Här Fortsätter

gårdagens inlägg, Feodalstatens Retur & Diddy, där jag jämförde Sveriges förvaltningsmodell med det medeltida feodalsystemet, och skissade den historiska utvecklingen till dagens länsstyrelser. Därefter beskrev jag den hårda kritik bloggen stoppalanstyrelsen.se levererade mot länsstyrelsernas enheter för djurskydd. Av allt att döma har bloggaren fog för sin totalsågning, och jag är benägen att instämma, med tanke på vad som framkommer i dagens inlägg.    

Permanent djurförbud

Används enligt bloggen stoppalansstyrelsen.se, av LS djurhandläggare systematiskt för att utöver beslagta djur, ytterligare bestraffa, besvärliga och ifrågasättande djurägare. Viker sig inte djurägaren, utan framhärdar i sin uppfattning, avlivas djur(en). De djur, vilka inte avlivas, blir handelsvaror i en lönsam hundbusiness, vilken drivs av djurhandläggare, länsveterinärer och de privata företag vilka ombesörjer avlivningarna. Hur frekvent sådana kriminella handlingar inträffar kan jag rimligtvis inte veta, men det räcker faktiskt, att möjligheten finns. Och i detta fallet förefaller det ha inträffat. Hos mig väcker, begreppet permanent djurförbud, under rådande premisser tankar på vad som kom först; hönan eller ägget. Vad garanterar att djurhandläggarens motiv är mindre ädla, och väljer åtgärd efter hundras istället för efter vanvård?  Om instrumentet, permanent djurförbud, inte används, för de ändamål den stiftades för, är åtgärden, inte bara otillåten, den är fundamentalt kriminell. Oaktat LS beteende, uppträder rättsstaten aldrig på detta sätt gentemot sina medborgare… det är uteslutande brott, vilka bestraffas, misstag och fel behandlas administrativt i proportion till vad medborgaren ställt till med. Grundförutsättningen är för det första, att rättsstaten inte tillåter, handläggare att ta beslut om åtgärder, med så långtgående konsekvenser för den enskilde. Det tillkommer endast domstolar. För det andra, kräver rättsstaten, en korrekt, giltig och relevant anledning för att tillåta intrång i enskildas skyddade intressen. Därvidlag duger näppeligen, anledningen; ”kriminell djurägare”. Därvidlag duger näppeligen, anledningen; besvärlig och motsträvigt, ”objekt”, utan skäl(en) måste vara acceptabla i ett demokratiskt samhälle, de får inte strida mot folkrätten, eller grundlagen och åtgärden måste vara nödvändig, proportionerlig och inte alltför betungande för den enskilde. Jag finner inte minsta överenstämmelse mellan LS förfaranden och lagen.

Vad Är Det För Fel På

Staten & Co? Vad är det för fel på våra domstolar? Främst förvaltningsdomstolarna, vilka på området fri- och rättigheter, tillämpar en minst fyrtio eller femtio år gammal praxis, och i juridisk kontext, lika antika lagrum. För Staten & Co, för varje domstol, varje beslutsfattare, varje statlig tjänsteperson är idag, RF, EKMR och Stadgan, de primära rättskällorna, och ska således, vid varje ärende eller mål, mot enskilda  konsulteras först. Gällande rätt är resultatet av ärendet eller målet genomlyst, av RF:s bestämmelser, dessa tolkade i kombination med EKMR:s motsvarande artiklar, och lästa tillsammans med Stadgans, samt Europadomstolens och EU-domstolens praxis. Verkar det knepigt och krångligt? Möjligen till en början, men, processen är näst intill poetisk, och när det kommer till skyddet av vår egendom innebär det, att;

2 kap. 15 § 1 st. RF; 
”Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas 
avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom 
expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det
allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när 
det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen”.

ska tolkas i kombination med;

Artikel 1 i Första tilläggsprotokollet till EKMR; 
”Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt för
sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det
allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag
och i folkrättens allmänna grundsatser.
Ovanstående bestämmelser inskränker dock inte en stats rätt att
genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för
att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det
allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter eller
andra pålagor eller av böter och viten”. 

vilket ska läsas tillsammans med;

Artikel 17(1) i Stadgan;
”Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, 
att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. 
Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, 
i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot 
rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen 
får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen”.

Det Är Här Poesin

uppstår, i kraften av det sammantagna skyddet och utökas med de bägge Europadomstolarnas extensiva och generösa tolkning av medborgarnas grundläggande fri och rättigheter. De skulle till de redan listade lagrummen lägga;

1 kap. 2 § 4 st. RF;   
”Det allmänna ska… … värna den enskildes privatliv och familjeliv”.

att tolkas i kombination med;

Artikel 8 EKMR;
”1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt
hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat
än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är
nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den
allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till
förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller
moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter”.

och läsas tillsammans med;

Artikel 7 i Stadgan;
”Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, 
sin bostad och sina kommunikationer”.

