vad de skulle sagt om man köpt och skickat dem en fysisk tegelsten? Meniallafall.    

Arbetet och tekniken fungerade, klockrent och sajten ”We build the Wall” hade innan den släckte eller släcktes ner, dragit in helt otroliga 45 till 50 miljoner… dollar. Men detta är bara ca 10%, om ens det, av kostnaden för detta gigantiska stolleprov till mur, vilket väckte misstankar om att det var något Bannon & Co visste, måste ha vetat eller åtminstone borde vetat. Dessutom fann myndigheterna att de fyra ägarna av hemsidan olovligen, försett sig med minst en miljon dollar var. Bannon slussade sin andel av bytet genom en icke-profit-organisation han äger. Visst bedrar girigheten visheten varje gång?

Rättrådig Ärkeskurk.

Istället för att spela rättrådiga och ljuga om pengar, skulle de klart deklarerat att ca 7-10% av intäkterna skulle gå till rimliga arvoden och nödvändiga, men låga omkostnader. Till och med 5% skulle gett 2,5 miljoner dollar, vilket omräknat blir 27,5 miljoner spänn. 8% hade säkrat lika mycket stålar de nu stal och det utan att tvingas schavottera inför världen som lögnhalsar, bedragare, kort & gott; ärkeskurkar. Bannon har länge varit känd som en extremist och tidigare gått på pumpen med sina högerorienterade projekt, men karln har dock tidigare haft en förmåga att studsa som en guttaperkaboll eller ploppa upp som en kork ur knipor eller trångmål, för att fortsätta sin mission.     

Bannon önskar bevisa att Hitler hade rätt i sin åsikt att demokrati är ett svagt, labilt och ineffektivt system, underlägset andra, okänt vilka, men förmodligen ett auktoritärt, då han vill införa typ välvillig diktatur i USA. Trump var tänkt att bli den ensamme starke ledaren, men hade sämre koll på nerverna än både Napoleon och Hitler. Tack gode Gud för taskiga nerver och för att Bannon & Co är så fala och mutbara, att de snabbt och enkelt avslöjade sig som tvärkorrumperade. Det hade uppstått en ytterst svår situation för Ukraina om det 2016 eller 2020, hade etablerats ett ryskt USA. EU, ja hela Europa hade sprungit på patrull och fått det besvärligt att försvara demokratiska värden, inom världssamfundet.

Det är illa att politiker runt om i världen är så pass historielösa eller vägrar lära läxan, att aldrig stifta undantagslagar, vilka en statsfiende kan använda för att gripa och konsolidera makten. Det är en för demokratin, grundläggande regel och avsteg från denna är ett lika oförlåtligt som och grovt misstag. Det gäller, utan minsta tvekan speciellt under sådana orostider, vilka råder på planeten idag.