Minst Fyra F-16,

stridsflyg har äntligen levererats till Ukrainas flygvapen. President Zelenskyj visade på hemlig ort, stolt och lycklig, upp fyra F-16-plan, varav två stod parkerade på marken och två, svepte över himlavalvet i hög hastighet. –”F-16 finns här i Ukraina – Vi gjorde det!” utbrast Zelenskyj och kostade på sig ett numer sällan sett leende. Han beklagade att det fortfarande råder brist på piloter till de plan som väntas, men utbildningar pågår hela tiden och alltfler fler piloter får sina vingar och kan bidra till att freda Ukrainas luftrum. Han tackade Danmark och Nederländerna, samt särskilt USA för deras tillmötesgående och assistans till att förverkliga drömmen om modernt stridsflyg. Till skillnad från många experter, vilka tror att F-16 radikalt kommer, förändra kriget, tror jag att det skulle kräva hundratals sådana flygplan.

Fördelen med de nya planen är att de lirar ihop med resten av vapensystemen Väst levererat. Speciellt när det kommer till bestyckningen, det vill säga, bomber, raketer och robotar. Ukraina har visserligen lyckats bygga om fästena på några av sina Mig-29:or och Su-27:or till att bära vissa av Västs vapen, men det är både svårt och omständligt. Likaså har man dragit nytt kablage i ett antal Mig-29:or för att få dem elektroniskt kompatibla med Västs elektronik, vilket likväl är svårt och omständligt. Också om inte F-16 är det trollspö många hoppats på, kommer Ukraina inom kort att förfoga över bra mycket bättre luftförsvar än vad de någonsin haft.

Bestyckning.

Dessa nya plan kan bära både;

AIM-120 AMRAAM Robot och

AIM-9 Sidewinder, luftvärnsmissiler. De kan likväl bära

JDAM (Joint Direct Attack Munition),

AGM-88 HARM (High-Speed Anti-Radiation Missile),

ADM-160 MALD (Miniature Air-Launched Decoy) och

Storm Shadow/SCALP-EG ALCM (Air-Launched Cruise Missile), samt;

GBU-39 SDB (Small Diameter Bomb) och den franska

AASM Hammer.

De mångsidiga, F-16-planen kommer att förstärka och småningom ersätta de sovjetiska stridsflygen, som har modifierats för att använda Västs vapen.

Snart, om inte redan kommer F-16-planen att utrustas med fler typer av missiler och robotar, som ERAMS;

Boeings PJDAM (Powered Joint Direct Attack Munition)

Gray Wolf-programmet;

USN MACE (Multi-mission Affordable Capacity Effector)

Zelenskyjs Uttalande;

”Vi befinner oss nu i en ny utvecklingsfas för Ukrainas flygvapen. Vi har gjort mycket för att ställa om det ukrainska flygvapnet till en ny flygstandard – västerländskt stridsflyg. Från början av detta krig har vi talat med våra partners om behovet av att stänga det ukrainska luftrummet från ryska missiler och flygplan. Vi har haft hundratals möten och förhandlingar för att stärka flyg-, luftförsvars- och försvarsmaktens förmåga. Vi hörde ofta ordet “omöjligt” som svar, men vi möjliggjorde det som var vår ambition, vårt försvarsbehov, och nu är det verklighet i vår himmel. F-16-plan i Ukraina. Vi har sett till att det blivit så. Jag är stolt över alla våra killar som skickligt behärskar dessa flygplan och redan har börjat använda dem för vårt land. Jag tackar vårt team för detta resultat. Jag tackar alla partners som verkligen hjälper till med F-16-planen, och de första länderna som accepterade vår begäran om flygplan – Danmark, Nederländerna, Förenta staterna, – och alla våra partners, – vi värdesätter ert stöd. Jag önskar att vårt flygvapen och alla våra krigare ska känna ukrainarnas stolthet över vårt stridsflyg och att vi ska ge Ukraina de stridsresultat som kommer att föra vår seger närmare – vår rättvisa fred för Ukraina”.

Här tar Zelenskyj åter upp frågan om att stänga Ukrainas luftrum, vilket var bland det första han bad om och som jag fortfarande saknar en rimlig förklaring till att han och Ukraina nekades. En förklaring är att det var viktigare att inte provocera Putin, Polarna & Kreml än att rädda ukrainska liv, men den är inte rimlig. Putin har inga konventionella militära resurser att backa upp sina hot med, bara atomvapen, vilka han knappast kan använda, utan att Ryssland själv drabbas. Väst skulle således satt ner foten mycket tidigare, varit mycket tydligare och mycket tuffare, då det är ett språk Putin uppenbart förstår och själv behärskar utomordentligt väl.    

