Soppa

Det är just en osmaklig soppa Staten & Co, d.v.s. förvaltningen och etablissemanget kokat och som flugor ramlat i, p.g.a. en infantil övertro på egen förträfflighet och politisk förmåga. Det liknar en forngrekisk hybris, ett övermod, vilket kraftigt överdriver den egna betydelsen. De har snubblat på sin egenmäktighet, vilket drabbat alla inblandades omdöme negativt. Regeringen har helt klart påverkats av SD:s fascistoida straffmentalitet och fått alltför många personer med inflytande, att inbilla sig att man kan straffa bort ”den organiserade brottsligheten”. Men, för det första; är brottsligheten verkligen så organiserad som de ansvariga påstår? Termen, organiserad brottslighet för tankarna direkt till maffian i New York. Men den graden av organisation handlar det knappast om här. Förresten hade buset varit det, skulle polisen tveklöst löst problemet, i det att organisationer går att rulla upp och upplösa. Jag ser endast ett totalt desorganiserat nätverk, vilket inte kan skydda sina egna eller ens deras anhöriga.

Subkultur & Skuggsamhälle

Vad denna våldsamma företeelse än kan kallas är det således inte, i första hand, ett krig mellan Staten & Co och olika kriminella grupperingar. Kriget står mellan, från början normala medborgare, vilka inte blivit lyssnade på, inte tagits hänsyn till, inte släppts in i gemenskapen och därför skapat subkulturer, och skuggsamhällen, vilka visar Staten & Co, samma hänsynslöshet som buset anser de blivit visade. Men att 30 sprängningar, med endast en skadad medborgare, skulle bero på ren flax, tror i vart fall, jag inte på. Missförstå mig rätt, det är naturligtvis hänsynslöst värre, att detonera sprängämnen bland oskyddade medborgare, men med den fullständiga hänsynslöshet bl. a. justitieminister Strömmer gaggar och fabulerar om skulle vi se bra mycket blodigare och värre scenarios. Skräckscenarios med söndersprängda och sönderslitna kroppsdelar, alls inte olikt vad som förekommit i Gaza. Sedan en utförare utlöst en synnerligen kraftig bomb, vilken dödade en oskyldig ung kvinna, granne till det tilltänkta offret, har laddningarna uppenbart blivit mindre.  

Vad händer?

Morgonnyheterna försökte reda ut den något kaotiska situationen, vilken uppstått som en konsekvens av ett evinnerligt tjatande om och slarviga användningen av termerna; ”kriminella nätverk”, och ”organiserad brottslighet”. Men då politiker i större utsträckning än tidigare vägrar, låta sig ställas till ansvar för sin politik, genom att tacka nej till medverkan, kom bara polisens representant till studion. Jag ska börja med, att till Carin Götblads heder nämna att hon mycket tidigt slog larm om små barns ökande involvering i våld och grova brott, men nu var hon ute och cyklade, som sossen Ygeman, och försökte sälja in idéen om att alla, hela samhället måste mobiliseras i kampen mot ”den organiserade brottsligheten”. Kämpen Wilhelm Mobergs träffsäkra kommentar odödliga ord kommer för mig; – ”När politiker säger att vi alla siter i samma båt, innebär det, att du ska ro!”.

Och åter

för mig, framstår polisens och politikernas nuvarande inställning, inte så lite motsägelsefull, i det att, mellan valen släpps vi medborgare inte in i demokratirummet, då vi gett bort vårt mandat, och försök hjälpa polisen eller bli informerad, också vid en obetydlig händelse, så blir du i alla händelser, informerad om att sköta ditt. Men nu, plötsligt bjuds vi in och vårt bidrag är viktigt, men jag ämnar inte ro. Jag har rott färdigt och hänvisar till Sveriges, vår Konstitution, det vill säga, RF tillsammans med EKMR och Stadgan, vilket jag, strax återkommer till.

Nyheterna

floppade i sitt försök att klargöra läget, då dess ambition blev rumphuggen. Att bara grilla snuten, för dagens situation, verkar meningslöst. De har till skillnad från politikerna, verkligen gjort något, lärt något, begripit en hel del, men har inte en rimlig chans att ingripa mot och stävja en företeelse som ständigt existerar, finns överallt, mitt bland oss, som blivit en del av det nya normala, hur sjukt det än kan låta. Problemet består inte av klart avgränsade och väldefinierade faktorer, utan ett svåröverblickat kaos, med ständigt skiftande incidenter, vilka förefaller kunna inträffa precis över hela Rikets territorium.

