Karma.

Att nämna Ukrainas invasion av Ryssland som sensationellt är verkligen ett understatement. På nionde dagen har, trots att de ryska myndigheterna har läget ”under kontroll”, flyktingströmmen ökat till tvåhundratusen, vilt flyende ryssar. Det är hemsk att människor tvingas uppleva sådan panik, stress och ångest, brådstörtad flykt alltid skapar, och det borde vara Putin, Polarna & Kreml, vilka flyr hals över huvud, istället för den ryska befolkningen. Å andra sidan känns det betryggande att världen inte anpassat sig till Putins ondska eller tanken på den ”starkes rätt”, utan att Karma, renodlad Karma, fortfarande funkar.

Med Karma menar jag, att ”sår man vind ska man skörda storm”! Om man våldför sig på den för alla folk gemensamma uppfattningen om rätt och fel, ska det kraftigt och rejält negativt, drabba vederbörande. Som det nu drabbar Putin, Polarna & Kreml och Ryssland. Det är en befrielse att ryssarna inte lyckats hävda den ”starkes rätt”, och därmed gjort många oförrätter permanenta. Det går ännu att besvara förrätter med; ”det kommer tillbaka, sa bonden när han gav grisen fläsk”. Folkliga uttryck eller ramsor som ”betalt för gammal ost”, ”hämnden är ljuv”, och ”skrattar bäst som skrattar sist”, har inte förlorat sin kraft och mening och är alla uttryck för Karma.

Hämnden är Ljuv

Det ligger givetvis en personlig tillfredsställelse i, att kunna påverka situationen, så att hämnden verkligen blir ljuv, att förövaren verkligen får betalt för gammal ost och att man till följd, skrattar bäst som skrattar sist. Tillfredställelsen blir ju, dock inte mindre av och när Karman per automatik slår till. Låt vara att Karma likt alla andra mänskliga företeelser knappast är perfekt, inte 100%, men tillräckligt verksam. Jag stötte på begreppet för mer än 60 år sedan och tycker, utan att vetenskapligt göra det visst, verkar stämma. Nu är Karma varken hokus pokus, det okända eller flum. Det är den naturliga växelverkan mellan onda och goda krafter, eller kanske hellre mellan onda och mindre onda krafter.

Nazityskland får illustrera min poäng. Det massiva oförsonliga hat nazisterna utvecklade, i princip baserat  på floskler och omodern och utdaterad ideologi, vilket utlöste ett otänkbart våld mot medmänniskor, kan endast fortgå under en relativt kort period, innan något slags reaktion, av nödvändighet måste inträffa. I Nazitysklands fall kom Karma i form av de allierades bombplan annars hade det, i sinom tid kommit i form av en folklig resning. Hitlers öde är ett paradexempel på Karma, i det att behöva skjuta sig själv vid 56, utan att ha uppnått en bråkdel av det tusenårsrike, vilket var hans ”förutbestämda” roll att förverkliga. Taskigt värre!           

Dagsläget.

Först idag har Lede Fi förstärkt den sent upprättade försvarslinjen, men hur långt framför den fortsatt snabbt avancerande ukrainska armén den ligger, vet jag ej. Förhoppningsvis gräver ukrainarna ner sig och befäster lämpliga försvarspunkter, skapar ett brohuvud och låter Lede Fi ta initiativ till attack. Det är sannolikt både lättare och bättre att försvara ett frontavsnitt än, att anfalla ett avsnitt man inte direkt kan slå sig igenom eller kliva över. Lede Fi har också börjat förflytta trupper från Donbas, och möjligen från södra Ukraina, vilket öppnar upp för oanade ukrainska möjligheter, att återta sitt territorium.

Ukraina har i alla händelser uppnått ett av de uppsatta målen; nämligen att skydda sin befolkning i Sumy-regionen från ett sedan februari 2022 ständigt bombardemang från inkräktarnas sida. Hade inte den del av Belgorod-regionen, som ligger norr om Kharkiv, varit nerlusad av lö… ryssar hade Ukraina troligtvis invaderat där, för att tysta det ryska artilleriet och slå ut raketartillerisystemen, vilka har plågat Kharkiv, samt dess befolkning, sedan krigets första dag. I och med detta nya läge, vilket med fog kan beskrivas som en spelvändare, har Ukraina initiativet och tvingar nu Putin, Polarna & Kreml, att ta beslut de inte är speciellt bekväma med att behöva ta.

