Forskningen

har haft en sannolikhets- och likhetsbaserad utgångspunkt då den jämfört otaliga brott begångna i området under den aktuella perioden och kan:

1) se en ökning av liknande brottstyper, avseende

2) bilstölder, inbrott, rån och mord.  

3) Ingen period, varken före eller efter visar liknande utbrott av kriminalitet.

Sannolikheten för att Mansonfamiljen som rätteligen borde kallas Mansonligan, begått lejonparten av dessa brott, förefaller väldigt hög. Detta bekräftas i viss mån av vittnesmål av idag kända rocksångare som i tonåren var rädd för tre småtjejer och en bufflig hippie, och stack och gömde sig då ligan var i närheten. Dennis Wilson, trummis i the Beach Boys, rymde bildligt talat sitt hem, efter att familjen våldgästat honom och han blev livrädd för att stanna kvar.  Vittnesmålet är självfallet inte hållbara i domstol, men pekar likväl mot att familjen relaterade till och var beredda att bruka våld för att nå sina eller Mansons mål. Att ingen tidigare satt samman fakta och klarlagt bilden, beror på USA:s invecklade snutsystem som delas av delstatspoliser och federala myndigheter och består av en massa olika enheter. Delstatssnutarna var på den tiden notoriskt dåliga på att dela info mellan sig, detta gällde likväl, inom delstaterna på countrynivå.

Tystnadskultur

Datan finns där, pekar med hela handen, resten är tro och personliga åsikter. Det går säkert, att kalkylera fram storleken på Mansonsfamiljens penningflöde, och jämföra utgifter med inkomster, och vad som behövdes för att täcka mellanskillnaden. Ju större skillnad, ju större sannolikhet för fler skelett i garderoben. Med AI skulle man komma tillräckligt nära. Vi lär dock aldrig få reda på hur det förhåller sig den saken. Det är endast en av de livstidsdömda som pratat, och berättade var en kropp kunde hittas, och han släpptes. Det råder fortfarande ett slags, tystnadskultur inom kärngruppen, de överlevande. Manson gick bort 2017, Atkins avled i cancer 2009, och van Houten frigavs efter ca 55 år på kåken. Eller ja hon bor i skrivande stund på en utslussningsenhet. Hon har en del att ta igen socialt och av vardagens normala bestyr, bli bekant med en helt annan teknik, vilken hon endast hört talas eller läst om, gå och handla själv och hon ämnar söka jobb. På plats 1968 accelererade hela händelseförloppet in i en smått desperat situation. Det hjälpte föga, att han, kallt, utstuderat och utomordentligt fult utnyttjade ”sina” flickor, vilka han ”lånade” ut för sexuella tjänster till män som kunde tänkas främja hans utsikter till ett skivkontrakt.

Övergrepp

Härvidlag spårar hela historien med Manson, i min föreställningsvärld fullkomligt ur. Han var förvisso van vid att få kvinnor att prostituera sig för hans skull, men nu var han en guru och ledare för många och hade att uppföra sig som sådan. Hur manligt det, förresten är att tvinga eller övertala en kvinna, till den prostitution denne själv, rätteligen ska göra, kan var och en själv bedöma. Jag menar, att han var en idiot, som kastade bort en humankapital fullständigt i onödan. Han hade till sitt förfogande ett antal lojala, energiska och entusiastiska ungdomar, vilka följde hans vilja. Han hade kunnat starta företag eller organisationer och skapat meningsfulla arbeten och löner för hela ”hans” familj. Visst, det är visserligen också en form av utnyttjande, men det är likväl en win-win-situation. Vad han istället för skivkontrakt lyckades uppnå med i sin utlåningsverksamhet, var kvinnoskändning, kvinnoförakt och övergrepp! Långt innan morden i augusti 1969, hade Mansons, vilja, nycker och behov knuffat ungdomarna bortanför punkten där återgång till ett normalt och ordnat liv inte längre är möjlig. De vaknade kriminella och hade, sålunda blivit fullfjädrat kriminella med små möjligheter till social rehabilitering. Det stannade emellertid inte där. Det blev värre, mycket värre.