Det Torde Krävas

synnerligen angelägna allmänna intressen för att penetrera det beskrivna skyddet, men det tar inte slut här. Om fallet, ex.vis rör äldre, minoriteter eller funktionsvariationer, tillkommer fler artiklar och lagrum, vilka täcker dessa gruppers skydd, som förbud mot diskriminering. Då lagtexten, i princip ska läsas bokstavstroget, ser jag inte hur det är möjligt för staten att beslagta egendom, vilken inte tillkommit genom brott, eller utgör skuld till enskild eller till staten. I alla händelser saknas utrymme för att beslagta djur, vilkas juridiska status är just; egendom! Vanvård, om den existerar är inte ett juridiskt, utan ett socialt problem. Lagtexten lämnar föga utrymme för att bryta sig in hos, ”objekten”, för att söka efter djur, och absolut inte för att med våld brotta ner motsträviga djurägare. Och genast tänkte jag på diplomaten, som var mer upprörd över Staten & Co:s förfaranden än misstankarna och anklagelserna, då SÄPO slagit till och in porten och dörren till, dennes lägenhet och där brottat ner honom. Att detta verkligen inträffat i Sverige, är lika främmande som stötande och borde tända varenda led, att ilsket blinka rött varningssken. Stadgans artikel 1, har rubriken ”Värdighet”, redan på lagens första paragraf snubblar således Staten & Co. Är det grått, beige eller passé? A-men, vem vill inte känna stolthet över sitt land? Lejonparten av medborgare jag känner, inklusive mig själv, men det är inte möjligt under den rådande ordningen, när många av våra medmedborgare, till och med sköra människor förvägras, också sina grundläggande fri- och rättigheter.

Jag Vill Se,

att vi, Sverige kliver fram och blir världsledande på mänskliga rättigheter. Jag vill, att vi, Sverige åtar oss att värna dessa rättigheter, bli dess uttolkare och väktare. Vi, Folket är redo, att axla en sådan roll, men det verkar gå smått för Staten & Co, att realisera en för Sverige, självskriven uppgift. Systemet fallerar och faller, vid konflikt med enskilda, ständigt tillbaka på gamla säkra lösningar. De repressiva, kränkande, och kontraproduktiva. Staten & Co sumpar således varje tillfälle att ta språnget in i en riktigt modern tidsålder. Vad är de rädda för? Rättighetslagar är inte astrofysik, det är simpla, jordnära och till stor del självförklarande regler. Kalla mig gärna flummig, eller drömmare eller vaduvill, men jag blir mer och mer övertygad om att skutan Sverige ligger på fel kurs och seglar för fulla segel rakt mot grynnor och skär, våra myndigheter är som ett gäng tafatta landkrabbor, vilka varken kan klättra i rigg, eller fixa att reva segel. Jag är helt övertygad om, att en radikal förändring krävs, och den ska vara grundad i Stadgans  artikel 1; Värdighet. Den ska vara grundad i lagar, vilka redan finns på plats, men vantolkas, ignoreras eller tillämpas avsiktligt inte. Problemet, ligger inte minst hos våra domstolar, vilka av rättsstaten ålagts, att värna och skydda medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. De ska komma enskilda till undsättning, då staten avsiktligt eller oavsiktligt begår otillåtna intrång i deras berättigade intressen. Domstolarna ska likväl, ex officio, dvs på eget initiativ rätta till felaktigheter de upptäcker. Jo visst, i ljuset av vad domstolarna presterar kan vad jag gör gällande verka osannolikt, men det är jag som har rätt!

Centrum för Rättvisa,

har precis som IMR, dvs statens Institut för Mänskliga rättigheter, klart visat att domstolarna avsiktligt och aktivt obstruerar varje fri- och rättighet, nej jag formulerar om; obstruerar varje grundläggande fri- och rättighet. Va? Det är fan skämmigt värre, verkligen pinsamt, när fler än nio av tio medborgare, vilka hävdar intrång i sina rättigheter och ställer anspråk på staten på gottgörelse, förlorar sina mål. Förhållandet hos specifikt förvaltningsdomstolarna, är uppenbart bra mycket sämre, där förefaller tio av tio medborgare förlora sina mål, i vart fall i djurskyddsärenden. Det krävs inte speciellt många genomläsningar av lagtexten för, att inse, att det inte är tekniskt eller ens statistiskt möjligt, att komma till dessa resultat, med stöd i lagen. Näppeligen, utan att läsa lagen som fan läser Bibeln. Näppeligen, utan total bias, inte utan hjälp av en dos aktivism, en skvätt förvaltningsanarki, ett mått lagtrots och skäppor av infantila vanföreställningar. Vari ligger värdigheten, i medverkan att förhindra medborgarnas fri- och rättigheter? Vad ska de berätta för barnbarnen? – ”Hehe, det var jag som stoppade de mänskliga rättigheterna”. Gissningsvis, skulle barnbarnen hellre hört; – ”Hehe, det var jag som drev igenom de mänskliga rättigheterna”, men bara gissningsvis. 😉 Skammens rodnad borde fläcka Moder Sveas kinder röda, därpå upprördheten över, att det i hennes namn förekommer väsentliga avsteg, bort från vad som fornt blev bestämt, om heder och samvete, om sanning och lögn och relationer människor emellan. Allt det vi idag, kallar våra värderingar, eller ja, åtminstone mina, och med en till sanning gränsande sannolikhet, likväl dina.        

