OBSERVERA!
Detta är ett inlägg från 2022-03-20, vilket jag nu återpublicerar, dels pga av att dagens egentliga inlägg inte kommer klara deadline, dels av den anledning att det jag skrev i mars 2022 kan vara roligt, att jämföra med vad som sedan dess ägt rum, inte minst, då ärkeskurken och mytomanen Lavrov, vilken legat lågt ett tag, nu åter visar upp sig på världsscenen och låter käften gå. Låter käftarna gå, är förresten den senaste ryska propagandatrenden, för det verkar som ju mer Lede Fi terrorbombar, ju mer snackar det vanliga papegojorna, Peskov, Lavrov, Medvedev, Zakharova och Solovyov. Till och med, Putin har blivit snacksalig, och temat, för alla utom Putin, är Västs hycklerier, när det bl.a. kommer till Gaza visavi Ukraina, och känslosamma reaktioner på Lede Fis attacker i Sumyregionen och mot Kyiv och Charkiv. Få medborgare i Väst fäster någon större tilltro till ryska uppgifter, men uppfattningen hos många människor på resten av planeten kan, ryssen nog påverka. Den ryska taktiken, är likväl ämnad, att ta udden av Zelenskyjs målande beskrivningar av ondskan i Moskva, av folkmordet och anklagelser om grova krigsbrott, genom att förringa sina egna våldsamma robotattacker på ukrainska städer och överdriva Ukrainas drönararmador och de skador de förorsakar på Moder Ryssland. Alltså, lögnhalsen Lavrov!
Ryska Ledare
Efter betraktelsen av patriarken Kirill, Östeuropas avgjort vidrigaste människa, lika läskig som slemmig, har turen kommit till näste Ryske Ledare i högen av aspiranter och jag presenterar den Ryska Federationens utrikesminister, Sergey Viktorovich Lavrov. Lavrov är alltför världsvan och säker på sin intellektuella förmåga och den rutin han skaffat sig under tio år som Rysslands ständige representant i FN och nästan tjugo år som rysk minister, för att vara riktigt slemmig. Däremot påminner hela hans sätt, hans stil mycket om en välklädd och knipslug Hollywoodskurk, i slutändan endast med en lojalitet… mot sig själv. Det har sagts om Lavrov att han är ”blixtrande intelligent”. Jo, ja, ur ett IQ-perspektiv, då. Visserligen var han en riktig plugghäst och då Fysik var han favoritämne, ämnade han söka in på Nationella Nukleära Researchuniversitet eller Moskvainstitutet för Fysik och Teknologi, men sökte istället till, Statens Institut för Internationella Relationer i Moskva (MGIMO).
Språkbegåvning
Och utöver diplomatstudierna lärde sig språken sinhala och dhivehi vilka talas på Sri Lanka och Maldiverna respektive. Det stoppar dock inte där, utan Lavrov lärde sig dessutom engelska och franska. Sålunda talar Lavrov fem språk, en bedrift, utan tvekan, och helt klart imponerande. Lavrov gifte sig och tog examen 1972. Därefter hamnade han som sakkunnig på den då Sovjetiska ambassaden på Sri Lanka och gjorde, om inte en kometkarriär, i vart fall, näst intill. Jobbade några år som analytiker och seniorkonsult för ryska diplomater, blev uppmärksammad av den ryska statsledningen och Jeltsin, vilken utsåg honom till Rysslands ständige representant i FN. Han var Säkerhetsrådets ordförande flera gånger. Lavrov anses av många vara den ryska traditionella politiken och sin föregångares policy, trogen och en briljant diplomat, mer en statstjänare än politiker. En engelsk rysslandsexpert har beskrivit honom som ”… en tuff, pålitlig och extremt sofistikerad förhandlare… ”, och la till att: ”han (Lavrov, min not.) inte tillhör Putins innersta krets”, och ”… den allt hårdare ryska utrikespolitiken har mycket lite att göra med honom.”. Jag har mina dubier, men OK!
En riktig tölp
Jänkarna har gjort en mer kritisk bedömning av Lavrov, självklart! I och för sig sedan Putin 2004 utsett honom till den Ryska Federationens utrikesminister. De ser i honom symbolen för Putins återuppväckta aggressiva utrikespolitik. Hillary Clinton menade att Lavrov, under en förhandling, behandlade henne nedlåtande, som en riktig ”tölp”. Å andra sidan, det avtal Lavrov och John Kerry, då USA:s utrikesminister 2013 lyckades ro iland och som Syriens Assad godtog, om att destruera landets kemiska vapenarsenal, anses innebära ett genombrott och en ny norm. Generaldirektören för OPCW, dvs Organisation for the Prohibition of Chemical Weapons, (Organisationen för Förbud mot Kemiska Vapen), blev mäkta imponerad. Men redan året efter, i mars 2014, efter den riggade folkomröstningen om Krims status, föreslog Lavrov, ett alliansfritt Ukraina med en federal konstitution samt ett officiellt godkännande av det ryska språket. Vidare menade han att Belgien redan 2004 hade föreslagit nollsummespel, dvs ”antingen eller” vad gäller Ukrainas allianspolitik.