Besserwisser

Manson såg sig nu som musiker, vilket i kombo med en besserwisserattityd, fick till resultat, att han påstod sig rätt, kunna tolka, musikens noter, toner och bokstäver. Det gjorde han med låten ”Piggies”, av Beatles och med besked om låten, ”Helter Skelter“, också den av Beatles, vilken sägs ha förändrat Manson efter, att ha hört musiken och grubblat ett slag. Han såg ren ondska i McCartneys geniala låt. Dessvärre har låten inte främst uppmärksammats efter sin musikaliska förtjänst, utan mest på grund av Charles Mansons totala vantolkning, av begreppet, ”Helter Skelter“, som, dels är engelsk slang för, oordnad brådska eller förvirring, dels en vanlig åkattraktion på nöjesparker och ambulerande tivolin. Det är en spiralformad rullbana, byggd runt ett torn, för mindre vagnar, med vilka man åker upp och åker ner, åker upp och ner, upp och ner. I låten åker den tänkte passageraren upp, för att sedan åka ner i tre nästan identiska verser däremellan refränger, vilka varieras något, men jag ser inget som kan leda tanken fram, till ras, eller raskrig. Det finns bara inte. Jag tror att det är en återvändsgränd, att pracka på, ”Helter Skelter“, betydelse för Mansonfamiljens vidriga mordturné. Låten ändra inte på några förhållanden, tar man bort den skulle morden likväl skett. Men Beatles musik och lyrik la tveklöst ytterligare en dimension till Mansons störda och högst förvirrade verklighetsuppfattning.

Raskrig

Manson bar på en knepig och fix idé om ett förestående raskrig, ett rejält blodigt sådant, i tre akter. Under dessa tre akter skulle, i allt väsentligt följande utspela sig; i akt ett, skulle vita rasister och anti-rasister utkämpa ett oförsonligt utrotningskrig mot varandra. I akt två skulle militanta svarta grupper slakta de överlevande vita och under akt tre skulle Mansonfamiljen, som hållit sig gömda i en gammal gruva utanför LA, så länge krigen varade, komma fram. Manson föreställde sig, att de svarta, intelligensmässigt inte var rustade, att administrera USA, därför skulle Mansonfamiljen, i kraft av sitt överlägsna intellekt styra över de svarta. Detta scenario spårar jag överhuvud inte till Beatles eller någon okänd övernaturlig påverkanskälla, utan direkt till Mansons (väl)planerade och fullskaliga vedergällning på etablissemanget. Härvidlag kommer jag till nästa förvånansvärda inslag i historien om Manson och hans följare. Jag menar att Manson med sin bakgrund i misär och våld, samt som en konsekvens av sitt läsande, istället för att stötta bort, borde ha inkluderat de svarta i sin kamp mot ett havererat etablissemang.

Matte

Hade han gjort sin matte, skulle han ha upptäckt en ansenlig disproportionalitet och orimlighet i sina scenarios. Den svarta befolkningen i USA uppgick på 1960-talet till strax under 5% av en total befolkning på ca 325 miljoner, således ca 16 miljoner. För att dessa 16 miljoner svarta ens ska kunna möjliggöra en slakt av de överlevande vita, kan dessa inte vara fler än 25 miljoner. Problemet som uppstår är, att med 300 miljoner döda invånare har allting, som liknar ett ordat samhälle fallit sönder. Inga nationella kommunikationer, som flyg, tåg och bussar skulle existera, inte heller någon centralt styrd polis och/eller militär, eller överhuvud någon administration. Vita och svarta grupper skulle befinna sig spridda över hela USA, i små isolerade gemenskaper. Om ens möjligt, skulle det ta åtskilliga år för svarta militanta grupper att ha ihjäl de sista vita. Manson har aldrig lämnat någon vettig förklaring till hur hans familj skulle överleva i en gruva, oavsett under hur långt tid det skulle innebära. Vad han refererat till, är en ”underjordisk stad”, vilket är flummigt, så det räcker. Manson skulle med den visdom och kunskap böcker skänker, och med vanligt sunt förnuft kunnat lagt undan och arkiverat rasisttramset och därmed besparat sig själv och många andra, svåra och fatala öden.

