Jag lägger

s.a.s. ifrån mig Institutet för Mänskliga Rättigheters årsrapport för 2025, med en salig blandning av känslor, vilka spänner ett brett fält, med allt mellan befrielse över förvåning till upprördhet.

Befrielsen, ligger i att jag nu, i min hand har ostridiga bevis på att, nästan allt jag, således med befogad kritik tagit upp i mina inlägg, varit korrekt, om än inte speciellt diplomatiskt. Å andra sidan är diplomati inte min starkaste sida. Dessutom krävs möjligen diplomati för att få Staten & Co att lyssna, men mina beska sanningar blir inte mindre illasmakande för den saken skull.

Förvåningen, kommer sig, dels av att jag faktiskt hade,  intill detaljnivå rätt, dels av hur sjukt långt Sverige halkat ner och hamnat på efterkälken, på området medborgerliga rättigheter i jämförelse med omvärlden.

Upprördheten, uppstod då det nu kunde konstateras, att det de facto förhåller sig på det sätt jag en längre tid gjort gällande, utan att Staten & Co spenderat särskilt stor möda på att förändra saken till det bättre. Snarare tvärtom, vilket IMR:s årsrapport klart och tydligt visar.

Väl att märka

beror inte min träffsäkerhet på, att jag besitter synska krafter, står i kontakt med det okända, är en politisk guru, eller kommit en konspiration på spåret eller höjer mig, i smarthet över mängden. Mina verktyg, har varit de kriterier för rättvisa, solidaritet, jämlikhet vår (DDR 😉) skola lärde. Det har varit den kunskap, samma skola gav oss för att hitta kunskap. Sedan jag s.a.s. hade läst lagen, fram och tillbaka, upp och ner, hade jag en manual, för hur rättsstaten, om den existerar, ska fungera och vilken ordning som ska gälla. Då det, i allt väsentligt saknas överensstämmelse mellan manualens tvingande normer och Staten & Co:s slappa, ogenomtänkta och kontraproduktiva agerande, är det en smal sak att slå fast att maktstrukturen lider och hämmas av ett grundläggande systemfel. Till verifiering av mina påståenden har jag, efter att ha läst hundratals juridiska artiklar, endast läst ett fåtal, vilka givit mig rätt, de har varit som små blinkande ljusfyrar, vilka lett mig fram, i ett annars nattsvart hav av förnekelse och självgodhet de svenska statliga juristerna ägnar sig åt. Hu! Vilken lättnad att åtminstone de juristerna visste vad de snackade om, annars hade jag stått där, med min tvättade hals, och skägget i brevlådan. 😉    

IMR Har

som tidigare nämnts ett par knepiga skrivningar. En av dem, är hur institutet under avsnittet; ”Rättsstatens principer samt medborgerliga och politiska rättigheter”, inledningsvis berömmer Staten & Co för ex.vis övervakningszoner, för att bekämpa den organiserade brottsligheten, för att sedan såga konceptet helt och hållet. Detta mönster upprepas i IMR:s årsrapport när det kommer till samtliga av Strömmers lika regressiva och medborgarfientliga som illegala lagstiftning och lagändringar på områdena; hemliga tvångsmedel, visitationszoner, anonyma vittnen, vistelseförbud och huvudlösa förslag som sänkt straffålder, slutna ungdomsfängelser och t.o.m. den numer borttagna straffrabatten. Om det är det slag av diplomati, vilken krävs för att Staten & Co ska lyssna, vet jag inte om angreppssättet är speciellt effektivt, då det kraftigt förtar kritiken av ett felaktigt förhållande som först beröms. Sedan förstår jag inte riktigt att personerna bakom undersökningen, vilka förefaller godkänt uppmärksamma missar, det faktum, att organiserad brottslighet möjligen existerar i Strömmers och hans gelikars vanföreställning om samhället, men vad som av dessa beskrivs som systemhotande är synnerligen oorganiserade grupper av vilsna ungdomar, vilka inte ens kan skydda sina medlemmars närstående.       

