Justitieminister

Strömmer, har utan minsta tvekan slagit i moralträskets botten. Hur en svensk advokat kan stå och kräva diktatoriska befogenheter för en svensk regering i fredstid, går bortanför allt godtycke jag någonsin har upplevt under mina mer än femtiosex år som vuxen svensk. Men detta trams går hand i hand med den fett sjuka idéen om att sätta barn i häkte, och visar på att (M), som parti fullständigt ignorerar barnens bästa och saknar respekt för våra framtida generationer, åtminstone en stor andel av dem. Barnen får orättmätigt bära hundhuvudet för att politikerna inte kan enas om hur integrationen ska genomföras, för att det sk civila samhället, eller etablissemanget stått handfallna eller indifferenta inför migrationens problematik och den sociala förvaltningen kapitalt misslyckats med, att fånga upp utsatta barn och ungdomar. Varje barn, varje ungdom, som mördats eller begått grova våldsbrott och mord, var redan kända av den sociala förvaltningen. Det känns främmande och tråkigt, att detta förekommer i vårt fina land, och ruskigt olustigt att ett svenskt politiskt parti, står bakom såpass sjuka tankar, vilka (SD), självfallet stöttar och kanske tom varit drivande i frågan. Vilket skulle varit föga förvånande, i det att våra, dvs medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter är en icke-fråga för dessa partier. Ta en titt på deras sociala plattformar, där finns inte ett enda inlägg, vilket handlar om grundläggande fri- och rättigheter, om det inte gäller begränsningar, eller kritik av desamma.

Nu Känner

jag inte till om rikspolischefen Petra Lundh röstar (M), fast hon delar tveklöst (M):s och (SD):s fascistoida policy, och kommer dragandes med påståendet om att minst 62 tusen medborgare måste låsas in. Det förefaller lite väl överdrivet, lite väl krystet, men tanten verkar mest aggressivt tossig. Ett snabbt överslag av kostnaderna för Lundhs massarresteringar, landar i ca 300 miljoner för att fånga in de oönskade medborgarna, omkring 14 miljarder ovanpå de redan beslutade 14 miljarderna för nya fängelser, om denna extra utbyggnad av den svenska Gulagarkipelagen ska hålla samma standard som tidigare. Till detta tillkommer utöver de miljardbelopp som fängelsesystemet årligen kostar ytterligare 75 miljarder. Det är lätt att vara generös med andras pengar. Jag förstår att fängelserna redan nu tvingas husera flera fångar i samma cell, vilket är en säker väg mot massiva problem, disciplinära som administrativa. Om Riksdagen inte inser vilket farligt spel Strömmer och hans gäng spelar, är våra folkvalda dummare, mer aningslösa och odemokratiska än vad de redan framstår som. Vad tänker klumpedunsen med? Vad tänker dunderklumpen på? Strömmer begår det ena grova misstaget efter det andra och i denne stund skulle en coup d’ etat, tvivelsutan lyckas, utan att kuppmakarna, med våld behöver införa undantagslagar; eftersom de redan finns på plats. I ett kris- eller krigsläge är det inte regeringens befogenheter, vilka måste stärkas, utan uteslutande medborgarnas fri- och rättigheter, och det på grundlagsnivå. Strömmer har rätt i att Sveriges säkerhetsläge inte varit så dålig sedan det andra världskriget, men det var tydligen allt han läste.

Han Glömde,

tydligen den viktigaste lärdomen i en konstitutionell kontext, av Hitlers maktövertagande i Tyskland, 1933, att Weimarrepubliken antagit sådana undantagslagar Strömmer nu vill införa i Sverige, för att slutligen samla all exekutiv makt i sina händer. Därmed var diktaturen Nazityskland, ett faktum, fött, ur en misshandlad och försvagad Weimardemokrati. Inte undra på att Hitler, (dock felaktigt), ansåg demokratier svaga. Demokratier är inte svaga! De försvagas av dåraktiga och rent korkade undantagslagar. Utan undantagslagar hade Hitler varit tvungen att spela efter demokratiska spelregler eller ta till våld, vilket skulle ruinerat hans då uppnådda popularitet. Istället för att försvaga det skydd RF, EKMR, och Stadgan tveklöst ger, ska Riksdagen, naturligtvis, förstärka skyddet genom göra grundlagsändringar, svårare och klurigare att genomföra. Fattar inte Strömmer, som faktiskt pluggat juridik, att en kuppmakares tillgång till undantagslagarna, per automatik också ger tillgång till statens hela våldsmonopol. Grattis! Till oss svenskar för den björntjänsten! Att skuggregeringen av skinnskallar på Rosenbad inte begriper bättre, säger sig självt, då mänskliga rättigheter inte hör till partiets prioriterade frågor, utan är med själ och hjärta med på det uppenbara korståget mot medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, och barnens därtill, (M), med stormästaren Strömmer, som härförare i spetsen, påbörjade.   

