Det Vet Väl
självfallet jag också att de absolut inte är, men att makteliten inte själva upptäcker, att vad de håller på med, om än oavsiktligt, är just att göra barn och ungdom oviktiga. Strömmers och den blåbruna geggan på Rosenbad och i Riksdagen ämnar förvandla våra barn och ungdomar till objekt, genom att i lag beröva dem grundläggande fri- och rättigheter. Lagtekniskt får de samma status som våra fyrfota petdjur, dvs ett objekt, en sak, vilken man kan förfoga över som man finner bäst och som lagen ger få rättigheter än att värderas i pengar. Nu kanske barn och ungdom, inte kommer att värderas i kronor, men faktum kvarstår, de tillåts behandlas på ett annat sätt, mot dem får brukas våld, vilket i sig, innebär ett grovt avsteg från rättsstatens principer och en glasklar diskriminering. Varför tror så många förmodat erfarna och kunniga folkvalda att straff och tvång skulle göra ett bättre jobb, med att hålla dagens barn och ungdom, borta från en kriminell kontext, än vad traditionell uppfostran lyckats med? Kom igen! Hur många, idag vuxna svenska män och kvinnor upplevde inte, i barn-, och ungdomsåldern, konflikter med föräldrar och vuxna? Hur många trotsade allt och alla, och tom kom snett, i tillvaron, för att slutligen växa upp till välfungerande, konstruktiva, och delaktiga medborgare? Vi var sannolikt många, många hundratusen+. För mig är vad Tidöligan, pysslar med pur bullshit! Maktelitens utpräglade straffmentalitet är hämmande för samhällsutvecklingen, den hämmar kreativitet, hämmar en konstruktiv mångfald, på många plan. Kort & Gott; En korkad policy!
A-men,
först och främst beskriver förhållandet, att det tog regering och Riksdag 20 år att ratificera, dvs, godkänna FN:s bankonvention, och anta den som svensk lag, maktelitens syn på barn och ungdom också över tid, oavsett vilken färggegga som ockuperar regeringskansliet. Alltför många vuxna och förståsigpåare snackar hela tiden om, att barnens bästa ska styra varje beslut och att de måste bli lyssnade på, men de pratar antagligen kontinuerligt om detta, varför barn och ungdomar inte får en syl i vädret. Och vilka barn och ungdomar Strömmer och hans straffkompani naturligtvis skulle ha lyssnat på innan man la fram förslaget om att sätta, 14-åringar, alltså små barn i fängelse, verkar ha varit mycket få, eller snarare inga alls! Att det inom makteliten ens uppkommer ett så fett huvudlöst förslag, vilket motstår all beskrivning får mig att undra om dessa personer som tänkt ut repressionen och de, vilka är beredda att realisera den, antingen fostrades med rottingen, till att själva bli Bestraffare, eller curlades till att inte förstå vardagens realiteter och inte begripa var problemet ligger. Det hela kokar ner till, vad jag menar är ett präktigt patriarkaliskt stollaprov. Och då är jag diplomatisk!
Finns Det
verkligen ingen enskild eller grupp i Sverige, som kan stå upp för våra barn och ungdomar, med vilka jag menar alla här boende ungar? Det har jag oerhört svårt att ta in, eftersom det vimlar av vuxna med rätt barntänk, men det avspeglar sig inte i debatten media refererar till, det är inget som syns i den fria åsiktsbildningen som ska råda i Riket. Är debatten strypt eller är jag blind? Retorisk fråga? Japp! För blind är jag inte! Förresten, har dessa personer, samtliga drabbats av vad, som förefaller vara en högst smittsam sjuka; en ohämmad straffmentalitet, kureras näppeligen den åkomman med info och upplysningar, inte! Knappast ens troligt. Om en person inte själv fattar att barn behöver enormt mycket kärlek, och närhet, att bli lyssnad på, tagen på allvar och respekterad, är denne, helt enkelt, en grobian. Om denne grobian dessutom tycker att små barn ska straffas gör denne sig till ett läskigt och obehagligt monster. Sådan skit behöver ingen i sin värld! Allra minst barn, vilka givetvis ska erbjudas möjlighet att leka som barn ska, gå i skola som barn ska, skaffa sig en utbildning som tonåringar ska, bilda familj som unga vuxna ska, och vad därur kommer. När Staten & Co inte möter dessa standardkrav är det ett misslyckande, ett debacle, vilka som synes får allvarliga konsekvenser, för i det närmaste alla medborgare.
