Putins tredagarskampanj, blev till ett hänsynslöst, brutalt och blodigt folkmord, samt utrotningskrig som strax fyller tre år! Tusen dagar och nätter, under ständig beskjutning. Tusen dagar och nätter med samma oro och rädsla för, de slumpartade missilträffarna, vilka har mycket lite att göra med militära mål. Vad som skaver i denna kontext är, att Ukraina fortfarande inte kan stänga sitt luftrum. Luftvärnets och flygvapnets stackars utarbetade besättningar, gör en jättes arbete, med att hålla undan så mycket flygande ryskt djävulskap från Ukrainas städer och befolkning. Mellan 75% och 85%, sopar de ner från himmelen, vilket är enastående, men resten förorsakar betydande skador. Å andra sidan, är några av de där missilerna svårträffade, då de uppnår extremt höga hastigheter och kommer spikrakt uppifrån. Släpps missilerna från flyg kan de med hjälp av sin egen motor, teoretiskt accelereras upp till 10 Mach, d.v.s. 10, gånger ljudets hastighet, eller 10 000 km/h, ca 2,8 km/sek. det är således svårt att ens se den, att träffa den kräver, en osannolik tur, eller avancerade luftvärnssystem med tidig varningsradar.
Kort flygsträcka
Att flygsträckan från avfyringsramperna i den Ryska Federationen, eller från dess bombplan över Svarta havet, kan vara så pass kort, som några minuter, komplicerar ekvationen avsevärt. Också, om missilen upptäcks, räcker tiden inte till för att kalkylera nedslaget, förvarna det tilltänkta målet och larma luftvärnet och/eller skicka upp flottan av F-16, för att oskadliggöra hotet. Med en tidig varningsradar, monterad på ett flygplan eller fordon kan man se, dels varifrån missilen avfyras, dels sannolik nedslagsplats, vilket systemet räknar ut. Visserligen är tiden knapp, men systemet ger åtminstone försvarana en mycket förbättrad chans, mycket större möjligheter, att plocka ner inkommande missiler. Under rådande situation, inträffar följande; om det ukrainska luftvärnet till äventyrs skjuter ner en ballistisk missil blir det oftast så nära målet att fallande vrakdelar, ibland hela och odetonerade stridsspetsar, likväl träffar platsen eller området däromkring, med tillräckligt allvarliga konsekvenser.
Kortsynta överväganden
Det är uppenbart utomordentligt kortsynta överväganden på många plan den fria världen gör genom att inte skicka vad de har av luftvärn till Ukraina. Visst, nästan varje partnerland behöver sitt luftvärn inför en möjlig väpnad konflikt med den Ryska Federationen, men de erfarenheter och kunskaper om systemens förmågor, under tjänstgöring i skarp läge, är ovärderliga, liksom att visa Putin, Polarna & Kreml att de effektivt kan stoppas. Nu kanske, det argumentet inte biter särskilt hårt, på en samling förhärdade kriminella skojare, skurkar och bedragare, som storhetsvansinnige, Putin, lallande fyllot, Medvedev, lögnhalsen Lavrov, papegojan Pskov och fläskhuvudet Nebenzya. Jag ämnar värna min värdighet och inte ge dem fulare och värre öknamn, fast det frestar. Meniallafall. Bortsett från Baltstaterna, finns i nuläget inget som tyder på ytterligare rysk aggression, således kan världen lugnt skicka sina system till Ukraina, som bara väntar på att det ska ske. Varje system som levereras kan säkra ännu ett kraftverk, ännu fler transformatoranläggningar, fler ledningsnät, och mycket mer civil infrastruktur. Lede Fi verkar, i stort sett, exkludera militära mål i Ukraina.
Drönare, överallt drönare
Med denna sömlösa övergång, kommer jag sålunda, äntligen till vad dagens inlägg ska handla om; Drönare. För bara tre år sedan, var drönare, utom på vissa specialområden, enklare leksaker, utan någon speciell användning, ja förutom att rejsa varandra. Dessa flygande leksaker, har genom skolungdomars innovationskraft, försvararnas användning och statens investeringar, på samma tid utvecklats till en formidabel teknik, till ett taktiskt och dödligt farligt vapen. I början av Lede Fis invasion, var det relativt vanligt att skolungdomar, ibland i sällskap av föräldrar, rekognoscerade ryssarnas positioner med drönare och GPS, skickade koordinaterna till armén och inom några minuter regnade det granater från det pricksäkra ukrainska artilleriet över fienden. Team på 3-5 personer kuskade omkring på landsbygden i små pick-ups, vans eller t.o.m. personbilar med last av pansarbrytande projektiler och drönare för att rikta pansarskotten mot och få en uppskattning av skadorna på målen. Den berömda ”stålormen” på väg mot Kyiv 2022 förintades bl. a. på detta sätt och samarbete.
