Kontroll

Vad var det hon, äldreministern, sa? – “Tillit är bra kontroll är bättre“, hon talade iofs om skojet i vården, men utsagan gäller, inte minst lika mycket Staten & Co:s göranden och låtanden. Om än ministern, hand i hand med sina kollegor i Riksdagen, inte skapade förutsättningar för miljonfusket, gör de det, genom sin naiva inställning möjligt. Jag blev föga förvånad över brottet, men däremot att det finns så mycket stålar att hämta hem från vårdverksamhet. Och att kontroll, vilken oftast är obehagligt närgången mot oss medborgare inte utförs, ens för att kolla var skattepengarna hamnar och vart de tar vägen. Jag kan tycka att det är lite respektlöst mot oss som slitit ihop till vår egen vård. Hela konceptet med, att avreglera den tidigare marknaden, är inte direkt fel men hanterades klart pundigt, eller snarare punschigt. Det skulle från början klargjorts vad som gäller. Självfallet, ska de bolag, vilka lyckas leverera billigare, men samma kvalitetsmässiga vård som det allmänna, premieras med den mellanskillnad, som uppstår, liksom en allmän regel om 5% till 9%, vinst skulle knappast heller upplevas stötande.

Astronomiska summor

Men att ett bolag på några år ackumulerar jättelika summor, vilka s.a.s. köps vid en försäljning, för att säljaren bara ska behöva betala företagsskatt på 22% och undkomma en fet inkomstskatt på minst 50%, är illa, riktigt illa! Säljaren ska naturligtvis ta ut sina pengar och pröjsa korrekt skatt. Detta sänker dessutom objektets fördelaktiga upplägg till en för bolaget rimlig nivå. De pengar köparen var beredd att betala för att ”köpa”, bolag och pengar, kan denne därför istället använda till investeringar och kvalitetsutveckling – eller? Kvalitén i den vård dessa bolag levererar med de pressade priser de anger för, att vinna vårdkontrakt vid upphandlingar, kan bara inte ackumulera den sortens pengar. Det måste med nödvändighet innebära att vårdtagarna går miste om en stor del av vad de lagligen är berättigade till. Så, visst dessa personer är otvivelaktigt;

Skurkar

Jag har inte läst den senaste, och tydligtvis hårda domen mot fem av dessa skojare och kanaljer, varför jag inte uttalar mig om saken. Inte desto mindre underkänner jag fullständigt varje lagregel i JM:s Strömmers fejkade lagstiftning. Lagregler, vilka tillkommit under stress, nej hets, i en totalt anti-demokratisk ordning, och grundats på lika snabba som värdelösa detaljstyrda utredningar, och till och med mot Lagrådets bättre vetande och skarpa kritik, har Strömmer pressat och gnällt igenom sina defekta lagar i Riksdagen. Hur man än väljer att betrakta justitieministerns knepiga ansträngningar, lever de svårligen upp till rättsstatens krav på lagstiftning, vilket enligt IMR, det statliga Institutet för Mänskliga Rättigheter formuleras på detta glasklara och enkla sätt; ”Lagstiftningsprocessen ska vara öppen, pluralistisk och demokratisk”, vilket Strömmers icke är.

Egendom

Medan kriminella, givetvis inte ska ”belönas”, genom att komma undan med vinningen av sin olagliga verksamhet, är den nya lagen om utökat förverkande, luddig som en rattmuff. Först och främst kliver Strömmer med sin nya lag, rakt över förbudet mot mekanisk tillämpning av regelverk, vilket ofelbart kommer att drabba våra oskyldiga medmedborgare negativt. Rättsstaten betraktar den mekaniska tillämpningen som motsatsen till den öppna och pluralistiska, vilken ska gälla inom EU, och är därmed en styggelse för varje sann demokrat. Nästa invändning, är den att vi nog ska dra öronen åt oss när staten ger sig själv sådana extraordinära befogenheter, vilka utan vidare sätter våra grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter ur spel och är ämnade att välta vår uppfattning om uppsåt överända. En medborgare, vilken inte haft uppsåt med vad Staten än påstår kan/får inte straffas.