Väl Att

MÄRKA, i denna kontext, är att vi snackar medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Den påläste vet att, EU:s avsikt med att kalla lagstiftningen; ”grundläggande fri- och rättigheter”, beror på att det står varje medlemsland fritt att utöka dessa grundläggande fri- och rättigheter, i enlighet med dess respektive konstitutionella traditioner. Jag, vilken är en produkt av 1960- och 1970-talen, är sjukt fett förvånad och jättebesviken över att Sverige, inte sedan länge haft sådana utökade rättigheter på plats, utan istället tvingas bevittna det ena stollaprovet, efter det andra och demontering av medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, den enda efter den andra. Jag brukar hävda, att makteliten inte kan läsa innantill, det kan de självfallet, fast läsförståelsen verkar synnerligen selektiv. De fri- och rättigheter lagen stadgar, eller utfästelser, den lämnar, vilka inte passar in i maktelitens trånga åsiktskorridor, trängs således ut, och förefaller vara lovliga för Staten & Co att åsidosätta, eller obstruera, samt för domstolarna, att fullständigt skita i, att tillämpa. På annat sätt går inte att förklara hur fler än nio av tio medborgare, vilka gör gällande, att Staten & Co begått intrång i deras fri- och rättigheter, och därför har anspråk på gottgörelse, förlorar sina mål i domstol. Det kan omöjligen vara en korrekt tillämpning av lagen, då det innebär att 95-96 av hundra medborgare, skulle ha läst, eller tolkat lagen fel, inte förstått innebörden eller är lycksökare, som chansar.

Trots att

gissningsvis 40% av de processande medborgarna företräds av advokater och andra jurister. Vad som pågår i våra domstolar är kvalificerat nonsens, något sådant ska naturligtvis inte finnas! Möjligen är fyra-fem av dessa hundra medborgare skojare och lycksökare, de övriga har, sannolikt giltiga skäl för sin talan mot staten. Men, eftersom regeringen/staten utser domare och då alla domare strävar efter att utses till justitieråd i HD, (Högsta domstolen), eller i HFD, (Högsta förvaltningsdomstolen), är det fortfarande inte möjligt att vinna en process mot staten. Nej, det är inte helt rättvist! Jag formulerar om; Det hör fortfarande till undantagen att vinna en process mot staten. Detta beror ytterst på, svenska domare saknar oberoende och tydligtvis integritet och stake nog att komma till annat beslut än vad staten förväntar sig. Hur Staten & Co kan tro att detta system kan skapa förtroende, eller ens upprätthålla respekt för en domarkår, helt i händerna på regeringen/staten, är ett självbedrägeri, värre. Först när rättsskipningen skiljs från staten, och domstolarna blir den autonoma kontrollfunktion, värn och skydd för medborgarnas fri- och rättigheter rättsstaten utsett dessa att vara, och domarna äntligen vinner sitt fulla oberoende kommer nuvarande  rättsläge, att radikalt förändras. Jag är övertygad om att svenska domare har potential, att både förvalta sig själva och skipa rättvisa med den hedern. Till dess Sverige blir en rättsstat förväntar mig, att Staten & Co, inklusive domstolarna åtminstone hörsammar och tillämpar grundlagen som den är avsedd, på vilket sätt beskrivs ganska rätt på i RF:s portalparagraf;     

1 kap. 1 § RF

1 kap. Statsskickets grunder
1 § 
  All offentlig makt i Sverige utgår från folket. 
  Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän 
och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och 
parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.          
  Den offentliga makten utövas under lagarna. 

