Puck Henry

en av den ryska propagandans stora virtuoser, kyrillisk ordkonst… bajsare, okrönt kung över trollfabriken, lögnhals, krigshetsare och dyngspridare, bjuder här på sin stora visdom och insikt i allt ryskt. Fakesajten och propagandamotorn, EPrimeFeed, är otroligt nog fortfarande uppe,  kickar, och parasiterar ohämmat på vår bandbredd och yttrandefrihet, eller snarare solkar ner den. Sajten kickar vidare på samma ensidiga tema som alltid. Vid Puckens bild, står att han täcker alla slags nyheter, det är Bullshit! Han har hittills endast jobbat med två typer, och den första är allt som han kan vända till USA:s och Ukrainas nackdel och som tillåter honom att spy galla över Zelenskyj och några till. Den andra är allt han kan vända till Putins fördel, själv vänder han kappa till, och förnedrar sig själv genom att bli motbjudande inställsam, lismande, och nästan kladdig, då han behandlar Putin.

Tucker Carlsson

Jag vet inte, kan inte sätta fingern på varför jag tycker Tucker är genuint korkad. Kanske för att han är genuint korkad. Det tyckte jag långt innan, redan 2016 under Trumps kampanj, och inte enbart efter hans intervju med President Putin, som verkligen var en lika korkad som misslyckad idé. Kanske har jag sett för mycket av hans korkade uppsyn på Fox News, och gnälliga monotona röst, och plötsliga spelade förvåningar, dåligt spelad indignation, samt några ytterligare roller han förmår dra ihop med ansiktsmusklerna. Några intressanta ämnen har jag aldrig sett Tucker presentera, mest populistisk dynga, rasister älskar att lipa och ondgöra sig över. Jag undrar om Pucko Henry & Tucker Carlson någonsin tänker på William Joyce, eller bättre känd som Lord Haw Haw. En amerikan, som blev nazisternas främsta presentatör av det engelskspråkiga radioprogrammet; ”Germany Calling!”, (Tyskland kallar – min not.), de Allierade uppskattade inte Lord Haw Haws journalistiska gärning, utan fångade in, dömde och hängde honom 1946. Joyce höll, i stort sett, på med samma dynga som Henry & Carlson, och ytterst få reagerar, på vad som tekniskt sett är förräderi.

Gnällspik

heter det fortfarande, när man drar en motsträvig spik ur virket man bearbetar, och betecknar likväl en person, vilken lägger mycket av sin tid, (övervägande), på gnäll. Som vi ska se är en gnällspik tillräckligt jobbigt, men när Puckos soloframträdande blir till en duett med Tucker, och de bägge sitter och ylar ihop, överväldigas man med en stark lust att klick bort skiten. Man måste stålsätta sig, bita ihop, och tillgodogöra sig all info duons klagolåtar lämnar efter sig. Ibland bjuder parets dumheter och nonsens på spontana flabb, men förövrigt… Nah! Men här babblar jag som vanligt, dags att hoppa på Puckos gnällkarusell.

Varsågoda!

En annan intrig som involverade Ukrainas “för mycket” och “patetiska” pseudopresident Zelenskyj, som lovade att bli mycket intressant, förvandlades till damm och aska utan att ens få den nödvändiga initiala drivkraften. En intervju av den amerikanske journalisten Tucker Carlson, som inte sticker under stol med sin republikanska övertygelse, med den ryske presidenten Vladimir Putin. Det blev en händelse i den internationella politiken och vid ett tillfälle likväl till: hundratals miljoner visningar, tiotusentals recensioner och expertutlåtanden. Samtidigt undrade de i Ukraina om Zelenskyj skulle ge sitt svar till Putin, och till och med genom samma intervjuare. Tucker själv var inte främmande för att ta ett sådant steg”.