Helter Skelter, igen!

Det kan visserligen hävdas, att ”Helter Skelter” och ”Piggies”, för evigt i popkulturen är förknippad med La Bianca-Tatemorden, men behöver för den sakens skull innebära att de faktiskt har med saken att göra. Det finns ingen som helst konsensus, bland experterna och debattörerna över frågan om hurvida Beatles-låtarna, ”Helter Skelter” och ”Piggies”, låg till grund för, eller utlöste morden. Varken eller, menar jag. Förespråkarna stöder sin teori på att Manson skulle ha tolkat en strof i ”Helter Skelter”, som att de, familjen behövde utlösa raskriget, och att det skulle startas direkt. Teorin faller pladask på det faktum att Manson inte blev rasist genom Beatles musik, det var han redan innan och för att kunna utlösa raskriget behövde familjen iscensätta mord på vita, arrangerat för att rikta misstankarna mot svarta förövare. Hela denna del av storyn haltar betänkligt och känns mer som efterkonstruktioner, av både Manson och förespråkarna för Beatlespåverkan. De senare lägger stor vikt vid, att det på mordplatsen i offrens blod hade felstavat skrivits ”Healter Skelter”, samt ”Pigs”.

Piggies

Felstavningen antyder, att personen som skrev hade dålig koll och inte var närmare bekant med begreppet. Det har, i vart fall, ingen känd relation till svarta, vilket däremot, ”Pigs”, har, och det i samma nedsättande mening som ”neger” och ”nigger”, beskriver oss vita. När det kommer till vita rasister finner, åtminstone jag, att öknamnet är riktigt fyndigt funnet; bleka som grisar och uppför sig som svin. Detta är förvisso, inte vad George Harrison avsåg med sin låt, ”Piggies”, på albumet, The Beatles, eller Det Vita Albumet. Efter att ha tagit del av, massvis med olika uppgifter, påståenden och fakta ser jag, minst två strömningar i denna kontext;

1) en gren, som ägnar sig åt, att utifrån en mängd skilda utgångspunkter, inte minst Beatlesspåren,  analysera Manson, hans familj, deras illdåd och påverkan på oss alla.

2) en annan gren, som uteslutande behandlar frågan, som en ren angelägenhet för the Beatles,  och som kokar ner till, om vederbörande gillar eller ogillar bandet.       

Vad många experter och debattörer missar är att, ”Healter Skelter”, som sagt, saknar referens till svarta eller svart terror och hade endast de redan nämnda betydelserna, till dess Manson gav begreppet ytterligare en innebörd. Min poäng är här, att då mördarna kladdade ner sina blodiga meddelanden, var de tillsammans med Manson, de enda i hela världen vilka förstod, att ”Healter Skelter”, innebar raskrig, vilket får mig att fundera på hur det skulle kunna bli gnistan till att antända en sådan konflikt om ingen koppling fanns.    