Bullshit

är bullshit som rosor är rosor om än i spruckna kärl, för Staten & Co har inte presenterat några säkra prognoser för när dessa snorisar med något äldre ledare är beräknade att ha vält den rådande ordningen överända. Nonsens och trams på hög nivå, någon systemkrasch p.g.a. denna s.k. organiserade brottslighet, vilken i realiteten är fullständigt desorganiserad,  kommer aldrig att inträffa. Jag tycker Strömmer och hans falang, däremot står för det systemhotande i denna kontext, genom att drastiskt undanröja det lilla skydd vi medborgare åtnjuter i Sverige, och genom undantagslagar kraftigt försvaga demokratins motståndskraft mot illasinnade aktörer och stater. Staten & Co får gärna återkomma i frågan då de kan bevisa att brottsligheten här, verkligen är systemhotande, på samma sätt som maffian i New York på sin tid var. Under tidigt 1970-tal hade maffiafamiljerna i New York och dess omgivningar dragit in osannolikt mycket stålar. Dessa investerades i porrklubbar, i kasinon, i fala domare och mutbara fackföreningar, korrupta kommunalråd, kongressledamöter, och senatorer. De köpte företag, företrädesvis, transport- och byggbolag, samtidigt som de illegala verksamheterna, ocker, nummerspel, dobbel, prostitution, drogförsäljning, och torpedtjänster, för att nämna några, var synnerligen lönsamma och blomstrade.

Maffian

hade tagit sig in på, nästan alla samhällets områden, och fanns således, i princip, överallt likväl i medborgarnas vardag, med ett finger i många lokala förvaltningars beslut och upphandlingar. Att känna och/eller umgås med en gangster, sågs inte längre olämpligt, snarare fick denne respekt och status, för att ha tillgång till en extraordinär resurs. Detta gav, självfallet familjerna en enorm makt, vilken de behövde konsolidera. Maffiafamiljerna från östkusten fördelade makt och positioner, och planerade sannolikt fortsätta den lyckade infiltrationen av det amerikanska etablissemanget, med medieföretag, d.v.s. press, radio och TV, genom fejkade val av familjemedlemmar till lokala politiska församlingar, genom lika fejkade val, av lokala åklagare, i förlängningen hade Mobben kunnat nå ända upp till lagstiftningsnivå. Men det för maffian oundvikliga; inte-personligt-bara-business-mördandet, uppstod givetvis likväl i den senaste konstellationen av maffiafamiljerna. FBI hade iofs avlyssnat familjerna till och från under tio – femton år eller längre och hade hur mycket material som helst, men inget som band någon till någonting, fast så arroganta maffian blivit, var det antagligen bara en tidsfråga. Alla dessa mord, eller hellre medborgares tryck på politiker och massmedia tvingade snuten och FBI, att öka ansträngningarna, för att lösa avrättningarna, och knäcka familjerna, vilket de i sinom tid hade gjort, men de fick oväntat hjälp av en golande mafioso. Detta är organiserad brottslighet, som utgjorde ett glasklart systemhot. Vad Strömmer kommer dragandes med är jävla trams och nonsens.    

Övriga Nyheter

Idag tillkännagav Ukraina en uppdatering av sin strategi för krigföring med elektronik och drönare, i det att för första gången någonsin har en obemannad, men beväpnad flygande farkost, (sannolikt en drönare), skjutit ner en rysk motsvarighet. Det är upplagt för automatiska, ”dog fights”, på det Stora Krigets sätt, med s.a.s. dubbeldäckare mot himlavalvets oskyldiga ljusblå färg och armador av skjutglada drönare över den Ryska Federationens territorium, över stad, by och landsbygd, över industriområden, över flygplatser, också över hamnar och lager, logistikhubbar och över knutpunkter för militära transporter. Dessa armador ska eskorteras av egentillverkade missiler och kryssningsrobotar, våldsamt engagerade i en för ryssen välförtjänt massförstörelse av den inhemska energi- och bränslesektor, av pipeline-system för gas, av transporter av varierande bränslen, av sårbara och oskyddade elnät, transformatorer, ställverk, samt speciellt de infrastrukturer för elöverföringar, vilka utgår från de ryska kärnkraftverken.

