Varning!

Jag måste nog utfärda en varning om att dagens inlägg är grafiskt detaljerat och innehåller beskrivningar från slagfältet, vilka kanske inte ska läsas av känsliga personer eller barn. Jag vill absolut inte förorsaka grubblerier, sömnproblem, mardrömmar eller depression hos mina eventuella läsare, då jag bedömer, sådana som fullt möjliga efter, att ha tagit del av innehållet i detta inlägg. Trots att jag skalat bort det allra värsta scenerna och skurit bort de mest närgångna detaljer ur mina beskrivningar, är det vilket återstår tillräckligt läskigt för att det ska vända sig i magen på en ohärdad och känslig läsare. Det är svårt att hitta en detaljnivå, vilken visar krigets vansinne och meningslösa våldsanvändning, samtidigt som innehållet inte ska skrämma bort någon från att vidare läsa om detta sinnessjuka krig.

Någon större självcensur tänker jag, dock knappast applicera på mina skriverier, inte heller pixlade eller frostade bilder, vilket är ett svek mot sanning och historien. Kriget måste visas i sin patologiskt brutala verklighet, måste visas som den mest ändamålslösa, för att inte skriva värdelösa lösning på tvister folk emellan. Världens medborgare behöver upplysas om vilka resurser som går till spillo, vilka helt otroliga pengar, som bildligt talat går upp i rök – astronomiska summor, vilka kunde ha använts på ett betydligt bättre sätt, till bra mycket bättre och konstruktivare ändamål. Krig motsvarar och innebär för miljön på alla vis den ”klipske” tokstollen, vilken sågar av den gren han sitter på. Mänskligheten har, dessvärre inte längre den miljömässiga marginal, vilken tidigare var stor nog, att svälja och släta över effekterna av stora krigs miljöbelastningar. Meniallafall. Du har blivit varnad och fortsätter härifrån, på egen risk.  

Putins Sidstepp.

Men först några ord om läget den 11 augusti 2024. Med skarp fokus på den pågående invasionen i södra Ryssland, kommer självfallet kriget i Donbas något i skymundan och färre nyheter kommer därifrån. Stridigheterna har knappast upphört, men jag förmodar att ryssen förhåller sig lite avvaktande inför utvecklingen i Kursk- och Belgorod-regionerna, i fall de skulle få marschorder för, att hjälpta till att försvara de attackerade regionerna. Inte heller idag har det rapporterats om några ryska större grupperingar, framstötar, eller motanfall, utan befolkningens panik ökar stadigt och undantagstillståndet utökas succesivt liksom evakueringarna, vilka idag gissningsvis omfattar åtminstone etthundratusen ryska medborgare. I inslag efter inslag syns tystlåten rysk militär personal hjälpa folk in och ur bussar och in till tillfälliga tältläger, befolkningen klagar högljutt som gnällspikar över Ukrainas attack, de kan inte ”… förstå varför Ukraina gör så här.”. Orden ekar som från den 24 februari 2022, fast på ett annat språk.  

I ett inslag från ett möte med den Ryska Federationens säkerhetsråd ser man hur Putin sitter, likt en magister framför det vanliga gamla gänget, extremhökarna Medvedev, Lavrov, Narysjkin, Bortnikov, Belousov och Shoigu, vilka uppmärksamt iakttar honom. Presidenten verkar förstrött plita i ett block, han slutar och säger sedan, utan att blinka, att; ”Fienden måste pressas tillbaka, vilket är ett jobb för vårt försvarsdepartement” (läs krigsministerium, min not.). Med denna teateruppvisning tvår Putin precis som Pontius Pilatus, sina händer, lägger hela ansvaret för katastrofen i södra Ryssland på militären och bollar oberörd, den heta potatis han själv skållat över till krigsmakten. Sicket fullir! Sicken sidstepp! Inför hela den Ryska Federationen har Putin visat, att han är oskyldig till kriget, samt att han är en samlande kraft och inte räds för att ta i med hårdhandskarna. Det vanliga gamla gänget sitter tysta som duktiga elever. Ingen i den rådgivande församlingen fyller i, håller med eller säger emot, någon nickar och föreställningen är över.          

