Kära läsare

Vad mina kära läsare, om de nu finns och pallar att läsa en hel serie, om ett vanligt svenskt par, kommer att möta, är Roy, pensionär och Pernilla, vuxenstuderande, boende i en liten stuga, på en liten gård, i en vanligt stillsam svensk landsbygd och deras mödosamma, ojämna och energimördande, samt kostsamma konflikt, först med kommunens miljöenhet, sedan med den svenska staten, (Staten). Det har varit och är en kamp för att freda den egendom, Staten vill begränsa vår användning av, genom ogiltiga förbud, genom lögner, hot och cafétrix. I denna kontext nämns ofta kampen mellan David och Goliat, vilket är näst intill oförskämt missvisande. Goliats makt och myndighet, förefaller vara värd, si så där en flugskit, i en korrekt jämförelse med den svenska statens, eller vilken stat som helst, för den delen. Å andra sidan faller Staten bra mycket tyngre, om man lyckas fälla den.  

Eventuella läsare kommer också att möta samvetslösa byråkrater, okunniga miljöinspektörer, korrumperade avdelningschefer ondsinta, domare, partiska domstolar och en, för de flesta okänd, i många stycken obegriplig, svårtolkad och ovanlig, kylig, nej… jag formulerar om, kall och mekanisk juridisk värld. En värld de flesta av oss förknippar med sanning och rättvisa, dyra advokater, domare och domstolar, brott och straff. Hela konceptet ”rättvisa” sägs förkroppsligas av och ryms i den symboliska Fru Justitia. Hon avbildas alltid med en ögonbindel, då rättvisan ska vara ”blind”, d.v.s. likhet inför lagen. I vänster hand håller hon en balansvåg, då rättvisan noga ska väga parternas argument och i höger hand svingar hon ett svärd, då rättvisan utkräver ansvar, har makt och myndighet, att straffa och ämnar så göra för alla lagbrott. Att rättvisans högsta representant är en kvinna, istället för en brutal och hämndbenägen man, beror på att rättvisan förväntas vara empatisk. Proportionell skulle vi väl säga, idag.

Alternativ tolkning

Det finns en alternativ tolkning av rättvisans Fru Justitia, där hon bär ögonbindel, för att hon är indifferent, hon vill inte se. Hon bryr sig föga, om vad hon ställer till. Balansvågen är en inbjudan till och möjlighet, att tippa skålen till egen favör, beroende på hur ”tung” man gör den. Det svingande svärdet är ett effektivt hot mot alla, som opponerar sig. Att Fru Justitia är en kvinna beror på att mannen fegt skickar fram henne, att ta hand om skitgörat och gömmer sig lämpligt bakom kvinnorna för att undvika, att ta ansvar och kritik, för en korrupt rättvisa. Analogt med Adam och Eva, äpplet och den där jävla ormen, men det är en annan story, vilken faller utanför ramen för denna.

Hur säkra kan vi vara på, att vi inte lever i skuggvärlden av en svensk Matrix, fysiskt inte, som en programvara? Hur säkra kan vi vara på, att vi inte befinner oss i en skenvärld så verklig, att den tas för reell? Ganska säkra, vågar jag påstå. Emellertid, dyker det upp fler och fler tecken på, att den alternativa tolkningen förekommer lokalt, bland Sveriges kommuner och regioner, där enskilda politiker eller grupper av sådana, driver medborgarfientlig politik och skumma agendor. Den förekommer frekvent, bland våra myndigheter, inom hela förvaltningen. Vår s.k. justitieminister Strömmer klampar omkring, som en aningslös elefant i en porslinsaffär, bland medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Vi måste se upp för dessa tendenser och bekämpa dem direkt.        

Rättvisans käftar

Hur man än betraktar Fru Justitia eller tolkar rättvisan förvandlas, i alla händelser, verkligheten drastiskt, i samma ögonblick en konflikt med Staten uppstår. Det kan som i vårt fall, röra sig om ett enskilt avlopp. Tillvaron blir reellt overklig, bisarr och uppskakande, när man oförberedd, med kallelser, förelägganden och hot om viten, rycks upp från vardagens relativa trygghet, men inte för att malas i rättvisans kvarnar, snarare obarmhärtigt, obönhörligt och ohejdat kastas in i dess käftar för, att tuggas, sönder och samman. Visst låter det lite… skarpt, vi är väl ändå i Sverige? Japp, och medan kärleken till fosterlandet evigt består, är tilliten till domstolar och förtroendet för rättsskipning, speciellt i mål avseende medborgerliga grundläggande fri- och rättigheterna, borta. Puts väck!  

