Tiden är ur led
Om VP Vance, tycker jag inte, finner honom inte det mista sympatisk, hittar inget ödmjukt, empatiskt eller ens folkligt, kopplat till hans karaktär, Jag ser bara en arrogant översittare, gränsande till kvartersbuse, en otrevlig besserwisser, desperat klättrande och klivande på allt och alla, för en maktposition. Vance är kort & gott; en synnerligen motbjudande person, och jag tänker inte ens nämna det sliskiga sminket 😉. Meniallafall. Vance anlände och landade i Europa med pompa och ståt, i en förvuxen, värsta bränsleslukande 474 Jumbo, tillsammans med vad jag måste beskriva som ett hov. JD Vance entré på scen, är tveklöst ämnat att befästa våra fördomar om amerikanernas svaghet för, vräkiga fordon och överdriva gester. Är Vance inte medveten om det? Förmodligen inte, han är endast medveten om sig själv, vilket väl syntes då han äntrade podiet på säkerhetskonferensen i München, (München igen!). Vad han sa, tror jag överraskade, oss i EU och speciellt oss, här i Sverige. Vad han inte sa, tror jag överraskade oss i än högre grad.
Vance tal (tjôt)
Inte ett ord om Ukraina, men i övrigt tog Vance verkligen sats, och i full enighet med mottot; ”anfall är bästa försvar”, levererade han en veritabel straffpredikan över EU, och gav oss i Sverige en släng av sleven, av bara farten. Vance förställning ska dölja, att det är USA, inte EU som drivit på den utveckling, vilken innebär, att alla blir eller känner sig förfördelade av den globala handeln och tillgång till Tech, under senare år. Det är USA, som skavt på Alliansens band genom, ointresse, söl och slarv med, att skicka vapenleveranser till Ukraina. Det är USA, som bromsat, och stannat Ukrainas finansiella stöd, vilket utsätter oss, i EU, för en uppenbar risk. Vance är en flane. Rakt igenom, upp och ner, fram och tillbaka, en flane! Visserligen har han rätt i att vi delat synen på yttrandefrihet och, i allt väsentligt, haft samma regelverk, och bestämmelser, att förhålla oss till. EU har emellertid, gått vidare, vilket jag strax återkommer till.
Fallet Momika
Vance hade läst domen i fallet, Momika och gick i taket för, att domaren hade angivit, domskäl, med innebörd att yttrandefrihet inte inkluderade rätten att kränka islam eller dess utövare, därför, ska betraktas som hets mot folkgrupp. Vance menar faktiskt, att det är OK, att gäng av brunskjortor viftande hakkorsflaggor, facklor och hailande marscherar genom ett heljudiskt kvarter. Detta skulle således vara en manifestation av yttrandefrihet? På mig framstår situationen mer, eller snarare helt och hållet, som härskarteknik, en meningslös provokation, enkom i onda avsikter. En sådan marsch är näppeligen uttryck för protest eller infospridning, utan den sprider endast hat. Sådan skit befattar sig ingalunda yttrandefriheten med. Att Vance, innan resan, inte ens brydde sig om, att läsa på, visar med all önskvärd tydlighet, att han är en politisk dvärg och knappast, når upp till större statsmannaskap.
Värdighet
Hade Vance tagit sig tid, att läsa på, kunde han besparat oss sina ointressanta åsikter och ohållbara inställning. Han hade då upptäckt, att Europas folk, kommit överens om, att människans värdighet är okränkbar, och följdriktigt placerat; Värdighet som punkt 1, i Europa-stadgan. Stadgan gäller, sedan den 8:e december 2009, inom hela EU, och är bindande för alla, medlemsländer, EU-institutioner och EU-medborgare. Värdighet? Jag fnittrade till, första gången jag stötte på begreppet i Europarättslig kontext. Ordet kändes nördigt, töntigt och lite pekoral, men jag landade på ett helt annat ställe efter lite tankemöda. Stadgans artikel 1; Värdighet innebär, i sig, inte några absoluta förbud för några former av yttrandefrihet, dess manifestationerna får dock inte vara kränkande. Vance behöver sannolikt ta sig en funderare, på hur hailande nazzar i ett judiskt grannskap eller koranbränning INTE är kränkande. Med Vance synnerligen generösa tolkning av yttrandefrihet, måste han väl då tycka, att hänga ut dolmen till allmän beskådan på torget, utanför systemet, och hävda, att uttrycket skyddas av yttrandefriheten, är OK?
Yttrandefrihetens gränser
Eller skulle han tvingas inse, att yttrandefrihet inte skyddar formen, utan endast innehållet, så länge det inte är kränkande. Det viktiga härvidlag är, att kränkning definieras av dem, vilka kränks, inte de som kränker. Vi i Europa, värnar ALLA som befinner sig inom EU, på samma villkor, speciellt gäller det utsatta enskilda, funktionshindrade som minoritetsgrupper. Ingen ska behöva känna sig utpekad och ringaktad, på grund av, vaduvill, eller oaktat skäl. ALLA i Europa har tillerkänts samma fri- och rättigheter i gengäld för lika skyldigheter. Varav följer, en rätt till värdig behandling, men likväl en skyldighet, att behandla andra värdigt. Jag brukar sammanfatta Stadgans artikel 1, med Jesus ord, om att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Applicerar vi nu principen; Värdighet, på koranbränningar, är dessa kränkande och skyddas således, inte av yttrandefriheten. En ganska simpel matematik – eller hur? Yttrandefriheten delar gräns med demokratin, med ett viktigt undantag, demokratin ska tåla också ganska grova påhopp, skarp kritik och närgången satir. Annars ska yttrandefriheten hålla sig, till vad som är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle.