Nu aktuellt

fall gäller den saken, att två kvinnor fällts till betalningsansvar för en hyresrätt om, en miljon SEK, samt en villarenovering om, en och en halv miljon SEK. Om kvinnorna medverkat och/eller känt till den brottsliga verksamhet, vilken finansierade lägenheten och villapimpen, är egendomsberövandet korrekt, men det ska bortom rimligt tvivel bevisas, annars är det per definition ett intrång och en överträdelse. Påståenden är inte och kommer aldrig, att bli bevis, och skälet, att inkomst inte kan ha räckt för att anskaffa egendomen, vilket möjliggör, att den samma, blir möjlig att befria ägaren från, har varken förankring i demokratins, rättsstatens principer eller ens i den Romerska rätten.

Det finns naturligtvis inte en rimlig chans att, Staten, utan klara bevis träffar rätt, bland de tusen och en anledningar och märkliga vägar, på vilka egendom kan komma i medborgares besittning. Härvidlag ska självskrivet samma doktrin gälla som vid alla andra åtgärder riktade mot enskilda, d.v.s. att anklagelser ska följas av bevis för att anklagelserna är riktiga, d.v.s. bevis för att den anklagade har brutit mot en av Riksdagen stiftad lag, eller en rättsakt stiftad av Kommissionen, Rådet eller Parlamentet.

Tramset

Staten nu kluddar och kladdar runt med i rättsväsendet är inte tillåtlig i Grundlagens mening. Har de sju drabbade medborgarna verkligen kommit i åtnjutande av sina rättigheter, vilka de otvivelaktigt har, också som skurkar och kanaljer? Jag betvivlar starkt på den saken. Om fler medborgare än nio av tio förlorar mot Staten i intrångs- och överträdelsemål, finns inte en challe att de fem åtalade och fällda samt två endast fällda fått sina rättigheter respekterade. Det är definitivt inte längre så som den tidigare traditionen bjöd, att den medborgare, vilken faller till brottsliga gärningar går sina rättigheter förlustig. Det är inte så som Staten & Co  menade i fallet Åkerberg Fransson, att killen är en skattesmitare och momsfifflare, därför förtjänt av dubbelbestraffning, vilket ECtHR, i sin fällande dom mot Sverige likväl poängterade.

Zebran

är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur, rimmade Falstaff Fakir så fyndigt och det stämmer också in på Staten & Co, och kanske även på skurkarna. Dessa personer pusslar mig, då det uppenbart finns en viss talang hos dessa, vilken hade varit tillräcklig för att tjäna legit stålar. Det skulle sannolikt ta längre tid, men de pengarna skulle, i princip, vara oantastliga. Nu går de miste om åtta miljoner samt sätter två andra medborgare i klistret. De kan inte syssla med affärer de närmaste åtta-nio åren varav tre-fyra på kåken, och fem med näringsförbud, så vari ligger poängen? Också om det går att blåsa Staten & Co utan att åka dit, är det bara löjligt, eftersom de svenska företagsreglerna är mycket generösa. Visserligen ska man administrera Statens arbetsgivaravgifter, skatter och moms, men i gengäld har man stor frihet att hantera företagets resurser, så länge man inte tar ut dessa ur företaget, för då kommer;

Masen

Härvidlag finns det likväl ideologiska skäl att avstå bluff & båg och skoj, i det att ALLA ska vara med och finansiera välfärden och de nya kostnaderna för nödvändiga säkerhets- och försvarsåtgärder, det är helt enkelt ett rättvisekrav. I min vision har vi medborgare, kastat ut våra fördomar mot myndigheter, genom fönstret, tillsammans med myndigheternas mot oss, varefter vi kan rulla up ärmarna, spotta i nävarna och arbeta, enat för att avancera Sverige i Europa och världen. Jaja, en gammal gubbes dimmiga fantasier från stenåldern, räcker fan ingenstans… må så vara, jag tycker likafullt att det är en svensk motsvarighet till Lennons Imagine, utan att göra anspråk på att befinna mig ens i närheten av Lennons geni, men vi behöver bli en enad och på alla sätt stark nation och jag är övertygad om att korrekt tillämpning av medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, är nyckeln till detta. 

RF (2010)

tolkad i kombination med EKMR och läst tillsammans med Stadgan ger det relevanta svaret på alla frågor, vilka rör våra medborgerliga fri- och rättigheter. Infon finns där, lätt tillgänglig, det är bara att läsa innantill, det förutsätter, förstås att det överhuvud förefinns läsförståelse. I denna kontext hittade jag en klockren analys av det konstitutionella tillståndet vid tiden och en förutsägelse om framtiden. Denna pärla finns i en antologi, ”Arvet från Oxenstierna” från 2012, publicerad av SIEPS, d.v.s. Svenska institutet för europapolitiska studier, skriven av Joakim Nergelius, som då var professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet.