Ukrainas Invasion

Nu något lite om vad som utspelar sig på den ryska sidan gränsen, där Lede Fi, inte heller idag på den sjunde dagen fört fram trupper för att möta eller stoppa Ukrainas väpnade styrkor. Vilka fortsätter att avancera allt längre och djupare in i Ryssland, utan att stöta på några större truppkoncentrationer, eller   något kraftigare motstånd eller ens befästa försvarslinjer, vilket antyder att ryssen inte ens i sina vildaste drömmar kunde föreställa sig, att denna situation skulle uppstå. Ryssarnas lama och passiva reaktion och oförmåga att utmana ukrainarna på det egna territoriet är verkligen helkonstigt. Väntar ryssarna på att Ukrainas armé ska tänja anfallsriktningen så pass mycket att täten inte längre kan underhållas? För att sedan omringa, pressa och gå in för att göra slut på de isolerade trupperna, som i Stalingrad.

Gissningsvis har Ukraina avdelat många brigader eller tio- till tjugotusen par kängor, för att stötta täten och hindra Lede Fi, från att attackera flankerna och/eller trossen med logistiken. Och i detta läge, medan den ryska flyktingströmmen idag passerade etthundratjugotusen medborgare, vilka mer eller mindre flyr i panisk skräck, för att fastna i den ukrainska framryckningen, då Putin spenderat många, många år av förtal och demonisering av Ukraina och dess nazister, banderas och ultranationalister, går ryska medier ut och påstår att Ryssland har situationen; ”under kontroll”. Under kontroll? Vaddå, under kontroll? Putin, Polarna & Kreml förnekar sig verkligen inte, utan kör åter med sin propagandastandard, den inverterade  sanningen, det vill säga, det Ukraina hela tiden uppnår gör ryssen till sina framgångar. Att inte den ryska befolkningen börjat undra varför kriget fortsätter när den Ryska Federationen redan vunnit det är en gåta. I alla händelser är det ren dårskap och kommer troligtvis ända med förskräckelse att så fullständigt föra sina medborgare bakom ljuset.  

Upproret i Donbas

Jag funderar på om inte Donbas separatister har all anledning att vara missnöjda, då Putin, snarare ”stjälpt” än ”hjälp”, de så kallade folkrepublikerna Donetsk och Luhansk. Utmed hela den långa frontlinjen i Donbas har ryssens assistans inneburit en total förstörelse av de drabbade regionernas infrastruktur, hela städer, byar och bosättningar har ödelagts och gjorts obeboeliga. Jordbruket är utraderat i området, åkrar och betesmarker ligger i träda, kontaminerade av bombrester, TNT-kemikalier och odetonerad ammo. Tonvis med diesel, motor- och hydraulolja har läckt från det tunga militärmateriel som skjutits sönder. Av landsbygdens många alléer och små sköna skogsdungar återstår endast splittrade stammar, bråte och utbrända arealer. Men det är inte mycket separatisterna kan göra, efter Putins inkorporering av Donbas i den Ryska Federationen.

Vart säljsnacket om, att hjälpa sina ryska fränder, att hindra Ukrainas ”folkmord” och uppnå frihet från landet, tog vägen är en bra fråga. Det är knappast ämnat, att bli förvånad över de stora svårigheter folkrepublikerna, de så kallade, alltså, har att rekrytera soldater till sitt uppror. Inte minst på grund av att ukrainarna sannolikt har prioriterat eliminering av separatister framför ryssar, vilket rejält decimerat de så kallade folkrepublikernas miliser. Hade det inte varit för Lede Fis massiva vapenstöd och intervention med trupper till stöd för upprorsmakarna hade upproret i Donbas varit över. Separatisterna hade ställts inför valet att rätta in sig i ledet eller migrera till Ryssland, vilket är det bästa alternativet för ett framtida fredligt Donbas. Rent objektivt sett går det näppeligen att lita på medborgare, vilka smitt fula ränker och med vapen i hand usurperat på makten.         

På slagfältet.

På slagfältet fortsätter den skoningslösa jakten på ryska inkräktare med små granatförsedda drönare. Drönare, vilka antingen släpper granaten på offret eller något mindre, mycket snabba drönare vilka i full fart dammar rakt på inkräktarna. Någon ryss försöker skjuta ner drönaren, vilken hetsar honom, kastar sitt vapen mot den lilla flygande tingesten och när den kommer nära inpå, försöker vifta bort… En ryss tog tag i en lång stav för, att försöka vifta bort… En stackare försökte sparka bort… En tok försökte gömma sig bakom en stock, vilken inte täckte honom… En annan bakom ett soptunnelock eller större plåtbit… Det gick väl så där.            