Snabb utveckling
Därefter tar drönarutvecklingen verkligen fart på samtliga individuella områden, som ökande hastighet, förbättrad last- och flygförmåga, kontroll i realtid, övervakningskapacitet och maximal flygradie, för att nämna några. Speciellt kontrollen i realtid och övervakningskapaciteten, eller den optiska kapaciteten, har gjort jättekliv och har gått från kontroll av pansarbrytande projektiler över klumpiga konstruktioner och taskigt upplösta bildskärmar, till vanliga spelkonsoller och 3D-glasögon. Spelvana ukrainska ungdomar har gjort resten för att fullborda drönarens succés, om man nu anständigtvis och lämpligen ska använda den termen. Ukrainarna skapade, med hjälp av drönare, utan minsta tvivel krigshistoria, en av de största och mest överraskande, krigsutvecklingar hittills. Baksidan är, att jag tror att många av de spelvana ukrainska ungdomarna, som dagligen opererade drönare vid fronten, med tanke på vad jag sett i tusentals klipp från deras användning av den lille flygande lönnmördarens effektiva eliminering av ryskt infanteri och pansar, dessvärre inte mår speciellt bra.
Otrolig detaljrikedom
Det är inte ämnat att förvåna, då kontroll i realtid med dagen optiska kvalitet och möjligheter innebär, att målområdet framträder med en, minst sagt, avslöjande detaljrikedom. Inledningsvis såg jag i klippen hur drönarna kom farande och dammade rakt på och in i ryska soldater och stridsvagnar, ja allt gående och rullande ryskt krigsmateriel. Till min ofantliga förvåning såg jag en dag, en liten drönare, som kom farande i ganska hög fart mot en rysk stridsvagn, men bromsade in och började hovra en kort stund, innan den dök rakt ner i en öppen manlucka. Än mer förbluffad blev jag när spaningsdrönaren som dokumenterar händelserna, kom så nära inpå inkräktarna, att man lätt kunde se skräcken i deras ögon strax innan drönarens granat detonerade och förvandlade soldaten, i bästa fall till en trasdocka, i sämsta till en rykande hög av kött och ben. Optiken räddade en inkräktarsoldat, vilken höll upp en skylt där han textat, att han var hungrig och törstig och om de möjligtvis kunde hjälpa honom med den saken. Han fick mat och vatten levererat till sig, av en drönare och gav sedan upp den lika meningslösa som hopplösa uppgiften, att tvinga Ukraina på knä.
Zooma ut
Detta pågår och sker på mark-, på mikronivå, i en kamp kängor emellan. Zoomar vi ut, till makronivå, ser vi att staten Ukraina på tre år gått från noll koll, till att tekniskt ha utvecklat drönarna, skapat tillverkningskedjor av underleverantörer, byggt eller inrett produktionslokaler för sammansättning av vapnen, samt satt dem i massproduktion och i flera fall redan levererat grejerna till försvaret. Nu är Ukraina ibland, förtegen om sina attacker på den Ryska Federationens territorium, men anfallen utförs numer av hundratals drönare och ett antal missiler, varje gång. Det lär inte dröja innan Ukraina kan skicka in ett tusental autonoma drönare och många egna missiler över den Ryska Federationen, och låta drönarna själva bestämma vilka mål de ska träffa. Något sådant skulle Putins censur inte klara att dölja, som man gör med Ukrainas förnyade offensiva kampanj i Kursk-regionen, som förresten är det givna svaret på att Lede Fi, trots att denne skramlat ihop 50 000 par kängor inte lyckades kasta ut den ukrainska armén, vilka klokt nog hade grävt ner sig rejält i den ryska jorden och således ”endast” behövde försvara sitt nya landförvärv. Jämför nu det ukrainska drivet, självdisciplinen och målmedvetenheten, med ryssens vinglande, haltande och velande i samma kontext. Att tvingas köpa in vapen från externa källor, med kraftigt försämrade priser på ryska varor och en valuta, vilken snart uppnår, fritt fall, kostar den Ryska Federationen helt galna resurser och långt mycket mer Rubler än vad Kreml kalkylerat med.
