Förlusterna
De totala förlusterna för de ryska inkräktarna i Ukraina från invasionsdagen den 24 februari 2022 till den 24 juni 2025 (Beräknade siffror.)
Månad 39 - Månad 40
+ 34 500 + 33 870 = 1 013 700 manskap,
+ 158 + 114 = 10 966 stridsvagnar,
+ 310 + 257 = 22 879 pansarfordon,
+ 1 378 + 1 310 = 29 511 artillerisystem
+ 26 + 29 = 1 424 MRLS,
+ 28 + 19 = 1 188 luftvärnssystem,
+ 2 + 44 = 416 stridsflyg,
+ 1 + 1 = 337 choppers,
+ 3 884 + 3 322 = 52 961 militära fordon och tankbilar,
+ 0 + 0 = 28 krigsfartyg, varav 2 ubåtar, 1 färja.
+ 3 517 + 4 738 = 41 915 taktiska drönare,
+ 110 + 25 = 3 920 speciell militär utrustning,
+ 13 + 191 = 3 388 kryssningsrobotar.
+ 0 + 0 = 4 SRBM-system
Komplett Galet!
Jag baxnar fortfarande över Lede Fis kraftiga förluster. Ingen militär skolad hjärna kan rimligtvis acceptera kostnaden i manskap och materiel, i utbyte mot de marginella fördelar Lede Fi lyckats strida till sig, också om man har råd med förlusten. Putin är sannerligen en tyrann i begreppets fullaste bemärkelse, vilken oklokt ersatt sunt förnuft med prestige och urusel självkontroll. Offentligt verkar killen cool och herre över sina emotioner och person. Men bakom kulisserna uppvisar Putin en harig sida och är fullständigt renons på militärt strategitänk, tydligtvis behärskar han, varken ekonomi- eller industrifrågor, bortanför kontrollen över sedelpressarna och presidentdekret om treskift, inom den ryska krigsindustrin. Redan den 12 juni 2025 slog förlustsiffran för Lede Fis manskap, första miljonstrecket, och för en gångs skull ligger föga glädje i att kunna utropa; ”Vavadejasa! en miljon man i juni 2025”, det är levande människor, vi snackar om, med egna drömmar, egna framtidsplaner, det är sönder och döttrar, bröder och systrar, och föräldrar, inte siffror, vilka lemlästas och dör på slagfälten i Ukraina. Det gör inte Lede Fis jävla blodbad på plats, mindre horribelt, mindre kriminellt eller ens i enlighet med folkrätten. Hit kommen ska jag likväl klargör min fortsatta inställning; Ukraina lider, naturligtvis, likväl förluster, men de är för tillfället inte relevanta, utanför värdet som berättelser om stupade hjältars heroiska dåd och bedrifter och som en samtidsdokumentation. Och också om ukrainska arméns beräknade förluster, är just beräkningar, och kan förefalla förmedla lite av glädjestatistik, litar jag ändå på att vi efter kriget, i allt väsentligt, kommer att se samma siffror.
Dessutom Stöder
jag varje info, story, ja allt som kan boosta varje känsla av motstånd hos Ukrainas hårt prövade befolkning och få dem att bita ihop och stå ut. Ett litet tag till, bara ett litet tag till. Ukrainas Ärkeängel ligger i tuff och hård träning inför operation; ”Pay back time”, hela landet verkar spänner musklerna till det yttersta, för att öka produktionen av effektiva vapen, långt utöver Lede Fis industriella förmåga och produktionskapacitet och förmåga att således bekämpa dessa vapen. Ukraina strävar efter att komma på topp, avancera till ett bättre utgångsläge, för en fullskalig vedergällning, och det inte inledningsvis med boots på marken, inte heller med 20, 60, eller 90 drönare och tio missiler och kryssningsrobotar, utan snarare tusentals drönare i veritabla dagliga armador och regn av hundratals missiler och robotar. Sandkornen rinner sakta men obevekligt mot den punkten i mitt timglas. I denna kontext kommer Israels och USA:s iofs tveksamt lagliga attacker på Iran, likväl innebära att det iranska prästerskapet inte kan, och inte kommer att kunna fullfölja sin leveranser av drönare och missiler till Lede Fi. Irans utrikesminister reste sannolikt till Moskva i avsikt att meddela den hemska sanningen, snarare än att be om militärt stöd eller annan hjälp. Trots att jag ställs inför ett moraliskt dilemma, i det att gillar en potentiellt laglös handling, nej jag formulerar om; i det jag gillar effekterna av en potentiellt laglös handling, jublar jag inombords, och kan bara hoppas Israel gjort grundligt ifrån sig och inte lämnat en kvadratmeter fabriksyta för montering av Shahed-drönare eller annat flygande djävulskap.