Rosenrött filter

Vi känner åtskilliga medborgare, vilka har en rosenröd uppfattning om Statens administration av rättvisa och uppfattar den som, i stort sett fungerande, korrekt och rättvis. Vi känner däremot ingen, som har behållit sitt rosenröda filter, efter att ha varit föremål för denna, i stort sett fungerande, korrekta och rättvisa, rättvisa. Oavsett det handlade om brotts- eller enskilda mål. Dessa stukade medborgare har vissa gemensamma upplevelser, som att;

-bemötandet är ovärdigt,

-man inte blir lyssnad på,

-egna argument viftas undan,

-egna yrkanden förbigås med tystnad,   

-befinna sig i en antiseptisk miljö,

-konfronteras med empatibefriade tjänstemän,

-ha, men inte få rätt,

-känna sig blåslagen och mörbultad.

Sammanfattningsvis kan man kort & gott addera erfarenheterna till; att känna sig misshandlad! Och det är en slående träffsäker jämförelse, om man så säger.

Advokater får godkänt, men är på tok för dyra. 2024-2025, uppåt 3 000 spänn, 10 arbetstimmar är snabbt förbi, och när det närmar sig 20 arbetstimmar står taxan på 59 000 kr, tack för kaffet! Åklagare får knappast godkänt, det är ytterst få som håller, den siste Palmeåklagaren Christer Petterssons klass. De flesta är fulla av trix och fula knep och benägna att fuska, inte så mycket för att vinna ära, utan för att låsa in buset, men det ligger ingalunda någon poetisk rättvisa i det agerandet, överhuvud ingen rättvisa. Det är fusk oavsett. Ett standardtrix, bygger på samspel med en villig domare; om domaren tycker att åklagaren har dåligt på fötterna, och anser varken hans gärningsbeskrivning eller bevisning är tillräcklig realistisk, inte tillräckligt stark, frågar han åklagaren om denne vill ändra åtalet, och ger honom en chans att mildra, det till att passa vad han kan bevisa. Svarar åklagaren nej, vet båda två att åklagaren anser att den åtalade är ett ärkebus, och om det kanske inte går att bevisa just detta brott, har denna skurk begått så mycket brott, att det är en poetisk rättvisa att låsa bort honom/henne.    

Juridisk Tragik

Det är här tragiken börjar, för en normal, en äkta, en genuin domare, noterar åklagarens dolda signal, men dömer på vad som i målet är bevisat och allt är OK! Men det finns fortfarande allt för många domare, som ger åklagaren rätt och dömer fel. Det finns fortfarande allt för många domare, som är fullkomligt präglade av den gamla rättsordningen, där domstolarna var Statens hird, till skydd för sin totala överhöghet. De får förmodligen, inte huvudet runt, att deras uppgift nu istället är, att ge den enskilde medborgaren detta skydd mot Staten. De klarar inte att tänka utanför boxen, klarar inte moderna och dynamiska tankebanor. Utan minsta tvivel har dessa perukstockar hjälplöst tvärfastnat i en förgången era, i en annan tid, hänger fast vid gamla ideal, hyllar utdaterade idéer, och förstår inte hur Staten kan ha fel. Det har den aldrig haft förut.   

Denna grupp och liknande domare utgör svårligen en tillgång, utan endast en belastning och bromskloss på omvandlingen av Sverige till en rättsstat. Denna grupp och liknande domare hindrar medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter att etablera sig som tänkt, och stoppar effektivt medborgarna från att komma i åtnjutande av dessa rättigheter. De förefaller leva i en bubbla och ser inte hur malplacerade de har blivit, och har inte ens vett att självmant stiga åt sidan för, att ge plats åt en modern domare med stor integritet, med sikte och fokus på Sveriges konstitution, d.v.s. RF, EKMR och Stadgan. Vi behöver smarta, visa och engagerade domare utan annan lojalitet än till lagens bokstav.    

Förvaltningsanarki

Det råder uppenbart anarki och en utomordentlig olämplig aktivism inom vissa myndigheter. Det verkar vara små motståndsfickor av domare, domstolspersonal, kommunanställda, byråkrater och politiker, vilka ägnar sig åt, att på alla sätt, försöka obstruera den förhatliga unionsrätten, i en fåfäng protest mot lagen och EU. Så länge en del av dessa personer sitter på maktpositioner, vilka ger dem möjlighet att ostraffat begå brott, och förstöra medborgares förutsättningar, att leva väl och utvecklas som människor, blir det svårt att komma tillrätta med det elände, lidande, samt de problem, dessa fjantar och visionsbefriade störda småpåvar ställer till.        

