Förlusterna

De totala förlusterna för de ryska inkräktarna i Ukraina från invasionsdagen den 24 februari 2022 till den 24 maj 2025 (Beräknade siffror.)

Månad 38  –  Månad 39 

+   37 570      +   34 500      =                    979 830 manskap,

+        274      +        158      =                      10 852 stridsvagnar,

+        660      +        310      =                      22 622 pansarfordon,

+     1 694     +     1 378     =                     28 201 artillerisystem

+          31      +          26      =                        1 395 MRLS,

+          30      +          28      =                        1 169 luftvärnssystem, 

+            0      +            2      =                           372 stridsflyg,  

+            0     +            1      =                           336 choppers,

+     4 029     +     3 884      =                      49 639 militära fordon och tankbilar,

+            0      +            0      =                             28 krigsfartyg, varav 2 ubåtar, 1 färja.

+     3 019     +     3 517      =                      37 177 taktiska drönare,

+          28      +        110      =                        3 895 speciell militär utrustning,

+          27      +         13       =                        3 197 kryssningsrobotar.  

+           0       +           0       =                               4 SRBM-system    

Ukrainas flotta har loggat aktiviteter genomförda av den Ryska Federationens marin och noterar idag, den 24 maj 2025, att ryssarnas Svarta havsflottan patrullerar Svarta havet med två robotkryssare, bestyckade med upp till tolv Kalibr-kryssningsrobotar var.

Inga fiendeskepp har upptäckts i Azovska sjön.

Tre enheter ur den ryska Medelhavsflottan har idag observerats på medelhavet. Ett av dessa krigsskepp är bestyckad med upp till åtta Kalibr-kryssningsrobotar.

Noteras

ska därtill att Putin, Polarna och Kremls olagliga och fullskaliga invasion av Ukraina idag pågått i  1 186 dagar, och s.k. fredssamtal till trots syns inga tecken på att ett vapenstillestånd skulle vara att vänta, i vart fall inte i närtid. De personer, vilka är insatta i saken förstod rakt av, att Putin näppeligen hade någon seriös ambition att avsluta sitt illegala krigsföretag, utan endast försöker vinna tid, med sitt velande. Eller ja, alla utom Trump, hans korkade hantlangare och den 47:e administrationen, vilka inbillar sig äga sådan makt och inflytande att världen lägger sig platt för dem. Det tog tid men till slut sjönk det in också i de amerikanska tjockskallarna i Vita huset, att Putin lekt med dem, bluffat dem rakt i nyllet och utnyttjat Trumps ego för att, som sagt, köpa sig tid. Vad som är intressant härvidlag, är varför? Som vanligt spekuleras det hej vilt på nätet, och konspirationsteorierna blomstrar, och vissa tror att Putin, Polarna & Kreml, hade hoppats och satsade på att de små avancemangen i öster skulle leda till ett genombrott i Donbas, men det funkade visst inte. Jag tror att merparten av befolkningen, i den Ryska Federationen, sedan ett tag känner av den negativa vardagssituationen, i det att, alltfler samhällsfunktioner nu börjar bli kraftigt ansträngda, som ekonomin, sjukvården, pensioner och veteranersättningar, social omsorg, med mera.