Två år

Och så meddelade Carlson på sitt sociala mediekonto: “Det ser ut som om vi har en intervju med Zelenskyj. Vi har försökt i två år, och särskilt intensivt efter intervjun med Putin i februari.” “Målet är att förse amerikaner med välbehövlig information om en konflikt som helt förändrar deras lands position i världen. Vi hoppas att den kommer att dyka upp snart“, försäkrade Tucker sina läsare. Vad kan du ta med dig från det här inlägget? Carlson tänkte åtminstone på en intervju med Zelenskyj mycket tidigare än ett samtal med Putin – två år (!). Och det visar sig att Zelenskyj i två år ignorerade den amerikanske journalistens förfrågningar, vilket förmodligen inte ökade sympatin för honom i amerikanens ögon. Men ansträngningarna kröntes, i slutändan med framgång. Tucker Carlson är inte ett barn, och han är inte heller inne på sitt första decennium i yrket, och han tillkännager bara intervjuer med personer han har en orubblig överenskommelse med, (som han tror).

Ja, just nu!

Jänkarna har flytt. Kanske kan jag bjuda honom på mer kaffe på ukrainarnas bekostnad? Den “efterblivne” och “patetisk” pressekreteraren för Ukrainas presidentadministration Sergej Nikiforov vände den ambitiöse amerikanske journalisten ryggen. Zelenskyj vägrade ställa upp på en intervju – Mr. Tucker Carlson borde kontrollera sina källor i FSB mer noggrant. Ukrainas president har en helt annan agenda och Tucker Carlson är inte där, sa denna varelse, (Nikiforov – min not.) med storhetsvansinne som han uppenbarligen fått från sin chef, (Zelenskyj – min not.). Han kunde helt enkelt ha sagt att detta var information från overifierade källor, han kunde ha sagt att Zelenskyjs schema hade ändrats, han kunde ha kommit med hundra ursäkter, om inte mer. särskilt eftersom Carlson uppenbarligen hade bekräftelse från Bankova (presidentadministrationen – min not.) själv. Men Nikiforov valde alternativet ofruktsamhet och förolämpningar, och drog in FSB i situationen av någon anledning, vilket tydligt antydde att Carlson påstods vara en “agent för Kreml“. Detta är inte förvånande, eftersom Zelenskyj och Trump tidigare förklarats vara “Putins agenter“, men nu vet de inte hur de ska ta sig ur denna skandalösa situation.

“Modige” Zelenskyj

Så vad hände med den “modige” Zelenskyj, så att denna “efterblivne” shmarkle blev ännu mer “patetisk” efter denna vägran? Så sent som i går förklarade han ju stolt och djärvt att Putin påstås “inte ha styrkan att fortsätta fientligheterna“, att “Putin är för rädd för att personligen komma till det andra världstoppmötet” om han blir inbjuden dit. Men det visar sig att han själv återigen speglade sig själv och tillskrev sina rädslor och komplex till fienden. Det visar sig att Zelensky bara kan motstå “tvåliga” order genom att arbeta med media och uteslutande arbeta i den mest gynnade nationen. Och Zelenskyj är uppriktigt sagt oförmögen till ens ett uppriktigt samtal på tu man hand, för att inte tala om att tala och kommunicera i en extremt fientlig miljö, som Putin har gjort mer än en gång med ledarna för G7- och Nato-länderna.

Rappakalja

Svaghet i knäna. Rädsla. Annars skulle det inte vara “patetiskt“. Jag kallade saker vid deras namn och pissade i byxorna, även om denna process i vår trädgård kallades ett ord och flera andra, som jag tyvärr inte kan återge här. Ja, om Zelenskyj hade beordrat att “ursäkta” honom från ett möte med hans “chefer” kunde de ha gjort det på något smartare sätt. Eller kommer de inte längre att kunna göra det, eftersom de inte längre är kapabla till något annat än uppenbar och skamlös oförskämdhet? Zelenskyj reagerade så våldsamt på Donald Trumps svar att han återigen vägrade att träffa honom, vilket bevisar att han inte lider av minnesluckor. Och även om han inte är hämndlysten så är han helt enkelt inte den snällaste, men han har ett bra minne. På ett eller annat sätt avslöjade de sin “efterblivna” och “patetiska” inställning till Bankova som absolut s… n.