Lång Förberedelse.

Det har tagit lång tid att få alla bitar att falla på plats, men nu är det åtminstone påbörjat, projektet att tillsluta Ukrainas luftrum. Detta oaktat ryssens löfte om att förstöra de nya planen på marken och försök, att bomba ukrainska flygfält sönder och samman. Det finns, dock gott om raksträckor i Ukraina, vilka tillåter F-16 att landa och lyfta och de ukrainska piloterna har tränat på tekniken. Pensionärsgrupperna får lägga på ett kol och knyta fler kamouflagenät. Det har talats om underjordiska hangarer, men det är oklart om det överhuvud finns några. De tar lång tid att bygga, så jag antar planen kommer att skyddas i betongbunkrar över mark eller av kamouflagenät.     

Även om F-16-plan faktiskt kan operera från improviserade flygfält, inklusive långa raksträckor på motorvägar, måste vissa faktorer vara uppfyllda. Underlaget måste vara solitt och rent från skräp, för att förhindra skador på landningsställ och andra komponenter, eftersom F-16 är benägen att skadas av främmande föremål (FOD Foreign Objects Damage) på grund av sitt stora ventrala, luftintag (på planets buk). Användningen av alternativa flygfält kommer sannolikt att lyckas om jag känner ukrainarna rätt. Annars får väl planen vara i luften 24/7, minus pilotbyte och tankning var fjärde timme.

F-16, ingen Patentlösning

Brigadgeneral Serhiy Golubtsov, chefen för det ukrainska flygvapnet, förklarade i juni vad man kan förvänta sig av det västerländska stridsflyget. Han noterade att även om F-16 är avgörande för att optimera prestandan hos västerländska vapen som redan levererats till Ukraina, är det inte en “panacé“, det vill säga, patentlösning för att uppnå luftherravälde. Generalen varnade för orealistiska förväntningar och betonade att det kommer att bli en utmaning att få luftherravälde med enbart F-16-planen. För att uppnå luftherravälde kommer det i stället att krävas en omfattande insats, inklusive plattformar för elektronisk krigföring och långräckviddiga radarspaningsflyg, som det svenska, ASC 890 Luftburna Tidiga Varning (Airborne Early Warning), som Sverige skänkt två av, till Ukraina.

Detta ger Ukrainas luftvärn förmåga att tidigt se inkommande missiler och dirigera F-16-planen att genskjuta och plocka bort dem. F-16-planen är ingalunda det samma som eller ersättning för ett stängt luftrum, men jag är likväl nöjd och glad att Ukraina äntligen ges en chans att freda sitt. Därtill en chans att freda landets tryckerier, vilka ryssarna på senare tid försökt att förstöra över hela Ukraina. Tryckerier? Ja, det verkar som ett ont geni har kläckt idén att förstöra årets skörd av skolböcker, vilka håller på att tryckas och bindas just nu. Det skulle ställa till stora problem för lärarna att stå utan utbildningsmaterial vid skolstarten. Vidden av Putins, Polarnas & Kremls ondska är helt enkelt ofattbar, de är kräk och kräldjur i betydelsens sämsta mening. Med sådana fullir gräver ryssen sin egen grav.       

ERAMS

Det har på grund av de fördelar som Västs vapen har gett Ukraina uppstått ett behov av munition med förlängd räckvidd (ERAMs Extended Range Attack Munition). Dessa fördelar kunde dock inte tidigare förverkligas fullt ut på grund av den begränsade tillgången på dylika vapen. USA kommer att ta itu med utvecklingen av en ny billig, massproducerad munition för Ukraina, med hög precision som fälls från flygplan med en räckvidd på mer än 400 km. Detta avslöjades i en RFP (Request for Proposal) från det amerikanska flygvapnets LCMC (Life Cycle Management Center) Vapendirektorat, som “försöker finansiera den inledande fasen av utvecklingen av denna nya munitionen”.

