Lördag Morgon,

eller ja, efter kl. 10, vill säga, och efter att ha tittat på ytterligare ett par avsnitt av HBO:s dokumentärserie om Sean Combs, Puff Daddy, Diddy. Det var en rejäl smäll, vilken jag bearbetar och analyserar just nu och börjar med att, s.a.s. avlägsna filmmakarnas avsikter och upplägg, i form av klippning, i hur de återger uttalanden, och arrangerar vittnenas berättelser. Det menar jag är viktigt, eftersom Diddy, är på fallrepet hoppar alla på honom, vilket märks på, att nästan varenda streamingtjänst har dokumentärer om ”Monstret”. Jag ämnar inte ta Combs i försvar, då det inte existerar något, eller försöka förringa vad denne rap-mogulen förorsakat, eftersom det inte är möjligt. Men jag är inte speciellt intresserad av de olika personer av Combs filmmakarna målar upp, inte heller vad andra tycker om honom och/eller vad han gjort. Jag håller alltid i minnet att killen höll på i mer än tjugo år, och mängder med människor i rap-scenen  visste eller förstod vilka mörka krafter som, i bakgrunden drev ett fult, nej vidrigt, spel, men valde att hålla käft! Sa inte ett ord, lyfte inte ett finger för att hindra Combs egenmäktighet. Tvärtom gjorde de, troligen av personliga skäl, Puff Daddys skräckvälde möjligt.

Med Detta

sagt menar jag inte att de drabbade, får skylla sig själva, då de blivit utsatta för verkliga övergrepp och kränkningar, men perspektivet och proportionaliteten, måste bli rätt och spelar roll i denna kontext. Vad jag är intresserad av är den mentala dynamik som uppstår och utvecklas, då en predator upptäcker ett byte, sitt byte. Att en människa överhuvud, kan förvandlas till ett rovdjur, beror precis som i Epsteins, och Swinesteins, sorry Winesteins, fall på money… pengar vilka har en mirakellös effekt på omgivningens villighet att underlätta rovdjurets bytesjakt, utan vars hjälp Combs, och de andra, hade kunnat fortsätta sina sexuella fantasier från barndomen, i en privat kontext. De flesta människor har haft sådana fantasier under barn- och ungdomsåren, nu kan jag inte uttala mig om kvinnors förhållande till sin sexualitet, men antar att den, i stort sett, är lika könen emellan, med det klara undantaget att för kvinnor, är det avgörande att sex baseras i medgivande, medan det för män, (svårt att beräkna omfattningen, men sannolikt ganska stor), inte är lika viktigt, vilket är logiskt, då inga medgivanden krävs av fantasipartnern. Det är bara att damma på en evigt villig och tyst partner, efter behag och lust.

De Flesta

människor, med reservation för, att jag inte vet hur det förhåller sig med kvinnorna, släpper de mest extrema fantasierna i kollisionen med verkligheten i vuxenvärlden eller begraver dem i vardagens sysslor, eller respekterar att lagen nu äntligen kräver ett uttryckligt medgivande för att inte betraktas som sexuellt våld. Om än ovanligt, men till och från, lyckas någon, som gjort seriösa pengar på sin talang, manövrera sig i position att leva ut barndomens ohämmade sexuella fantasier, och än mer sällan skapas en sådan personlighet, med ett såpass extremt kontrollbehov och ett jättelikt, totalt ego. Eftersom Diddy, blev både rik och berömd innan ha fyllt 25, och omgivningen var så imponerade av den amerikanska drömmen, att ingen tog ner Diddy på jorden, utan han kunde fortsätta att utveckla sitt översitteri, egoism och arrogans, samt fullständig hänsynslöshet gentemot sina medmänniskor. När vi kommer fram till 2000-talet är Combs dubbelnatur ganska välkänd, utan några detaljer, och han blev stämd, men förlikades, med dollar och sekretessklausuler, därtill. Det var när ett klipp 2024, från 2016, flöt upp till ytan, där Combs golvar sin flickvän Cassie Ventura, och ställer sig att sparka på henne som det gick upp för allmänheten och de federala myndigheterna, (Feds), omfattningen av den amerikanska drömmens, mardröm.   

Feds

fick Cassie, tydligen att både polisanmäla misshandeln från 2016 och leverera vittnesmål i domstol, och det öppnade dammluckorna för stämningsvåg och eftersom det fanns anmälningar om sexhandel över delstatsgränser, s.k. sex trafficking, blev det hela till ett federalt brott, som är åtalbart var det än sker i USA och den enda möjliga förlikning är att erkänna brottet och låta advokaterna och åklagarna förhandla fram ett lämpligt straff. Combs förklarade sig oskyldig och häktades utan borgensmöjligheter. Jag vet inte riktigt hur Diddy och hans försvarsteam har tänkt sig det hela, deras kommentarer tyder på att de hellre riskerar ett livstidsstraff, än 10-15 år, eftersom de menar att sanningen som friar den åtalade kommer fram i rättegången. Att Combs förnekar brott, med de bevis, vilka lagts fram i domstolen och övriga vittnesmål och anklagelser, visar, menar jag, att killen gjorde sina övergrepp till norm. Han är uppenbart övertygad om att vad han gjort är fullkomligt normalt, åtminstone om man är man, musikmogul, dollarmiljadär och heter Sean Combs, Puff Daddy eller Diddy. Att behandla sina medmänniskor utifrån begreppet; “Money talks”, är i sig en kränkning, då det finns gott om medborgare, som inte säljer sig, inte till reapriser. Och de som faktiskt gör det, gör det, som regel inte särskilt länge, innan skiten, s.a.s. står dem upp i halsen.

