Strömmer
är utan jämförelse den mest inkompetenta statstjänsteman, jag under min livstid sett komma och gå. Jag värnar, emellertid min egen värdighet och avstår därför från, att nämna honom vid öknamn eller kalla honom för fula saker, fast det frestar – Satan… Var gång jag ser och hör honom förklara varför, hans solklara övertramp av medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, inte är kränkande, inte strider mot grundlagen, och är nödvändigt, förvandlas han mer och mer till den något kladdige turkiske advokaten i filmen; ”Midnight Express”, vilken är en rätt bakslug och obehaglig figur. Meniallafall. Kan det vara aningslöshet, okunskap, dumhet eller desperation som fått Strömmer att inleda sin nästa och senaste attack på medborgarna, med det huvudlösa förslaget att sänka straffmyndigheten från 15 till 14, men varför inte till 12 eller rentav 10? Försöker han fylla alla framtida fängelseceller, han lyckats stampa fram?
Straffmyndig
blir man då man kan rösta och gå på systemet. Korrektion av kriminella barn och ungdomar får ske på, för ändamålet skapade, öppna eller slutna enheter, baserade på deras behov och rättigheter. Punkt! Strömmers argumentation är tom och ihålig, och motsägelsefull, i det att han inte vill se att fler barn lockas in i denna våldets kontext, men vill skicka fler barn på kåken, vilket kommer att bli kriminalhögskolor för läraktiga små barn. Strömmer, eller för den delen Moderaterna respekterar inte principen om att var och en ska anses oskyldig till dess en domstol fastslår något annat. Jag ska i rättvisans namn säga att Strömmer inte ensam är ansvarig för, att tryggheten i Sverige försvann, puts väck.
Politikeransvar
Det har varit en lång process, där samtliga partier och samtliga folkvalda, lika delar ansvaret. Jag kommer ihåg hur sossen Ygeman, för några år sedan i TV, påstod att gängkriminaliteten var en angelägenhet för hela det svenska samhället, för varje svensk. I helvete heller! Ygeman visar här prov på en tveksam härskarteknik, då han föreslår att vi ska ta ansvar för ett mandat, vi redan gett de folkvalda och vilket vi regelmässigt inte ska lägga oss i. Wilhelm Mobergs, träffade mitt i prick med sin lilla sentens; ”När politikerna talar om att vi alla sitter i samma båt, innebär det, att du ska ro!”. Således har denna situation näppeligen uppkommit, på grund av, något vi vanliga medborgare gjort eller inte. Problemen är, fullt ut skapade av riksdagspatiernas löjliga kotterier och blockeringar av varandras förslag till lösningar. För att illustrera vad jag menar, återger jag hur det gick till när våra folkvalda skulle implementera vapendirektivet. EU var snabba, att anta direktivet då, syftet med den nya lagstiftningen ansågs särskilt viktig, vilket var att försvåra för buset att anskaffa vapen, ammo, sprängmedel, reservdelar och bl.a. utrustning för tillverkning av ammo.
Politisk Process
Det var ett omfattande direktiv, som inkluderade kontroll av försäljningskedjor, vapenleverantörer, byggsektorn och det rörde importregler och tullrutiner, och mycket, mycket mer. Direktivet skulle vara fullt ut, antingen inkorporerat eller transformerat till svensk lag och rättsordning, senast 2018. De tekniska bitarna eller administrativa delarna, förefaller snabbt ha implementerats, genom den svenska förvaltningsmodellens effektiva hantering. Men sedan… tvärstopp! 2018 kom och blev 2019 och från riksdagshuset, inget nytt. Vad hände? Tidöpartierna var inte överens om vissa detaljer… 2019 blev 2020 och skjutningar, sprängningar och mord fortsatte att öka in i och under 2021 och verkade mer och mer skrämmande, men fortfarande inget nytt från Riksdagen. Av det lilla, som finns av allmän debatt i frågan minns jag endast Pehrsson (L) och Busch (KD), samt en del undanflykter, men inga klara besked. Tidöpartierna förhandlade, förhandlade och förhandlade, men det hände inget 2022 heller.