2 § 
  Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors 
lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
  Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara 
grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det 
allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka 
för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.
  Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god 
miljö för nuvarande och kommande generationer.
  Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom
samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.
  Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet 
och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. 
  Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, 
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös 
tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra 
omständigheter som gäller den enskilde som person.
  Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters 
möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv 
ska främjas. Lag (2010:1408).

Detta Är

knappast någon avsiktsförklaring, eller målbild, eller det allmännas ambitionsnivå. Detta är gällande lagtext, vilken i princip ska tolkas bokstavstroget, varav följer, att Staten & Co, dvs regeringen, förvaltningen och etablissemanget har att ägna sin dagliga verksamhet åt, att uppfylla. Regeringens politiska aktiviteter ska lira med åtagandena i 1 kap. 1 § och 2 § RF, förvaltningens och etablissemangets administration, likaså. Därutöver har Staten & Co, att förhålla sig till;

EKMR

Artikel 1 Skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna.
De höga fördragsslutande parterna skall garantera var och en, 
som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter 
som anges i avdelning I av denna konvention.       

Stadgan

Artikel 53 - Skyddsnivå 
Ingen bestämmelse i denna stadga får tolkas som att den 
inskränker eller inkräktar på de mänskliga rättigheter 
och grundläggande friheter som inom respektive tillämpnings-
område erkänns i unionsrätten, internationell rätt och de 
internationella konventioner i vilka unionen eller samtliga 
medlemsstater är parter, särskilt europeiska konventionen om 
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande 
friheterna, (EKMR) samt i medlemsstaternas författningar. 

Artikel 54 - Förbud mot missbruk av rättigheter 
Ingen bestämmelse i denna stadga får tolkas som att den medför 
rätt att bedriva verksamhet eller utföra handlingar som syftar 
till att sätta ur spel någon av de rättigheter och friheter som 
erkänns i stadgan eller att inskränka dem i större utsträckning 
än vad stadgan medger.

Bestämmelserna,

i EKMR, är inte bara svensk lag, utan en primärrätt med EU-fördragets räckvidd, dvs EU:s högst gällande lagstiftning och står definitivt över nationella regelverk. Bestämmelserna är klara och tillräckligt tydliga för att kunna missförstås – eller hur? OK, Mänskliga rättigheter i en svensk kontext, är just de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna, som de kommer till uttryck i RF, EKMR och Stadgan. Brott mot dessa rättigheter, är i princip är allt som strider mot eller inte uppfyller åtaganden i, 1 kap. 1 § och 2 §, RF, här ovanför. Dessutom har Staten & Co, att förhålla sig till övriga fri- och rättigheter, vilka bl.a. återfinns i, 2 kap. 15 § RF, i artikel 1 i första tilläggsprotokollet till EKMR, samt artikel 8 och Avdelning 1 i Stadgan. När det kommer till Stadgan, gäller den numer alltid, då Sveriges Riksdag till Bryssel överlämnat det sista av vår jurisdiktion, förutom 1 kap. RF – Statsskickets grunder, vilket innebär att svensk lagstiftning alltid omfattas av unionsrättens tillämpningsområden. EU:s syn på förhållandet;

”De grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan måste [...] iakttas 
när en nationell lagstiftning omfattas av unionsrättens tillämpningsområde,
 och något fall som sålunda omfattas av unionsrätten, utan att de grund-
läggande rättigheterna äger tillämplighet, är följaktligen inte möjligt. Är 
unionsrätten tillämplig innebär detta att de grundläggande rättigheter 
som garanteras i stadgan är tillämpliga”.  

Europakonventionen

vilken Stadgan grundas på och kompletterar, fastställer det lägsta rimliga medborgarskyddet. Unionslagstiftningen kan tillhandahålla ett mer omfattande skydd. EKMR blev svensk lag den 1 januari 1995. Dessa fakta har varit väl kända för justitieminister Strömmer sedan, åtminstone 2002. Det året grundade Strömmer den ideella organisationen Centrum för rättvisa, (CFR). CFR drev och driver rättsprocesser, samt ger enskilda personer juridisk hjälp. Organisationen drev under 2000-talet flera uppmärksammade rättsfall, bland annat mot diskriminering på universitet och högskolor. Detta arbete fick tidningen Fokus att utse Gunnar Strömmer till Årets svensk, i december 2013. Motiveringen lyder;

”Med Centrum för rättvisa har Gunnar Strömmer skapat ett kraftfullt skydd för människor som hamnar i tvist med stat, kommuner och myndigheter. Med ett konsekvent fokus på individens rätt har han stärkt rättsmedvetandet i hela landet”.