Vittnesmålen

I dokumentären framträdde en mängd vittnen med beskrivningar på den ena grova kränkningen till nästa och värre. Men det vittnesmål, eller berättelse Combs barndomskamrat, Tim lämnade är det mest intressanta. Hela situationen med Tim är intressant, då han tydligen dragit sig tillbaka och numer bor på, ”okänd ort”, kanske för att undvika att återförenas med Tupac och Notorious Big. Meniallafall. En sak som Tim nämnde och jag lystrade till var att Combs komplicerade natur bottnade i hans mamma och barndom. Och av utseendet på hans flickvänner vilka är förvånansvärt lika varandra och mamman, att döma och det faktum, att Combs kunde lägga mycket tid och pengar för att göra mammakopian sin vän och flickvän, för att därefter, på de mest utstuderade sätt, kränka henne. Det påminner mig om Henrik VIII:s sju år långa uppvaktning av Anne Boleyn, för att få henne att säga ja till giftermål, och efter att ha lyckats, några år senare låter halshugga henne. Knepigt folk de där och vad Combs gjorde får naturligtvis, inte hända ens en gång, men i Diddys fall skedde det varje gång. Den horribla konsekvensen av Combs egenmäktighet, förutom de personliga helveten han bjöd kvinnorna i sin omgivning på, är att miljoner tonåringar fått en del av sina tonår ruinerade, vilket par vill gärna nynna sin Puff Daddy-kärlekslåt, eller minnas trevliga event till Diddys låtar? Vilken effekt det kommer att få på rapkulturen återstår att se. Men otvivelaktigt har Combs tillfogat det han brann för irreparabel skada. Och må han ruttna på kåken, för sin bristande respekt för andras rättigheter, och sin obefintliga aktning för kvinnor, vilka åtminstone nu slipper ha en predator, ett farligt rovdjur, strykande runt benen.

Det Blev

inget inlägg idag heller, utan jag fick nöja mig med en återpublicering av en artikel om Gaza. Jag hinner inte skriva så värst mycket mellan sprutmålning av nya staket till söderverandan, och vindskydd därtill, och rengöring av altan, och röjning av trädgården, och… det räcker! Jag kommer inte hinna skriva så värst mycket framgent heller, då en länkarm med bussning på Saaben, ska bytas, byggnaderna på gården måste målas igen! Den vattenburna färgen är bra för miljön och hälsan på dem som jobbar med måleri, men det är en skitfärg att måla objekt utomhus med, som snickerier. Slamfärgen vi la några extra hundralappar på, för bättre kvalitets skull behöver målas om, redan efter ett år, det är fan inte rimligt. Och boningshusets ena långsida på elva meter behöver ny vindskiva, ersättning för isolering småfåglarna snott, ny stupränna och -rör. Också om det verkar som om fastighetsunderhållet går runt och ständigt börjar om, och man knappast får betalt för om man säljer, är det verkligen värt jobbet, att kunna bo på landet. Fru P. tycker det är lite läskigt när natten faller på, för det blir verkligen becksvart, ljuset från staden Göteborg syns inte uppe på Svartåsen där vi bor.

Jag Tycker

det är häftigt eftersom solsystemets planeter och universums stjärnhopar, galaxer och ibland kometer, molnfria nätter, framträder i egen strålglans. Och under augusti, då planeten surfar igenom asteroidbältet kan vissa nätter bjuda på fantastiska ljusspel, färgeffekter och blixtsnabba förlopp när rymdstenarna förångas av eld, på sin färd över himlavalvet och genom atmosfären. En natt när jag precis klev utanför dörren såg jag en asteroid som föll, tycktes det mig, rakt ner mot planeten och bara ett par kilometer bort, medan den föll förvandlades dess väg till en vacker och klar turkos slöja, som ett lodrätt norrsken, en makalös upplevelse. Det riktigt sjuka är att vad jag uppfattade som; ”bara ett par kilometer bort”, egentligen var en åker i norra Skåne, vilket kändes hissnande, med tanke på den lyskraft asteroiden utvecklade. Meniallafall. Vi snackade inte universum, utan jobb, vilket knappast saknas på landet. I år ska vi äntligen återplantera ett antal bärbuskar som fanns då vi flyttande hit, men som en sjuk björk dessvärre smittade och därför fick elda upp. Men nu är likväl björken borta och krusbär, vinbär ska planteras, jordgubbar och tomater håller vi på att driva upp, och fler grönsaker ska odlas. Förhoppningsvis. Innan pandemin var planerna på att odla frukt och grönsaker inte motiverat av ekonomi, utan för att vi bor på landet och har plats för ändamålet. Nu är ekonomin, om inte avgörande, i vart fall ett sätt att undvika att de surt förvärvade stålarna till sista kronan går till prishöjningar och räntor.