Resultat
Vi bor på landet och har känt oss trygga, men jag kan lätt förstå, vilken oro, otrygghet, skräck och vanmakt många medborgare känner över de senaste årens horribla facit, med bl.a. en liten tös skjuten till döds i en gänguppgörelse. Tidöpartiernas eviga förhandlande bar slutligen frukt 2023, efter fem år! Först ska jag avslöja detaljen, Tidöpartierna inte kunde enas runt; det handlade om var jägare och hobbyskyttar passade in i det nya systemet. ”Jägare och hobbyskyttar”, jag trodde inte mina ögon. Detta är fullständigt orimligt, med tanke på den högst allvarliga vardagssituationen. De folkvalda har tjurskalligt drivit sina agendor in absurdum, vilket väcker frågan om var deras mandat tar slut och egenmäktighet tar vid. Kan det bero på aningslöshet, okunskap eller ren dumhet, jag vill inte gärna skriva indifferens, vilket får våra folkvalda, att bortse från det faktum, att deras kotterier och senfärdighet, för att inte skriva inkompetens, utsatte ofantligt många medborgare, för uppenbar och akut fara, till och med dödsfara.
Vapendirektiv
Nej, jag inbillar mig inte att direktivet skulle få våldet att försvinna, som genom ett trollslag, men ostridigt har vapendirektivet inom två år haft avsedd effekt på tillgången på reservdelar, vapen, ammo och sprängmedel. Sedan kommer en rejäl kalldusch, då våra folkvaldas, kompromissovilja, bristande kompetens och blurrade klarsyn, kan komma att kosta Sverige, det vill säga oss alla, miljardbelopp, i böter, för att missat att implementera vapendirektivet i tid. Här vaknar nästa fråga; var går gränsen mellan normalt ansvar och tjänstefel? I detta fallet var tiden en viktig, om inte avgörande faktor och, att det på underlåtelse att rätt implementera och tillämpa EU-rätt följer böter, torde vara allom bekant. Jag fattar, i vart fall, inte ett smack, jag får inte huvudet runt det faktum att våra folkvalda har en så defekt omdömesförmåga, att de blankt struntar i medborgarnas säkerhet och slarvar med våra surt förvärvade pengar, enkom för att hävda sina respektive åsikter, politiska åsikter, meningar och mål, samt för, att driva sina kotterier och favoritsysselsättningen; blockera varandras lösningar, lagförslag och policys.
Våra Folkvalda
politiker från samtliga riksdagspartier har varit med om att skapa dagens makabra vardag, de har haft över 30 år på sig att bygga ett jämlikt, rättvist samhälle, ett möjligheternas gemenskap, där ungdomar väljer bort kriminalitet och våld. Lika länge har den totalhavererade integrationen bara legat där, trasig, overksam och värdelös. Den kraschade inte p.g.a. migranterna, inte på bristande resurser, inte heller på medborgarnas ovilja, utan uteslutande på, att partierna hindrade varandras förslag från, att förverkligas. Det är skämmigt och pinigt, att ta emot människor med ett hjälpbehov, för att sedan snuva dem på framtiden genom, att varken ha en målbild, handlingsplan, eller ens ett stödsystem på plats. Det är lika skämmigt och pinigt, att våra folkvalda, fullständigt saknar konsekvenstänk. Att social oro, civil ohörsamhet, kriminalitet och hat är självskrivna konsekvenser av bristfällig eller obefintlig integration har vi vetat i hundra år – minst! Och medan vi medborgare alltid har, om än avlägsen, dock viss chans att hamna i ett terrordåd, eller sprängd tillsammans med en terrorist, finns naturligtvis varje gång man rör sig i ett folkhav, på en offentlig plats, men jag hade aldrig kunnat drömma om att hamna i skottlinjen för busets meningslösa uppgörelser, mord på öppen gata, lönnmord och nattliga sprängningar. Att hävda att våra folkvalda misslyckats är diplomatiskt, de har tabbat sig totalt, för rent krasst skulle våldets småtjejer- och killar kila till skolan i stället för till förortsgettots köpcentrum för nya uppdrag, Turkiske Räven, Jordgubben skulle varit ansvarstagande fäder med egna firmor eller arbete och en vettig framtid, om politikerna hade gjort sitt jobb.