Det perspektiv som dominerade på 1970-talet och alltjämt är vanligt bland svenska politiker, 
enligt vilket RF innehåller regler som beskriver statsskicket och beskriver hur riksdag och 
regering bör agera t.ex. då lagar stiftas, men i övrigt till stor del mest innehåller rättsligt 
oförpliktande principstadganden, är enligt min mening på väg bort, för att ersättas av ett mer 
normativt synsätt, där grundlagen både ger uttryck för de värderingar som styr samhällsutvecklingen
och sätter en rättslig ram för de valda politiska organens agerande, vilken det sedan blir domstolars 
och andra övervakande organs uppgift att kontrollera att de följt. Svensk statsrätt kan därför just 
nu sägas befinna sig i ett intressant brytningsskede mellan gammalt och nytt.

Instämmer

fullständigt med den gode professorn om allt, definitivt om att 1970-talets perspektiv, ”alltjämt”, dominerar svenska politiker, och då med tyngdpunkt på, ”alltjämt”, eftersom synsättet alltjämt förekommer. Jag delar professorns intresse för brytningstiden förutom, att vi, jag och fru P, varken uppskattar eller tycker det är speciellt intressant att hamna som offer, mitt mellan och malas sönder och samman av dessa brytningstider. Professor Nergelius visar likväl samtidigt prov på hederlighet och sunt juridiskt tänkande, i det han menar att domstolars och övervakande organs uppgift är att kolla huruvida de politiska organen och politikerna följt Grundlagen. Tretton år senare vet vi att Nergelius förmodan inte funkade, vilket dock inte förtar styrkan i dennes självklara, kärnfulla och klartänkta uppfattning om vad RF egentligen handlar om. Antologin är väl värd att läsa i sin helhet, och definitivt Nergelius bidrag.  

Om Än

professor Nergelius analyser, kommentarer, och slutsatser ger en god och rättvisande bild av det då konstitutionella tillståndet i Riket, står hans uppfattning om den svenska förvaltningsmodellens förtjänstfulla och välgörande verksamhet, dock i stark kontrast med vad denna förtjänstfulla och välgörande verksamhet inneburit och ”alltjämt”, innebär för medborgarna. Jag gör utan minsta tvekan gällande att den svenska förvaltningsmodellen, i stort sätt bygger på tingad och betald tjänstepersonals kommandostyrning av medborgarna, dessas självcensur, och absoluta lydnad. Ett fulländat patriarkat. Visserligen har arvet efter Oxenstierna format en för Staten & Co:s syften välfungerande förvaltningsapparat, men med arvet följde också 1630-talets uppfattning om undersåtarna som upprorsbenägna skattesmitare, vilket näppeligen är särskilt konstigt med de krigs- eller snarare straffskatter och pålagor Gustav II Adolfs krig kostade befolkningen. Statliga uttag, vilka ödelade många byar och tvingade många ut i skogens relativa frihet, att leva som fredlösa.

Moderna Tider

Det kungliga godtycket av Guds nåde förändrades i moden tid till uppfattningen att efter det att regering och Riksdag, och myndigheter därtill, tagit ett beslut ska det accepteras och alla genast röra sig i beslutets riktning, annars var man osolidarisk mot kollektivet och således värdelös. När så den korporativa kollektivismen officiellt avvecklades den 1 januari 1995, och rättsstaten skulle installeras, måste en jättemärklig masspåverkan ha drabbat förvaltningen, eftersom deras tidigare uppfattning om att sitta ner i båten, hålla käft och ro, inte längre är aktuell, i vart fall inte avseende Unionsrätten och de beslut EU, trots att de görs med svensk medverkan inte faller Staten & Co på läppen, och visst är det konstigt att inte Staten & Co genast börjar röra sig i EU-beslutens riktning, inte utan påtryckningar från Kommissionen och Rådet. Jag ger inte ett vitten för maktelitens och etablissemangets velande, trixande och olydnad, vilken stärker och bekräftar min iakttagelse att jag inte ser vad vissa jurister påstår sig upptäcka, att Staten & Co verkligen agerar utifrån omtanke om medborgarna. Från min synvinkel agerar Staten & Co utifrån omtanke om sig själv och genom att nästan uteslutande nämna EU för att dissa Bryssels jurisdiktion avslöjar de sig som genuina anti-demokrater. Jag lämnar den intressanta brytningstiden och vips är vi i;