Det Blev
nästan till ett antiklimax när nyheterna precis hade ett inslag om en fjortonåring tillhörande någon subkulturell och extrem nätgrupp, oprovocerat högg en kvinna i ryggen då hon var på en kvällspromenad med sin hund. Fjortonåringen livesände sitt ”event” på nätet och man kan i bakgrunden på klippet höra andra medlemmar i gruppen, med beundran kommentera attacken. Det är naturligtvis ett lika fullständigt oacceptabelt som onaturligt beteende av ett barn. Och det existerar inga skäl till att någon medborgare slumpvis ska behöva hamna i en sådan livsfarlig situation. Polisen fick lyckligtvis tag i förövaren, och domstolen kom fram till att denne, fjortonåringen, inte förstod att hans attack kunde leda till att offret avled och således inte haft uppsåt att döda, och därmed kan han inte straffas. Kvinnan blev, självfallet besviken på domstolens utslag, men den kom till ett korrekt avslut. Vad som däremot är åt helvete är att kvinnan inte pallar att överklaga, hon orkar inte gå igenom hela förloppet en gång till. En modern rättsprocess ska väl vara tillräckligt flexibel för att kunna hantera också exceptionella mål – eller? Att en medborgare pga en ångestframkallande rättsprocess avstår sin rätt att överklaga är varken korrekt eller acceptabelt. Så, vilka efterräkningar drabbar förövaren? Jag antar att de flesta medborgare förväntar sig att beteendet måste leda till konsekvenser, men vilka?
Om Killen
nu inte får bestraffas måste han ändå tas om hand och fås att förstå, att hans beteende inte är hållbart och att det omöjligen kan tolereras. Förövaren ska rimligtvis likväl gottgöra sitt grova övertramp, helst till den drabbade kvinnan, annars till samhället. Härvidlag har straffdebatten sannolikt startat igen, om den nu leget nere, vill säga. Men vad som borde debatteras är hur ungar, vilka i alla tider busat, kan förvandlas till potentiellt kallblodiga mördare. Också om en fjortonåring inte begriper att knivhugg mot ryggen riskerar att döda offret, fattar han definitivt att det han är på väg att utföra inte är tillåtet i vuxenvärlden, att det kommer att skada den attackerade. Den moderna tekniken, eller snarare de sociala plattformarnas slappa och ineffektiva moderation av innehållet, gör dessa attacker möjliga, men svarar inte på varför man vill använda tekniken för att sprida ett budskap om våld och uppror, som jag tolkar beteendet. Hand i hand med ett förråat samhälle ser jag en röd tråd från de första ungdomsrevolterna av hemvändande bombplansbesättningar, vilka blev Hells Angels och var mellan 20 och 30 år. På buggens, swingpjattarnas och Rock n’ Rollens tid hade åldern sjunkit till 18-19, när vi kommer fram till hippietiden hade åldern sjunkit ytterligare till 16-17, och över punken till idag består ungdomsrevolten av fjortonåringar. Det svarar fortfarande inte på varifrån önskan eller viljan till våld väcktes.
Dessvärre
sitter jag inte på de svaren, men om jag jämför med min barn och ungdom, var det aldrig något snack om några grundläggande fri- och rättigheter, allra minst för barn och ungdom. Skolaga, och aga som metod för uppfostran, förbjöds först under min livstid. Min poäng är att barnen idag inte är dumma, de hör och läser om alla sina rättigheter, men ser dem inte i vardagen, ser dem överhuvud inte! Det måste med nödvändighet innebära frustrationer och onödigt slitage på relationen mellan barn och oss vuxna. I detta läge gör regeringens straffbataljon, ”Strömmer”, Sverige en rejäl björntjänst, genom ett regelrätt korståg mot oheliga fjortonåringar, eller små barn, för den delen. Hur upplever fjortonåringar Strömmer, där han står och hissar ögonbryn och förklarar hur farliga och organiserade och kriminella och systemhotande och brottsliga och nätverksuppkopplade och… och…? som en demon, eller värre? en dinosaur, en T-rex ilsket blängande genom sovrumsfönstret? Hur kan barn och ungdomar inte uppleva ett sådant samhälle som ett fullbordat svek och akut hot, om än det endast handlar om lagförslag? Ser jag det ur barn och ungdomars synvinkel ser Strömmers pressträffar ut som trailers till skräck- eller dystopifilmer, på Youtube, eller TikTok. En fundamental faktor medborgarna glömmer är att Strömmer inte nämner att det han beskriver som en armé av terrorister, i verkligheten handlar om max 1000 barn och ungdomar. Resten, några hundratusen andra barn och ungdomar tycker sannolikt att vuxna är fett korkade, men är knappast beredda att använda våld eller predika våldsläror…, ännu.