Nu När

krigsromantiken lagt sig och nationalglöden falnat, när propagandan ekar tomt, och löftena till folket låter besvärande välbekanta, när kontrollen över sedelpressarna endast skapar inflation och superinflation, samt när vanliga medborgare, likväl upplever skräck och känner oro för att ukrainska drönare och missiler träffar mål inne på rysk mark, ökar naturligtvis pressen på Putin. Inte minst från hans egna anhängare, vilka sannolikt undrar om förlusten av en miljon medborgare verkligen är ett rimligt pris, också om Lede Fi skulle vinna kriget. Putin, Polarna & Kreml har iofs köpt in, som det verkar en hel arsenal, med ballistiska missiler och kryssningsrobotar antingen av Raketmannen eller mullorna i Iran, varför vissa tror att Putin, dels med terrorbombningar, åter försöker försvaga ukrainarnas motståndsvilja och mjuka upp dem inför nya  förhandlingar. Jag tror Putin vill visa att han fortfarande, i grunden kan skada Ukraina. Tyrannen tillochmed skämtar om att ockupera Sumy-regionen och skickar signaler om det lönlösa i att göra motstånd, det okloka i att vägra kompromissa, och det farliga i att attackera Moder Ryssland. Men Putin, Polarna & Kreml förstår sannolikt att en sådan tempoväxling drar iväg med kostnaderna till helt nya nivåer och är inte särskilt hållbart över tid. Jag menar att Putin skulle avsluta kriget direkt om han fick behålla sitt landrov, dvs halva Donbas, och ungefär hälften var av regionerna Zaporizhia och Cherson.

Krim Verkar

vara försumbart för Putin, Polarna & Kreml, eftersom de inte spann vidare på Trumps mycket generösa erbjudande om USA:s erkännande av Krim som ryskt territorium. Kanske fattade ryssen, att Trump inte kan, ”ge bort”, Krim, då halvön redan lagligen, med lagfart mao, tillhör Ukraina, enligt internationell rätt, enligt ukrainsk rätt, och också enligt rysk rätt! Meniallafall. Jag menar, vidare att, Putin, Polarna & Kreml illa nog behöver ett break för, att återställa exporten, göra affärer och återställa ekonomin. Och det tillräckligt länge för att bygga upp sin militära kapacitet, till tidigare slagstyrka, för på nuvarande sätt funkar ju ingenting och ett fortsatt krig kommer endast att nöta vidare på en redan nednött nations resurser. Ser vi till månadens förluster hade jag föreställt mig något större, som maj 2024, eftersom den 9 maj firas segern över nazisterna 1945, och Putin tidigare försökt att nå ett avgörande eller åtminstone någon seger ”över nazisterna i Kiev”, att basunera ut under paraden på Röda torget i Moskva. Men, ryssen verkar i år bara fortsatt mala på med ständiga och synnerligen blodiga massanfall, och ständiga försök av mindre spanarenheter att söka blottor i den långa fronten, blottor att bända upp i försvarslinjen med, vilket kostat 34 500 inkräktare liv och/eller lem. Det är ca 3 100 mindre är förra månaden, men föga mindre galet för den saken skull. Vi är troligtvis väldigt många som undrar hur många fler ryssar som ska offras innan  folket, eller administrationen sätter ner foten och säger NOG NU! Övriga ryska förluster förefaller lite märkliga och sticker ut, jämfört med ett antal tidigare månader. Jag undrar verkligen vad som ligger bakom denna om än inte sensationella förändring, men likväl betydande.

Kan Det

röra sig om bristande tillgång eller sparbehov? Oavsett har ukrainarna skrotat ca 120 stridsvagnar färre, och 350 pansarfordon färre, mer än 300 färre artillerisystem, och omkring 200 färre, militära fordon och tankbilar, men 500 fler drönare och fyra gånger så mycket speciell militär utrustning, eller 110 enheter. Jag gissar därför att Lede Fis, av västmedia och den ryska propagandan hävdade framgångar inte varit riktigt så framgångsrika som vissa vill få oss att tro. Varför verkar det viktigt för viss media i väst att springa Lede Fis ärenden? Vilket man gör genom att tillskriva ryssen framgångar, det gäller även om det händelsevis skulle vara sant. Bäst praktik är, således egentligen, att överhuvud inte skriva någonting om den Ryska Federationen, om Ryssland, om Putin, Polarna & Kreml. Eller varför inte provocera kräken i Moskva till att attackera ett NATO-land så vi en gång för alla, kan göra slut på denna makabra såpopera med beklagliga dödsoffer. Det är tvivelsutan en smal sak för NATO att platta den Ryska Federationen, även om Putin, Polarna & Kreml, förfogar över kärnvapen. Var ska Lede Fi använda dessa vapen? På eget territorium, utanför Moskva eller St. Petersburg? Mot någon europeisk huvudstad? Vissa västmedias bild av ett ryskt  kärnvapenhot och vapnets snara användning är varken korrekt eller speciellt realistiskt att måla upp, eftersom sannolikheten, i det närmaste är obefintlig. Däremot upplever jag hotet från ex.vis Riksdagens ombudsman, JO, mot oss medborgare, mot våra grundläggande fri- och rättigheter, mot rättsstatens principer som reella, farliga och samhällsskadliga därav mitt stora intresse för företeelsen.                   