I dokumentet står det att den nya munitionen “kommer att vara nyckeln till att förbättra Ukrainas kapacitet och bör vara en prisvärd vapentyp anpassad för massproduktion“. Det hävdas att de kinematiska och tekniska prestandakriterierna återspeglar alla taktiska och tekniska lärdomar som dragits under de två och ett halvt år som kriget i Ukraina har pågått. Intressant nog är ERAM-projektet inte helt nytt. Faktum är att det amerikanska flygvapnet först nämnde ERAM när det släppte en RFI (Request for Information) för samma vapen tidigare i år. Tjänsten fick förslag från 16 företag efter tillkännagivandet, och nu söker RFP fullständiga tekniska och finansiella förslag. Företagen har dock inte identifierats.

Billig, Skalbar och Modulär

Enligt dokumenten är det meningen att ERAM ska använda en kommersiell modul, öppen arkitektur och leverera “prisvärda effekter på lång räckvidd“. RFP gick inte närmare in på kraven, men RFI specificerade som minimikrav ett vapen i klassen  227 kg (500 lb.), som kunde sprängas, fragmenteras och med begränsad penetrationseffekt och som vidare hade variabla tändrörsalternativ. RFI:n specificerade också att ammunitionen skulle ha en räckvidd på minst 250 NM (463 km) och en hastighet på minst Mach 0,6. Ett specifikt prestandakrav är ett navigationssystem som kan fungera i en GPS-försämrad miljö, med en noggrannhet, CEP (Circular Error of Probability) på 10 m. Ett viktigt krav för ERAM är den industriella förmågan att snabbt skala upp produktionen till mer än 1 000 munitionsenheter per år 24 månader efter undertecknandet av kontraktet. Behovet av en öppen arkitektur återspeglar avsikten att snabbt kunna göra ändringar och justeringar efter lärdomar från slagfältet.

Nuvarande vapen

Befintliga vapensystem som i stort sett uppfyller ERAM:s krav inkluderar Boeings PJDAM (Powered Joint Direct Attack Munition), som lägger till en flygkropp och vingsats, en Kratos-TDI-J85-motor och ett styrsystem till en 500 lb bomb, vilket förvandlar den till en minikryssningsmissil. Rapporter noterade PJDAM:s potential som ett “effektivt substitut för kryssningsmissiler för land- eller sjöattacker“, med en genomsnittlig enhetskostnad på mellan 25 000 och 30 000 dollar, mycket lägre än AGM-158 JASSM:s (Joint Air-to-Surface Standoff Munition), på 1 miljon dollar.

Ett annat alternativ är Gray Wolf-programmet som Pentagon undertecknade separat med Lockheed Martin och Northrop Grumman i december 2017. Den experimentella billiga kryssningsmissilen kan användas som en svärm för att operera mot IAD-nätverk (Integrated Air Defense). Det amerikanska flygvapnet (USAF) vill också ha ett modulärt vapen som lätt kan acceptera uppgraderingar såväl som olika nyttolaster, allt från konventionella explosiva stridsspetsar till EW-paket (elektronisk krigföring).

En annan kandidat är USN:s amerikanska flottas (USN) MACE-program (Multi-mission Affordable Capacity Effector), för vilket tjänsten sökte branschhjälp i februari i år. Det kostnadseffektiva, luftavfyrade, utvidgade sjömålsvapnet ska ha “ökad räckvidd till lägre kostnader” och integrera ett “framdrivningssystem med hög mognad och bevisade nyttolaster“. Roboten ska kunna avfyras från F/A-18E/F och F-35A/C och komplettera LRASM (Long-Range Anti-Ship Missile), den marina varianten av AGM-158 JASSM.

Behövs mot Ryssland.

Inte minst den ryska relativt framgångsrika användningen av EW (elektronisk krigföring) som något minskade framgången för flera västerländska vapensystem visar att ERAM-missiler behövs för att möta det hotet. Dessutom ändrar kriget ständigt karaktär, varför det krävs större anpassning till slagfältets krav. Visserligen har GBU-39, SDB (Small Diameter Bomb) och den franska AASM Hammer, haft större framgång jämfört med annan ammunition, men genom att tillverka ERAM i stora mängder specifikt för Ukraina kommer det ukrainska flygvapnet inte längre att vara begränsad i sina markattacker, vilket undviker den nuvarande situationen där en komplex målutvärdering är nödvändig för att förhindra slöseri med begränsad ammunition. Detta problem kompliceras ytterligare av det få MiG-29, Su-27 och/eller Su-24 Fencers, det ukrainska flygvapnet har och som för närvarande är avfyrningsplattformen för de luftburna vapen som levererats till Ukraina. De ankommande F-16-planen förväntas lindra denna situation i stor utsträckning.