Hemliga tvångsmedel

Tanken på att polisen, med hjälp av hemliga tvångsmedel ska komma tillrätta med problemet är faktiskt patetiskt och ett präktigt självbedrägeri. Det är endast ämnat att stressa snuten, att överge det traditionella tålmodiga, mödosamma och långsiktiga arbetsmetod för en ”quick fix”, med allsköns avlyssnings-, spanings- och spårningsutrustning. Dessvärre känner Staten & Co inte till alla bus och aspirerande sådana och saknar resurser att övervaka varenda en, därför kommer infon, att vara av allmän karaktär. Hur mycket data en sådan massiv övervakning genererar tror jag ingen fattar. Vem ska analysera den mängden? Hur lång tid tar det? Vad ger det? Är det verkligen värt, att Sverige, per definition redan förvandlats till en polisstat, på väg mot en diktatur. En totalitär stat, inte med dålig respekt för medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, som nu, utan fullkomligt renons på några.

Chockbesked

Som ett mått på det totala debacle Staten & Co, lyckats med, berättade Carin Götblad, att Staten, tagit hand om 30 tusen små barn, vilka bedömts befinna sig i en riskzon. Vaddå, 30 tusen små barn? Jag blev smått chockad, En snabb kalkyl mellan tumme och pekfinger ger mig resultatet, att kanske upp till 90 barn av en population av jämnåriga på två tusen, är villiga att ställa sig utanför gemenskapen och benägna att begå grova brott. Det är ett monumentalt misslyckande av Staten & Co, inte bara under denna amatörregering, utan under samtliga tidigare, därtill och visar, med en besvärande tydlighet, vad säljsnacket om, att bryta rekryteringen av små barn in i kriminalitet verkligen var värd. Inte ens lite hö!

Inga Åtgärder

av betydelse eller effekt har vidtagits för, att förebygga de miljöer vilka fostrar utanförskap och samhällshat. De åtgärder, vilka vidtagits är typiskt verkningslösa lösningar. Den bulk av  lagändringar, straffskärpningar och kriminaliseringar Staten föreslagit och Riksdagen godtagit, kommer aldrig, att råda bot på den havererade situationen. Problemet ligger inte på det planet. Samtliga våra folkvalda, är till den grad självgoda, att de inte förmår tänka utanför boxen, en brist som får Staten & Co att verka ligga flera steg bakom buset. Byggbranschens representant fick god tid, att mångordigt försvara sin bransch, men försökte blanda bort korten genom att skylla på kriminella element, vilka infiltrerat svenskt näringsliv. Trams, det har alltid funnits medborgare vilka bedrivit sin affärsverksamhet mer eller mindre illegalt. Det ligger inte på det planet heller, men alla försöker tona ner sitt eventuella ansvar.       

Förvaltningsmodell

Det allvarliga läge Sverige befinner sig i kokar ner till den förvaltningsmodell Staten & Co,  envetet håller fast vid för att administrera landet. Visst, det har obrutet, utvecklats till perfektion under nästan 500 år, men är idag en föga medborgarvänlig eller ens effektiv apparat. Min avsikt är inte att förolämpa någon myndighet eller ansvarig, men den svenska modellen, den korporativa staten är per definition motsats till rättsstat. Medan enskilda här fortfarande får stå tillbaka för kollektivet, är rättsstaten till för den enskilde, vilken sätts i centrum. Medan regeringen genom, att styra Riksdag, lagstiftning och domstolar, har full kontroll över sin makt, är rättsstatens styre strikt uppdelat i regering, lagstiftande församling och domstolar. Medan myndigheterna här uteslutande tillvaratar Statens intressen och verkställer dess önskningar, och domstolarna fastställer ordningen, är rättsstatens myndigheter och domstolar inrättade för att stödja medborgarna, där myndigheter ska agera på det sätt Konstitutionen föreskriver, (se här under 1 kap. 2 § RF), och domstolarna ska kontrollera att så sker och ska dessutom komma till den enskildes undsättning när Staten okänsligt klampar in i enskildas intressen. 

1 kap. 2 § RF

2 §

Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.