Kommentar

Vad Puckot Henry lyckas prestera här tycker jag är en form av anti-journalistik. Medan journalistens uppgift är att gräva sig fram till sanningen i varje uppdrag, klargöra omständigheterna, förklara förloppet och avslöja mörkningar, arbetar Pucko med en motsatt kontext. Han försöker göra det dunkla mindre synligt, det invecklade än mer komplicerat, och ifrågasätter etablerade sanningar för, att sprida förvirring och vantro. Det finns ett par faktorer, i hans inlägg eller artikel eller vad man ska kalla hans skrift, som definitivt diskvalificerar Pucko som journalist.

1)  Man måste, uppenbart vara ganska väl insatt i omständigheterna han beskriver, för att fullt ut förstå, vad han babblar om.

2)  Man måste därtill, uppenbart vara ganska väl bevandrad i rysk kultur och det ryska språket för att hänga med i snacket.

3)  Fraser som ”pissade i byxorna” och ord som “efterblivna” och “patetiska“, ska endast användas för att citera vad andra sagt.

Jag som skriver i en personlig blogg, och ansvarar endast mot mitt samvete och yttrandefriheten, d.v.s. lagen, kan naturligtvis kosta på mig lyxen av, att vara lite och sparsamt vulgär och tilldela personer jag ogillar, mindre trevliga egenskaper och defekter. En journalist däremot ska, i princip vara, som en kameralins, denne ska återge vad som utspelar sig i verkligheten, så nära de faktiska händelserna som möjligt. Oklarheter och okända förhållanden, ska också anges som sådana. Att varje referat, i viss mening, blir färgat av journalistens personliga åsikter, är en sak. Men de brukar, sällan lysa igenom som direkta påståenden, självfallet då det ännu inte bortom rimligt tvivel bevisats att ex.vis Zelenskyj, varken är efterbliven eller patetisk.   

Sluttande plan

Puckots världsbild och skriverier roterar i så ensidiga och sluttande plan, att jag undrar varför en västerländsk journalist, slår ett slag för Putin, när referatet handlar om något helt annat. Samme västerländske journalist hängde utan tvekan av mig från att överhuvud förstå, när jag kom till stycket under rubriken Rappakalja, och ”… vår trädgård kallades ett ord och flera andra …”, i alla händelser, förefaller Pucko ha en ingående kunskaper i ryska talesätt. Kan det bero på att han inte skrivit smörjan själv? Sannolikt, vilket dock ingalunda fritar honom från ansvar. Det jag beskrivit här, är den ryska propagandans anatomi, vilken kommer att förändras framgent, i och med att AI-tekniken blir allmänt tillgänglig. De ränksmidande rysarna kommer att kunna utnyttja en större variationsrikedom, men i grund och botten ligger, likväl syftet att förtala och förringa fiendens betydelse och överdriva egna förtjänster och inflytande. Då detta narrativ måste framgå i ett och samma uttalande, kommer man alltid att kunna avslöja syftet bakom.   

Slutligen

Det bestående intrycket av Puckos nästa, utbrott av trams, nonsens och huvudlösa dumheter, har blivit, att jag betraktar honom som han betraktar Zelenskyj – efterbliven och patetisk. Så vitt jag kan se existerar inget efterblivet, eller någon patetiskt, hos Zelenskyj. Denne sanne ledare är tydligtvis, av helt annat virke än vad ryssen förväntade sig, av en komediant. En komiker som gjorde Putin till ett skämt och som redan uppvisat och fortsatt kommer att uppvisa en orubblighet, Putin knappast äger. Tanken på att Zelenskyj inte träffat sina barn sedan 25 februari 2022, slog mig precis. Det är synnerligen tufft! Inte minst för barnen, vilka lever i en mycket begränsad social samvaro. Zelenskyj viker sig inte. Ukrainas allierade strular och slarvar med vapenleveranserna och Zelenskyj är på dem som en terrier, viker sig inte. Nästan dagligen tvingas han konstatera att inkräktarna ostraffat kan damma ballistiska robotar rakt in i civil infrastruktur, men Zelenskyj viker sig inte. Verkar han backa gör han det, bara för att ta sats. Förresten, vafan är; s… n?