Manifestationer

Vad Manson missade var kanske, att de känslor, ”Healter Skelter”, än må ha väckt och hur verkliga de än må ha verkat, var hjärnspöken. Han kanske endast flyktigt påverkades av Beatles musik, men valde, att använda den starka Beatles-legenden för egna syften. Mitt förstaval blir likväl, att Manson såg texten som en lämplig manifestation, som en trollformel, bomärke, eller möjligen, en varning. Vi vet att han genom sitt utåtagerande redan tidigt visade prov på manifestationer. Vad man här kan slå fast är, att Manson möjligen haft framgång med sina tidigare manifestationer, men denna gång klarade han inte, att med dem undgå straff. Ett dödsstraff, vilket senare omvandlades till livstids fängelse, då USA:s högsta domstol förbjöd dödstraff, som varande omänskliga. Storyn slutar som den började, med en obildad och trasig själ, söndervårdad, anstaltanpassad och hatisk medborgare, vars något barnsliga vanföreställning om och förenkling av verkligheten resulterade i en katastrof, en totalkatastrof, inte enbart för sig själv, utan för ett antal andra därtill. Oavsett hur skev uppfattning, Manson än hade om verkligheten, visar det faktum att han, till skillnad från sin familj, aldrig ansökte om frigivning under övervakning, att han trots allt hade en sak klar för sig; en ansökan från honom, skulle aldrig beviljas. Den av familjemedlemmarna som fått flest ansökningar avslagna eller avvisade är Krenwinkel, med 24 stycken. Det förefaller osannolikt, att fler medlemmar av familjen kommer, att friges och undan med livet i behåll, de förväntas nog dö, i fängsligt förvar. 

Helter Skelter återigen!

Trots att McCartney beskrivit om varför och hur låten tillkom, lever raskrigstramset envetet vidare. Paul var lite trött på att betraktas som den hopplöst romantiske och veke grabben i bandet, han tänkte dra på för, att dessutom bräcka the Whos låt, ”I can see for miles”, vilken ansågs tillräckligt våldsam och med, för tiden nog så smutsigt sound, och han råkade ha en barnslig låt, så att säga, på lager, vilken passade för ändamålet. Det blev en till en singel och gick från B-sidan till ”Got to get you into my life”, till A-sidan. Trots att vi rör oss i en tragisk kontext, är det likafullt komiskt, att folk inte kan betrakta låten för vad den är, utan måste läsa in vad där inte finns. Det är inte mindre löjligt för att det är mänskligt. Under rättegången ville Mansons försvarsteam kalla in John Lennon för, att  vittna. Lennon svarade, att hans kommentarer skulle vara överflödiga, eftersom han inte hade någon del i skrivandet av, “Helter Skelter”. I sin sista intervjun innan han mördades, avfärdade Lennon Manson som, “bara ännu en extrem version av den lyssnartyp, vilken alltid läser in falska budskap i Beatles texter, precis som de bakom ryktet om att Paul skulle dött 1969”. Lennon sa också: “Allt runt den där Manson-grejen var uppbyggt kring Georges sång om grisar [‘Piggies’] och den här, Pauls sång om ett engelskt nöjesfält. Det har ingenting med någonting att göra, och allra minst med mig”.

Att ta med Sig

Finns det något att ta med sig, från denna ledsamma och på alla sätt, horribla story? Jo absolut, vi människor har blivit riktigt duktiga på att föda planetens befolkning, på teknik, på medicin, sjukvård och omvårdnad, och på vissa områden överdjävliga på utveckling. Vi blev dock sent medvetna om hur mycket påverkan vi egentligen haft på planeten, och utan minsta tvekan bortsett från det dyrbaraste vi människor äger; barn, ungdomar och unga vuxna. Ingenstans tar etablissemangen notis om denna gruppen, eller tillvaratar dess intressen. Visst, barns rättigheter finns äntligen i lags form, genom FN:s barnstadga, men hur ofta tillämpas den? Vem kollar läget? Vem garanterar att barn får leka så länge de är barn? Eller att ungdomar verkligen får den utbildning, vilken blir avgörande för deras framtid? Etablissemang som inte löser, som USA på 1960-talet, att erbjuda barn och ungdomar, en vettig tillvaro, med åtminstone någon öppning för ett bättre liv, kan näppeligen bli förvånade, när barn och ungdomar tar massiva felbeslut och begår massvisa illgärningar. Här lämnar jag er, gott folk, om ni finns därute någonstans, hadé och lev väl. Glöm inte, att det goda du nu sår, kan du senare skörda som betydligt godare.