På Marken.

Bilder och klipp från de senaste dagarna visar inte längre samma hemska blodiga scener och skrotad materiel, mest fortsatt horisonter med gråsvarta rökpelare, skadade och sprängda byggnader, ruiner och grushögar. Kolonner av ukrainska elitsoldater och pansar rör sig sakta genom öde landskap och lika öde samhällen, byar och bosättningar. Jag såg i ett inslag, att den Ryska Federationens flygvapen försökt bomba ukrainarna med glidbomber, dock uppenbart utan någon reell effekt. Det verkar något desperat att försöka bomba mål, vilka till tänderna är beväpnade med effektiva motverkande vapen. En sak är, att fegt fälla bomber mot oskyddade mål, en helt annan, att försöka penetrera eller smyga runt en mer eller mindre heltäckande stålkupol.

Ukrainas invasion rehabiliterar, i någon mening Västs oförklarliga byråkratiska söl med leveranserna av vapen, ammo och övriga system. Det tråkiga i storyn är, att invasionen, med all önskvärd tydlighet, visar att ukrainarna de facto hade klarat att dra igång motoffensiven Storm, om grejerna hade varit på plats och kanske lyckats med en spelvändare redan då. Den motoffensiven hade utvecklat sig till en invasion, där den ukrainska armén hade fallit i Ryssland, norr om Kharkiv, ett område, vilket inte som nu är ett regelrätt uppmarschområde för Lede Fi. Vem vet hur mycket Ukraina hade lagt av ryskt territorium under ukrainskt flagg, om… Det hade varit ovärderlig mark och en stark förhandlingsposition, när fredssamtal blir aktuella.

Och Sen Då?

Medan utvecklingen av den tidigare krigssituationen på slagfältet inte var svår, att förutsäga, då den nästan blivit statisk, typ första världskriget, har likväl Lede Fis ständiga missil och robotbeskjutningar mot civila mål varit lätta, att förutse. Men detta nya läge är betydligt svårare att sia om, denna nya situation ingår visserligen i samma kontext som tidigare, men innehållet har ändrats, förutsättningarna har ändrats. Det enda vettiga jag kan komma på, att uttrycka är hurrarop och god jaktlycka och att Putins krig som tagit en lika oväntad som intressant vändning faktiskt börjar bli spännande. Vansinnigt spännande. Man får helt enkelt avvakta den närmaste nagelbitande tidens utveckling och se vartåt det barkar.

Vad som blivit riktigt roligt är ryssarnas reaktion, Putins papegoja Peskov, gick omedelbart ut och sa; ”Här talar vi om ett terrorattentat”, visst som pågått i nio dagar, visst! Den ryska propagandaapparaten fick säkert lägga in en överväxel för, att spotta ut lögnaktiga dementier om ukrainsk närvaro på rysk mark till lika lögnaktiga påståenden om, att Ukraina har slagits tillbaka vid gränsen. Det kan därför verka underligt, att den ukrainska armén återfinns på en plats, långt inne på fiendens territorium. Jag har ännu inte sett hur Moskva förklarar en sådant märkligt förhållande, och det ska bli synnerligen intressant, att se vad det landar, om det nu överhuvud landar.

Den Ryska Federationens krigsministerium har i och för sig, släppt klipp som visar ett stridsfordon med vit triangel (Ukrainas invasionsmärke), vilket sprängs i bitar, klippet är icke verifierat och säger egentligen inget annat än, att ett militärfordon med ukrainsk märkning, sprängs i bitar. Sannolikt med dödlig utgång för besättningen, om det nu inte var en plastmodell eller digitalt framställd incident. I ljuset av ryssens manipulationer av klipp och bilder, ska man ta allt ryskt med skopor av salt, precis som med text och tal.

Propagandatrix

Putin, Polarna & Kreml kan välja att strunta i förklaring och bara lägga locket på, vilket är ett beprövat sovjetiskryskt propagandatrick. Därefter kan man, utan bry sig om vad som tidigare sagts, fortsätta spotta fram och ut lögner utifrån de nya förutsättningarna. Lite som hur de sovjetiska myndigheterna avgjorde frågor av allmänt intresse, genom att nattetid, i skydd av mörkret, åtgärda vad man nu åtgärdade och dagen efter inte mer nämna saken, med tydlig signal om, att ingen annan skulle beröra frågan. Klappat och klart, inget tjat.