JO – jojo Tack!

---

Vilken ofattbar fejk JO och JK är, har jag fattat sedan 1970-talet efter att ha hjälpt ett antal medborgare med JO-anmälningar mot slarviga eller egenmäktiga myndigheter, och anspråk på staten hos JK, som på den tiden var Göran Lambertz. Han genomförde seriösa utredningar, men var en virtuos på att vrida till anspråkens förutsättningar, så att staten alltid, nästan alltid undkom ansvar. JO, var bara ett evigt mantra; ”Ingen åtgärd. Ingen åtgärd. Ingen åtgärd. Ingen åtgärd.”. JO, har om möjligt blivit bra mycket sämre sedan 1970-talet. JK har ju fått en ny roll som rättsmedel för medborgare med ekonomiska anspråk pga intrång och överträdelser av medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Hur denne sköter detta uppdrag har jag ännu inte bildat mig en uppfattning om. Däremot vet jag med säkerhet att JO, inte gör det. Jag har i ett tredelat inlägg beskrivit hur JO behandlat en anmälan om intrång och överträdelser av medborgares rättigheter; JO, jojo tack! Del I –  JO, jojo tack! Del II och JO, jojo tack! Del III. Vi, jag och Fru P. bad JO titta närmare på ett uppenbart felaktigt myndighetsbeslut och sex rättsfalls, samtliga domvillor och/eller rättegångsfel. I det första beslutet åsidosattes den obligatoriska proportionalitetsavvägningen, vilket är en fördragsöverträdelse och ett formaliafel. Bland de övriga domvillorna finns flera otillåtna nyttjandeförbud, otillåtna egendomsinskränkningar, ogiltiga vitesföreläggande och vitesdom på preskriberat vite, brott mot kontradiktionsprincipen och mycket mer.

När Jag

ställer storyn och vår bibba med bevis, mot JO:s egna beskrivning av sin roll och de tre uppgifterna, haltar jämförelsen betydligt, och jämfört med vad som står under rubriken, ”Information om JO:s beslut”, blir situationen löjlig, och endast ämnad att väcka mer löje. Hur på vilket sätt kan; ”JO:s allmänna uppgift”, att utöva tillsyn över domstolar och myndigheter så att de korrekt tillämpar lagar och i övrigt sköter sin uppgift med god myndighetsetik, sägas vara uppfylld då det innebär att blunda för glasklara justitiemord. Och på vilket sätt kan; ”JO:s särskilda uppgift”, att utöva tillsyn över den offentliga verksamheten, så att den utförs sakligt och objektivt och att grundläggande fri- och rättigheter inte överträds, sägas vara uppfylld, då det innebär ett fullständigt åsidosättande av dessa grundläggande fri- och rättigheter. För att inte tala om ”JO:s rättsvårdande uppgift”, att verka för att avhjälpa brister i lagstiftningen, där denne borde börja med sig själv och de fundamentala brister JO-ämbetet uppvisar. Vidare hävdas under rubriken, ”Information om JO:s beslut”, i första stycket att sakkunniga jurister granskar anmälningarna, vilket är en sanning med modifikation, då anmälningarna ges ca 10 minuter i snitt, och jag undrar var fan de s.k. sakkunniga letar, då de skriver att inget framkommit som ger anledning att utreda saken.