Tillbaka till Momika
hans aktioner, med koranbränningar och slagord i en megafon, saknade allt annat för, att kunna passera som protest i en demokratisk kontext. Hur mycket jag än förstår Momikas djupa frustation, ilska och starka vilja, att hämnas ISIS terrorregim, fruktansvärda folkmord och brott mot mänskligheten i Syrien och Irak, saknades en objektiv anledning, att erbjuda Momika rättsligt och polisiärt skydd. Tillståndsmyndigheten, det vill säga polisen, kunde inte lagen inte heller läsa den. För tillstånd, att lyfta bort muslimers skydd för rätten till värdig behandling, krävs betydligt mer än, att bränna en koran och gasta i en megafon. Det var inte heller någon spontan protest, vilka också skyddas. Också om Momika hade rättat sig efter alla demokratins principer för, att framföra sina protester, är just bränningen av koranen likväl problematiskt. Jag ser definitivt ingen värdighet i Paludans föreställningar, vilka enbart går ut på att reta upp en folkmassa till upplopp för att sedan peka på vilka jävla vildar de är.
Tillbaka till Vance
Han har inte det minsta, att tillföra EU, eller oss här i Sverige. Killen är en klassisk storkäft, älskar, att visa upp sig, utagera och djupt förälskad i sin egen röst, i sann överensstämmelse med resten av narcissisterna i Vita Huset. Det är nästan löjligt självklart att Vance och hans gelikar försvarar en gränslös, otyglad yttrandefrihet, då den är fundamentet, Trump tagit sig till makten från. Det är nästan löjligt självklart, att dessa människor försvarar ett system, vilket tillåter dem att trampa och klättra på andra. Jag tänker på människor från Haiti, vilka aldrig kommer, att kunna göra sig kvitt stämpeln som pettjuvar och petätare, efter Trumps osanna påståenden. Vance som kommer från påvra förhållanden i Appalacherna, kanske skulle vigt sin politiska karriär till, att förbättra villkoren för minoriteter som befolkningen där. Kanske skulle han kämpat för kvinnors rättigheter, för att hedra sin mor, vilken enligt Vance självbiografi fick slita rejält ont för, att hålla ihop och föda familjen.
Personen Vance
är en traditionell streber, typisk karriärist och egoismen personifierad. Han fick tack vare ett stipendium, vilken knappast är jättesvårt, att få i Appalacherna, chansen att studera på en av USA:s förnämsta lärosäten. Han lärde sig, att sätta samman ord till grammatiskt korrekta meningar och skrev en bok om sin uppväxt, vilken jag, visserligen inte läst, men uppfattar som en mix av dokumentär och den svenska filmen; Barnen från Frostmofjället – en pekoral, värre. Meniallafall. Vance blev uppmärksammad och tog genast sikte på politiken, tog sikte på Washington. Lyckades slå sig fram till posten som guvernör i Ohio, vilken ligger en bra bit från Vance hembygd, men som han sa, omfattade han nu Ohios värderingar och synsätt. Resten är, som man säger historia, och Vance förhoppningsvis en parentes i den.
Farbror Orange
Jag börjar alvarligt överväga möjligheten, att Farbror Orange faktiskt har tomtar på loftet, eller kanske troll. Eller är alla hans rådgivare, jasägare och opportunister? Det enda Trump har att förhålla sig till, är avtalet, vilket slöts i Budapest 1994, (Budapestmemorandum), mellan Ukraina, den Ryska Federationen, USA och UK, komplett med säkerhetsgarantier och löfte om militärhjälp vid händelse av aggression eller väpnad konflikt, och som alltjämt är i kraft och gäller, eller ja, med reservation, för att Putin brutit avtalet. Det är således inte Ukraina, vilken ska pressas till orealistiska eftergifter, utan trycket ska sättas på Putin. Trump skulle erbjudit Putin förhandlingar, och säkerhetsgarantier, först när Lede Fi återgått till, att följa villkoren i memorandumet. Men icke! Istället säljer Trump, utan att äga Ukraina, ut henne till reapris, komprometterar förhandlingarna innan de ens börjat. Sicka amatörer, sicka klåpare. Det är förnedrande, att anfall av idioti och stupida nycker hos en brandgul pajas, tusentals mil härifrån, medför så negativa effekter för oss och alla andra.
Trumps hat
av den amerikanska staten kommer sig av det formidabla nederlag han och hans vidrige farsa led mot DoJ, (Departement of Justice <> Justitiedepartementet), i ett mål avseende diskriminering av svarta medborgare, vilka ville hyra lägenheter i de bostadskomplex Trumps byggde. De bostadssökande avspisades med påståendet, att det inte fanns fler lägenheter lediga. Trumps advokat, den ökände Roy Cohn, trodde sig kapabel, att vinna också mot den amerikanska staten, som han vunnit mot staten New York. Men det går inte att vinna mot staten, inte I USA, inte i Sverige, inte någonstans. Å andra sidan var DoJ eller staten helt rätt ute, med sitt åtal, i detta fall, då Trumps beviljats skattelättnader för, att uppföra bostäder för den amerikanska befolkningens räkning. Efter det debaclet, bröt Trumps kontakten med Roy Cohn, trots att han tidigare klarat dem undan flera stämningar och åtal, trots att han lärt Donald allt om fula trix och fullir. Det sägs att Cohn skapade den Donald Trump vi idag ser. Meniallafall. Donald besökte inte Cohn, på sjukhuset, ens då han låg döende i AIDS. Trump dumpar kallt varje partner, medarbetare och person, vilken inte längre är till nytta för honom, lika lätt som han en gång dumpade sin moral.
Lämna ett svar