Kommentar

Jag fortsätter inlägget från igår med att uttrycka stor förvåning över omfattningen av regeringens schabbel, och myndigheternas uppenbara oförmåga att sköta förvaltningsuppgifter de ålagts. Bortsett från att godtycket, egenmäktigheten, ohörsamheten och lagtrotset tycks ha ökat markant under den nuvarande regeringen, är många mål för mig som svensk, både upprörande och skämmiga. Det gäller Habitat- och Fågeldirektiven, det gäller Barnrättsdirektivet och Tillgänglighetsdirektivet och samtliga direktiv vilka tillför oss medborgare rättigheter. Jag upptäckte för många år sedan att det var si och så med mänskliga rättigheters ställning i Sverige, jag men trodde likväl, eller ja, hoppades att vi, som Staten & Co ständigt basunerar ut, verkligen låg i framkant, när det kommer till dessa rättigheter. Istället finner jag nu, i många mål förklaringar till det konstitutionella kaos och kroniska demokratikris Sverige befinner sig i och en och annan vit lögn vi, medborgare matats med.

Skammen

gäller 2018, Vapendirektivet, vilket implementerades fem år för sent, d.v.s. 2023, eftersom KD och SD bråkade och blockerade varandras förslag, om vilka typer av vapen hobbyskyttar skulle tillåtas att köpa och inneha. Jag har tidigare skrivit om den osannolika graden av aningslöshet, dessa politiker måste besitta, då man mitt i under ständiga utbrott och spiraler av dödligt våld på gator och torg, inte får en lagstiftning på plats, avsedd att hindra buset, att få tillgång till vapen, reservdelar till dessa, ammo, och sprängmedel, och mycket mer. Jag frapperas av att de inte insåg allvaret och de akuta farorna i vad som ägde/äger, rum över hela vårt avlånga land. Ingen av de inblandade folkvalda tycks ha ägnat en tanke åt att sen implementering, betyder dryga böter, vilka i detta fall stannade på 100 miljoner spänn. Det är sannerligen lätt att vara generös med andras pengar. Denna dundertabbe förstärker bristen på en svensk författningsdomstol, och sätter ljuset på att Sverige ännu inte installerat en korrekt maktdelning och därmed knappast kan kallas rättsstat.    

En Skam

är det tveklöst, när Staten & Co inte rättar sig efter Habitat- och Fågeldirektivet, hos Domstolen ligger tre mål; svensk vargjakt, från 2010, om vilken det snackats tillräckligt om här hemma, och jag ska inte orda mycket om den, då Kommissionen, Rådet och Parlamentet överväger ändringar avseende bl.a. vargar. De två andra målen från 2020, rör Natura 2000-områden och Sveriges underlåtenhet att utse och skydda, dessa, för den biologiska mångfalden, ytterst viktiga arealer, samt obefintligt skydd av marina däggdjur, som tumlare. Hur tänkte myndigheterna där? Natura 2000-områdena är, s.a.s. Europas naturreserv, i det att en viss areal ska avsättas till fredade områden, och de ska, nogsamt skyddas från varje form av exploatering. Att inte följa Habitat- och fågeldirektivet och inrätta dessa områdena, och skydda dem kommer ofelbart innebära exploatering. Skyddet av marina däggdjur och akvatiska ekosystem är en del av ett större projekt för att återställa Europas vattenresurser, motiverat av att vatten är vårt viktigaste livsmedel, och ska då helst vara rent. I denna kontext gör tumlarens comeback i svenska vatten mig oerhört glad – ”Long time, no see”. Med de ansvariga politikernas och myndigheternas indifferens blir tumlarens återkomst troligtvis, bara ett gästspel – eller?

Lika Illa

förhåller det sig med de tre nästa målen; från 2020, Direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, från 2023, Dricksvattendirektivet, och från 2024 Vattendirektivet. När det kommer till det första, Avloppsdirektivet, är det en smått otrolig story i sig självt. Medan kommuner, olagligt dömer ut enskilda avlopp och lika olagliga viten därtill, har Sverige fortfarande inte sopat rent framför egen dörr, utan våra reningsverk bräddar som aldrig förr. För perspektiv och proportionalitet, ska nämnas att en bräddning från ett reningsverk kan motsvara innehållet i 10 -15 tusen enskilda avlopp, eller mer. Mer behöver väl knappast sägas – eller? Bristande hörsamhet mot Dricksvatten- och Vattendirektivet kostar säkerhet och sen implementering kostar böter. Likväl här väcks funderingar på hur eller vad de tänkte med. Det känns som om myndigheterna svårligen har någon större koll på läget. Vi kan i princip, när som helst, råka ut för ett invasionsförsök av Lede Fi, och det är ju tacknämligt om faktorer som, tillgång, regler och skyddet av rent vatten funkar, innan inkräktarna står i dörren.