EU debatterades livligt och fullt tillräckligt i början av 1990-talet, beslut om medlemskap togs för ovanlighetens skull av folket och därmed skulle, i enlighet med svensk demokratisk doktrin och tradition, alla sitta ner i båten och ro, i den beslutade riktningen. Doktrin och tradition har därtill sedan länge slagit fast, att vår grundlagssäkrade åsiktsfrihet ger var och möjlighet att öppet verka för och skapa opinion till förändring. Det varken duger eller hjälper således, att spjärna emot och försöka störa och hindra unionsrätten, det tåget lämnade perrongen redan 1995-01-01, 00:00. Denna aktivism påverkar självfallet förtroendet för alla rättsvårdande myndigheter och organ.   

Förkortningar

I texten, förekommer, ett stort antal förkortningar och listan här nedan, antyder den komplexitet, vi tvingats bemästra, den djungel vi behövt skära oss igenom, samt den byråkrati vi våldsamt kolliderat mot. Likt en massiv, jättelik och stum monolit har byråkratin motstått varje argument, varje skäl, varje lagstöd, lagmotiv och gällande lagstiftning. Logik och lagtext har runnit av den som vatten. Nu återstår för oss, endast JO, och om vi inte når framgång där, får vi dra monoliten inför någon av de bägge europeiska domstolarna eller kanske hellre och smartare, upplysa Kommissionen i Bryssel.

FEU – Fördraget om Europeiska Unionen

FEUF – Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt

EKMR – Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de        

              grundläggande friheterna – Lag (1994:1219)

RF – Regeringsformen, Sveriges Konstitution

Stadgan – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

Nämnden – Göteborgs Stad, Klimat och miljönämnd

EU-domstolen – Europeiska unionens domstol – Curia

Europadomstolen – Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna – ECtHR

HD – Högsta domstolen

PT – Prövningstillstånd

MMD – Mark- och miljödomstolen

MÖD – Mark- och miljööverdomstolen

HR – Hovrätten

TR – Tingsrätten

KR – Kammarrätten

FR – Förvaltningsrätten

LST – Länsstyrelsen

JO – Riksdagens Justitieombudsmän

JK – Justitiekanslern

SKV – Skatteverket

MB – Miljöbalken

FL – Förvaltningslag – Lag (2017:900)

VL – Viteslagen – Lag (1985:206) om viten

Staten – Den svenska staten

Prolog

Här följer så äntligen, berättelsen om hur det vanliga svenska paret, Roy & Pernilla, bosatta, där i sin lilla stuga på den stilla landsbygden, i ett tillsynsärende, hamnade mellan stolarna, kom i kläm och for illa i förvaltningsbyråkratin. Det blev, i sanning, till en skakig och omtumlande resa. En färd på obekanta vägar, i ett, i stort sett, outforskat och okänt landskap. Den inledande optimism vi kände och konstruktiva hållning, vilken drev oss, har bit för bit förbytts i förvåning och djup besvikelse. Livslånga uppfattningar, åsikter och inställningar, har vi tvingats revidera, med ett enormt förtroendetapp i kölvattnet.

Som sagt, tilliten till rättsskipningen är puts väck! Situationen förmedlar ett smygande obehag, tillika ambivalent känsla och ett tilltagande främlingskap. Det är ett sorgligt, högst negativt och destruktivt tillstånd, vilket lätt spiller över sin svartsyn på alla andra etablerade och positiva uppfattningar, om Staten, om samhället, om etablissemanget. Vi har verkligen allvarligt försökt betrakta vårt ärende, utifrån Nämndens inställning, men stöter, per omgående på patrull, och krockar våldsamt i diametralt motsatta uppfattningar, avseende gällande rätt, alltså vilka lagar som gäller, vilka man måste följa. Vi hävdar att lagstiftningens hackordning generellt, sorteras, uppifrån och ned, enligt följande;

-FEU- och FEUF-fördragen, Folkrätten, fördrag, avtal och konventioner Sverige tillträtt,

-RF, tillsammans med EKMR, eller Lag (1994:1219) i förekommande fall, Stadgan,

-EU:s rättsakter, förordningar och direktiv,

-Övrig svensk och europeisk sekundärrätt.

Business as Usual

Men det är inte aktuellt för Nämnden, myndigheter och domstolar, de kör på med, ”business as usual”, d.v.s. den förvaltningsmodell som till stora delar bygger på Oxenstiernas briljanta organisation av konungens befallningsmän i självstyrande enheter. En förvaltningsmodell som utvecklades med korporativa idéer, och blev organisatoriskt, samt praktiskt en framgångssaga. Problemet för oss, medborgare är, att denna framgångssaga till förvaltningsmodell, inte lirar särskilt väl med våra grundläggande fri- och rättigheter, eller ja, inte alls, faktiskt. Att den enda koppling till EU verkar ligga, i den ständiga förnekelsen av dess jurisdiktion, är knappast ämnat att förvåna. Förklaringen till denna exkluderande ståndpunkt ligger i förvaltningsmodellens korporativa struktur, vilken syftade till att uppnå en socialt acceptabel samhällsutveckling och att tillfredsställa kollektivets basbehov, detta, på individens, eller den enskildes bekostnad.