Slutsats.

Mycket skulle vara vunnet med en skalbar och prisvärd ammunition som ERAM, vilka kan utmana större och dyrare avancerade system, vilket ger en asymmetrisk fördel. Luftkriget om Ukraina fortsätter att snabbt minska västerländska lager av AD-missiler, vilka behövs för att motverka ryska drönar- och missilattacker. Ukraina har, för tillfället rensat Svarta havet från ryska krigsfartyg med sina marindrönare, men sannolikheten att ryssen återkommer är stor. Kriget i Ukraina har visat att ett stort antal vapen till låg kostnad är nyckeln i denna nya typ av krigföring. Dessutom är det förmågan att tillverka och fylla på förbrukade vapenlager som fäller det slutliga avgörandet i varje krig.

Det sägs att den Ryska Federationen lyckats öka sin industriell kapacitet och fortsätter spotta ut stora och små vapen, jämfört med Ukraina, som står med en i stort sett förstörd försvarsindustri och Västs begränsade produktion. Två saker talar emot den uppfattningen;

Ett; De ryska materialförlusterna går upp och ner månadsvis, men trenden är likväl att det blir färre och färre enheter att skjuta och spränga sönder.

Två; de amerikanska vapenarsenalerna är mer än välfyllda också med den ammo Ukraina lider brist på. Den begränsade produktionen inom EU ersätts genom inköp på marknaden till dess produktionen kommer igång.

Uppgifterna om den tilltagande ryska kapaciteten kommer inte sällan från ukrainska källor, vilket är självförklarande nog. Jag ska avsluta dagens inlägg med;

Tekniknytt.

Kriget i Ukraina introducerade ett nytt ukrainskt vapen; drönaren och en ny taktik som ändrade krigets karaktär rejält och startade en utvecklig av dessa drönare och en kapplöpning mot den mest effektiva farkosten. För ett tag sedan diskuterades hur man skulle kunna skicka svärmar av drönare mot fienden. Den tekniken har man applicerat på UCAV, vilket är de större flygplanslikande drönarna. Med UCAV-svärmar behövs inte varje UCAV utrustas med samma dyra sensorer och delsystem som bemannade jaktplan. Med hjälp av anpassningsbar öppen arkitektur och “plug and play“-designfilosofier kan en grupp UCAV:er utrustas för ett visst uppdrag eller en viss uppdragskonfiguration.

Genom att anpassa ett enda drönarskrov för olika roller via en serie unika konfigurationer kan stora kostnadsbesparingar realiseras utan att i någon större utsträckning hämma effektiviteten hos svärmen som helhet. I ett enda svärmpaket av UCAV:er kan man ha vissa drönarskrov utrustade med avancerad radar, vissa med hårdvara för nätverk, datafusion och kommunikation, medan andra kan bära mycket känslig elektronisk utrustning för avkänning av emissioner. En annan uppsättning kan bära bomber och missiler, medan andra kan utrustas med riktade energivapen (lasrar) eller avancerad störningsutrustning. Dessutom kan vissa ha kombinationer av dessa funktioner.

Eftersom ett paket av UCAV:er kan fungera som en nätverksansluten svärm och ständigt är sammanlänkade via datalänk, kan varje UCAV:er dela sin sensorinformation med alla andra UCAV:er i sin svärm och i realtid. När alla dessa data kombineras renderas en högupplöst bild av slagfältet som hela svärmen kan utnyttja. Med andra ord kan en UCAV som inte har någon radar alls dra nytta av andra UCAV:er som är utrustade med sådana system som om den vore dess egna.

Även om det handlar om en liten svärm av låt säga sex UCAV:er, kan tre optimeras som enkla ammunitionsmulor, två kan fungera som sensorfarkoster och en kan utrustas som en lufttanker och stödplattform för störning. Även om ammunitionsmulorna kanske inte är utrustade med en radar eller andra sensorer för målsökning och situationsmedvetenhet, kan de likväl “se” en sammansatt “bild” av all UCAV:s sensorinformation kombinerad från svärmens hjärna. Mer science-fiction kan det knappt bli än autonoma digitala mördare. De kommer, inom en inte alltför lång framtid, bli fruktansvärda vapen och mycket svåra att skydda sig mot. Vi kan bara hoppas att vi inte blir indragna i ett krig.