Vad Är Det

mer som behöver eller måste komma fram? Ska Fru Justitia stiga ner från juridikens himlavalv och förklara balansvågens funktion? Ska självaste Solomon uppenbara sig och hålla en föreläsning om rättvisans anatomi, och bästa praktik. Bah! Vad JO presterar är nonsens och urbota trams, ovärdigt Sverige, eller kanske inte! Inte om man betraktar den billiga dialektiken i det andra stycket under rubriken, ”Information om JO:s beslut”, där JO skriver att anledningen till att ärendena avskrivs kan vara att;

”Anmälan gäller missnöje med en domstols avgörande eller en myndighets beslut. JO kan inte ändra en dom eller ett beslut. Sådana avgöranden kan dessutom ofta överklagas till en högre instans och JO:s prövning ska inte ersätta detta.

Det handlade överhuvud inte om, ”missnöje med en domstols avgörande eller en myndighets beslut”, frågan rörde domvillor och rättegångsfel, inget annat. Den där härskartekniken, att svara på en fråga som inte är ställd, är flitigt brukad trots att förfarandet är utdaterat och omodernt värre! Det är figurer som JO,  och ett antal av våra folkvalda, företrädesvis SD, och Strömmer, vilka jobbar hårt på att få Sverige kännas passé. Dessa personer engagerar sig till synes desperat, i en tillfällig framgång, med att försöka vrida tiden och makten tillbaka till 1994, då Staten & Co besatt en ohotad och oinskränkt maktposition, eller hellre total och orubbad överhöghet. Saknaden efter, vad som verkar betraktas som Staten & Co:s guldålder måste vara helt enorm, då man önskar trampa på och sönder allt modernt, som tänk, lagar och god förvaltning. Jag ger inte mycket för JO:s tillsyn, vilken, i bästa fall, förefaller utövas av de tre små aporna; Stum, Döv och Blind.

Och Nu Till

något helt annat. I ett inlägg, Ukraina – Krig & Fred, 2025-05-16, skrev jag om ett utskick jag gjorde för, att informera elva organisationer, verksamma för mänskliga rättigheter, om dessa rättigheters svaga och hotade ställning i Sverige. Allt enligt det statliga institutet för Mänskliga Rättigheters, (IMR) årsrapport 2025. Förutom ett automatsvar från Amnesty International Sverige, har på åtta dagar, inte flutit in en enda  kommentar, inte ett knyst, ingenting. Skäms etablissemangets organisationer verksamma för mänskliga rättigheter att de inte gjort större skillnad, än ingen alls. Många organisationer har varit igång sedan femtio år, men vad har de åstadkommit? OK flera organisationer har sin huvudsakliga verksamhet utomlands, men att inte se och reagera på dagens bedrövliga situation, vad gäller medborgarnas mänskliga rättigheter och friheter, verkar synnerligen knepigt. Men OK, jag har tillskrivit press, nätmedia, EU-nämnden, konstitutionsutskottet, justitiedepartementet, med många, många fler, så jag ger dem sex dagar till så det blir två veckor jämt. Har ingen då svarat kan jag med fog hävda att mänskliga rättigheter i Sverige existerar, i allt väsentligt som ett samtalsämne, som jobb och karriär. Organisationen Kvinna till Kvinna gör sannolikt skillnad för småtjejer i Afrika, men småtjejer här hemma, i Sverige skulle också behöva skyddas från den veritabla häxjakt Strömmer orkestrerat, på våra barn och ungdomar.