Min Bevakning
av Ukraina och Gaza har de senaste tiden, i princip varit obefintlig, det beror inte på att dessa blodbad, och extrema krigsbrott, sas fått ta plats i baksätet på den historiska bilfärden. Det är helt avsiktligt, jag kan, jag vågar inte engagera mig i denna kontext, då jag hela tiden får en klump i magen och bara vill gråta när nyhetsinslagen om döden och förödelsen i Kyiv, i Kharkiv, Sumy, Dnipro eller Zaporizhzhia rullas ut i TV-nyheterna. Jag försöker se bort från att den israeliska staten satt i system att dagligen eliminera, 30 till 100 palestinier, vilkas enda brott är att söka mat, söka vatten, söka överlevnad. Jag som är en orubblig försvarare av människors rätt att välja judendomen, deras absoluta rätt, att kalla sig och bli judar genom att upprätthålla sin kultur, religion och sina traditioner, blir bara förbannad, av den israeliska militärens, minst sagt tunna förklaringar, om några, till sitt godtyckligt mördande. Jag blir tårögd, förbannat upprörd… men där stannar det, där stoppar jag det begynnande ursinnet innan pumpen går, igen! Jag, för min del känner mig extra hjälplös, när samma blodiga och dödliga scenario upprepas dag, efter dag, efter dag, utan världen sätter ner foten mot den israeliska staten, istället för de halvkvädna visorna och bleka invändningar, vilka nu mumlas fram. Att Bibbi & extremhögern, inte begriper att den nu förda och ytterst brutala policyn, är en ren björntjänst de bjuder staten Israel, det israeliska samhället och folket på! DET är i sanning anmärkningsvärt. Tror verkligen Bibbi & Co att de kan trotsa folkrätten, vilken räddat Israel mer än en gång, och ändå räkna med att anti-semitismen ska upphöra. Då är de inte bara förblindade av ett oresonligt hat, utan de agerar fullkomligt hänsynslöst och korkat, oförlåtligt korkat. Jösses!
Anti-semitismen
har tvivelsutan fått, långt större genomslag, bärkraft än vad den förtjänar, vilket är; nada, ingenting, och lett till långt värre effekter, än någon annan fördom, trots att den måste tillhöra världens topp tio ojämförligt löjligaste och tramsigaste vanföreställningar. Alltför många medborgare utan direkt intresse i saken eller med en neutral uppfattning i frågan faller, rätt lätt för de lätta förklaringar anti-semitismen basunerar ut. Det är ju enkelt och bekvämt att peka finger och skylla på någon som redan ligger ner. Det är ju enkelt och bekvämt att bara ropa; – ”Judarna gjorde det!”. Hur man ska reagera inför den, på varje mänskligt plan, ofattbara, i det närmsta obeskrivliga situationen i Gaza, är en samvetsfråga, men att skylla på ”judarna”, visar bara att man är av banan och fattar noll, och har svårligen upptäckt den komplexa väv som ohjälpligt binder oförenliga krafter inom samma region, samman. Påståendet är dessutom, som varje fördom, baserat på kunskapsluckor. Ansvaret för vad som hänt och händer i Gaza, ligger framför allt på Bibbi och en liten grupp tämligen korrumperade och egenmäktiga politiker, och militärer, vilka ställt landet och folket inför fullbordat faktum. Det verkar som om denna klick, inbillade sig att de fullständigt kunde strunta i folkrätten, spränga, lemlästa och mörda palestinier, utan en veritabel explosion av anti-semitism, över hela världen. Det visar hur långt, deras hat har främjat dem från verkligheten. Och verkligheten är den, att här hemma kan en kristen syrier, offentligt bränna koraner, men svenska medborgare vågar inte bära attribut eller symboler, vilka identifierar dem som judar. Hallå eller? Logiken haltar betänkligt, då medborgare iofs korrekt menar att det palestinska folket inte kan bära ansvar för Hamas illdåd, men att svenska judar är ansvariga för staten Israels illgärningar. Kom igen! Och jag hamnade som vanligt lite vid sidan om…
Tillbaka Till
månadens analys av Lede Fis förluster, och det går snabbt att konstatera; kriget åter ändrat karaktär, i det förlusterna av stridsvagnar, pansarfordon, artillerisystem, militära fordon och tankbilar, och speciell militär utrustning, sjunkit. Antalet MRLS-enheter och luftvärnssystem, är förefaller vara vad rysk krigsindustri lyckats producera per månad. Däremot har Lede Fis förluster av drönare och kryssningsrobotar sas skjutit i höjden och Ukraina sköt ner 1 221 fler drönare och 178 fler robotar i juni 2025, än månaden innan. När jag såg siffrorna, blev jag verkligen förbluffad, visserligen träffas Ukrainas städer av ryska missiler, med katastrofala konsekvenser, men det beror inte på att Ukraina på det hela saknar luftvärn eller skicklighet och rutin nog att plocka ner fanstygen, utan beror på antalet avfyrade bomber och kryssningsrobotarnas sprängverkan. Tidigare resulterade missilträffar sällan i att dessa klöv träffade byggnader, men med de iranska eller nordkoreanska robotarna sker det som regel, och med ett utblåst kvarter därtill, därav det större dödstalen och ofantliga ödeläggelsen. Trots eländet blir jag, ännu en gång synnerligen imponerad av ukrainarnas mod och motståndsvilja, och ännu en gång understryker jag min beundran för Ukrainas Räddningstjänst. Dessa killar och tjejer är lika stora hjältar, som någonsin krigarna vid fronten. Jag hoppas innerligt att Lede Fis tillgång till drönare och robotar, kommer att minska tack vare Israels attacker på Iran. Ukraina behöver en break, ett andningshål. Folket är både psykiskt och fysiskt hårt pressade, staten och administrationen går på knäna för att rodda internflyktingar och ökande andel bostadslösa, vilka ofta förlorat allt utom kläderna på kroppen. I alla händelser stöder näppeligen siffrorna Putins påstående om avancemang på slagfältet, och hans hot om att ta hela regionen Sumy, är bullshit! Hade han kunnat, skulle han redan ha gjort så.