Ukraina

Jag har visserligen varit fokuserad på, att bemöta JO:s hiskliga, ogiltiga och kränkande beslut, men haft ett öga på nyhetsflödet och sett Lede Fi, eskalera sina brottsliga terrorbombningar, med ökande antal drönare och missiler, vilket lett till ökande dödstal, framförallt bland ukrainska kvinnor och barn. Åter har inkräktarna avfyrat en Iskandermissil laddad med klusterbomber, denna missil slår aldrig ner i markplan, utan den detoneras i luften ovanför gatuplanet och sprider små klusterbomber som frökapseln sprider frön. Dödens frön, vilka vid nedslaget sprider ett moln av stålsplitter, som med hastigheter på fler tusen km/h fullständigt perforerar de närmast gående och stående. Den stora spridningen av bomber förorsakar att väldigt många fler skadas än vid en attack med vanliga missiler.

Självfallet

är klusterbomber totalförbjudet att använda mot civila mål, också om än en militär skulle befinna sig i folkmassan. Härvidlag lär och inspirerar, Putin och Netanyahu, varandra om hur snacket ska skötas för att skapa största tvivel på hur internationell rätt ska tolkas. Putins papegoja Peskov och fläskhuvudet Nebenzya sprider dynga och de förefaller märkligt nog delvis lyckas. Detta förvånar mig storligen. Jag kan ju tycka att bilderna av den förödelse som missiler och robotar anställer på bostäder, på lokaler, civil infrastruktur, och att vi endast ser utbrända civila fordon och vanligt folk, män kvinnor och barn, bland de döda och skadade borde få världen att en gång för alla sätta ner foten och isolera den Ryska Federationen på riktigt. De länder vilka fortfarande upprätthåller diplomatisk förbindelser med ryssarna är en skam och skada för mänskligheten och borde sanktioneras på samma sätt som Federationen. Det spelar mindre roll om sanktionerna likväl drabbar oss, för detta är det första priset, vilket i denna kontext, alltid är det billigaste och blir knappast billigare över tid.

Dårens logik

styr, Putin, Polarna & Kreml, i det att de lika gärna kan fortsätta sin illegala krigföring, vilken alldeles uppenbart inte inverkar på omvärldens inställning och agerande och har man en gång passerat en ”röd tråd”, finns ingen återvändo. Misstaget, vilket visar att Putin, Polarna & Kreml, faktiskt är korkade, är att ha startat ett utrotningskrig, då den tekniska utvecklingen, dels låter oss, oavsett plats på planeten, (nästan), dokumentera vad som sker i närmiljön, dels låter oss samla otroligt stora mängder detaljerad, indexerad och lätt åtkomlig data, i detta fallet krigsbrott. Inte ens det ringaste brott ska gå förlorad i tidens väv, som efter andra världskriget, som efter Balkankrigen. Det innebär att dessa brott aldrig kommer att försvinna, inte heller förövarnas namn kommer att glömmas, och de kommer att jagas till döddagar. Visst, det är en klen tröst, med tanke på vad som just nu äger rum i Ukraina, den är dock större än den indifferens, de drabbade folken på Balkan erbjöds.          

Opassande

kanske det är att garva, men snälla, hur ska man förhålla sig till alla förståsigpåare, experter och statsmän som gick på Putins bluff? Seriöst, vad mer krävs för att världen ska begripa vilken agenda Putin, Polarna & Kreml verkligen har och betar av? När ska det tändas ett ljus för, att den agendan definitivt inte innehåller fred, vilken inte avtalas på ryssens villkor? Sedan kliver en lika bredkäftad som klumpig som korkad elefant, en brandgul freak på två ben, in på arenan och boostar Putins ego, lovar att ända kriget inom 24 timmar, vilket de redan hårt ansatta ukrainarna idag tvingas betala genom att leva i skräck för armador av drönare och robotar, med ytterligare slaktade kvinnor och barn, 24 timmar per dygn. Jösses! Trump är en totalt aningslös och fulländad kretin och inte ens en duglig karl i jämförelse med Zelenskyj.

Strax Dax att slå igen, då deadline för inlägget är 23:59, och trots att jag långt ifrån fick uttryckt vad jag ämnade framföra idag. Det får anstå till morgondagen, där jämte Zelenskyj och Ukraina, den senaste tidens amerikanska strul, schabbel, och gigantiska idioti står i centrum för min uppmärksamhet. Lev väl och var snälla mot varandra, Gott Folk!