Det Gäller

också 2024 Direktivet om resiliens för kritiska enheter (CER-direktivet), för att skydda viktiga samhällsfunktioner. Där den senaste tidens inslag på, ”His Masters Voice”, (SVT), handlat om hur god framförhållning MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, har. Var det för att förekomma uppgifterna om att Kommissionen inlett ett överträdelseförfarande mot Sverige? Visserligen, tror jag MSB både har teknisk kapacitet, lojalitet och ambition att skydda Sverige och alla människor här, men jag upplever inte att MSB, ens är i närheten av den ukrainska Räddningstjänsten, vilken MSB borde ägna uppmärksamhet och närmare undersöka. När Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, når den ukrainska Räddningstjänstens nivå, skulle jag känna mig trygg. Tryggare skulle vi alla vara om Sverige följt Direktivet om hamnsäkerhet, Förordning om sjöfartsskydd, förordning om inspektionsförfaranden för sjöfartsskydd och korrekt tillämpat förordningar och direktiv som påverkar säkerheten inom sjöfarten och skyddet av hamnar. Detta helst innan den ryska Östersjöflottan smyger in i svenska hamnar, som ryssen gjorde för 200 år sedan, för att bränna våra hem och terrorisera oss.

Listan

lämnar likväl en god förklaring till varför vi haft och har en synnerligen märklig elsituation, och än märkligare prissättning. Och det inte av någon av de angivna orsakerna, som ”flaskhalsar”, danskarnas klagomål hos Kommissionen och EU-regler, för att nämna några, utan beror på att Sverige, sedan 2021 struntar i direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, just för att främja förnybar energi, och sedan 2024 också struntar i Förnybarhetdirektivet, RED III, avsett att påskynda tillståndsförfaranden för projekt för förnybar energi. Men det är från 2021 och överträdelsen av direktivet om gemensamma regler för den inre marknaden för el, som förorsakat den fullständigt ohållbara elsituationen. Anledningen är att Staten & Co, som den ojämförligt störste elproducenten drar in sagolikt med stålar, tillräckligt för att pröjsa också skyhöga böter för sin ohörsamhet. Sedan att systemet är högst orättvist, speciellt mot södra Sverige, och elkostnaden avgörs av var man bor tycks sakna betydelse, vilket likväl bekräftas av att Svenska Kraftnät, inte ämnar ändra på de fyra elområdena. Det är pur Bullshit! Nasarfasoner, medborgarna klarar sig bra förutan.

Om Än Inte

speciellt förvånande, är det ändå upprörande att Sverige, sedan 2022 struntar i Tillgänglighetsdirektivet, och inte införlivat direktivet som kräver att viktiga produkter och tjänster, såsom telefoner, datorer, e-böcker, banktjänster och elektronisk kommunikation, ska göras tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Det speglar förvisso den odemokratiska inställningen Staten & Co har till olika funktionsnedsättningar och till våra äldre. Liksom att 2023, endast delvis genomföra Barnrättsdirektivet om rättigheter och skyddsåtgärder för barn som är misstänkta eller åtalade i brottmål. Jämfört med att det tog 20 år innan FN:s Barnkonvention antogs som svensk lag i Riket, är detta kanske inte direkt sensationellt, men med tanke på Strömmers häxjakt på barn, och hiskeliga, integritetskränkande förslag till åtgärder mot dessa, kanske det är dags att introducera en äkta lagstiftning, istället för Staten & Co:s fördomsfulla reglering. Hit kommen, ser den samlade bilden av Staten & Co:s omsorger om medborgarna svårligen god ut. Jag får en stark känsla av att Staten & Co uteslutande agerar i självintresse, där vi medborgare tydligtvis är av underordnad betydelse. Men det tar inte slut här…