Inledningsvis
snackade jag om, att ingen militärt skolad hjärna skulle rimligtvis acceptera kostnaden i manskap och materiel. Så låt oss titta på hur det ser ut på kontot för humanförluster. Med ”stupad” avses här dödad, skadad, deserterad eller bara försvunnen, dvs oskadliggjord militär personal. Första månaden stupade således 16 100, därefter pendlade förlusterna månadsvis mellan fyra och sju tusen, men i september uppgick de till 10 600, och fyra månader senare, i januari 2023 till 20 740. Hela 2023 låg förlusterna månadsvis ganska stadigt runt 20 tusen, men i december 2023 stupade 30 209 militär personal. På den nivån låg förlusterna under början av 2024, men ökade mot slutet av året, och i november 2024 uppgick de stupade till 46 660. December 2024 eliminerades 46 940 par boots, januari 2025 kostade Lede Fi 49 100 i stupade, och februari ytterligare 42 010. Vid 40-50 tusen, verkar Putins smärtgräns nådd eller så har den politiska realismen löst ut, eftersom mars, april, maj och juni uppvisar 35 930, 37 570, 34 500 och 33 870, respektive. Mönstret får mig att fundera på om inte Putin blandat samman, politiska och militära mål eftersom aprils månadsförluster ökar varje år, sannolikt för, att kunna meddela fler segrar den 9 maj, under Segerparaden på Röda torget. Jag funderar likväl på om inte militärens strategitänk ligger bortanför andra världskriget, då krigförande arméer på hösten satsade järnet på att positionera sig inför det vanliga vinteruppehållet i stridigheterna och för att kunna göra en rivstart utifrån ett bättre utgångsläge på vårens förnyade kampanjer. Det berodde på att förflyttningar i höstleran var näst intill omöjliga med mankraft, hästar eller ens 1940-talets dieselmotorer. På vintern tog man till skidorna när fordonen slirade i snön och på isen.
Den Tiden
är för alltid förbi, och skidorna får stå kvar i stället, eftersom dagens ingenjörstrupper, fixar underlaget och moderna dieselmotorer löser framkomligheten, åtminstone till övervägande del. Därvidlag har våra små volvobandvagnar med släp, vilka tar sig fram i ur och skur, eller ja, i värsta snömodd eller blåsväder, blivit oerhört uppskattade av Ukraina. Därmed hamnar vi i situationen vid fronten, därifrån rapporterades att sammanlagt 127 sammandrabbningar hade ägt rum den 23 juni 2025. På kvällen hade 49 attacker av ryska trupper genomförts i riktning Pokrovsk, vilket är det största antalet på länge. Enligt generalstaben var de ryska inkräktarna aktiva i närheten av bosättningarna; Luch, Novotoretske, Myroliubivka, Lysivka, Novoukrainka, Novoserhiivka, Vdale, Myrnohrad, Oleksiivka, Popiv Yar, Malynivka, Koptyeve, och i riktning Shakhove; Volodymyrivka, Molodetske, Serhiivka och Novopavlivka. Namnen på de ukrainska bosättningar byar, samhällen och städer, vilka attackeras, verkar aldrig ta slut. Den ukrainska landsbygden är ur militär synpunkt fullkomligt ointressant, men Putin, Polarna & Kreml har tydligtvis gett sig fan på att inte ens lämna ett enda utedass oförstört. De där ryssarna är fett sjuka människor, med kraftigt störda och inkrökta personligheter, vilka tagit egenmäktighet till nya lika hänsynslösa som brutala nivåer. I denna kontext noterar jag att Putin, Polarna och Kremls olagliga och fullskaliga invasion av Ukraina nu pågått i fler än tolvhundra dagar. De s.k. fredssamtal landade, som väntat, inte i ett vapenstillestånd, då det ganska omgående stod klart, att Putin näppeligen hade någon seriös ambition att avsluta sitt illegala krigsföretag, utan endast försökte vinna tid, med sitt spelade velande. Zelenskyj är om än knappast nöjd med resultatet av förhandlingarna, men Ukraina lyckades teckna avtal om att utväxla både levande och stupade soldater, vilket har en avgjort stor betydelse för de ukrainska medborgarna. Gott Folk, glöm inte bort Ukraina, glöm inte bort Gaza, speciellt palestinierna behöver verkligen vår hjälp, nu! Vill man inte gå i demonstrationståg med palestinska flaggor, kan man manifestera sitt stöd för folkrätten, genom att demonstrera för judarnas rätt, men mot staten Israels krigsbrott.
Lämna ett svar