Men, 1995-01-01, kl. 00:00, skulle Sverige ha skrotat sin korporativa förvaltningsmodell, och etablerat en rättsstat, vilket är en helt annan typ av förvaltning. Skillnaden ligger främst i maktfördelningen och synen på medborgaren. Medan den svenska staten/regeringen har full supremati, d.v.s. fullständig kontroll över sin makt, genom att styra både lagstiftning, domstolar och dessutom den exekutiva makten, alltså polis, åklagare o.s.v., tillämpar rättsstaten en strikt maktfördelning. Det ska vara vattentäta skott mellan den lagstiftande makten, (Riksdagen), den exekutiva makten, (Staten/regeringen), och kontrollmakten, (domstolarna). På gott & ont ska alla officiella förfaranden ske transparent, formellt, och med stöd i lag. Det ska finnas en konstitution, som ska tillämpas. Som alla kan se diffar styresskicken betydligt. En parentes; det ska tilläggas, att alla knep & knåp, halvmesyrer till lagstiftning och fräcka påståenden om, att de svenska domarna och domstolarna är oberoende har inte gjort dem mindre beroende. De måste frigöras helt från Staten, precis som den stackars kyrkan, som åkte ut i kylan, då den inte längre tjänade sitt syfte.

Oberoende domstolar

Det här med domstolarnas oberoende hänger intimt samman med synen på medborgarna. I Sverige har traditionellt kollektivet skyddats, den enskilde, hade iofs formella rättigheter, (RF) vilka inte kunde utnyttjas, då de endast var principstadganden, alltså att det, i princip borde vara på det sättet, men domstolarna gick regelmässigt mot enskildas intressen till förmån för Staten, (och gör så fortsatt). Rättsstaten sätter den enskilde medborgaren, och dennes skydd, i centrum, därav behovet av äkta oberoende domare och domstolar. Rättsstaten har gett domstolarna i uppdrag, också ex officio, utan anmälan, alltså att skydda, och komma till enskildas undsättning, mot statliga intrång i, och övergrepp av privata intressen. Vår kamp handlar mycket om detta, att det aldrig kom någon domstol till vårt försvar, tvärtom de sänkte oss, rätt av, var och varenda en gång.        

Alltihop kokar ner till ett simpelt EU-motstånd, vilket tycks oss synnerligen anmärkningsvärd, med tanke på, att dessa människor mycket väl vet, att Riksdagen, bortsett från ”det svenska statsskickets grunder”, i princip lämnat EU, carte blanche till svensk jurisdiktion. Samtliga medlemsstaters parlament har gjort motsvarande val. Inget konstigt i det. Däremot är det konstigt, att svensk förvaltning, i många stycken inte har lyckats anpassa sig till EU, trots att Sverige, nu varit Unionsmedlem i 30 år. I ljuset av, att EU-fördragen, och EKMR, har gällt som svensk lag lika länge, Stadgan i 14 år och RF i 13 år, är det svagt av Sverige, att ett stort antal domare fortfarande tillåts kränka EU-rätten.

Mänskliga rättigheter

Det stannar dock inte där, för medan stora delar av Sverige, såsom civilsamhälle, näringsliv, miljörörelser, idrottsföreningar, politiska partier, efter en velig, tvekande och seg start, nu med förvånansvärd lätthet assimileras, i den stora europiska gemenskapen, står utvecklingen på området; medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, mest, still, eller ja, helt still faktiskt.  Denna moderna och avgörande rättighetslagstiftningen visas, menar vi, bristande respekt och surmulen fientlighet av Nämnden, myndigheter och vissa domstolar. Denna sida av Sverige hade vi innan 2014, aldrig tidigare mött. Sverige stod, en gång, upp för mänskliga rättigheter och jag, Roy, präglad av Palmeerans debatt och uppfattning om dessa rättigheter, gör så fortfarande, och Pernilla känner på samma sätt./

Myndigheternas och domstolarnas infantila avståndstagande av EU och unionsrätten drabbar oss på så sätt, att vi formellt aldrig delgivits misstanke om brott, likväl behandlas vi som om det vore styrkt. Vi ska inte förekomma historien, utan enbart nämna, att dessa är våra ord, vår story, en samtida betraktare kan naturligtvis ha erfarit något annat. Saklighet respekterar vi, i frank uppriktighet och ett osminkad referat, där inget avgörande avsiktligt lagts till, tagits bort, inte heller, förtigits.

I Never Ending Story Ver. 2.0 tar vi upp och närmare beskriver, historiken, övriga detaljer, lagar och regler, samt trix och knep, myndigheter och domstolar tar till när de ej finner lagstöd.