Det Kommer

mer, och vad kan man säga om att Sverige 2023 inte genomförde direktivet om grupptalan som möjliggör att konsumenter kan driva kollektiva rättsprocesser mot företag? Eller att Sverige, 2023 inte enligt  direktivet om tobaksprodukter och delegatdirektivet om regler för uppvärmda tobaksprodukter, skärpt kraven på märkning och reglering av upphettade tobaksvaror. För att inte tala om att Sverige 2024 inte heller följt direktivet om oskuldspresumtion, vilket innebär ett ogiltigt åsidosättande av rättssäkerhet i brottmål, särskilt kring oskyldighetspresumtion, bevisbörda och rätten att tiga. Jag blir mållös, finner inga bra ord, till att förklara varför medborgarna inte gemensamt kan stämma skurkaktiga företag. Vilka ska skyddas? Härvidlag måste den minnesgode se ett samband med inslag på, ”His Masters Voice”, och Kommissionens överträdelseförfaranden, vilket precis slog mig igen, med uppgifterna om uppvärmda tobaksprodukter. Och åter, vilka ska skyddas? Begreppsmässigt obegripligt och högst chockerande är det verkligen att Staten & Co:s paradhäst; Oskuldspresumtionen, d.v.s. att anses oskyldig till dess domstol avgör annat, aldrig existerat här hemma, dessvärre. Det förklarar varför locket läggs på, efter vissa personers felsteg, medan andras hängs ut tillsammans med sina tabbar. Skuldpresumtion, har jag iofs aldrig hört talas om, men är likafullt vad detta handlar om!         

Migrationen

är näppeligen undantagen Staten & Co:s missförvaltning, och trots allt snack om invandring, SD:s fientliga inställning har Sverige, sedan 2019 inte hörsammat Europaparlamentets och Rådets direktiv för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik [..] och volontärarbete och därför inte följer reglerna för uppehållstillstånd för forskare, studenter och andra icke-EU-medborgare. Sak samma med direktivet från 2024, om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning, där Sverige inte infört EU:s regler om skydd för säsongsarbetare från icke-EU-länder. Liksom Blåkortsdirektivet från 2024 där Sverige inte infört de nya reglerna för EU:s Blue-Card-Directive, som ska underlätta för högkvalificerade arbetstagare från icke-EU-länder att arbeta i EU. För att toppa tramset kräver Sverige sedan 2024, felaktigt att vissa yrkesgrupper ska genomgå förhandskontroller av sina kvalifikationer innan de får arbeta i landet. Dessa omständigheter sammantagna innebär, som jag ser det, raka motsatsen till Staten & Co:s hävdade migrationspolitik. SD:s dåliga inflytande har mynnat ut i förvirring över vad som gäller, och ett rejält velande, och det på regeringsnivå. Att nuvarande regeringspartier skulle vara vuxna uppgiften som statsbärande, finns givetvis inte. Inte minst denna listan pekar på ett sådant faktum.

Övriga

listade mål visar vad jag länge hävdat; att delar av Staten & Co aktivt fortfarande obstruerar EU-rätten, vilket utsätter oss medborgare, för varierande besvär och faror. Min lista är en dryg och dyster läsning, men en tröst, om än klen, är att Strömmers stolleprov inte gått Kommissionens koll förbi, utan hans krumma lagstiftning har faktiskt hamnat i domstol. Gudskelov, utropade jag igår, och upprepar idag, över lyckan att vi medborgare åtminstone är representerade och kan göra våra rättigheter gällande, i den överordnade lagstiftning EU-rätten satt på plats. Det kan naturligtvis finnas mängder med skäl och anledningar, liksom likväl ofrivilliga omständigheter, till varför Staten & Co agerar som de gjort och gör, men jag ser få, eller snarare inga av de pågående målen berättigade av principer varpå rättsstaten vilar, och/eller som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Hela soppan kokar ner till väld, godtycke och egenmäktighet, och att, som det sägs, varje befolkning har det styre det förtjänar, stämmer föga på oss svenskar. Vi, som jämförelsevis är väluppfostrade och bildade medborgare, är tvivelsutan värda en bra mycket bättre förvaltning än det nonsens vi nu erbjuds. En god förvaltning, vilket för övrigt ska gälla alla människor, bosatta här, för den delen.

Som Sagt

är det svårt att upptäcka, varför så många mål hissats till Domstolen. En hel radda med skäl gör sig, emellertid aktuella;

Är det tredska?

Är schabblet ofrivilligt?

Är ohörsamheten kalkylerad och avsiktlig?

Hinns de dagliga sysslorna inte med?

Kan, eller vet Staten & Co, inte vad som ska göras?

Är de lata?

Vill de inte?

Hur som helst, bottnar Staten & Co:s åtgärder i, huruvida vi ska eller inte, ska ha ett inkluderande, rättvist och jämlikt samhälle? Den något retoriska följdfrågan blir; löser verkligen vår nuvarande regering, med sin fascistoida skuggregering, realiserandet av ett sådant samhälle. Nej! Blir det något retoriska svaret.