I Det Övriga

nyhetsflödet av intresse, denna lördag, var det överraskande frigivandet av ETC-journalisten Medin, ur turkiskt häkte, vilket kändes som en lättnad, då han landade här hemma, i Sverige. Jag hade nästan förväntat mig samma fullir som Iran framgångsrikt använde i fallet Floderus, genom att, byta Medin mot en åtgärd mot ex.vis PKK, men vad denna tvärvändning beror på, är svårare att utröna. Några svårigheter är det däremot inte att utröna vad Trump håller på med. Farbror Orange, har tydligtvis inte begripit att Putin, är en skojare, lögnhals och hal som en ål. Trump har som vanligt inte ordning på nuffrorna, i det han påstår att de sammanlaga förlusterna, för parterna per vecka, varje vecka uppgår till 5 000. Någorlunda rätt förlustsiffror per vecka är för Lede Fi ca 7 500, och för Ukraina mellan 800 och 1 000. Trots att Trumps påstående om fred på 24 timmar har övertrasserats med 100+ dygn, tror token, fortfarande att HAN kan skapa fred. Jösses! Karln blir knappast bättre, bara mer och mer! Resan han gjorde till Saudi och Qatar, framställde Trump som en triumf, ett finansiellt segertåg, och stor framgång för Amerika. Det var i verkligheten en planerad och normal upphandling, men det var väl tur att han fick lyft Boeings flygförbud, inför jätteköpet Qatar gjorde. Sak samma med kanonbeställningen av vapen Saudi hade lagt, sannolikt hos den förra administrationen.

Söndag

Kl, 03:01, mizz i nazzen, alltså, och jag såg precis, att jag fått fyra, nej, fem nya och totalt 28 s.k. ”Nytt tomt formulär-inlägg”, vilket innebär att en idiot använder min kontaktsida för att fiska eller testa lösenord, eller kanske bara för, att jävlas… och där kom ”Nytt tomt formulär-inlägg” nr. 29. Varje sådant inlägg är skickat från en, RobertDiolf, som verkar ha kapat ett antal mejlkonton, med vilka han spammar hela världen, och kommentaren i varje inlägg läser på svenska; ”Hej, jag ville bara veta dit pris”, men han använder ett nytt språk i varje ny kommentar. I bokstavsordning förefaller det, då den första kommentaren var avfattad på armeniska. Och där kom ”Nytt tomt formulär-inlägg” nr. 30. På 18 dagar har min trafik helt och hållet bestått av bottar och spindlar och kravlare, samt idioten, och också om jag lyckats styra ner hans dynga skräpmappen, ska jag nog kunna se till att han inte ens kan nå fram. Nu går jag och knyter mig, nattinatti! Gott Folk!

Fortfarande,

söndag, men tolv timmar senare och inga nya tomma formulär-inlägg, har kommit. Det hade varit roligare med lika många läsare, men det har jag inte förväntat mig. Tillgång till ett numer zonindelat Cyberspace har blivit, som förväntat, en fråga om business och pengar. För att överhuvud synas måste man bekosta ett domännamn, kodningen av hemsida, server eller värd att processa hemsidan på eller hos, och dessutom betala för att synas. OK, det är som det är, och eftersom jag näppeligen ämnar betala, får jag väl nöta in närvaron av Medborgarbloggen i det rusande flödet. När jag kom in efter ett antal timmar fast i sprutmålning och verandarengöring, vid 19-tiden hade fortfarande inga nya formulärinlägg ramlat in. Nejmen, ser man på, där kom nästa, ”Nytt tomt formulär-inlägg” nr. 31, kl. 19:16. Shit! Jag som tycke mig skönja ett mönster i Idiotens spamaktiviteter, men nr. 31, kom mellan två inlägg, det förra; Gaza – Judar mot Folkmord, och detta. Till slut, vad som stack ut idag är att det var knäpptyst om alla skandaler, som om de aldrig rullat in över regeringen. Beror det på Medins frigivning eller har det andra orsaker? Måste dra, slavpiskan viner över mitt huvud, klatschar och jagar mig att blanda färg… vi ses… aj, aj, aj… bara skoja! 😉.   

En Sån’ Sötnos

RobertDiolf, är utan minsta tvekan en fullfjädrad idiot, som kastar bort god bandbredd på tji och ingenting, för då jag kom in för att publicera dagens inlägg, hade ytterligare tre nya tomisar dimpat ner, t.o.m. porr hade varit ett bättre val, om nu inte detta spammande är ett substitut för ett sexliv, eller form av. Gott Folk, ta hand om varandra, kramas och Hadé!