Enligt plan
Det var länge sedan den sinnesrubbade Putin använde det begreppet, för ingenting, absolut ingenting går enligt plan, i vart fall inte enligt hans planering. Ukrainska drönare och missiler slår ut, fler och fler ammo- och bränsledepåer, raffinaderier, flygfält, monteringsfabriker för ryska drönare och missiler, tillverkare av raket och missilbränslen, samt träffar ibland civila strukturer, vilket hos den ryska befolkningen utlöser både rädsla för Ukrainas vedergällning och frustation över va fan, den egna militären håller hus. Det vet uppenbart inte ryssarna i gemen, men det vet vi, de sitter, inte minst, mentalt fast i Donbas, vilket till varje pris ska erövras. Lika uppenbart är att Putin, Polarna & Kreml inte riktigt behärskar situationen och gör kanske en kraftig felbedömning genom, att prioritera ett genombrott i Donbas och södra Ukraina framför att skydda sina gränser och befolkning i Kursk. I alla händelser, kan på goda grunder hävdas att nordkoreanernas assistans blivit ett nesligt debacle, av historiska proportioner.
Käre ledare
Dessa unga, lika vältränade som, enligt käre ledare, Un ”motiverade” nordkoreanska elittrupper blev till trasdockor precis som ryssarna, av ukrainska drönare och, föll lika lätt som dem, offer för ukrainarnas överlägset bättre taktiska förmåga och överlägset bättre närstridstekniker. Just nu, super och dör de stackars nordkoreanerna som, och tillsammans, med sina ryska vapenbröder, (eller snarare olycksbröder), stridsmoralen sjunker stadigt, den käre ledaren Uns motivation i samma takt, och de längtar sannolikt tillbaka hem, till kasernlivets tristess, hellre än att behöva gå igenom frontlivets skärseld. Hellre än att behöva möta en dödsföraktande, oförsonlig och dödligt farlig motståndare, som verkar förryckt i sina överraskande utfall, och ursinniga försvar av egna linjer. Det syns i tillgängliga klipp, att nordkoreanerna blev mäkta överraskade av vad de mötte i Kursk. Hade de inte sett de många klippen? Berättade ingen vad de skulle ställas inför? Inte att undra över, varför nordkoreansk elitsoldater springer omkring som yra höns när drönare börjar släppa granater över dem, i en skog, vilket har fångats på film.
Vad händer 2025?
Putins kriminella företag i Ukraina har skiftat karaktär så ofta, att trender och händelser, i princip, blir omöjliga att rätt förutspå. Jag ser, dock i kristallkulan, en upptrappning från ukrainsk sida, med att fortsätta attackera och slå ut Lede Fis militära lager och logistiklinjer och därmed försörjning till de ryska trupperna, då detta har visat sig ge en nästan direkt och gynnsam effekt på Lede Fis aktiviteter vid fronten och ett något dämpat tryck på luftvärnet. Med tillåtelse att använda Västs missiler också mot mål långt in i den Ryska Federationens landmassa, är en sådan utveckling självskriven. Putin, Polarna & Kreml, måste nog bestämma sig ganska snart om det ska bli Kursk eller Donbas med södra Ukraina, som det ska göras upp om. Ukraina har klart visat sig, trots utnumrerade i antal kängor och materiel, likväl behärska ett tvåfrontskrig, och skapar löpande ny krigshistoria. Mycket hänger fortfarande på Väst, hänger på viljan att äntligen få igång de sedan länge utlovade vapenleveranserna. Det går inte att utkämpa ett krig med soldater utan vapen i hand. Det är utomordentligt söligt, slarvigt och ohederligt av Väst, att inte sätta verklighet bakom sina stora ord. Tänk om beväpningen av de ca 46 000, nyrekryterade, tränade och utrustade med allt utom vapen, med sådana i hand, skulle kunna driva ryssen österut i Donbas och ut ur södra Ukraina. Tänk om… Jag får fortfarande, ibland en känsla av att Väst, speciellt USA, inte vill, att kriget avslutas i närtid.
Realpolitik
Anledningen kanske inte i första hand, är det giriga militärindustriella komplexets ständiga jakt på stålar, snarare en realpolitisk kontroll. Så länge en aggressiv rysk federation är strängt upptagen i Ukraina och på eget territorium, och dessutom utarmar sin militära förmåga, genom att ödsla bort personal och materiel, utan att helt kunna ersätta förbrukade resurser, har USA kontroll och anser sig hinna styra upp sin redan hundrafalt mäktigare krigsmaskin inför den oundvikliga konfrontationen med den Ryska Federationen och eventuellt Kina. Det kan visserligen verka på tvärs mot USA:s åtaganden gentemot Ukraina, enligt Budapestmemorandumet 1994 och något cyniskt, men det är inte endast Trump som delar uppfattningen ”America first”, det mottot har gällt alltsedan första dagen av självständighet, den 4 juli 1789. Den uppfattningen har delats och styrt varje president sedan presidentämbetet instiftades, samma år. Den uppfattningen har de facto styrt alla amerikanska överväganden, oavsett de syftat till att göra gott eller ont. Trump är ju oberäknelig som den tok han är, men får bara Ukraina sig levererat vad som är utlovat i vapenväg reder sig landet gott Trump förutan, åtminstone ett år, men det tarvar ökad support från EU och andra partners.