Hur Högt

skulle inte papegojan Peskov snattra och lögnhalsen Lavrov, vråla, kvida och grina över, att få smaka och svälja, sin egna beska medicin, mån tro? Nebenzya skulle yla i FN, Patrushev snabbt skrika ”USA, de e USA” och Naryshkin skulle hålla med. Solovyov skulle kräva att kärnvapenhoten sattes i verket, och Zakharova, skulle hålla med. Putin skulle oja sig över ”Ukrainas terror och krigsbrott”, och Polarna & Kreml skulle instämma. Den situationen kan ligga närmre än vad vi tror, förhoppningsvis. Ukraina tillkännagav också planer på att öka produktionen av FPV-drönare (first-person-view, personlig vy, min not.) och markbaserade robotstridsflyg. Redan nu producerar ukrainarna alla mindre drönare och många större själva, och det i stora serier, missiler och kryssningsrobotar, därtill. Den kapplöpning, efter militära resurser kriget förvandlats till ser inte riktigt lika allvarligt ut för Ukraina, som tidigare. De kan tveklöst snart kompensera bristen på soldater med maskiner, och ge ryssen ytterligare rejält med smörj. Det tror och hoppas jag, i vart fall! Jämför ukrainarnas beslutsamma agerande, industriella kunskap och kapacitet, teknik och Tech, ingenjörskonst och skickliga arbetare, med ryssarnas krystade försök att få ändan ur vagnen, vilket ändat i Teherans basarer och i Nordkoreas arsenaler, för inköp av vapensystem, en parentes. Meniallafall.

Kreml

försöker återupprätta sin militära styrka, och har således rekryterat, inte mindre än 160 tusen nya soldater, vilket är den Ryska Federationens största värnpliktsbeslut på, åtminstone ett decennium, men som med nuvarande personalavgångar räcker i ca 4 månader. Ryssarna bryter mot och trotsar det överenskomna eldupphöret av varandras energisektorer, genom att helt sonika fortsätta att hamra och slå mot Ukrainas energiinfrastruktur och befolkningscentra. Putin, Polarna & Kreml är inte intresserade, eller rättare sagt, de ryska skurkarna gick med på nya förhandlingar enkom för att kolla om det kunde ge något, och om det så gör, vilken deal man eventuellt då kunde lyckas mjölka ur de lättlurade amerikanarna. När ska jänkarna ta in att ryssen vanemässigt, begår brott mot internationella avtal, mot varje avtal. Det riktigt sjuka i hela denna illasmakande soppa är Zelenskyj och ukrainarna, vilka oprovocerat och lika hänsynslöst som brutalt attackerades, är de som förefaller, förväntas stå för de största uppoffringarna, tåla den värsta orättvisan och bekosta kalaset, därtill! Fuck that!   

Bedömning

av slagfältet. Förra veckan riktade Ryssland in sig på Ukrainas energiinfrastruktur, i strid med det avtal som Washington förhandlade fram mellan Moskva och Kiev i Riyadh. Kreml fortsatte också att bomba ukrainska befolkningscentra med flyg och missiler. Vad behöver hända för att Trump till fullo ska inse, att Putin, Polarna & Kreml, inte behöver en fred, de kan vinna på krig? 48 timmar, två dygn, max 72 timmar eller tre dygn, efter den 20 januari 2025, borde Trump eller någon av de andra fläskskallarna fattat att ryssen endast leker katt och råtta, med dem. Blåsningen är penibel och skämmig som fan, men välförtjänt för en pajas, vilken inbillade sig att Nobels Fredspris var, så gott som säkrad. Obama fick ju!

Även om ingen av sidorna gjorde några betydande markvinster, blossade taktiska strider upp på flera kritiska avsnitt, längs den långa, långa frontlinjen, inklusive Toretsk, Velyka Novosilka, Pokrovsk, Kurakhove, Kupiansk, Kursk-Sumy-axeln, Vovchansk och Chasiv Yar. På Kharkiv-fronten försökte de ryska inkräktarna korsa flera floder, i ett försök att behålla och förstärka det lilla manöveröverövertag de hade. Ukrainska förband slog tillbaka Lede Fis vilda chansningar med drönare och granatkastare.

Den Ryska Federationen och Ukraina utkämpar strider, också inom det elektromagnetiska spektrumet, märkliga elektroniska strider och digitala bataljer. Rapporter från slagfältet visar att den elektroniska krigföringen framgångsrikt, störde och störde ut, flera vapensystem och plattformar, inklusive stridsflyg och precisionsstyrd munition. Hur effektiva dessa vapensystem, är känner jag inte till, men en ökande användning talar för att de fungerar som tänkt. Får göra en notering om att läsa på om den elektroniska krigföringen.