Dessvärre eller dessbättre, beroende på hur man ser på saken, men självmorden ökar klart markant och fullbordar den ryska tragiken. De flesta skjuter sig fortfarande, men en kille var innovativ och sprängde sig genom att banka på en stridsvagnsmina, och en använde sin kniv, skar sig från öra till öra, vilket inte funkade, så han stötte eller snarare slog in kniven i halsen, vilket inte heller funkade, utan det tog oerhört lång tid innan han förblödde och dukade under. Det är förvisso fruktansvärt grymt, att inte ”avhjälpa” hans belägenhet med en granat, men ukrainarna vill, att ryssarna ska vara medvetna om vad som väntar den, som mot bättre vetande ändå, självmant kliver över Ukrainas gränser.

Nyheter i Korthet.

Precis det, har inträffat, som jag beskrev i inlägget om Nordkoreas inblandning och assistans till Lede Fis krig i Ukraina, där den lille raketmannen sålde artilleriammo och lovade Putin, att hans elittrupper ”i slutet på månaden”, skulle stå i Ukraina. Vilken månad förresten? Meniallafall. Jag skrev då, att det sannolikt är riskfyllt att använda Nordkoreansk ammo, då varken något större säkerhets- eller kvalitetstänk förefaller  existera i raketmannens vapenfabriker. Dessutom har med en till visshet gränsande sannolikhet, som tack för Käre Ledarens omsorger, arbetare saboterat ett antal granater. Det är inte svårt, att gissa sig till, då det historiskt är på det sättet. På sekvensen i bilden ovanför ser man effekterna av feltillverkad eller saboterad Nordkoreansk artilleriammo.

Jag vet inte vad som vidare hände för klippet tog slut där, men man kan lugnt utgå från att kanonen och eventuellt hela stridsfordonet blev skrot. Besättningen då? Vet ej men det ser verkligen inte bra ut för dem. Jag undrar hur ryssen reagerade och vad gör man med skakig och livsfarlig ammo? Putin, Polarna & Kreml bryr sig föga om sina soldaters väl och ve, men kanoner och stridsfordon kan de gissningsvis inte riskera. Den Ryska Federationens generalstab måste väl kvalitetssäkra partiet genom, att sätta manskap, att skruva av tändhatten och kontrollera utlösningsmekanismen, på varje granat – eller? Det tar tid och få granater kommer i daglig användning.

Veckans Klipp

I det första klippet från en kroppskamera ser man en ljuskägla vandra från en ficklampa fäst i pipan på en Kalashnikov, i en nästan beckmörk omgivning, sannolikt en bunker i en träns. Den ukrainske krigaren rundar ett hörn och lyser in i ett litet avskilt utrymme, där en ryss halvsitter på jordgolvet och tittar upp när ljuset från ficklampan når hans ögon och blicken är helt apatiskt. Försvararen sätter reflexmässigt en kula i ryssens huvud och den träffade tappar sin hjälm och segnar sakta mot golvet och ukrainaren skjuter ett skott till, för att försäkra sig om att inkräktaren verkligen blir eliminerad.

I ett annat klipp har en stackars inkräktare träffats av en drönare och fallit ner i strandkanten på en liten sjö. Ryssen är för svårt skadad för att resa sig eller ens kravla sig upp från den grunda stranden, men får näsan ovanför vattenytan efter, rejäla ansträngningar några gånger. Inkräktaren sjunker, dock för varje gång längre och längre ner i sjöns vatten och efter vad som verkar en evighet, drunknar ryssen slutligen och dukar under och efterlämnar endast några små krusningar på vattenytan.

I ett av de hemskare klippen har en inkräktare struntat i, att gräva sig en ordentlig rävlya till skydd mot drönargranater och kamikazedrönare, och blir naturligtvis träffad av en sådan, vilken sliter av hans ben och kastar honom till marken, samtidigt som små eldslågor börjar slå upp på sidan av uniformen, vilka han inte kan eller orkar slå bort eller kväva. Elden sprider sig och inkräktaren är hjälplöst utlämnad till en fruktansvärt plågsam död. Det tar dock lång tid innan ryssen är övertänd och garanterat avliden.