Ohjälpligt

blir jag full i skratt när 1970-talets svenska attityd i denna kontext, dyker upp i minnet. Det var ett näst intill aggressivt försvar av mänskliga rättigheter, men gällde tydligtvis endast medborgare i fjärran länder, bortom haven. Och det var uppenbart en fasad för att mörka, vad vi idag ser, eller snarare INTE ser! Det förhåller sig fortfarande på det sätt att Staten & Co inte önskar fördjupa sig i några rättigheter då de begränsar dess manöverutrymme, och ser ogärna att saken öppet debatteras, varför debatten stryps. Intrycket jag får är att de som kan göra skillnad här, organisationerna verksamma för de mänskliga rättigheterna går som katten kring het gröt, och passivt blundar för eländet, i avsikt att inte stöta sig med Staten & Co, vilket kan bero på ett finansiellt beroende. Om nu Staten & Co bidrar till att ett antal organisationer kan vara verksamma med att försvara medborgares rättigheter utomlands, ska dessa medel villkorslöst lämnas, då organisationerna är så mycket bättre skickade att bedöma vad som är vad och vad som är vilket, i en mänskliga rättigheters kontext. Tacka fan, för att vi, Sverige tycks sitta fast, i startblocket. Staten & Co upprätthåller fortfarande en särpräglad Demokratur, enligt Wilhelm Mobergs utomordentligt träffsäkra analys från 1965, och det är, ”bara”, sextio, (60) år sedan i år! Vad är det med medborgarens grundläggande fri- och rättigheter, vilket gör Staten & Co så hiskeligt byxis.

Det Ligger,

naturligtvis inget motsatsförhållande i medborgerliga rättigheter och statens manöverutrymme, eftersom lojala medborgare lämnar Staten & Co allt nödvändigt utrymme de kan önska – eller hur? Dessvärre skulle man ha större framgång med att be en vild björn, vänligen skita på dass, än att få Strömmer och hans gelikar att begripa sig på dynamiken, finesserna och enkelheten, i den moderna uppfattningen om hur samhället ska organiseras. Och plötsligt slog det mig; fick Lillströmmer, som barn rejält med smörj av en patriarkalisk Åke? Vilket jag iofs har lite svårt att tro, men Gunnar beter sig sannerligen, som en med auktoritet och aga fostrad person. Att ett sådant gäng som Strömmer, Åkesson, Bush, Jomshof och Pehrsson, med flera har fått möjlighet att leda det svenska samhällets utveckling kan, pga en radikalt verklighetsfrämmande inställning, bara ta ände med förskräckelse. Att blicka framåt efter Tidöligans tre år vid makten, ser mest ut som ett ökat konstitutionellt kaos, fortsatt missförvaltning, och förvirring på de flesta av samhällets sociala områden och inom näringslivet, samt en högst märkligt klimatpolicy. Det är förvisso förväntat att personer med ett inkrökt tankesätt, försedda med skygglappar och solglasögon, inte är särskilt lämpliga, att överhuvud besluta, i några frågor. Detta gäller samtliga figurer i Tidöligan, utom det föredömliga, ja rent strålande undantaget; StålPål!

Försvarsministerns

prestationer är visserligen exceptionella, men täcker inte högerblockets missförvaltning och fallerade policy. Jonsson har, emellertid som ingen försvarsminister i modern tid, åtminstone sedan andra världskriget sett till att vi levererat vapen till en av rysk aggression utsatt nation, ett land i kritisk och akut underläge. Jag är helt med på att vi Sverige, egentligen ska vara neutrala, kärnvapenfria och inte pyssla med att tillverka och sälja vapen. Problemet med detta synsätt är, att det på intet sätt avhåller Lede Fi från ett anfall. Vi kan hävda saken medan Lede Fi landar på svenska stränder och ängar, eftersom de fullständigt skiter i vad vi tycker, tänker och gör. Hur det hade gått för Ukraina om de inte levererats några vapensystem alls, är knappast svårt att föreställa sig. Det hade inte längre funnits! Är vad jag tror – vad tror du? Hadé Gott Folk, kramas och lev väl!