Inte minst spännande är, att den ryska propagandan och myndigheternas falska bild av verkligen ligger i klar kollisionskurs med verkligheten och sanningen, potentiellt med uppseglande problem för Putin, Polarna & Kreml. Lärdomen man ta med från Putins regim och era är, bekräftelsen på, att propaganda och lögner, på sikt, varken är en hållbar eller gångbar policy. Om än en viss sekretessnivå är nödvändig i krig, kan man inte presentera folket en totalt omvänd verklighet.

Den ryska befolkningen har blivit utsatt för blå dunster och förblindade. Vad händer då röken lättar…? En andra lärdom är, att demonisering av fienden kan baktända och skrämma upp en befolkning till panik och kaos, skrämma upp folket till, att avstå sitt eget försvar, som i detta fall då ryssarna rejält uppskrämda och  livrädda, flyr i full panik, vilket hindrar den Ryska Federationens myndigheter inklusive krigsmakten, att utföra sina respektive uppgifter.     

Västs Media.

Jag fann vid en snabb recherch i skörden av senaste-nytt-rubriker, lite till min förvåning, att media i väst ganska ofta citerar rysk media eller upprepar ryska medieuppgifter och att ryska media fortfarande tillåts publicera sin dynga över vårt Internet. Det är;

1.

slöseri med bandbredd, vilken kan användas bättre.

2.

det samma som, att släppa in räven i hönshuset.

3.

förödande för vår medias trovärdighet, att referera till rysk dynga.   

4.

att promota Lede Fis skitsnack.

5.

endast jämlikar, ska ha tillgång till vårt Internet. Punkt!

Jag fann vidare, att flera ryska media var verksamma under andra domäner än .ru som .com och .org, vilket jag inte fattar. Rysk media och propaganda tillför inget av intresse eller nytta för oss i väst och dess värde och kvalitet som information är i det närmaste obefintlig. Vad syftet och mening ligger i, att upprepa ryssarnas ståndpunkt, har undgått mig, men kan uteslutande handla om regelrätta påverkanskampanjer. Sådan skit ska ingen behöva ha eller ta, i sina liv. Det är begreppsmässigt obegripligt, att det fortfarande finns pro-ryska grupperingar som fritt får föra fram sin förljugenhet, enkom i syfte att försöka spela ner ryssarnas illegala krig, folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten.

Varför vill vi veta, att den Ryska Federationens militär aldrig attackerar civila mål, när det näppeligen är sant? Varför vill vi veta, att den tvångsvisa deporteringen av barn, till Ryssland från Mariupol med omnejd var en humanitär insats, när det uppenbarligen är ljug. Varför vill vi veta, att det i Ukraina formligen vimlar av nazister, banderas och ultranationalister, när det är ren och skär lögn? Om våra politiker inte upptäckt denna blotta är inte mycket att orda om, men om de i sin liberala vanföreställning om demokrati, låter det ske i namn av, att alla ska få komma till tals, har de tveklöst, öppnat Pandoras ask.

Avslutning.

Ryssarna som själva dumpat demokratibegreppet och grovt kränker yttrandefriheten ska naturligtvis inte behandlas demokratiskt eller erbjudas demokratiska rättigheter, eller ges yttrandefrihet här, det säger, väl sig självt? Jag tycker det är jättekonstigt att många inom just media, verkar tycka att ryssarna har en poäng, att det kan finnas något berättigat i Putins olagliga krig, annars saknas anledning, att ständigt upprepa ryssens uppfattning, när det visat sig vara ljug hela vägen, varje gång! Det existerar näppeligen minsta berättigande i Putins galenskap. Det kan likväl ifrågasättas om hans liv är berättigat eller inte. Det är inte bara ett illegalt, utan också ett orättfärdigt och högst onödigt krig.   

Mitt inlägg idag blir något kortare än vanligt, men jag behöver spendera den mesta av min tid fram till den 22 augusti på en personlig angelägenhet. Det är dock inte alls omöjligt, att skrivklådan får mig till och från tangentbordet, om än slumpmässigt – väl mött käre läsare, om jag nu har någon eller kommer att få.