De Nöjer
sig med att manifestera sitt ogillande på mer traditionella sätt, som att slå i dörrar och hävda att vuxna inte FATTAR NÅT’, vilket vi tydligen faktiskt inte gör! Å andra sidan är dagens situation iofs allvarligare med våldspiraler och unga utövare, men ingen svensk regering så långt jag minns, har lyckats hantera barn och ungdomsfrågor särskilt väl. Det säger väl sig självt, att barn och ungdom inte ska bestraffas, utan vår tillvaro på planeten har till syvende och sist, bara en mening, den kan verka trivial, men säkerställer människans fortbestånd på Moder Jord; att förbereda nästa generation att ta över planetens hushållning. Detta ska ju göras, utan att som nu, sas skuldsätta nästa generation och de ännu ofödda med framtida klimat och miljöproblem. Hade du som barn och ungdom, medveten om den bistra sanningen, inte varit förbannad? Skitsur på vuxna, fett trött på hela vuxenvärlden, därtill? I det hänseendet förstår jag barn och ungdomar fullt ut, men sen FATTAR, jag ingenting. Förakt, ogillande, trots, ifrågasättande och alla barn och ungdomars tänkbara uppfattningar om oss vuxna kan jag begreppsmässigt förstå, men inte benägenheten till våld, till dödligt våld. Begriper gör jag dock att barn och ungdom inte ska sättas i fängelse, och att lösningen av våldssituationen bara och uteslutande ligger i förebyggande åtgärder. Våra folkvalda får, fan till att skapa ett samhälle värt att vara medlem av, de äger bara mandat att bygga en trygg fysisk som psykisk miljö för medborgare, inklusive barn och ungdom, inte formalisera en medeltida inkvisitorisk jakt, på dessa som på kättare och avfällingar. Vad som sker, i Sverige, idag 2025 är komplett galenskap!
Därtill Är
politikerna bakom galenskapen, knappast trovärdiga eller ens värdiga sina positioner, och blir svårligen mer pålitliga av att regeringens straffdivision, ”Strömmer”, sas är låsta på målet, och ämnar, robotlikt mekaniskt, och systematiskt genomföra sin straffexercis med medborgarna och avveckla dennes, inklusive barn och ungdomars grundläggande fri- och rättigheter. Detta oaktat varje invändning, varje expertis tips, och utan hänsyn till vetenskap och beprövad erfarenhet. Jösses! Sådana fula trix, och juridiska manövrar, borde inte funka i EU. En rättsstat lagstiftar utifrån en diametral motsatt utgångspunkt, vilken är Värdighet, varför Strömmers lagstiftning faller som ett korthus, eftersom det existerar föga värdighet, i att sätt små barn på kåken. Jag måste ha missat något, men sist jag kollade var den moderna lagstiftningen fortfarande avsedd att stärka och utvidga medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, INTE, försvaga och inskränka dem. Den bärande tanken bakom rättsstatens skydd av medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter är simpel; det finns objektivt sett ingen annan part som behöver skyddas. Staten och Co, dvs staten, förvaltningen och etablissemanget, tarvar sannerligen inget skydd, de har skaffat sig skydd, värre. Och den andra anledningen är att oavsett hur välorganiserad, skicklig och effektiv en civil administration lyckas bli, sker misstag, uppstår missuppfattningar och tas fel beslut, det är inget konstigt eller anmärkningsvärt, utan snarare oundvikligt.
Däremot Är
det synnerligen stötande, att effekterna av medborgarnas rättsförluster, dvs, att ha rätt men inte tillerkännas den, överhuvud drabbar dessa, pga att tjänstemän står fast vid felbeslut baserade på misstag, missuppfattningar och undermåliga underlag. Det är här medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter kommer in i bilden, vilka syftar till att garantera medborgarna en korrekt behandling, formella förfaranden och objektiva, samt sakliga beslut. Det handlar inte om raketforskning, utan sunt förnuft för att korrigera beklagliga systemfel, och sunt förnuft för ett sunt och empatiskt samhälle. Jag frågar mig om våra folkvalda verkligen arbetar för att vi ska nå ett jämlikt samhälle. På mig verkar de vara ute på villovägar, mitt i natten utan ljus, utan kompass, rätt och slätt vilse. Kontentan av mitt resonemang är att välmående barn och ungdom, är en investering människan måste kosta på sig. Den viktigaste, eftersom den, som sagt är avsedd att bibehålla en levande planet. Lev väl Gott Folk! Kramas mera!
P.S. I nästa inlägg ser jag på den senaste tidens våldsamma upptrappningar av blodbaden, folkmorden, krigsbrotten i Ukraina, och i Gaza. Det är vidrigt värre!
Lämna ett svar