Polisen
Vafan, gör polisen, utbrister folk? Jag har aldrig haft speciellt mycket till övers för snuten, de står iofs mellan oss, buset och Vilda Västern, men nah, några högre tankar om svensk polis har jag aldrig heller haft, förutom de raka, oftast de som inte stukat sin båtmössa. Nu är de pressade så det räcker och blir över och får lika orättvist som oförskylt skit för dagens samhällssituation. De har i denna kontext verkligt gjort vad de kunnat. När det dagligen, eller ja, snarare nattligen sker grova våldsbrott och allmänfarliga sprängningar sinar utredningsresurserna snabbt. Stackars tekniker, forensiker och lokala snutar, de måste vara utarbetade och dödströtta. Vad vi upplever, är inte en polisiär situation, det är ett socialt problem, ett socialt nödläge. Polisen kommer inte kunna stoppa våldspiralen, de kan dämpa, hindra och i viss mån förebygga våldsamheterna, men det är våra folkvalda politiker, vilka har att lösa alla dessa dilemman. Om det kommer att lyckas med dagens rabiata och aggressiva policy, uteslutande fokuserande på straff och strängare straff, är högst tveksamt. Politikerna har likväl, att lösa problematiken och lösa det inom ramen för rättsstatens juridiska gränser, inom ramen för medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter och utifrån den moderna lagstiftningen, det vill säga, Sveriges Konstitution eller Regeringsformen, (RF), Konventionen och Stadgan. Absolut inte som den blå kulturministern.
Kulturministern
borde bara slagit igen truten, och visat att hon faktiskt blivit utsedd att förvalta det svenska kulturarvet, vilket inte är och inte främst ska vara baserat på kommersiella intressen. Hon har inte ens begripit att det är då en gemenskap lyckats skapa ett överskott som det överskottet används för att manifestera en kultur. Det verkar rent skumt att hon vill att den fria åsiktsbildningen, som vår kultur är ett uttryck för ska roddas, styras och bestämmas av kommersiella intressen. Hur tänkte hon där? Här i Sverige ska inte Disneys, NetFlix och Primes knepiga kontrakt, dominera vår kultur. Det har vi redan ett antal duktiga skattefinansierade kulturarbetare, till att hantera den detaljen. Om saken kokar ner till pengar, tror jag riksdagsmännens skattefinansierade, men obefogade förmåner skulle bidra med, så att säga, en god grundplåt. Sedan kliver hon ner i moralträsket, då hon påstår att medborgarna inte ska belastas med skatt för tillgång till sin egen kultur. Hon glömmer dock att nämna hur samlingsregeringen Kristersson finansierar sina skattesänkningar med, just ökade skatter, inte sällan kamouflerade som avgifter. Ett nollsummespel, vilket jag tycker karaktäriserat hela denna mandatperiod. Missförstå mig rätt, sossarna och den rödgröna röran var endast lite bättre, men ingen representerar folket.
För övrigt
förbigår jag, Lukaschenka utan, att vidare orda om denne pajas. Jag avvaktar med vårdskandalen, ett debacle, vilket åter onödigtvis drabbat kvinnor, och slarv som alltid får mig, rent förbannad och förbannat upprörd. Östersjön avvaktar jag också med, för här behöver alla fria länder runt den pölen gå till botten, om man så säger, med vad som händer och sker under ytan. Jag återkommer imorgon med beskrivning och tankar kring vår Konstitution.
Lämna ett svar