Strömmers svar; – ”Jag är glad och stolt över att Centrum för rättvisas arbete för människors fri- och rättigheter uppmärksammas på det här sättet. Det är en hedrande utmärkelse, inte bara för mig personligen, utan för alla som jobbat i och på olika sätt stöttat verksamheten genom åren”.

Strömmer var förbundsordförande för Moderata ungdomsförbundet mellan åren 1998 och 2000. 2012 utsågs han av regeringen till särskild utredare i Medborgarskapsutredningen. Därefter var han verksam som advokat och satt i styrelsen för Centrum för rättvisa. Resten är som man säger; historia och här ser jag hur Staten & Co, med den äldsta av härskartekniker; att med en maktposition få en motståndare, rätt lätt avväpnad och mosa den idealism och de ansträngningar, vilka drev Strömmer, att med lagens hjälp, skapa ett jämlikt samhälle. Och killen Gunnar svalde konceptet med hull och hår. Visserligen, förlorar ofta ungdomens idealism en del glöd, i kollisionen med vardagen som vuxen, men att helt överge och dessutom aktivt verka för att radera sin idealismen och frukterna därav, är faktiskt synnerligen ovanligt. De flesta människor behåller vissa grundläggande ideal som inspiration och  ledstjärna i vuxenlivet.

Focus

kriterier, sedan 2006, för att utse årets svensk klingar, så här med facit i hand, nästan som ett omen, en  förutsägelse och sannsyn, och lyder;

”Årets svensk är en person som under året åstadkommit något utöver det vanliga. Genom extraordinära insatser har hon eller han bidragit till att förändra det svenska samhället på ett sätt som kommer att påverka svenskarna i dag och/eller i framtiden”.

Låt vara, att tidningen Focus, varken kunde föreställa sig eller avsåg, vad som, i verkligheten, ”Genom extraordinära insatser”, kom, att ”påverka svenskarna i dag och/eller i framtiden”. Vem hade kunnat det? Vem hade kunnat ana, att en driftig, rättrådig och informerad helyllekille skulle, likt litteraturens Dr Jekyll och Mr. Hyde, förvandlas till sin raka motsats och onda alter ego? Hela saken lämnar mig mer kluven gentemot Strömmer, än tidigare. Nu vet jag inte om jag ska betrakta honom som ett offer för världens äldsta härskarteknik, eller som en brutal och fullkomligt hänsynslös karriärist. Men en samlad bild, ger vid handen, att det nog lutar mot den hjärtlöse karriärmakaren. Vilket i sig är högst förbryllande, med tanke på att Gunnars far, Åke Strömmer, minst sagt, räknas till våra folkkära svenskar. Kanske lägger jag för stor vikt vid att Strömmer Sr. just var folkkär och i en långsökt logik inte vill acceptera, att denne skulle kunna danat en så pass kontraproduktiv tjänsteman och uppblåst personlighet. Gör Strömmer Jr. begriplig på ett personligt plan, om du kan. Jag för min del, ser bara den uppenbara faran med ett lika ohämmat som okontrollerat maktinnehav, och hur det enkelt kan förvrida en sund världsbild och korrekt verklighetsuppfattning till en blurrig vrångbild av världen och vanföreställning om reella förhållanden.   Avslutningsvis; Gott Folk, jag blir självfallet mäkta glad för och nöjd över medhåll, men snälla ta inte mina ord och resonemang för sanningar, också om ni skulle hålla med, de är blott åsikter, om än baserade på en väl informerad kontext. Var och en måste själv, utifrån sunt förnuft och egen kunskap bilda sig en personlig uppfattning om sakernas verkliga tillstånd. Jag känner mig, förvisso utomordentligt trygg i min uppfattning, men kan naturligtvis inte helt utesluta, att jag faktiskt kan ha fel, är ute och cyklar, eller spårat ur och är av banan. Ett sådant ansvar kan jag bära för mig själv, men inte för andra. Emellertid; varken person, eller händelse, har ännu visat var min uppfattning, i så fall, brister.