För Övrigt

Visste jag väl att det finns mycket clever folk i Sverige. Och noterar med glädje att den nationella bombgruppen inom polisens Nationella Operativa Avdelning, NOA, Nationellt BombDataCenter, NBDC, publicerat en rapport om sprängningar, i kriminell kontext, i Sverige under 2024. Också om jag inte delar polisens uppfattning om hur långt lagstiftning får inverka på våra grundläggande fri- och rättigheter, är NBDC:s rapport resultatet av ingående datainhämtning, rimliga antaganden och god analys. Det befriande med NBDC:s slutsatser är att de, till skillnad från Strömmers, inte är alarmistiska och inte försätter polisen i ett desperat och hysteriskt tillstånd. Slutsatserna är klara och koncisa, baserade på fakta och ger en mer realistisk bild av vad som hänt och händer, än vad Strömmer någonsin kommer att begripa, där våldet och människorna bakom, sätts in i sitt rätta sammanhang. NBDC, upptäckte att andra kriminella grupperingar, utnyttjat sprängningarna till att utföra egna, men de var så annorlunda i utförande, att t.o.m. jag lurade på saken. Vidare menar NBDC, att problemet inte, i första hand är polisiärt, utan orsakerna till att så många unga människor aktivt söker sig till den kriminella miljön, är andra, men analyserar inte vilka som avses. Annars är utsagan korrekt, för det spelar ingen roll om Staten & Co, så gav polisen carte blanche, de hade ändå inte löst rådande situation!

NBDC

är helt rätt ute, då de menar att polisen och lagstiftning inte ensamt räcker för att komma till rätta med våldet. Etablissemanget och civilsamhället måste hjälpa till och framförallt måste ett förebyggande arbete och reella åtgärder till för att förhindra att fler barn gör sig olyckliga genom att begå grova våldsbrott, och utsätta medmedborgare för livsfara eller ond bråd död. NBDC, har sannolikt gjort gärningsmannaprofiler, där historik och omgivningens påverkan kartlagts för många av de inblandade personerna. Jag gissar att det är obefintlig integration, vilken fått ungdomarna att släppa alla känslomässiga och moraliska förtöjningar till familj och vårt samhälle. Jag ser orsakerna i en kombination av ungdomsrevolt och socio-ekonomiska faktorer, sammanfattat, just i bristande, eller obefintlig integration. När det kommer till ungdomsrevolter går en röd tråd från 1940- och 1950-talens Rock N’ Roll, Bugg, och Swingpjattar, till 1960- och 1970-talens Mods och Hippies, och vidare till Punken som blev mycket aggressiv och dödlig med Rappen, och nu har revolten nått en ej tidigare förekommande och exempellöst hänsynslös våldsanvändning. Jag förstår ungdomarna, fast vad de pysslar med är absolut galet och totalt fel, men hos dessa har främlingskapet övergått till förakt och hat, och psykologin bakom är egentligen simpel, i det att ungdomarna visar Staten & Co samma indifferens de alltid själva visats och som alla ungdomsrevolter är målet att provocera och utmana normerna, samt angripa de värden makteliten håller som högst.

I Denna

kontext har Strömmers dilettantism på alla sätt förvärrat situationen, Först och främst genom den grundlagsstridiga fördubblingen av straffen för vissa grupper kriminella, vilket buset löste med att anlita unga utförare, som inte är straffmyndiga, det har blivit till ett självspelande piano, till en subkultur. Sedan har Strömmer, dels genom sin öppna barnfientlighet  och inhumana lagförslag, vilka endast är ämnade att förstärka ungdomarnas känsla av vara utsatta, och måltavlor, dels genom att det oaktat justitieministerns ständigt utökade tillstånd för användning av hemliga tvångsmedel, är det ren otur om man åker fast. Respekt för Staten & Co, eller polisen kan omöjligen finnas under sådana förutsättningar och ungdomarna skrattar säkert gott, i vart fall till dess de faktiskt åker fast, vilket de kommer att göra, eftersom inte minst tiden jobbar till polisens favör, och det faktum att de näppeligen är så organiserade som Strömmers mantra gör gällande. Kontentan av min syn på dagens ohämmade våldsanvändning och Staten & Co:s miserabla och ineffektiva åtgärder för att stävja detta våld är att de astronomiska summor Staten & Co ämnar lägga på fängelser, med en till visshet gränsande sannolikhet, skulle vara bättre och smartare investerade i förebyggande åtgärder. Strömmers tänkta fängelsearkipelag, kommer till största delen att befolkas av barn och ungdomar, är fängelser verkligen rätt förvaringsplats, för dessa urspårade ynglingar? Knappast! Gott Folk, Hadé och var snälla mot varandra.