Lavrovs Recept
Hela det här utspelet Lavrov gör här känns som om den Ryska Federationen, insisterar på att få lira med de stora grabbarna, i världen och bestämma åt vilket håll den ska snurra. När G8 länderna den 24 mars 2014 uteslöt Federationen ur organisationen, sa Lavrov, att ”G8 är en informell sammanslutning vars medlemskap är ett fritt val för Ryssland”. Den 30:e i samma månad, ondgjorde sig Lavrov i en intervju, över ett antal Rysslandsfientliga åtgärder Väst företagit sig och baxnade när Obama kallade Ryssland för en ”regional maktfaktor”. Lavrov upprepade ännu en gång sitt recept, avsett att bryta det konstitutionella dödläge, vilket då rådde i Ukraina och få igång utveckling inom landet igen. Receptet hade han nu renodlat i tre punkter;
1) Konstitutionell federalism
2) Erkännande av språkliga minoriteter
3) Att Ukraina förblir alliansfritt
Kyiv
blev inte svaret skyldig, utan samma dag meddelade den ukrainska regeringen, att Lavrovs förslag överhuvud inte var aktuellt eftersom det skulle innebära en ovillkorlig, fullständig kapitulation av landet, en upplösning, en ren lemlästning och total förintelse av Ukraina som självständig stat. Lavrov fortsatte att försvara Federationens diplomatiska kontakter med de ukrainska separatisternas och deras rätt att försvara sin kultur, sina traditioner och firade hellre sina egna helgdagar framför att celebrera Roman Shukhevychs och Stepan Banderas årsdagar. Detta kastar han helt oberörd ut, väl vetandes att Ukrainas parlament 2011 upphävde Stephen Banderas utmärkelse Ukrainas Hjälte. Det är i dessa situationer Lavrovs verkliga jag manifesterar sig. Eftersom han har att representera en policy som inte går ihop i någon ände, tvingar det honom att prata rent strunt eller blåneka sig genom en fråga eller hel fräckt ljuga, så länge det håller. I juni 2016 fastslog Lavrov att Ryssland aldrig skulle attackera något NATO-land och uttalade då; ”Jag är övertygad om att alla seriösa och hederliga politiker mycket väl vet att Ryssland aldrig skulle attackera ett NATO-land”.
Motstridiga signaler
– ”Vi har inga dylika planer”, sa Lavrov, men i nästa ögonblick hävdade han att; – ”Vår doktrin avseende nationell säkerhet slår klart fast att ett av våra huvudsakliga säkerhetshot utgörs av NATO:s fortsatta expansion österut”. 2017 var den snacksalige ryssen på gång igen. President Trump och Kim Jong-un ordkrigade inför öppen ridå och Lavrov kallade det gnabb på dagis och utvecklade; – ”Tillsammans med Kina kommer vi att fortsätt att sträva efter en rimlig lösning, inte någon emotionell som när barn på dagis startar en fajt, ingen kan avbryta”. Och fortsatte lite spefullt; – ”USA kommer inte att slå till mot Nordkorea, då de snarare än misstänker, vet att landet har atombomber. Amerika invaderade Irak enkom för att de till hundra procent visste att det inte existerade några massförstörelsevapen där”. När Lavrov i oktober 2019 dissade president Trumps beslut, att skicka amerikansk trupp för att vakta oljefält i Syrien och kanske, eventuellt exploatera dem (men bara lite grann) blev däremot Trump inte speciellt glad eller imponerad av att Lavrov skrev honom på näsan att; ”all exploatering av en suverän stats naturtillgångar utan dess medgivande är illegal”.
Ond Ande
Visserligen hade Lavrov helt rätt, men uttalandet ska ändå ses mot vad som sker i Ukraina, idag, i skrivande stund. Det var länge sedan Lavrov dumpade moralen för att hand i hand med Putin, ägna sin tid åt imperiebygge. Vi har sett honom och kommer sannolikt att få se och höra mycket mer av denne märklige diplomat och onde ande, var så säkra. De ryska propagandatrollen är effektiva och verkar gång på gång uppnå sina syften, åtminstone hos människor i vissa delar av världen, vilka fryser när Lavrov skramlar med kärnvapen. Han måste gilla, att provocera fram gräl, riva upp känslor och skrämmas, för han vet mycket väl, att Putin inte ämnar använda atombomber. Och det av den enkla anledningen att få ryssar skulle vara kvar för, att korka upp bubblet, skåla och fira fiendens totala utplåning, eller ja, om nu Ivans missiler tar sig igenom jänkarnas stålparaply till luftförsvar eller ens Tysklands. Det spelar mindre roll, för Västs vedergällning för blotta uppsåtet skulle radera hela västra Ryssland från kartan och förbli en förbjuden zon.
Ronden till Lavrov
vilken lika obesvärat som han ljuger, byter från kvartersbuse till barmhärtig samarit, i det han generöst erbjuder Afrikas svältande, att köpa ukrainskt spannmål. Propagandavinsten är såklart enorm och blir enbart större av att Putin självfallet lovar att öppna upp ukrainska hamnar för att exportera det ukrainska spannmålet. Propagandatrollens ansträngningar syftar till, att mörka det faktum att Rysslands stöld- och häleriverksamhet är gigantisk. Faktiskt så stor att brottet endast uppfattas som statistik. Modern rysk propaganda är innovativ, slagkraftig och ganska effektiv, och kan sannolikt bli framgångsrik i länder, som ogillar Väst, men Putins, Polarnas & Kremls eget lilla ”Sanningsministerium”, lurar knappast oss i Väst. Visst, lite kul är det att avvakta och se hur, på vilket sätt, Lavrov ämnar finta Västs etablissemang som han har i ett skamgrepp, medan han, så att säga, skyfflar det stulna spannmålet ombord på fraktfartyg och räknar dollar. Men nah, egentligen inte, varken han eller modern rysk propaganda är, överhuvud en konstruktiv resurs i tjänst för det godas skull, tvärtom, är det verk av depraverade och destruktiva hjärnor, vilka troget tjänar ondskan. Sålunda, dit pepparn växer med lögner, Putin och Lavrov!
Lämna ett svar