---

Kommentar

Staten & Co kommer inte ens, i närheten av, att leva upp till fyra, av sex ovillkorliga plikter Konstitutionen uppställer. Plikter eller åtaganden, vilka är lika bindande, som de bägge EU-fördragen. Det kan svårligen hävdas, att Staten & Co, uppnått någon speciellt god överensstämmelse, med första, andra, fjärde och femte styckena. Märk väl, att Staten & Co, ansvarar för att vad som står i 2 § förverkligas, och det precis som det står skrivet och inget annat. Det är så illa ställt, att Sverige inte ens kan leva upp till den rätt till fri- och säkerhet Konstitutionen tillerkänner varje person som befinner sig under svensk jurisdiktion.

EKMR, vilken är svensk lag (1994:1219), slår fast i avdelning 1 – Rättigheter och friheter under;

Artikel 5

Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet…

I sin präktiga självgodhet och feltolkning av vår yttrandefrihet, har man tillåtit aktioner, vilka utan minsta tvekan gjorde intrång i annans rättigheter. När det kommer till Salwan Momika, hade han förvisso som kristen irakier ett berättigat intresse av att protestera mot Islam. Detta gjorde att han, självfallet omedelbart blev måltavla för islamisternas hat och hämnd och riskerade att bli dödad, och upp till dem som tillåtit koranspektaklet att skydda honom. För att ge tillstånd till att bränna heliga skrifter måste krävas att de ingår i någon seriös och uttalad protest med ett syfte som ska spegla våra värderingar och demokratiska principer. Något sådant fanns dock inte kopplat till Momikas aktioner, vilka mer manifesterade en förolämpning mot Islam, än protest, i det att han rullade in den brända koranen i fläsk, eller spelade boll med den.

Yttrandefrihetens Gränser

Det är inte riktigt så yttrandefrihet ska förstås, för oavsett en åsikt är tillåten, att uttrycka innebär det inte att den är lämplig, att så göra. En sak är att uttrycka en klar och saklig protest en annan att kasta skit, på en upplevt motståndare. Yttrandefriheten ska inte användas för sådana ändamål, utan Momika kunde ha lagt upp en bred kampanj för att uppmärksamma IS och islamisternas, grymma förföljelser och massmord på kristna folkgrupper i både Irak och Syrien. Nu är han död! Och hand i hand med det totala debaclet av historiska proportioner är detta ytterligare en sorglig bekräftelse på våra folkvalda politikers fundamentala inkompetens. Från den brunblå sörjan till den rödgröna röran – inkompetens, rakt igenom. Dessvärre! Vi svenskar är inte värda denna skruvade verklighet!     

Andra lösningar

Polisen verkar ha fattat stora delar av galoppen, att det krävs andra lösningar, än de prövade och mycket bättrat sina underrättelser, förbättrat enskilda profiler och grupprofiler och börjat kartlägga busets strukturer och subkulturer, för rätt förståelse av detta märkliga fenomen, och hitta ingångar till att göra det enda de kan; att avvärja och förebygga grova våldsbrott. Av vad det verkar har polisen växlat om till, att försöka tänka som buset och lyckats hindra och förekomma ett antal illdåd. Och det krävs sannerligen andra lösningar, för att bryta nuvarande trend. Busets hårda kärna kommer sannolikt, att göra slut på varandra med uppenbart kan Staten & Co, rädda tusentals ungdomar från att ruttna bort på våra fängelser, då det enda de egentligen behöver är utbildning och jobb. Alltså, en möjlighet att skapa sig en rimlig tillvaro utan, att behöva söka felaktiga vägar för att nå dit. Jag trodde aldrig, att jag en dag skulle ge snuten cred, för vad de åstadkommer, då min uppfattning om denna organisation ligger någonstans bortanför Leif G. Ws. Men rätt ska vara rätt och de ska ha beröm, efter förtjänst.

Räfst och Rättarting

Däremot behöver det hållas ett räfst och rättarting med den aningslösa och inkrökta makteliten i Riksdagen och etablissemangets inflytelserika företrädare. Det är inte enbart gentemot buset andra lösningar måste till. Alla inblandade ansvariga måste komma till insikt om att den svenska förvaltningsmodellen inte är hållbar i sin nuvarande form och behöver förändras. Hur?