Vilka Krafter

eller motiv får personer med juridisk utbildning, att totalt bortse från rättvisans essens, balansen i rätt och fel? Hur kommer det sig att de inte ser att orättvisans vågskål blivit betänkligt tung? Eller att rättvisans konto visar rött av medborgarnas rättsförluster, dvs, att ha rätt, men förvägras den? Vet inte om dessa jurister ens kan nämnas smarta, då de inte begriper, att lejonparten av deras beslut kommer att utmanas, och antingen behöva reverseras, eller på annat sätt kompenseras. Oaktat vilket, kommer arbetsinsatsen stanna vid gigantisk, till astronomiska kostnader. Detta är den ena sidan, den andra är, att Sverige genom fördrag förbundit sig, att tillämpa unionsrätten, det innebär att våra domstolar är bundna till RF, EKMR och Stadgan, vare sig de vill eller inte, en uppfattning domstolarna, eller mer korrekt, ett antal domstolar, uppenbart inte delar. Dessa sysslar och pysslar med bullshit, då varje jurist, känner till det latinska begreppet; ”Pacta Sunt Servanda”, ”Avtal ska hållas!”. Så, vad är detta? Staten & förvaltningar, domstolar och beslutsfattare; Väx för helvete upp! Sluta tramsa. De domare, vilka inte följer den redan beslutade rättsordningen, kan enligt min uppfattning; ta sitt pick & pack, och sticka hem, de är fullkomligt obehövliga, nej de står i vägen för en utveckling de i slutändan likväl knappast kommer, att rå på. De blockerar fri- och rättigheter, vi redan tillerkänts av EU. De står i vägen för det moderna och dynamiska regelverk, RF, EKMR och Stadgan, i sanning är. I stället upprätthåller de, och låter en förlegad korporativ idé styra tolkningen av en lagstiftning, vilken, baserats på konstitutionella rättigheter. Det hela är både olustigt och läskigt, farsartat patetiskt, och något av en pekoral. Hur, vad och med vad har de tänkt här? Jag menar, inbillade sig domstolar och domare, verkligen, att de opåtalat kunde leverera felbeslut, rättegångsfel och domvillor, i parti och minut? Vad dessa okonstitutionella domare bara lyckats åstadkomma, under de två senaste åren är, att skapa fler och fler mål i de bägge Europadomstolarna.

Dessa Har Idag,

med råge passerat, antalet fall, vilka avhandlats med Sverige, som part, sedan 1985, alltså fler fall på två år, än på de föregående trettioåtta! Grattis Sverige! Grattis Medborgare! Här väntar, troligtvis ett pärlband av fällande domar mot Sverige för brott mot de mänskliga rättigheterna och medborgerliga friheterna! Det är ju knappast så, att endast Staten & Co får stå med skammen, den smällen drabbar varje välinformerad  medborgare, dessutom dubbelt; upptäckten att fäderneslandet ägnat sig åt tveksamma förfaranden, och nesan av själva domen. Med vilken rätt undergräver Staten & Co, vår stolthet över Sverige? Varifrån kom mandatet, att aktivt motarbeta unionsrätten? När Kommissionen och Rådet ämnar reagera på Staten & Co:s avvikande beteende och lagtrots har jag länge undrat. Att en reaktion kommer är jag övertygad om, då medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter berättigar rättsstatens existens. Utan dessa fri- och rättigheter finns ingen rättsstat, kan inte existera någon. Och rättsstaten är inte det samma som rättssäkerhet, snarare en ingående del i denna kontext, och utan rättsstat finns ingen rättssäkerhet. Snacket om att Sverige är en rättsstat, i kraft av påstådd rättssäkerhet, är således struntprat. Sverige är ingen rättsstat och det beror, uteslutande på, att Staten & Co, ännu efter trettio år inte genomfört en strikt och korrekt maktdelning av den offentliga förvaltningen.