Jaja, men 2025 då?
Det bubblas åter en massa om förhandlingar, hit och dit, orealistiska scenarios presenteras av länder och ledare, vilka hade/har det dåliga, nej det urusla omdömet att inte bara hålla käft och inte lägga sina stora snokar i angelägenheter de inte har att göra med och knappast ens begriper någonting av. Undrar om dessa länder och ledare själva önskar, att frivilligt, utan vettig eller rimlig anledning avstå sitt territorium? Jävla trams, dumheter och kvalificerat nonsens, därför ser jag inte någon minsta gemensamma nämnare, att starta förhandlingar kring. Den ekonomiska regressionen, löser Putin kanske genom att han kontrollerar lagstiftning och sedelpressarna, men det kommer att komma surt efter. Den Ryska Federationen äger en mycket större befolkning än Ukraina, och har lager för sin krigföring i nuvarande omfattning för ca 1–1 ½ år till, men det räcker föga för ett genombrott i Donbas eller i södra Ukraina.
Analys
Min analys blir att den ukrainska frontlinjen, i allt väsentligt, kommer att bestå, under 2025. Hurvida kampanjen i Kursk kommer att expandera eller ligga pall, beror på vapensituationen och utsikterna för förhandlingar. Ju närmre förhandlingar parterna kommer ju viktigare blir det att erövra fiendens territorium för det bättre förhandlingsläget det ger. När det kommer till Krim, har inte den jättelika buffertzon som skiljer Ukraina från halvön, precis varit till någon större hjälp för att skydda den Ryska Federationens militära anläggningar och flottbaser, vilka förefaller attackeras på daglig basis. Den ryska marinen smyger, till och från, in och ut ur Svarta havet och Azovska sjön, drar iväg några missiler och drar sedan järnet hem till sina nya flottbaser, bortanför Ukrainas tidigare tillåta räckvidd för utländska missiler. Den katt och råttleken kommer sannolikt att fortsätta, liksom hamrandet på Krims infrastruktur till dess ryssen utrymmer halvön.
Slutsats
Den inte helt självklara slutsatsen blir likväl att utnötningskriget kommer att fortsätta, men Ukraina kommer sakta men säkert, att militärt mäta sig, med den Ryska Federationen på alla nivåer, utom på det nukleära vapenområdet och med fortsatt framgång försvara sig mot Lede Fis fula strategier och mordiska framfart. Vad jag däremot tror kommer att utvecklas enormt under 2025 är Ukrainas diplomatiska aktiviteter, vilka hittills varit formella med många lände och aldrig lett fram till ömsesidigt nyttiga samarbeten. Redan under 2024 etablerade Ukraina diplomatiska förbindelser med många afrikanska stater, i en klurigt uttänkt drive att säkra världens matdistribution genom, att skippa mellanhänder och upprätta kontakter direkt med de berörda afrikanska staternas regeringar. Ukraina har rensat upp Svarta havet och kan skydda en fartygsled för export av sina jordbruksprodukter, utan massiva statligt organiserade stölder utförda av den Ryska Federationen, ett stöldgods av vilket Putin skänkte en del av till sina kompisar i några afrikanska nationer.
Avslutningsvis
Att vända opinionen hos en hel del afrikanska stater från, att i princip, anklaga Ukraina för avbrott i leveranskedjan av avgörande livsmedel, trots att det knappast är en hemlighet att den Ryska Federationen startade kriget till, att få dem att lämna den ryska intressesfären, visar hur smarta, drivna och fokuserade, samt duktiga ukrainare, är när viktiga frågor står på spel. Också denna rond vann Ukraina på K.O., liksom de flesta föregående, men Lede Fi räddas av gong-gongen varje gång, vilket, endast förlänger plågan och den ultimata uppercutträffen på Putins hakspets, vilken kommer att sända honom till golvet, och; – ”…ten, and out!”. Det torde vara hur jag ser det nya året utveckla sig för Ukrainas del. Skulle jag, mot all förmodan ha fullständigt fel och Lede Fi lyckas slå en kil i Ukrainas försvar och göra ett genombrott, måste EU och USA skicka trupp för att stoppa inkräktarna. Putin har själv öppnat upp för ett sådant arrangemang genom att bjuda upp och in, Nordkorea till den makabra dödsdansen.
Lämna ett svar