De enda rimliga är att Staten;

1. korrekt skiljs från kontrollen över domare och domstolsväsendet, vilka endast ska ansvara inför Konstitutionen och Europadomstolarna, eventuellt JO & JK,   

2. korrekt skiljer sig från Riksdagen och lämnar normgivningsmakten till dem, den ska likväl endast ansvara inför Konstitutionen och Europadomstolarna, samt JO & JK

3. JO & JK ska inte vara Riksdagens ombudsmän, utan ett fristående organ för en demokratisk kontroll av parlamentet och eventuellt domstolarna. Att JO & JK, så att säga, utreder sig själva ingår varken i rättsstatens eller i demokratins principer, och faller på sin egen orimlighet, 

4. börjar inse, att förvaltningsmodellen näppeligen levererar, något mervärde till medborgarna, då våra myndigheter ännu inte respekterar medborgarnas grundläggande  fri- och rättigheter, 

5. korrekt skiljer sig från sina/våra myndigheter sedan de utfärdat nya reglerbrev, med relevanta och moderna förhållningsregler, där myndigheterna, åläggs, att i första hand tillvarata enskildas intressen i enlighet med 1 kap. 2 §, RF. Det vore korkat att bryta sönder den svenska förvaltningsmodellen, den behöver endast uppdateras till europeisk standard och genomgå en smärre rensning av 1970-talets ingrodda sossedoktriner,

6. börjar begripa, att rättsstaten inte önskar supremati, ingen överhöghet och pekpinne, utan vägledning och stöd, samt skydd av individen, då demokratin är en angelägenhet, som angår och ska utvecklas av var och en. Staten ska inte ständigt skaffar sig företräde, utan bara äga en röst och ett intresse bland många andra. En röst och ett intresse, vilka måste argumentera och bevisa sin sak som alla andra. När och om Sverige når hit, kan vi börja snacka förändring,        

Vilken?

EKMR eller lag (1994:1219), ger svaret;

Artikel 1

Skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna

De höga fördragsslutande parterna skall garantera var och en, som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter som anges i avdelning I av denna konvention.

Detta har gällt sedan den 1 januari 1995, men Staten & Co, har aldrig respekterat, garanterat eller erkänt några nationella mänskliga rättigheter, men Sverige har likväl inte brutit mot några av dessa, absolut inte! Det där var/är sådant som förekommer i fjärran bananrepubliker. Trams och nonsens. Redan vid EU-inträdet 1995 tvingades Sverige att anta, EKMR, eller Europakonventionen, men dessa mänskliga rättigheterna har i princip aldrig tillämpats, vilket bevisar min poäng. Upptäckten jag gjorde för mycket längesedan, att Sverige saknade lagstadgade medborgerliga fri- och rättigheter hör till de starkaste överraskningar jag upplevt i mitt liv.  På 1950- och 1960-talen fostrades vi i tron på, att Sverige var världsbäst på mänskliga rättigheter. Engagemang för bl. a. FNL, ANC och FRELIMO, tycktes bekräfta detta. Bluff och båg, för Sverige saknade, fram till 2011, som sagt, lagstadgade nationella  medborgerliga fri- och rättigheter.

Till slut

I doktrinen påstods det, och välutbildade jurister stämde in i den omöjliga förklaringen, att enskilda visserligen inte i domstol kunde åberopa de få rättigheter RF då innehöll, med det var likväl medborgerliga fri- och rättigheter, rena H.C. Andersen-sagan och repris på Konungens Nya Kläder. RF var, menade samma doktrin och jurister ett typ, referensverk för lagstiftarna. Dumheterna och tokerierna stannar dock inte därvidlag utan samma doktrin och jurister försökte också spela ner prejudikatens betydelse, genom påståendet, att prejudikat visserligen var styrande för liknande fall men behövde inte följas. En sådan krum rättsordning har naturligtvis havererat och tjänar knappast sanning, utan endast de duktigaste lagvrängarna. Sådan är situationen just nu, att Staten & Co, fortsätter, att dissa våra fri- och rättigheter. Och jag undrar så här på kvällskvisten hur det överhuvud är möjligt att skapa ett så ointressant och indifferent samhälle att det ratas och föraktas av en så stor grupp unga människor? Sedan funderar jag på om makteliten på fullaste allvar tror, att otillåten avlyssning av ungas mobiler kommer, att göra minsta skillnad eller rentav vända spelplanen till deras fördel. Den genuint korkade åtgärden kommer att få gå samma väg och bidra med samma icke-verkan, som övriga genuint korkade förslag Strömmer gnällt igenom till lag i Riksdagen. Känslan av Grönköping i ett Grönköping är påtaglig.