Nästa Klipp.

var inte lika hemsk och visar en inkräktare, vilken också struntat i, att gräva sig en ordentlig rävlya till skydd mot drönargranater och kamikazedrönare. Inkräktaren sitter och vilar, då en granat landar vid sidan av ryssen och exploderar. Till en början verkar ryssen inte blivit påverkad av krevaden, men strax stelnar han till och lutar sakta men märkbart, alltmer bakåt och efter en stund förblir inkräktaren liggande, stilla på rygg med utsträckta armar, uppspärrade ögon och tom stirrande blick.           

I ett klipp syntes tre ryska inkräktare gå med ca tio meters mellanrum på en grusväg. Inkräktaren i mitten verkade underlig och tycktes ragla fram på vägen, plötsligt utlöser han en försåtsminering eller trampmina och kastas omkull. Ryssen ligger nästan orörlig, hopkrupen på sidan och när kamraten kommer fram till  honom, pekar den skadade med ett fingern mot sin tinning. Kamraten tar en snabb titt, på den skadade,  sätter pipan på AK47:an som redan pekar nedåt mot huvudet på den liggande och skjuter, går sedan lugnt vidare.     

Sista Klippet.

I det sista klippet ser man en ukrainsk soldat komma smygande mot två ryssar gömda i en nittiograders krök, i en trång träns. Ryssarna upptäcker försvararen och kastar en handgranat, men ukrainaren hoppar undan och kastar i samma veva en egen handgranat, vilken sänker den ene ryssen, varpå försvararen snabbt avancerar framåt och skjuter den skadade ryssen. Den andre ryssen ligger lite skyddad nedanför den förste och nu skjutne, men ukrainaren kliver på den döde och skjuter också den andre, sårar honom och när har kliver vidare på honom, sätter han, utan att stanna sin Kalashnikov mot ryssens hals och skjuter två gånger och fortsätter därefter kliva vidare utan att se sig om.   

Detta klipp finns i två versioner, ett original med en infogad ukrainsk flagga och en kopia med en rysk flagga klumpigt lagd ovanpå den ukrainska. Detta klipp visar varför Ukraina lyckats kasta ut och hålla inkräktarna borta från landet. De ukrainska hjältarna och hjältinnorna ger allt, kastar sig med dödsförakt mot Lede Fi och vinner därför oftast närkamperna. Vinner, förresten gör ingen på slagfältet, jag byter det mot segrar.

Avslutning.

Detta krig var det sämsta som kunde hända Ukraina, Europa och EU, dess högst negativa ekonomiska effekter och dess våldsamhet och brutala våld har skrämt, förråat och oroar oss på en helt annat och allvarligare plan än tidigare krig gjort, inklusive det Andra Världskriget. Det beror sannolikt på, att detta krig upplevs bära med sig ett inte tidigare uttalat hot om fullständig utplåning av hela människosläktet i ett kärnvapenkrig. Medierapporteringen från krig idag är dessutom så mycket mer närgången, explicit och utspelar sig i princip i realtid. Därutöver kan medborgarna på gott och ont kommentera vad de ser och upplever framför de numer jättelika TV-skärmarna. Vi ska inte bli rädda och paralyserade av vad som försiggår i världen just nu, då kärnvapenhotet förvisso är en reell varnagel, men sannolikheten för, att ett kärnvapenkrig utbryter i närtid är nog i det närmaste obefintlig.   

Missnöjd med de orimliga och fantasifulla svar Västs media levererade över Rysslands ekonomiska nuläge, snokade jag upp en analys av en tankesmedja, (Som vanligt bokmärkte jag dock inte källan.) vilken gav en helt motsatt och mer rimlig bild av de ryska statsfinanserna och rysk vardagsekonomi. De pekade på att rubeln fortsätter att kraftigt försvagas gentemot dollarn, den ryska vapenindustrin, ja industrin överhuvud, saknar tveklöst kvalificerad arbetskraft och producerar inte någonting ens i närheten av de volymer av krigsmateriel Väst inbillar sig. Också min uppfattning om att det knappast i längden är hållbart, att basera ett lands ekonomi på vapentillverkning finansierad med statliga krediter bekräftade analysen. Det är som sagt, ingen raketforskning, utan historien har verifierat saken, inte minst avseende Tredje Rikets tokrustning mellan 1933 och 1939.