Äntligen

Idag blir det en bara en Notis, då jag hittade ett exempel på vad jag upprepat gång efter annan i mina inlägg; att ställa, så mycket luftvärn som bara möjligt till Ukrainas förfogande, och här följer äntligen en  positiv betraktelse av den saken, d.v.s. MIM-23 HAWK Air Defense Missile System, vilket är ett medeldistansvapen för luftvärnsrobotar, med anor från det kalla kriget, och har hunnit delta i många konflikter. Systemet är känt för sin robusthet och tillförlitlighet. Västerländska vapenanalytiker uppskattar HAWK:s potentiella förmåga att framgångsrikt plocka ner fientliga missiler till cirka 85%. Vissa hävdar att MIM-23:s effektivitet kan vässas, i fall erfarna besättningar opererar systemet. Den levererades till och togs i tjänst av US Army 1959. 1971 genomgick den ett stort förbättringsprogram och blev Improved Hawk, eller I-Hawk. Det gjordes löpande flera förbättringar av roboten och alla radarsystem ersattes med nya modeller. Förbättringarna fortsatte under de kommande tjugo åren, med förbättrad ECCM, en potentiell home-on-jam-funktion, och 1995, en ny stridsspets som gjorde den kapabel att slå ut taktiska ballistiska missiler med kort räckvidd. Jane’s rapporterade att det ursprungliga systemets träffsäkerhet sannolikhet låg på ca 56%, I-Hawk förbättrade detta, alltså till 85%.

Effektivt luftförsvar

Det går inte att ta miste på ukrainarnas glädje, tillfredsställelse och stora tacksamhet över, att det gamla amerikanska luftvärnssystemet, från kalla kriget verkligen levererade. Ukraina har således rapporterat framgångar med systemet MIM-23 HAWK. Den senaste versionen av HAWK-systemet har fungerat väl och lyckats genskjuta och effektivt plocka ner, både ryska kryssningsmissiler och attackdrönare. HAWK-systemet, har trots sin ålder visat sig vara mycket effektivt för att skydda ukrainska städer och strategisk infrastruktur. Låt vara, att dagens HAWK är ett helt annat vapen än sin föregångare från 1959, som den inte delar det minsta med. HAWK-systemet överfördes först till Ukraina av Spanien hösten 2023, med sex bärraketer och tillhörande utbildning för 64 ukrainska operatörer. Sedan dess har andra Nato-allierade, inklusive USA, också tillhandahållit ytterligare HAWK-enheter och robotar, för att stärka Ukrainas luftvärnsförmåga. Det är visserligen kanon, om man så säger, och jättebra, men fortfarande på tok för lite. Ett dussin system skulle troligtvis räcka för, att freda de viktigaste kraftverken.   

Ukrainas luftvärn

Den tråkiga och sorgliga biten här är, att ukrainarna, vilka bortom alla tvivel visat sig vuxna sina uppgifter och uträttar verkligen det bästa och mesta av vad de får i händerna, det gäller inte minst vapen, men Västs möter dåligt upp med nödvändig support. Hade det gällt vissa ledare och länder, tror jag inte vi sett samma slapphet och indifferens, då hade grejer kommit på plats blixtsnabbt! Det ukrainska luftvärnet, beväpnade med den mycket förbättrade HAWK fas III-varianten, har framgångsrikt använt dessa system för, att möta, avvärja och slå ut, akuta ryska hot, inklusive kryssningsmissiler och iransktillverkade Shahed-drönare. Det är sannerligen inte bortkastade pengar att förse Ukraina med vad de behöver, för att sparka ut Lede Fi. Ukrainas flygvapen har stolt meddelat, att en HAWK-enhet ensam skjutit ner 14 ryska kryssningsmissiler och 40 Shahed kamikazedrönare sedan den blev operativ. ”HAWK-systemen har presterat bra när det gäller att genskjuta kryssningsmissiler. Trots sin ålder fortsätter både HAWK- och S-125M-systemen att prestera beundransvärt”, konstaterade den ukrainske försvarsexperten Taras Chmut i ett inlägg på sociala medier den 6 augusti